Detta är en bild av mitt inre

söndag 30 maj 2010

150

150 pappersnäsdukar har min näsa förbrukat den gångna veckan. Bara så att ni vet. Hur synd det varit om mig.

En tönt?

Enligt min ringa mening, säger sjuåringen. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över att hon måste prova varje nytt uttryck i sin mun. Smaka på orden, kolla in reaktionerna. Eller gråta, över att ha fostrat en lillgammal tönt. Jag väljer att skratta. För någon som är rik på ord kommer aldrig att känna sig riktigt fattig. Min älskade lilla unge.

lördag 29 maj 2010

Schlager


Anna kom inte med i den stora finalen. Trist för henne. Skönt för mig. Trodde jag. Tänkte att mina små änglamonster nu inte ville sitta uppe och titta på TV när de inte kunde heja på Anna. Där bedrog jag mig. Klart som fan att de tar varje chans att få vara uppe sent, sitta i soffan med sin mor och äta onyttiga saker. De tänker heja på Norge. Och Danmark. Danmark ska sjunga sist! Så nu vet jag att min lördagskväll kommer att bestå av musik som jag inte förstår och mår lite illa av. Så går det. När man inte riktigt tänker över vad man lovar sina barn, för att man är trött eller bara försöker hitta en avledande manöver i vardagsgnisslet.
En äkta schlagerkille. Somligt var bättre innan jag ens var född.

onsdag 26 maj 2010

Snygg?

Hej snygging, säger mannen. Till mig. Som hasar runt i mjukisbyxor och sliten tröja.

Du är fin, säger dottern. När du inte har sådan där mascara på dig. Du skulle alltid vara utan.

Ja, i den här familjen är det ingen idé att göra sig till förstår jag nu. Skönt. Väldigt skönt.

Äh..

..esprin är sällan på topp. Ville ha något att skylla på. Men fortfarande är det så att jag haft en skitmånad.

Skitmånad

Det här har varit en skitmånad. Jag hoppas att den snart är slut. Nu vet ni det. Och kanske förstår varför esprin inte varit på topp.

söndag 23 maj 2010

Mördare

Jag är en mördare. En skalbagge föll offer för min hand. Först skrek dottern över att en skalbagge hade fräckheten att promenera runt i hennes rum. När den sedan inte förstod sitt bästa och lät sig fösas ut, så skrek dottern över den onda modern som krossade det lilla djuret. Det är fanimej inte lätt att vara förälder.




fredag 21 maj 2010

Mammapoäng

Nu förtjänar jag en hög med mammapoäng. Trots sommarvärmen ställde jag mig att steka pannkakor till den yngsta dotterns utflykt. Svetten rann, men oj vad jag kände mig snäll och moderlig. För övrigt var det inte min man som härom morgonen bar ut ett skrikande barn i bilen. Och det var inte jag som ställde det skrikande barnet på skolgården med en hög av väskor, skor och kläder brevid sig. Och sedan åkte därifrån. Det var varulven.

En lånad bild. Mina blev inte lika fina. Men goda.

torsdag 20 maj 2010

Varulv

Nu är det konstaterat. Trodde endast att jag höll på att bli den skäggiga damen. Men det är värre än så. Vred och vände mig i sängen, kunde inte sova. Somnade till sist men vaknade snart igen. Stapplade upp ur sängen. Jo, fullmånen lyste därute. På morgonen upptäckte jag ett vitt, grovt, hårstrå i mitt poriga ansikte. Inte den vanliga skäggväxten alltså. Utan ett varulvsstrå frammanat av fullmånen. Hur ska detta sluta?


Mitt nuvarande jag




Mitt kommande jag



onsdag 19 maj 2010

Jag själv i framtiden

En drömvision om mig själv i framtiden


tisdag 18 maj 2010

Favorit i repris

Bild från min förra blogg






Joo, lite rolig är den.

Doktorn

Vill inte bli alltför intim med mina läsare, men jag har en svullnad i armhålan som aldrig försvinner. Blev uppmanad att undersöka detta närmare. Eller, en doktor skulle undersöka detta närmare rättare sagt. Längelänge satt jag där i väntrummet. Uttråkad. Det är väldigt tråkigt att gå till doktorn, därför gör jag det sällan. Det mesta går över av sig själv. Plus att jag alltid får samma svar om jag nu uppsöker läkare, vare sig det gäller mig själv eller mina barn. Antingen "oroa dig inte" eller "varför har du inte kommit tidigare?" Nä, jag har inte kommit tidigare för då säger ni bara att jag inte ska oroa mig, tänker jag, men säger det inte, för läkare gillar inte när man säger emot.


Så blir jag uppropad. Får svara på massa frågor. Doktorn konstaterar att jag sällan sökt vård. (Är det bra eller dåligt, vågar inte fråga). Visar min svettiga armhåla. Sedan kommer föreläsningen. Om att man ska älska sig själv. Att kroppen är asymmetrisk. Den stressade doktorn tar sig verkligen tid. Med sin egen föreläsning.Om man inte älskar sig själv kan man heller inte älska andra. Det verkar som han inte fattat att denna specifika asymmetri uppstått för ett halvår sedan och inte alltid funnits där. Det verkar som han inte förstår att jag älskar mig själv och därför vill kolla om jag har cancer eller inte.

Föreläsningen slutar med "du ska inte oroa dig". Vad bra. Tack. Gubbjävel. Det där sista sa jag aldrig. Jag bara gick.Vet fortfarande inte varför jag är svullen i armhålan. Om en läkare sedan, i framtiden, skulle säga till mig "du skulle kommit tidigare" så kommer jag att bli våldsam. Mycket våldsam. Krossat näsben m.m.

måndag 17 maj 2010

Amerikansk känsla

Helgens bravader fick mig att känna mig amerikansk. I amerikanska filmer så skjutsas barnen omkring i bil. Mammorna gör matpaket. Maskerad-dräkter ska sys. Kyrkan ska besökas. Jag fortsätter nu mitt amerikanska tema. Har köpt Ben&Jerry glass. Tänker äta direkt ur paketet. Som i en chicklitfeelgoodfilm. Det är det närmsta jag kommer ett Hollywoodliv. Ska berätta sedan om det var gott.

Min helg



Jag har tillbringat en stor del av helgen inomhus eller i bilen. Sjuåringen skulle på dansuppvisning. Åka bil, köa med kallpratande föräldrar, titta på barngrupp efter barngrupp som stapplar omkring på en scen. En grupp kom helt av sig så dansfröken, den överpositiva och överenergiska fick hoppa upp på scenen och dansa med barnen. Kul. Solen lyser och jag har betalat 50 spänn för att se en dansfröken vifta med armarna. Och så var det lilla älsklingens tur. Hon tittade med djup koncentration på dansfröken och sprattlade på så gott hon kunde. Och så var det över. Puh. Trodde jag. Nä. Då är det extranummer. Två tonåringar vill så gärna dansa igen. En med extremt dålig hållning och en med väldigt mycket hull. De står där och rör sig till någon hitlåt. Framförallt juckar de. Det tillhör dansen. Det ser väldigt skojigt ut om man har extremt dålig hållning, att jucka. Om man har mycket hull syns juckandet knappt alls. Jag tänker att jag är alldeles för cynisk för mitt eget bästa.



Sedan ska nioåringen skjutsas. Till kyrkan. Det som från början verkade vara en oskyldig liten barnkör visade sig vara ett träningsläger. Sena kvällar med eviga körövningar.En hel lördag med repetitioner och en hel söndag med dubbla föreställningar. Det ska ju bli musikal minsann. Om Noaks ark.Den handlar om att människorna är dumma, djuren snälla, men allra snällast är Gud för han översvämmar jorden men låter djuren leva för att de sedan ska skapa nytt liv. En lejondräkt måste sys. Det får mannen göra.

Alla föräldrar står upp och applåderar på slutet. Kanske för att träbänkarna är så hårda, eller för att få se sin unge eller för att de är så glada att det är över. Vad vet jag. Jag tänker att jag är för cynisk för mitt eget bästa. Och fortfarande ofrälst.

söndag 16 maj 2010

Moralutveckling

Hade ett samtal med vänninans 14 årige son. Ni får gissa vem som säger vilken replik...

-Man tjallar ALDRIG på en kompis.
-Aldrig?
-Nää.
-Om kompisen snor en cykel?
-Tjallar inte.
-Om kompisen snor en bil?
-Tjallar inte.
-Om kompisen våldtar en tjej?
-Då tjallar man. Det är ju allvarligt ju!

Ännu lever ridderligheten och tanken att männsikor är mer värda än ting. Tjoho!

torsdag 13 maj 2010

Diagnoser 2

Som tillägg till mina andra diagnoser har jag nu även Tourettes syndrom. Häromdagen fick jag frågan om hur jag mår. Jag svarade, "trött och kåt och det är en jävligt jobbig kombination!" Förstår ni nu att kallprat icke är min starka sida. Vilket ju bekräftar min tidigare av mig själv konstaterade Asperger.

Lektion 12

Det finns en ocean av kunskaper när det gäller hur man blir en kärring. Därför har jag nu en konsult. Min körkompis E:s syster. Som jag aldrig mött (systern alltså). Men ååh så mycket kunskap hon besitter.

En kärring har ALLTID med sig inneskor när hon ska bort någonstans. Till detta har hon en speciell inneskopåse.

En lämplig present till en kärring är blomstercheckar. De flesta kärringar tycker om blommor, men de vill själv bestämma vilken sorts blommor det ska vara. Blomsterchecken är då perfekt.

Med detta lilla inlägg tackar jag min konsult och hoppas på fler användbara tips i framtiden.

Ursäkta...

Så fort jag ska bringa någon ordning i min kärringskola så blir det rörigt. Gamla inlägg hoppar omkring. MAGDA kom och hjälp mig!

Lektion 9

Hösten är ju som sagt kärringens årstid och den toppas med julen. En kärring köper julklappar året om. Hon hittar prisvärda saker på rea som hon slår in i sitt julpapper, julpapper som hon sparat från andra paket hon själv fått. Presenterna lägger hon i ett särskilt skåp i väntan på julen. Det är tanken som räknas tycker kärringen och bryr sig inte om vem som får vad. Varje julafton ojar hon sig över dagens barn som får så otroligt mycket paket och de verkar inte ens vara tacksamma. Annars är julen ett av de få tillfällen där kärringen tycker att barn passar in, de ska vara finklädda, tysta och tindra.

Presenterna är för övrigt av underordnad betydelse, där skiljer sig kärringar och tanter markant åt. Däremot är julpynt och framförallt maten och baket otroligt viktigt. Skinka, korv, gröt och dopp i grytan är stående inslag på kärringens julbord. Det finns även minst 7 sorters kakor, hemgjord knäck och kola. Traditioner är viktigt för en kärring, vad ska man annars tro på och hålla sig till.

En julmåltid hemma hos en kärring kan vara tråkig, men man går alltid från bordet mycket, mycket mätt av mat som lagats likadant i alla tider. Till och med kan kärringen ha bjudit på starkvaror i alla fall om man är karl, för karlar vill ju ha en nubbe till sillen.

Lektion 11

Handväskan. Tanten och kärringens trogna följeslagare. Handväskan kan innehålla nästan vad som helst som nu får plats i en handväska. Handkräm, sytråd, sax, nagelfil, tejp, bindor (antingen till det de är avsedda för eller som extra skydd mot inkontinens) nylonstumpor, plånbok, vattenflaska, halstabletter, våtservetter, snörstumpar, gummisnoddar, plastpåsar, penna, anteckningsblock, öronproppar, parfym.

Moderna kärringar har med sin mobiltelefon där ALLA nödvändiga telefonnummer är inskrivna. Telefonen är dock oftast avslagen eftersom kärringen använder den endast för utgående samtal. Omoderna kärringar har med sig sin adressbok där man kan följa folks olika flyttar lååångt bak i tiden.

Är du en kärring? Vad har du i handväskan egentligen?

tisdag 11 maj 2010

Prat 2

Lugnt säger sjuåringen "Ibland önskar jag att jag bodde i en annan familj. Du och pappa är ju bra, men...ni är så tjatiga".

I know the feeling, tänker jag.

Och så...

..kom magsjukan. Först till min man, sedan till mig och hoppade raskt vidare till barnen. Vilket får uttrycket att man ska hålla sina fiender nära sig en ny betydelse. Det är så klart ovännerna man ska krama om och andas på så att alla virusar hoppar på dem. Människorna man håller kär ska man hålla på en armlängds avstånd. Det där med närhet är ju totalt överskattat. Synd bara att barnen och mannen och vännerna inte fattat det än...

JAG HATAR MAGSJUKA!!!

torsdag 6 maj 2010

Prat

Min snart nioåriga dotter frågar " vad är en vild vuxen?" Jag tänker att det är lite tidigt att ställa mig mot väggen. Sådant kommer väl mer i tonåren? Det visar sig att hon försöker lösa ett korsord. Vildvuxen är ordet hon söker en synonym till. Puh, tänker jag och torkar svetten ur pannan.

Min sjuåring sitter i mitt knä. Hon studerar mitt ansikte. "Varför har du stora prickar i ansiktet? Andas du med dem?" Hon menar mina porer. Hennes blick fortsätter över min kropp. "Varför sitter dina tuttar så långt ner?" Därför att du och din syster satt klistrade vid mina tuttar när ni var bebisar, innan satt de högt upp och var jävligt snygga, säger jag inte alls. Tänker det knappt. Bara ler milt.

Jo, det är kul att ha barn. Har jag hört.

tisdag 4 maj 2010

Kvinnor

Fram till ungefär 25-30 års åldern tycker jag att män och kvinnor följer samma kurva. Samma snygghetskurva. Sedan händer något. Kvinnorna fortsätter vara snygga. Deras kroppar förändras av eventuellt barnafödande och amning. Men de utstrålar styrka och liv. Många håller sig i trim med olika träningsformer, andra gör ingenting. Men utstrålningen är densamma.

Män däremot. De tappar liksom glansen. Har de väl fångat sig en hona och/eller passerat 30 så sätter de sig tillrätta i soffan och liksom ger upp. Inte alla, men många. Det är alltid roligt att generalisera. Förundras så ofta över att en strålande kvinna går och släpar på en blek, tunnhårig, soffpotatis vid sin sida.

Det som är ännu mer märkligt är ju att kvinnan ofta är yngre än mannen. Sällan tvärtom. Men det borde ju vara tvärtom. För det är ju utseendet som räknas. Alltid.

Fransmannen

Jag talade med en man. Han bröt på franska. Vilket jag först inte förstod. Jag trodde han var utvecklingsstörd.
Ännu ett tecken på att jag börjar bli riktigt ickeurban.

lördag 1 maj 2010

Lantis

Tecken på att jag håller på att förvandlas till en lantis

  • Jag äger ett par gummistövlar
  • Jag muttrar över de icke åretruntboende i byn (har bara hänt en gång, men jag känner att det nog kan bli oftare)
  • Jag blir stressad av min förr så älskade storstad
  • När det fattades pengar till min matkasse på den lokala affären var jag betrodd med att betala varorna senare under dagen.
  • Jag har spanat efter vårblommor
  • Jag önskar mig en fågelbok och en fågelskiva så jag vet vad det är för fåglar som flyger runt och låter på olika sätt
  • Jag har börjat heja på vilt främmande människor
  • Jag har talat mig varm inför några storstadsbor om ett område utanför byn där backsipporna blommar en kort tid varje vår. De log artigt men fattade nog inte grejen.
  • Jag höjer inte längre på ögonbrynen när någon förälder skjutsar sitt barn i traktor till skolan
Vad är du? Lantmus eller storstadsmus och hur vet du det?

Maj

Om inte barnen skulle skjutsas och tvätten tvättas och huset städas och naveln pillas, då hade jag åkt till den stora staden och demonstrerat. Förr var första maj ett tillfälle att träffa vänner, skrika slagord, äta sillunch och gå till Kvarnen och lyssna på Stefan Sundström.

Nu är första maj som vilken dag som helst, möjligen en dag med mer dåligt samvete än annars. Jag gör ju inte min röst hörd. Fast jag vet inte ens vilket demonstrationståg jag skulle gå i. Håller mig till min bloggrepublik och viftar glatt med en banderoll i trädgården.

Demonstrerade du idag?

Fånigt

Valborg är fånigt. Alla känner tvång att gå ut trots att det oftast är kallt och regnar. Studentkörerna sjunger samma gamla visor. Ungdomarna tror att det hör ungdomen till att vara så full som möjligt på just Valborg. Kungen fyller år.

Om nu Valborg är så jävla fantastiskt så kan det väl göras om till en helgdag så att man i alla fall får vara ledig. Tycker i alla fall jag.