Detta är en bild av mitt inre

söndag 27 juni 2010

Paus

Min hjärna har gått på semester. Få intressanta eller vettiga tankar dyker upp. Tar en liten bloggpaus tills hjärnan har börjat reflektera igen. Det kan ta lång eller kort tid. Den som lever får se.

torsdag 24 juni 2010

Danska flaggan

Jag ser ut som Dannebrogen. Fläckvis illröd och fläckvis vit. Så går det när man inte tar seriöst på solandet. När man inte lägger sig platt i solen och sedan vänder sig med jämna mellanrum. Så går det när man sitter på en uteplats och har ett öga på barnen i poolen och ett annat på väninnan. Med samma kroppsdelar exponerade för solen hela tiden och övriga i skugga. Så nu vet ni det.




För övrigt upptäckte jag i går att min jagumgåsbaramedfolkjagkäntiminsttioår regel börjar tunnas ut mer och mer. Väninnan med pool och lekkamrater till döttrarna har jag inte känt särskilt länge alls. Vet inte om det är bra eller dåligt att bryta sina regler. Jag tror att det är bra. Den nya väninnan är i alla fall jävligt bra.

tisdag 22 juni 2010

Sång

Min far har absolut gehör. Det har inte jag. Men hans gehör har påverkat mig. Jag är livrädd för att sjunga falskt. Jag är hellre stum än riskerar att sjunga falskt. Ändå är jag med i en kvinnokör. Hur det gick till är en annan historia.


Vår kör har haft  föreställningar för publik. Ett nytt tema varje år. Detta har filmats. Förra årets film var riktigt söt. Bakom kameran stod en man som var gift med en kvinna i kören. Han filmade mest sin fru. Närbild på närbild. Vi andra syntes inte så mycket. Det tycker jag var väldigt rart. I år stod en annan man bakom kameran. Han var inte kär. Inte i någon i kören i alla fall. Han filmade oss alla. Även mig. På varje bild ser jag antingen drogad eller djupt allvarlig ut. Förmodligen koncentrerar jag mig på att inte sjunga falskt.
Grejen är att jag trodde att jag såg rätt glad ut på scenen. Men så var icke fallet. Neddrogad och allvarlig var fallet.

Detta får mig att fundera. Någon borde gå runt och filma mig. Hela tiden. Jag verkar inte ha någon koll. Kanske ler jag vid olämpliga tillfällen, ser arg ut när jag borde le o.s.v. Är det någon som vill ha det filmuppdraget? Jag betalar med färskpotatis och lila nagellack.

måndag 21 juni 2010

Sommar

Vi leker förr i tiden. 7 åringen övar sig på att borsta färskpotatis. Utomhus. I en balja. Ty vårt kök har inte vask eller avlopp för tillfället. Naglarna är för övrigt nymålade. Egenhändigt, med viss assistans från den ömma modern.



Och smultronschersminen doftar ljuvligt. Men jag envisas med att kalla den smultronjasmin.

Små somriga smakprov som avbrott till min annars så anonyma stil.

Film

Jag gillar att titta på TV. Men med tanke på min beroendementalitet har jag valt att bara ha "skogsTV", alltså SVT och 4:an. Risken är annars att jag fastnar framför vilket strunt som helst. Och barnen drabbas inte av Nickelodeon (eller vad det nu heter) som sänder reklam riktat till barn.

Men den senaste tiden har det inte gått att se på TV. Allt har handlat om ett speciellt bröllop eller om fotboll. Inget av detta intresserar mig. Igår trodde jag att bröllopsyran äntligen var över. Näpp. Då kör samtliga kanaler sammandrag av veckans tidigare bröllopsprogram och repriser om kungahuset!!

Jag besöker numer frekvent den lokala matvaruaffären för att hyra film. Så är det här på landet.


En bra film. Och rolig.


En slags feelgood movie som inte blir alltför sentimental och förutsägbar.

En mycket bra film. Som trots det sorgliga innehållet ändå inger någon form av hopp. Märkligt.

Vägen. Om du vill bli totalt deprimerad och vara på väg att stänga av filmen mitt i ett flertal gånger för att du inte står ut men fortsätter se den för att du hoppas på ett litet ljus någonstans. Ljuset kommer aldrig. Endast för självplågare.

Nu väntar jag på att Alice i Underlandet med Johnny Depp ska släppas på hyrDVD.
Jag är förälskad i Johnny. Och i George Clooney. Det kanske märks på ovan nämnda filmer.




söndag 20 juni 2010

Talsvar

Sara har provat talsvar. Fast via internet. Själv har jag provat talsvar. Via telefon. Vi fick strömavbrott. I vintras. Då, när det var så kallt. Jag ringde till elbolaget. Talsvar. Man skulle knappa in sitt abonnentnummer. Sedan trycka på någon knapp för önskad tjänst. Jag knappade mig fram. Till slut kom en automatisk röst: "Abonnentnummer blablabla har ström avbrott". Jag veet det för faen, skrek jag, men ingen hörde. Det är nog därför talsvar finns. För att slippa den mänskliga kontakten.

Dottern är allergisk. Medicin hämtades ut på apoteket. När jag kom hem läste jag bipacksedeln. Hade frågetecken kring doseringen. Föreskriven dosering kunde åsamka leverskador. På mitt barn! Försökte få tag i aktuellt apotek. Talsvaret hänvisade till hemsidan på nätet. Hemsidan hänvisade till talsvar. Hurra! Valet var att antingen ha en kilanderiannande dotter, eller en klifridotter med leverskador. Det slutade med att maken fick åka de dryga milen till apoteket för att reda ut det hela.

Bilen fick motorstopp. Den lysande idéen dök upp. Jag och barnen tar tåget, medan maken väntar på bärgningsbil. SJ, gamle vän. Med talsvar där man även ska artikulera vilken tjänst man vill ha. Tiiiidtabelll, sa jag. Välj önskad tjänst, sa den automatiska rösten. Tiidtabeeell, sa jag. Välj önskad tjänst, sa rösten, vars teknik inte var inställd på bakgrundsljud. Jag är ändå glad över det. Risken med det hela hade ju varit att vi till slut hamnat på ett tåg till Flen. Eller nåt.

Heja tekniken!

Spartips

Gå på den lokala loppis/markanden utan kontanter. Du riskerar att dina barn tjatar öronen av dig om saker de vill ha och du grämer dig över något vackert du inte kan köpa. I mitt fall ett par örhängen och en otroligt fin kopp som jag blev förälskad i. Men du sparar pengar. Och det har jag hört ska vara bra. Varför vet jag  dock inte riktigt.

lördag 19 juni 2010

Höjdpunkter

Några höjdpunkter i veckan som gått:

  • Min semester har börjat
  • Lunch med trevliga bloggande Magda, Herr T och deras ljuvliga virvelvindar till barn
  • Rolig fest där jag inte tänkte "det är en dag i morgon också" och kom därför hem vid tre på morgonen
  • Fått skjuts i en Chevrolet Apache från 1959 med tidstypisk musik dånande i högtalarna

Den Chevan jag fick åka med var MYCKET snyggare än den här, fick tyvärr ingen bra bild av den.

torsdag 17 juni 2010

Avslöjad

I morgon kommer jag att bli avslöjad. Kanske innebär det att jag måste lägga ner min blogg. I snart ett år har jag nu kämpat för att bli en kärring. Jag har också gett sken av att jag är på god väg, med min kärringskola och allt. Jag är ju hyfsat anonym här på nätet. Inga bilder som avslöjar hur det egentligen är. Men i morgon kommer en bloggare hit med sin familj. Hon kommer att upptäcka att allt är en chimär.

Här finns inga spetsgardiner, inga dukar, någon trerätters lunch blir det inte. Det mesta är kaos och allt kan tyvärr inte skyllas på att mannen bygger om köket. Bloggbesökaren i fråga bäddade sin säng när jag besökte henne. Med överkast. Själv äger jag inte ens ett överkast längre! Det försvann i en flytt och något nytt är icke inköpt eftersom jag ändå ALDRIG bäddar sängen. Jag hoppas på hennes diskretion. Annars är det kört. Är du diskret när det gäller viktiga saker, Magda?

Presenter

Jag fyllde år för ett tag sedan. Och fick presenter! Det är inte alltid det händer när man är vuxen och har gemensam ekonomi och räkningar och inte önskar sig något för hemmet är fyllt av så mycket skrot i alla fall.


En rosa verktygslåda av gulliga kollegan



Med rosa verkyt inuti! Ingen annan än jag får röra dessa vackra ting.


En laptop från min man. En egen dator vid 39 års ålder!

Flärd från min bästaste sångfröken


En glad teckning från 7 åringen
En egenhändigt gjord fotoram där jag ska sätta in bilder på min 9 åring.

Plus lite annat smått och gott, presentkort, vacker bok.
Man kunde nästan tro att jag fyllde 40. Undrar vad som händer då?

Jag erkänner. Anledningen till detta rätt ointressanta inlägg är att jag nu lärt mig föra över bilder från min kameramobil till min nya dator till min blogg. Jag måste ju få öva för faen!

onsdag 16 juni 2010

Intressant?

Det hade ordnats specialresor till prinsessbröllopet. De fick ställas in, intresset var skralt. Hotellnäringen hoppades på uppsving men har nu reaerbjudanden på rum. Privatpersoner hoppades tjäna en extra hacka på att hyra ut sina lägenheter under bröllopshelgen. Bl.a. kunde man få hyra en etta på Östermalm en vecka. För 50 000 kr.

Presschefen på Stockholm Visitor Board, Stockholms officiella turistguide tror att det ringa intresset beror på att folk trott att alla hotellrum var fullbokade och därför ställt in sina resplaner till Stockholm. Kanske. Eller så är det inte så intressant att en kille från någon liten håla i Sverige ska gänga sig med en tjej med invandrarbakgrund. Vad vet jag.

tisdag 15 juni 2010

Avundsjuk

Jag drabbas sällan av avundsjuka. Att vara avundsjuk på människor man inte känner är ju fånigt. Förmodligen har de bekymmer som alla andra, men eftersom man inte känner dem så vet man inget om det. Att vara avundsjuk på människor som man känner är ju ännu fånigare. Dem man tycker om unnar man ju allt gott.

Men häromdagen drabbade avundsjukan mig. Stötte på några bekanta som bor i ett otroligt vackert hus, färdigrenoverat och möblerat som ur en katalog. De själva såg så avspända och lätt brunbrända och lyckliga ut med välskräddade, bekväma kläder. Även de som ur en katalog.Själv hade jag precis stigit av tåget efter en dagslång resa med två små snälla men rastlösa barn. Jag hade matfläckar på kläderna och svett i armhålorna. Det kändes som om håret var täckt av en fet hinna. Hemma väntade ett otroligt stökigt hem med avstängt vatten. "Vill ni byta liv med mig?", sa jag inte alls. Men tänkte.

Sedan tänkte jag lite till. Jag kan inte bo i ett kataloghem. Jag är för rufsig. Jag kan inte ha välskräddade dyra kläder för då är det så svårt att få bort gräs,kaffe,ketchup,vinfläckar. Jag kan bara vara jag. Och det är jag rätt så bra på.

Vad gör dig avundsjuk?

Dagens ros

Dagens ros går till Ingersord och Cici, mina trognaste kommentatorer.
Okejdå. I svensk rättviseanda så är rosen till er andra också. Men mest till ovan nämnda.

måndag 14 juni 2010

Havet

Och så reste jag iväg ett par dagar för att lukta på havet. Och för att träffa min kära far. Som vanligt så tänkte jag att jag borde verkligen bo vid havet. Lukten av salt och tång. Ljudet av brus och skvalp. Det gör mig lugn och glad.

Gjorde en kort mellanlandning i Göteborg i väntan på nästa tåg som skulle ta mig till mitt slutgiltiga resmål. Köpte en pysselbok till mina rastlösa medresenärer, 7 och 9 år. Det fattades 5 kronor i plånboken och affärens betalkortsmackapär var trasig. Jag fick boken ändå. "Det är inte ditt fel att vår apparat är trasig och jag ser att du har bråttom" sa expediten. Tänkte på ett av de stora varuhusen i den stora staden som inte ville hjälpa mig att hitta rätt parfym. Önskade mig lite mer Göteborgsanda längre österut. Önskade mig ett hus vid det västkustska havet. Särskilt när jag fick sms från mannen som passat på att fortsätta myrstegsrenoveringen av vårt kök. Det handlade om rör och avstängt vatten.

Men så kom jag hem ändå. Och folk hejade på den lokala mataffären. Och vattnet hemma var påslaget. Och i Göteborg har jag hört att det är många hatbrott mot homosexuella och kris inom landstinget. Så jag stannar väl här i myllan. I alla fall ett tag till. Men jag tog med mig en snäcka att lukta på, när havslängtan blir för svår.

fredag 11 juni 2010

Mask

Ok. Nu vet jag hur det ligger till. Det är en mask i min hjärna som gnagt bort bitar av minnescentrat. Eller så är det så att i perioder av mitt liv (läs tonåren) så har jag varit så självcentrerad så att jag inte lagt märke till min omgivning. Ännu en vänförfrågan dök upp på FB. Efter lite efterforskningar och viss korrespondens med vänförfrågaren så visar det sig att vi har umgåtts i samma kretsar. I flera år. När jag var ung. Vi har även varit med i samma teateruppsättning. JAG MINNS INTE MÄNNISKAN! Hon verkar väldigt trevlig. Jag undrar vad mer jag gått miste om i mitt liv när jag glömmer/inte lägger märke till folk!

Kvällsbön

Den yngsta dottern bad i går till Gud. En gud som hon säger att hon egentligen inte tror på. Hon bad att jag inte skulle få gråa hår! Det är väl jag som ska ha en begynnande fyrtioårskris och inte hon! Personligen tycker jag att det är fint med grått hår. När de grå stråna kommer så gör de det. Misstänker dock att döttrarna kommer att upptäcka dem före mig.

onsdag 9 juni 2010

Kärringövning

Jag begav mig till den lokala matvarubutiken. Dels för att handla och dels för att hämta ut ett paket, eftersom jag numer är min egen parfymexpedit. Plånboken var fylld av mynt. Som jag ville bli av med. Det tog tid för personalen att hitta mitt paket. Kön bakom mig växte. Mynten brände i plånboken. Jag betalade varorna med min myntsamling. Peng efter peng trillade ner i affärens myntapparat. Mannen bakom mig i kön flåsade av stress.

Jag tänkte att det kunde vara bra att öva lite på dessa kärrinfasoner. När jag bli pensionär så ska jag lata mig hela dagarna. Sedan lagom till att den övriga pöbeln ska handla sin middagsmat, då ska jag bege mig till affären. Långsam ska jag vara. Titta argt på gråtande trötta barn. Eller ännu hellre titta argt på barnens föräldrar och muttra något om dålig uppfostran. Det verkar så roligt att vara besvärlig. Och det är viktigt att ha roligt. Då lever man längre. Har jag hört.

???

Allvarligt. Vilken lustigkurre kom på detta mode? 80-talet var ett gräsligt modeårtionde. Vilken elak hjärna är det som sett till att 80-talet nu är aktuellt igen?!

IQ-test?



I vilken riktning åker bussen på bilden nedan?
Kör den åt höger eller vänster?




Kan du inte bestämma dig?

Titta på bilden noggrant en gång till!

Du vet fortfarande inte?

Samma bild visades för förskolebarn och de fick samma fråga, åt vilket håll kör bussen?

90% av barnen gav följande svar:

Bussen kör åt vänster.


På frågan; "Varför tror du att bussen kör åt vänster?" svarade barnen:

"Eftersom man inte kan se dörren där man stiger på bussen"

Hur känner du dig nu? Lika dum som jag kanske...



tisdag 8 juni 2010

Teamwork

Dumt

Det finns dagar när jag längtar till kvällen så att jag ska få sova.
Det finns dagar då jag längtar till helgen så att jag ska få vara ledig.
Det finns dagar när jag längtar till semestern.

I stället för att ta vara på varje stund jag har här på jorden så önskar jag mig framåt i tiden. Så dumt. Och mänskligt.

Gammal?!

Så har 39 års dagen passerat. Och ena dottern säger "jag tycker att det är jobbigt att du är 39 nu. 38 var bättre. 39 är så gammalt."
Tack som fan, tänker jag och planerar indragen veckopeng...

Byta jobb?

Om man glömmer låsa toalettdörren på sin arbetsplats, är det dags att byta jobb då? Jag menar, är det ett tecken på att man blivit ett med inventarierna och lite slö i huvudet?

söndag 6 juni 2010

Service?

Kanske såg jag trött ut. Lite sliten till och med. Som någon som inte har några pengar att spendera. Vad vet jag. Men det borde inte ha spelat någon roll.

Jag var i ett av de stora varuhusen i den stora staden. Parfymavdelningen. Skulle köpa en present. Till mig själv. Bad vänligt en expedit om hjälp. Blev nonchalant och ointresserat bemött. Vilket inte är första gången i den stora staden. Men som aldrig har hänt mig i Göteborg eller Malmö. Märkligt.

Beställer min parfym på nätet i stället. Billigare. Och trevligare, att vara sin egen expedit.

Medelåldern

En ström av män haltar förbi mig. Medelålders eller äldre. De stapplar fram med en hållning som påminner om någon som är bajsnödig. De har en stoiskt lidande min i ansiktet. De flesta har en kvinna vid sin sida. Och en påse i sin hand. Med banan och saft. Är det en dagisutflykt för vuxna? Japp. Stockholm Marathon är avslutat. Och för att man verkligen ska förstååå vad dessa män nyligen gått igenom har de fortfarande kvar nummerlappen på magen. Tänk att utsätta sig för detta frivilligt. Att springa. Och svettas. I grupp!

Blä

Jag vaknade i morse. Hemma hos svärmor. Bara en sådan sak. Sedan pajade bilen. Mitt på motorvägen. Efter ett väldigt tråcklande med barn och packning hamnade jag till sist på en tågstation. Tåget hem missade vi med en minut. Väntade på nästa i 2 timmar. Sedan på anslutande buss hem i 45 minuter. Dumma jävla skitbil! Snart flyttar jag till stora staden igen bara för att inte vara så beroende av bil.

tisdag 1 juni 2010

Jag är älskad...

..av två små killar. Om de nu har förmågan att älska. Men uppskattad är jag i alla fall. Så fort de hör mina steg så piper de av glädje. Även om de har mat och vatten i buren. Mitt hjärta värms och jag tänker att jag inte kräver så mycket av livet. Vissa dagar räcker det med ett par marsvins glada kutter.


Någon annans marsvin. Orkade inte fota och föra över något eget.

Kunskap

Sjuåringen har en kompis som lär henne viktiga saker. Som att luftrapa och skapa pruttljud med armhålan. Jag är mycket tacksam. Hoppas min lilla tös även lär kompisen viktiga saker. Som att ignorera tillsägelser och klä på sig i ultrarapid. Det man kan ska man ju dela med sig av. Eller hur?

Facebook

Min vän herr T kan inte tala i telefon. Han ringer upp och sedan är han mest tyst. Jag pladdrar på desto mer. Herr T är en intelligent man med livligt intellekt, men han är noga med orden och formuleringarna. Han måste tänka helt enkelt. Och då är han tyst. För några år sedan ringde herr T och berättade att det bästa sättet att kommunicera på var genom Facebook. I alla fall för människor som hade småbarn och heltidsjobb. Jag gick med i Facebook. Hittade och blev hittad av gamla godningar. Underhöll kontakten med vänner långt bort och nära. Herr T däremot var inte särskilt aktiv. Hade fullt upp med annat.

Jag skulle kunna tacka herr T för introduktionen till Facebook. Men det finns saker med Facebook som jag inte är så tacksam över. Statusuppdateringar som får en att gäspa, folk diskar, lagar mat, tränar (folk äälskar att berätta hur hurtiga de är) och skjutsar barn. Jaha. Sällan berättar folk att de är glada, kåta, arga eller att de försökt stå på huvudet. Sedan har vi även vändilemmat. Om någon från förr som jag inte minns vill bli min vän på Facebook (jo, det finns FB vänner och sedan andra sorters vänner, märkligt) så är valet lätt att ignorera dessa. Den jag inte minns, finns inte i min värld. Men när ytliga bekanta som jag stöter på titt som tätt men som jag inte vill ha i någon som helst privat sfär knackar på då blir beslutet svårare. Inte ens på FB vill jag vara vän med folk jag inte gillar. Men det känns taskigt att välja bort.

Så tack och icke tack herr T. Men skriv lite oftare. Eller ta med dig familjen och kom hit. Det är det allra bästa sättet att umgås på.