Detta är en bild av mitt inre

fredag 29 juli 2011

Många

Måndagen den 25 juli, kl. 12.00, var det tyst på många ställen i Sverige. Förmodligen i flera andra länder också. Jag satt på ett tåg med döttrarna, på väg mot Dalarna. Tåget stannade strax innan 12.00. Vi var tysta. Till och med döttrarna förstod allvaret och höll tyst. Till och med tanterna i sätena bakom oss som hade mundiarré höll tyst. En tyst minut för Norge.

Jag tittade ut i en tallskog med tårar i ögonen. Jag har de flesta av dem jag älskar kvar i livet. Tårarna var för dem som inte längre har det. Tårarna var för dem som inte längre finns i  denna världen.

Det har talats massor om det som skedde i Norge. Det har skrivits spaltmeter i media. Men jag famlar fortfarande efter ord. Det som skrivits och sagts har varit en blandning av analys, en vilja att förstå och förklara och vanligt äckligt sensastionsdravel.

Vi vill förstå. Så att världen blir mer fattbar. Vi vill få en förklaring, så att detta inte sker igen. Men dessa ord ger ingen tröst.

Denna tragedi är för stor för mina futtiga små ord. Mina ord räcker inte till. Mina ord lämnar nu Norge. De räcker inte till. Men mina tankar kommer att befinna sig där, länge. Länge.

7 kommentarer:

  1. har oxå gråtit många tårar...och flera lär det komma...har vänner som är drabbade...en gammal granne är drabbad...Norge är så litet land och det är så många som är drabbade...

    SvaraRadera
  2. känner samma som du. allt vardagstrams känns så fjuttigt nu! har också de flesta av mina käraste i livet och känner såå stor tacksamhet för det.Men tankarna finns hos de i Norge som saknar någon kär familjemedlem eller vän.På mitt jobb(jobbar i butik) hade vi också en tyst minut,blev så förvånad över hur många som inte respekterade detta,utan fortsatte babbla och kräva hjälp av oss personal! Vi vägrade så klart under den minuten! men var fanns respekten för dessa oskyldiga människor ? En minut av våra liv? Är inte så mycket begärt tycker jag!

    SvaraRadera
  3. Nej det finns verkligen inga ord ...kram

    SvaraRadera
  4. Tänker som du. Kram och tack för M kortet, kom i fredags.

    SvaraRadera
  5. Håller med dig, det är svårt att sätta ord på det man känner. Det är bara hemskt

    SvaraRadera
  6. Sånt här ger perspektiv på tillvaron...

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera