Detta är en bild av mitt inre

måndag 28 februari 2011

Feber

Och så gick helgen till att vårda febrig dotter. Tempen visade 32 grader, men ungen var kokhet och ville varken äta eller dricka. Så jag utgick från att termometern var trasig och att det inte var ungen som spelade teater. Den andra dottern utnyttjade dock termometerns tillstånd  nu när vardagen kommit och påstod att även hon hade feber. Jo, det är mysigast att vara sjuk och bli ompysslad när man egentligen är helt frisk.

lördag 26 februari 2011

Arbeten

I dag har jag arbetat som chaufför, sjuksköterska, städerska, diskerska, tvätterska, djurvårdare, sagoberättare, filmfixare och snart ska jag ställa mig i köket och vara kock. Och nej, inget av detta har jag direkt utbildning i. Och nej, jag är inte ombytlig i min yrkesbana. Men jag har familj. Det säger väl allt.

Till kvällen tänker jag dock vara bartender åt mig själv och litteraturkritiker, har en fin bok på gång. Men innan jag kan ta tag i de finfina arbetsuppgifternade är risken stor att jag även måste agera Melodifestivaldomare..

fredag 25 februari 2011

Önskar

Låt nu helgen komma med kolhydrater och mänsklig samvaro. Jag hoppas att ni har det riktigt bra kära bloggläsare. Jag önskar alla utom Realisten en riktigt fin helg. Realisten, helgen går över precis som det mesta. Men helgen går över fortare än det mesta. Till er andra, om ni är lediga, njut.

torsdag 24 februari 2011

I dag

När jag tömde brevlådan så låg där en bok. "Minnen" av Torgny Lindgren. En vänlig själ lånar ut den till mig. Gulligt! Så nu ska jag läsa och njuta!

onsdag 23 februari 2011

Dialog

Lunch med vänninan E.

-Hur är det? frågar E.
-Jo, jag är väl lika sur som vanligt, svarar jag.
-Skönt. Jag blev lite orolig. Läste någon positiv FB status du skrivit, säger E med rynkad panna.
-Jaha. Jag var väl full. Eller inte vid mina sinnens fulla bruk av någon annan anledning, svarar jag.
-Jaha, säger E och ser lättad ut.

Jo, det är skönt med vänner som känner en.

tisdag 22 februari 2011

Skämt

På min arbetsplats skämtar man inte om:
  • Religion
  • Militärer
  • Knark
  • Självmord
På min arbetsplats skämtar jag själv om:
  • Religion
  • Militärer
  • Knark
  • Självmord
Jag får skylla min okänsla för vad som är passande på att jag lider av en uppsjö olika diagnoser (som jag gett mig själv, men ändå)

Skämt jag själv tycker är osmakliga:
  • Om Estonia
  • Om Tsunamin
  • Om andra större katastrofer i världen
  • Sexistiska skämt
Vad skämtar du om? Vad skämtar du absolut inte om? För övrigt kan jag tillägga att jag egentligen väldigt sällan skojar. Jag är en mycketmycket seriös och sur person.

måndag 21 februari 2011

Tidlös

Förra året fick jag vid flertalet tillfällen visa leg. på systembolaget. En av mina kollegor har under de år vi känt varandra alltid trott at jag är ca. 7-5 år yngre än vad jag är. En annan kollega tänker i sin tur att vi är rätt nära i ålder, hon är 60. I går utropade en bekant högljutt sin förvåning över att jag fyllde 40 snart, i hennes ögon var jag 45 år, minst.

Till er som gör mig yngre än vad jag är, jo visst ser jag ungdomligt fräsch ut, eller hur? Till er som gör mig äldre än vad jag är, det beror på att jag har en gammal, klok själ, eller hur?

Till er som känner mig väl (vilket inte så många av de som läser denna blogg gör), ni vet att jag redan som barn var en präktig liten tant. Själv vet jag att detta var en överlevnadsstrategi.

Till mig själv, jag är tidlös. Det är fint. Och ja, jag försöker bara muntra upp mig själv i dessa nariga, kalla förtvivlade vinterdagar som aldrig vill ta slut.

Tant Grön, någonstans mittemellan barn och åldring


söndag 20 februari 2011

Intuition

På natten vaknar jag om barnen hostar, pratar i sömnen, om det är oro i deras små själar. Mitt ena öra verkar vara inställt, från dagen döttrarna föddes, att förstå när de behöver tröst, medicin eller bara mänsklig närvaro. Jag som älskar att sova har ibland förbannat detta intuitiva lyssnande. Maken däremot sover ofta lugnt vidare.

När värmepannan i källaren krånglar då reagerar maken på direkten. Han har en annan sorts intuition. Innan huset blivit helt kylslaget så reagerar hans öra på annorlunda knäppningar i elementen, även om det så är i mitt i natten. Själv sover jag lugnt vidare.

Per automatik läser jag av mina medmänniskors röster och mimik. Känner av stämningar i ett rum. På gott och ont. Ibland stänger jag faktiskt av, för att själen ska få vila.

Maken däremot har inte lika känsliga sensorer, däremot står han på huvudet under motorhuven så fort det låter en aning annorlunda. Ljud som jag aldrig lägger märke till. Om min näsa kan lukta sig till känslor så kan hans lukta sig till fukt, mögel och om en andedräkt är frisk eller tillhör någon som snart ska bli förkyld.

Våra inre öron och näsor kompletterar varandra. Kanske är det därför vi fortfarande är gifta. Eller så beror just det på något helt annat. Kanske på kärlek. Eller på gemensamt huslån.

fredag 18 februari 2011

Val

Om några månader fyller jag 40 år. Detta innebär vissa val. Vilket är svårt för någon som inte ens kan välja kläder på mornarna. Ja, tänk er en människa född i Tvillingarnas tecken med ett gäng planeter i Vågens tecken. Splittrat och veligt. Om man nu tror på sådant. Vilket jag inte gör. Knappt alls faktiskt. Nästan inte, i alla fall.
  • Ska jag ha en fest för vännerna i hyrd lokal med discodans? Utan dans, ingen idé att ha fest.
  • Ska jag resa på en weekend till Barcelona med maken?
Jo, som kommunalanställd husägare med massa lån så har jag inte möjlighet att göra både och.

Eller...
  • Ska jag strunta i detta jämna årtal och inte göra något särskilt alls? Kanske unna mig ett glas dyrare rödvin bara. Eller ett glas champange.
Hur göra?

torsdag 17 februari 2011

Mat

Falukorv och rödvin. Fungerar verkligen den kombinationen? Funderar på att prova. Det kan ju inte smaka mer än äckligt. Eller så har jag kommit på värsta gourmetgrejen.

Beröm mig

Hungrig gick jag till affären för att köpa någon snabblagad middagsmat. Och det enda jag köpte var just middagsmat. Inte choklad, chips, kakor. Var inte det väldigt duktigt och ett tecken på att även hopplösa fall ibland kan uppbåda en viss karaktär?

tisdag 15 februari 2011

Förklaring

Om jag inte skriver här på ett tag så beror det på något av följande:
  • Jag har frusit ihjäl
  • Jag har gömt mig under täcket och väntar på våren
  • All energi går åt till att hålla mig varm och jag kan inte göra något annat
  • Jag har tappat lusten
  • Jag har vunnit enorma summor pengar, flyttat utomlands till värmen och bjudit dit alla vänner och släktingar och har inte tid att blogga
Ja,ja, det där sista alternativet är väl inte så troligt. Mer av en önskedröm. Men de andra alternativen känns just nu väldigt rimliga och plausibla.

Köldskadad tonåring

Hon står och väntar på bussen. Klädd i midjekort jacka och glansiga tights. Förmodligen har hon ägnat timmar åt sin genomtänkt rufsiga frisyr och lagret med smink i ansiktet. Tid som är bortkastad. För om man är så tunt klädd i 23 gradig kyla då hjälper inget smink i världen. Man ser blåfrusen och dum ut. Detta kan inget smink dölja. Och den rufsiga frisyren skulle inte förstöras av en mössa. Den skulle bara vara rufsig på ett annat sätt.

Detta tänker jag om flickan från i morse, som jag såg. Och jag förstår att jag börjar bli gammal. Och närmare målet att bli kärring. Klädd i allt varmt jag kan hitta skakar jag på huvudet åt detta ungdomliga oförstånd. Men vet att jag själv också stått och väntat på en buss. I bristfälligt lappade jeans och utan mössa, med en näsa lika blå som färgen på mascaran som var modern då. Och min far skakade på huvudet åt mitt ungdomliga oförstånd. Lilla pappa, som jag förstår allt bättre för varje år som går. Som jag som ung tyckte var så sträng och omodern och som jag nu tycker var/är rätt så klok. Tiden som går, förändrar vårt sätt att tänka.

söndag 13 februari 2011

Positivt jävla tänkande

Detta riskerar att bli ett långt inlägg. Utan bilder. Så du som har koncentrationssvårigheter, gör något annat än att läsa detta.

Det är modernt med positivt tänkande. Detta är jag en smula skeptisk till. Jag tror att man i viss mån kan välja vad man ska ha för inställning till livet. Man kan utgå i från att omvärlden vill en gott och att saker ordnar sig eller så kan man se med misstänksamhet på omgivningen och se sig som ett offer för omständigheterna. Men livet och människan är mer komplex än så. Det är inte så jävla enkelt. Och nu tycker jag att det gått inflation i detta positiva tänkande. Tänk dig frisk. Från cancer, depression och andra sjukdomar. Se kroppskador som en gåva, du kommer älska livet mer. Trams anser jag. För i förlängningen säger man då att sköt dig själv. Du har dig själv att skylla om du inte blir frisk. Kanske är det till och med ditt eget fel att du blev sjuk. Skuldskuld. Och jag tror inte att det är något bra budskap till någon som vill bli frisk.

Jag tror på medmänsklighet och ett samhälle där alla drar sitt strå till stacken så gott de kan och att de som kan mer hjälper till mer. Forskning inom medicin och psykologi har kommit en bra bit på väg. Särskilt inom medicin. Då ska man inte dyvla på människor att de kan tänka sig friska. Det är att förenkla det. Frånta sjukvården ansvar.

Självklart är livet lättare om man accepterar det man inte kan förändra och tror sig kunna påverka sådant som går att göra något åt. Att ha hopp. Att glädjas när man kan. Men man kan faktiskt behöva hjälp att hitta det där hoppet. Hitta den där glädjen. Ensam är inte stark. Inte alls. Och det är lätt att tänka positivt när allt flyter på. Om världen glittrar så ser man på den med glittrande ögon. Inte svårt alls. Det är när det är grått och gör ont som de glada tankarna känns långt bort. Då kan man behöva hjälp att finna dem. Tycker jag.

Ännu en lista

Saker som hänt den senaste veckan och som jag är nöjd med:
  • Knät är inte svullet längre.
  • Artikeln är klar med hjälp av min snälla redaktör.
  • Jag har druckit alldeles för mycket vin tillsmanns med några goda vänner och funnit nöje i något så fånigt som Singstar. Ja, jag drack en del vin sa jag ju!
  • För första gången på evigheter känner jag mig utsövd.
Saker som jag är mindre nöjd med:
  • Huset behöver städas och jag tycker inte om att städa.
  • En dag av helgen "försvann" ty den ägnade jag åt att ha ont i huvudet och vara trött. Kärringar tål inte hur mycket vin som helst.
  • Orörlig kropp och självömkan gjorde ett stort avbrott i mitt försök till sundare liv. Men jag ska skärpa till mig nu. Bara äta upp resterna av det som blev kvar av gårdagens "dagenefterfrossaifettsaltochkolhydrater"först. Sedan skärpning. Kanske. Fru Venus hjälp! Min karaktär är kass.
Livet är hyfsat just nu. Vad har hänt för bra saker i ditt liv?

torsdag 10 februari 2011

Ljus

Vi går mot ljusare tider. I alla fall utomhustiderna. Inomhus, inombords är det väl ungefär som vanligt.

Prestationsgnäll

På den lillalilla orten finns en litenliten tidning som kommer ute en liten gång i månaden. I den lillalilla tidningen skriver Tant Grön småsmå artiklar. Och även om orten är liten och Tant Gröns artiklar ännu mindre så vill hon så klart att det ska bli bra. Prestationsprinsessor är vi allihopa, allihopa, utom männen då kanske. Och även om Tant Grön till yrket och brödfödan inte alls är skribent utan något helt annat så är det ju bra om texterna i den lilla tidningen blir bra och läsbara. Just nu går det inte bra alls. Och alldeles snart är det deadline. Inlämning till herr redaktör.

Så nu sitter Tant Grön och funderar över:
  1. Varför pratar jag om mig själv (eller mitt alter ego, rättare sagt) i tredje person, håller jag på att bli knäpp?
  2. Hur lossar man skrivkramp?
  3. Kan man få sparken från ett hobbyuppdrag?
  4. Varför envisas jag med att ta på mig saker på fritiden som jag tycker låter roligt men som jag vet kommer generera prestationsångest?
  5. Varför sitter jag här och skriver strunt när jag borde fila på min artikel?
Den som har något vettigt svar på någon/några av ovanstående frågor får gärna höra av sig. Tack.

söndag 6 februari 2011

Tappabortlista

Saker som försvinner hemma hos oss är:
  • Strumpor
  • Vantar
  • Blomsprutor (!) 3 st. har jag blivit av med nu..
  • Hårborstar
  • Inspirationen
  • Favoritskivor
  • Barnens låneböcker
  • Hårsnoddar
  • Ibland ett barn. Återfinns antingen storgråtande, men oftast glad och ovetande om att hon varit försvunnen. Tacknämligt nog var det ett tag sedan sist.
  • Pengarna på kontot
  • Tid
  • Tejp
  • Den där bakformen, hammaren, saxen eller vad det nu är som jag behöver på en gång men måste leta runt halva huset för att finna.
  • Det goda humöret
Det goda humöret är det som är lättast att återfinna. Faktiskt.

Saker som sällan tappas bort är:
  • Överflödiga kilon
  • Dammtussar
  • Smutstvätt
  • Vetskapen om att det ligger en hög med räkningar och väntar i slutet av varje månad
Vad brukar din familj tappa bort? Har du ingen familj att skylla på, vad brukar dina vänner lyckas tappa bort åt dig? Har du inga vänner, vad brukar den lilla vetten som bor bakom spisen lyckas gömma för dig?

Om inte..

..min kollega så maniskt ville ha med mig på yoga då hade jag aldrig gett mig ut i halkan. Och då hade jag inte vurpat och slagit i mitt redan skadade knä. Och hade inte min far för massa år sedan fått för sig att jag utan någon form av skidskola skulle ställas i en slalombacke utan att veta hur man stannar då hade jag aldrig kört in i den där stolpen och då hade mitt knä inte krossats utan varit fint och helt och klarat en liten isvurpa.

Så vems är nu felet? Den ivriga kollegan eller min fars? Det är inte mitt i alla fall.

Det är för övrigt livsfarligt att utöva någon form av fysisk aktivitet. Det är vad livet lärt mig. Det är nästan lika farligt att inte utöva någon fysisk aktivitet för då dör man benskör i förtid. Slutsatsen är alltså att vi lever och sedan dör, hur fan vi än bär oss åt.

Är det vanligt att man blir så här gnällig när man börjar närma sig de 40? Eller är jag bara född sådan?

lördag 5 februari 2011

Eftersom..

..det är så rysligt synd om mig just nu så tröstar jag mig med en semla. Det kanske hjälper. Inte mot skadat knä, men eventuellt så blir humöret en aning bättre.

fredag 4 februari 2011

Broccoli

Fryst broccoli. Inte särskilt gott ens när den är kokt. Men mycket bra att ha, om man har ett knä med massa skruvar i och detta knä är den kroppsdel som först tar emot när ishalkan slår till. Min plan är att kunna gå i morgon. Utan att halta. Detta med hjälp av fryst broccoli, och eventuellt lite voltarensalva.

24...

..sockerbitar har jag hällt i mig nu. Hur är det med dig?

Människa

I dag berättade ett barn för mig att jag var en kattmänniska. Det finns visst nämligen hund och katt människor. Hundmänniskor är lite stränga och har stora näsor. Kattmänniskor är snälla och har släta pannor. Så förklarade barnet detta. Jag är alltså en kattmänniska. Skönt, jag som trodde att jag hade en potatisnäsa och en konstant rynka mellan ögonbrynen.

Jag tänker att det finns olika sätt att uttrycka sin sympati på. Kattmänniska=God människa.

Ni som känner mig, detta var ett fint beröm. Ni andra, glöm och vänta på nästa inlägg som kanske är mer tydligt.

Hej

Hej följare nr. 45 med det vackra namnet, Tuulevi. Jag fattar inte ett ord finska, men kanske förstår du svenska. Eller föll du för min vackra profilbild?

torsdag 3 februari 2011

Fel

Jag tror att det är något allvarligt fel på mig. Jag vet bara inte vad. Men förmodligen borde jag ordineras sängläge, total uppassning, bra böcker och sömn. Synd bara att jag inte känner någon doktor som ordinerar sådant.

onsdag 2 februari 2011

Associationer

Apropå föräldramöten. Min hjärna har en förmåga att associera hej vilt och det är inte alltid lätt för omvärlden att hänga med i svängarna. Om man lägger till min släng av Tourettes syndrom som dyker upp i bland så kan det bli lite fel.

Rovfåglar på bild eller uppstoppade sådana, förknippar jag med fascism. Så funkar min hjärna. Fascism i sin tur får mig direkt att tänka på Italien och Tyskland under andra världskriget.

I dotterns tidigare klassrum fanns en uppstoppad rovfågel över dörren. På höstens föräldramöte (jaa, det är en massa jävla föräldramöten) så var det en förälder som undrade vart fågeln tagit vägen. Hennes son gillade visst den. "Nej, inte den där äckliga tyska fågeln", utropar jag då. Ett par föräldrar i rummet där jag då sitter är från Tyskland. Ni skulle sett blicken från en av dem.

Detta är en av anledningarna till att jag hädanefter håller käften på dessa möten. I alla fall tills jag får en personlig assistent som tydligt kan förklara för omvärlden hur min hjärna fungerar och att jag faktiskt har ett slags handikapp. Maken fungerar tyvärr inte som assistent. Han kallar min Tourettes för "sårätt"...

Å så..

..var jag på föräldramöte. I drygt två timmar satt jag på en obekväm stol och lekte mutist. Inte ens när skolfröken ett antal gånger sa "era elever" i stället för "era barn", orkade jag öppna munnen. Mig veterligen så är dottern makens och mitt barn och inte vår elev. Men det är väl petitesser. Fröken är annars väldigt bra.

Mötet tog alltså drygt två timmar. Minnesanteckningarna  som sedan mejlades ut var en knapp A4, med stor text. Önskar att jag stannat hemma och endast tagit del av minnesanteckningarna. Man säger ju att barn tar tid. Jag skulle vilja påstå att föräldrar tar minst lika mycket tid. Har de inget liv?

tisdag 1 februari 2011

Saker som..

..man inte tänkte på innan man skaffade barn och hade man tänkt på dem så hade man nog inte skaffat barn:
  • Alla sömnlösa nätter
  • Allt snor, kräks, kiss och bajs som man måste hantera
  • Känslomässiga upp och ned gångar hos barnet och en själv och hur detta kan innebära konflikter
  • Oron. För väldigt mycket. Det är en helt egen lista
  • Att man alltid måste laga ordentlig middag och inte bara kan ta en påse ostkrokar framför TV:n som mat
  • Alla tankar som aldrig får tänkas klart för att man blir avbruten och när man väl får en chans att tänka eller prata med en annan vuxen då har man helt tappat tråden
  • Att de blir större och en dag kommer att lämna en när man nu väl vant sig vid dem
  • Att man behöver gå på föräldramöten. En duktig förälder går på föräldramöten. Trots att det är astrist.
Saker som man inte heller tänkte så mycket på innan man fick barn:
  • Att det kan vara rätt så kul att ha barn
  • Att man kan älska en så outvecklad och relativt besvärlig varelse så otroligt mycket så att hela kroppen blir varm och att man inte vill vara utan den känslan för allt i världen