Detta är en bild av mitt inre

torsdag 31 mars 2011

Önskelista

Finskor. Dottern önskar sig finskor när hon fyller år. Under en kort sekund tror jag att hon redan vid 8 års ålder kommit underfund med sin sexuella läggning och även har en specifik smak. Kanske för att vi läst rätt mycket ur Mumintrollet.

Men nej. Hon menar fina skor. Sådana där svarta lackskor som skaverochblirförsmå innan man hunnit använda dem nästan. Sådana där som hon fått ett par gånger till jul eller nåt och som mest samlar damm.  Svarta lackskor. Finskor. Det där med kvinnor från Finland, finskor, det kanske kommer senare. Vem vet.

tisdag 29 mars 2011

Om inte om fanns..

Om inte om fanns, då skulle jag gå upp halv sex varje morgon och ta en rask promenad innan frukost.
Om inte om fanns, då skulle jag ha råd att jobba mindre och träna mer och ändå ha tid för umgänge med de ljuvliga döttrarna.
Om inte om fanns då skulle jag inte vara beroende av nikotin, fett och socker.
Om inte om fanns då skulle jag vara helnykterist.
Om inte om fanns då skulle jag resa utomlands ofta, gå i vackra kläder och aldrig behöva städa mitt hem.
Om inte om fanns, då skulle jag inte behöva säga nej oftare än jag säger ja.

O.s.v.o.s.v.o.s.v.

Men nu finns om. Och jag får stå ut med den jag är. Stå ut. Till och med trivas. Ibland.

Jag ställer mig inte i en provhytt

Vintern har varit lång. Den är inte riktigt över än. Känns det som, eftersom det fortfarande faller snö. Ansiktet har samma färg som gruset. Grått. Lite dammigt. Kroppen är trött. Socker och fett har proppats i den som tröst mot mörkret. Ishalkan, håglösheten har gjort att musklerna inte fått röra på sig tillräckligt.

Detta är inte en kropp och ett ansikte man ställer i en provhytt för att prova nya kläder. Det skulle vara allt för deprimerande. Men shoppa kan man ju göra ändå. Väskor till exempel.

Visst är den fin! Min nya väska. Onödigt dyr med tanke på att den inte är särskilt praktisk. Få fack och utan ställbart axelband. Men den är blommig och färggrann. Den gör mig glad. Nu orkar jag vänta på våren ett tag till.

söndag 27 mars 2011

Absurt

Jag bevistade en högmässa i dag. Min unge skulle ju sjunga med sin kör, så som den goda moder jag är så ställde jag upp.

Vi fick sitta och stå omvartannat. Det verkade inte finnas någon logik i när man skulle sitta eller stå. Personligen tror jag att detta påfund endast är för att folk ska hålla sig vakna. Det är riktigt sövande tråkigt att sitta i en kyrka.

Jag fick reda på att i dag firas Jungfru Maria. Egentligen ska hon firas den 25 mars. Det var visst då hon blev på smällen. Tänk att kyrkan ägnar en hel timme åt att prata om att en kvinna för över 2000 år sedan hade sex. Absurt. Men jag förstod att om man har samröre med änglar eller Gud då kallas det inte sex utan obefläckad avelse. Jisses.

Sett ur ett uppfostringsperspektiv så måste Maria haft det väldigt svårt. Tänk att du ska fostra en unge och att denna unge samtidigt ses som din herre. Komplicerat. Jesus borde ha blivit hur odräglig som helst. Men det blev han ju inte. Det tycker jag är ett under. Verkligen. Om han nu överhuvudtaget funnits. Vilket jag är tveksam till. Hans mor är jag lika tveksam till och på hans fader tror jag inte alls. Jag menar Gud. Inte Josef. Den stackarn. Om han nu funnits.

lördag 26 mars 2011

Illustrerad fredagkväll

Jag begav mig till den stora staden i fredags eftermiddag. Kollade på ett par skor jag ville ha.
Men skorna kippade i hälen. 800 kronors skor ska passa perfekt, så det blev inget köp.

Sedan träffade jag min fina vän C som jag inte sett på längelänge. Vi åt en budgetmiddag på:

För sedan skulle vi hit:
Ett hotell med bar på Södermalm
 Där drack vi drinkar och pratade allvarstrunt.

Cosmopolitan


Gin o tonic


Sedan ledsnade vi på det stället och drog hem till C



Vi trodde att det skulle bli en tidig kväll. Vi skulle bara ta ett glas vin hemma i hennes soffa och sedan sova.


Vinet var väldigt gott. Sällskapet var väldigt trevligt. Och vi hade inte setts på längelänge. Halv fyra på morgonen somnade jag sött i hennes gästrum. Vid nio kravlade jag mig upp ur sängen igen.

Så i dag är jag en aningens sömnig. Men nöjd.


torsdag 24 mars 2011

Hur barn uppfattar information

Dottern gillar att sjunga. Om man gillar att sjunga och bor i en litenliten by så är man hänvisad till kyrkans barnkör. Så är det. Gud och kyrkan är inget för mig, men jag vill inte hindra min dotter från att utöva någon form av kulturellt intresse. Så hon sjunger i denna kör. Så klart vill hon vara med på körens konserter. De sker i kyrkan. Så klart.

Med tanke på byns litenhet så kan man säga att det är kyrktätt här. Tre kyrkor inom ett par mils radie.

Idag kom dotra hem och sa att det var dags för konsert på söndag. I kyrkan "TK" kl. 12.10. Märkligt klockslag, tyckte den ateistiska modern. Framförallt att det lät så drägligt mitt på dagen och inte tidigtsomfan.

Detta kollades upp med körfröken. Ungen skulle vara i "ÖK" kyrka kl 10.15. Tur att jag kollade upp det. Eller otur. Det beror på hur man ser det.

Just nu sitter mammas gull under ett täcke och sjunger "Halleluja" för full hals. Men det är ju i och för sig lite omväxling från Saade låtar och Markoolio...

tisdag 22 mars 2011

Naken

Jag var barn på sjuttiotalet. På somrarnas badstränder badade de flesta ungarna nakna upp till skolåldern. Nu har ett och tvåringarna bikini.

Jag var tonåring på åttiotalet. Då var man mer eller mindre en tönt om man inte badade topless. Nu skulle detta anses nästan groteskt. Många tonårsflickor tillbringar sin tid på stranden och i vattnet med långa shorts och t-shirt.

Det är som om populärkulturen och reklamens sexualisering av kroppen gör att vi skyler oss.

Informationen om pedofiler och sjuka hjärnor gör att vi vill skydda våra barn mot de fula gubbarnas ögon. Jo, statistiskt sett så är de flesta gubbar.

Detta är förståeligt. Samtidigt tänker jag ibland att vi själva gör barnen till objekt genom att täcka över deras nakenhet. Vi går liksom med på att en barnkropp kan upplevas som  sexuellt attraktiv. Men det är bara sjuka människor som tycker det. Egentligen.

Varför dessa tankar dyker upp, en mycket trött tisdag har jag ingen aning om.

Det jag vet, är att jag själv kommer skyla mig för fulla muggar kommande badsäsong. Inte för snuskgubbarnas skull. Utan för att jag är en aning arg på mig själv som inte har ett skvatt karaktär. Men egentligen så borde jag inte gömma mig alls, utan stolt visa valkarna. Denna kropp har använts väl, fött ett par barn, opererats av olika skäl, gett mig njutning och varit bra att ha. Jag borde bara gå omkring och tycka att jag duger. Duger gott och väl.

måndag 21 mars 2011

En läkare i tiden

Vården ska ju konkurrensutsättas och snart har ordet patient försvunnit ur vårt vokabulär. Vi är kunder. Överallt räknas vi som kunder. Hos doktorn, tandläkaren snart säker även hos polisen, om vi vill ha deras hjälp på något sätt. Tillväxt- tänket sprider sig överallt. Vi finns till för att konsumera. Vi är kunder.

Tog med yngsta dottern till en av de förtinutton vårdcentraler som numer finns i vår lilla kommun. Vilket ju då borde betyda att väntetiderna är kortare och läkarna mindre stressade. Men så fungerar ju sällan konkurrensen, som den kloke vet.

Bihåleinflammation trodde doktorn. Den moderna doktorn. Som var tröttstressad och en aning disträ. Men någon hade lärt honom att vi var kunder, jag och dottern. Så när det gällde sort av medicin så fick jag gärna vara med och tycka. Tycka om vad då?  Jag trodde det var han som läst massa medicinpoäng, inte jag.

Perspektiv

De senaste dagarna har jag muttrat över alla denna VAB. Inte en hel lön på långlång tid. Så når mig beskedet att en person jag tycker mycketmycket om har fått tillbaka cancern som vi alla trodde försvunnit för gott. Samtidigt ligger en annan person jag känner just nu nedsövd på ett stort sjukhus efter en allvarlig hjärnblödning.

Jag tror att jag ska sluta gnälla. Ett tag i alla fall. Måste ha lite perspektiv på tillvaron.

lördag 19 mars 2011

Kärringskola, lektion nr... inteenaning

För hand. En av de saker som kännetecknar en kärring är att hon gör saker för hand. Halvfabrikat göre sig icke besvär i hennes hem. Det lagas mat, bakas och sys. För hand. Visst, en äkta kärring är praktisk. När maskiner är nödvändiga, då används de. Gardiner kan läggas upp med hjälp av en symaskin. Det utmärkande är att en kärring inte lägger upp sina gardiner med hjälp av en häftapparat eller förtvivlat letar runt i affärerna efter rätt gardinlängd. Hon lägger antingen upp gardinerna själv eller väljer ett vackert tyg och syr hela konkarongen.

Hon rullar köttbullarna själv. Ingen fru Findus har satt foten i hennes hem. (Vilket gör, att jag själv nog aldrig blir en äkta kärring).

Den moderna kärringen kan hantera en dator eller mobiltelefonens sms funktion. Men när hon verkligen vill säga något viktigt, då sker det för hand. Har du en kärring i din bekanskapskrets då kan du förvänta dig handskrivna brev, vykort, tack- kort för att du uppmärksammat henne.

Hon är en av de få som fortfarnade skickar julkort per post, med en personlig hälsning. Om du får ett påskkort med ett handskrivet meddelande då har du definitivt en kärring i din bekantskapskrets. Att skicka påskkort, det är det som är en av sakerna som skiljer kärringar från vanliga tanter och annan pöbel.

En äkta kärring, gör det mesta för hand.

Tant Grön, olämplig?

Och så levde Tant Grön nyttigt i knappt en vecka och det enda hon kunde tänka på var vad gottgott det skulle vara med något onyttigt. Och eftersom hon har någon form av neuropsykiatrisk störning så blev denna tanke manisk. Men hon stod emot. Tills hon tagit ett (några glas) vin till middagen och skulle bege sig till den lokala mataffären för att köpa saft och alvedon till småfebrig unge.

När Tant Grön kommer hem från affären upptäcker hon att hon köpt chips och dip. Men ingen alvedon. Hennes lämplighet som mor kanske borde undersökas.

Spännsjuka

Har ni hört talas om spännsjuka? I går fick jag reda på vad det är. Om man är sju år, har feber, har sovit på dagen, inte orkat göra så mycket alls när man är vaken, då börjar det kliapirra i benen när det är kväll och läggdags. Musklerna som annars alltid är igång har inte använts. Benen måste spännas, kan inte slappna av. Det är spännsjuka. Boten är satt man gnäller öronen av sin mor och sedan hoppar jämfota tills det nästan blir en grop i golvet. Sedan går det att sova.

Egenpåhittade sjukdomar botas alltså med egenpåhittade knep. Febern har icke tagit död på kreativiteten.

onsdag 16 mars 2011

Snart ringer fröken..

För att skolan ska kontrollera att föräldrarna är engagerade i barnens läxor så vill de att man skriver under varje läxa. Sjuåringen som snart är åtta (viktigt, för henne) har kunnat läsa sedan hon var drygt tre. Men hennes läsläxor ser likadana ut som de andra barnens  läxor. Snällt, men med en uttråkad min, rabblar hon enkla texter och ord härhemma. Snällt lyssnar jag och skriver under. Men igår skrev jag under med Mumintrollet. Dottern skrev Snorkfröken.

Jag ångrar att jag inte skrev Snusmumriken i stället. Det hade uttryckt min personlighet bättre. Dottern borde ha skrivit lilla My.

Jag hoppas att hennes fröken har humor. Men jag är inte riktigt säker.

tisdag 15 mars 2011

Släktingar

Följande regler tycker jag att släktingar ska hålla sig till:
  • De ska vara uthärdliga att umgås med
  • Om de är uthärdliga ska de leva och inte dö
  • Om de är uthärdliga och levande ska de vara friska
  • Om de är uthärdliga, vid liv och friska ska de bo i närheten av mig
  • Om de är uthärdliga, vid liv men sjuka då ska de verkligen bo i närheten av mig
En del av mina släktingar bryter mot en eller flera av dessa regler. Det är ojuste. Det är ju bara fem regler att komma ihåg!

Följande regler gäller vänner:
  • De ska vara uthärdliga
  • De ska stå ut med mig
  • Det ska kännas bekvämt att investera känslomässigt i dem
Jag kan säga att vännerna följer sina regler mycket bättre än släktingarna. Vilket ju är bra, annars skulle de bli utbytta mot mer lydiga varianter. Släktingar däremot, de är riktigt svåra att byta ut.

måndag 14 mars 2011

Sömn

När jag var liten var jag kvällstrött och mycket morgonpigg. Kunde leka längelänge för mig själv innan någon annan slängt benen över sängkanten. När jag sov över hos kompisar ställdes det en leklåda vid gästsängen, så att jag hade något att göra medan alla andra sov.

Jag är fortfarande kvällstrött. Tyvärr också morgontrött. Jag är liksom trött mest hela tiden. Inte så mycket party över det. Jag vill absolut inte bli liten igen, inte ens yngre. Men det där morgonpigga det saknar jag. Mycket.

Vågor

Det finns en barnvisa där refrängen går "stor våg, liten våg, vattnet går i vågor". Denna trudelutt tyckte yngsta dottern passade utmärkt att sjunga för mig medan hon ömsom pekade på min byst och ömsom på min fettvalkade mage. Glädjande är dock att bysten var den stora vågen och magvalken den lilla. Men vågigt det är det. Jag håller helt med.

söndag 13 mars 2011

Stanna

Du kämpar på i vardagen. Det ska jobbas och hämtasbarnpåfritids ochsedan ska det lagasmiddag och läsasläxor. Tvätt ska tvättas och tiden rinnerrinner mellan fingrarna. På jobbet gör du det du ska och ibland lite mer, stressen är ett moln över ditt huvud. Du orkar inte prata med de vänliga fritidsfröknarna, inte titta på barnets pärlplatta för nu ska vi hemhem och stå vidspisen och du har inte planerat någon käck veckomatsedel så det blir väl korv ochmakaroner. Igen.

Jisses vad mycket läxor det ska göras och helst med en vuxenbredvid och favoritbyxorna ligger itvättkorgen och väntar. Inte hanndu orkadedu träna idagheller eller ringa din goda vän.

Men så stannar tiden en litenliten stund. Du ser ditt barns rundade kind, hör ett pärlande skratt, förundras över de komplimanger din partner ger dig fast du inte alls ser ut som för 15 år sedan då ni möttes. Ett fönster öppnas och du ser allt gott som finns omkring dig. Du fylls av glädje och tacksamhet. Över att du finns mitt i allt det fina. Och över att du inte bor i Japan just nu.

Sedan går diskmaskinen sönder, eller någon välter ut ett glas mjölk och så är du igång i vardagshjulet igen. Men för en kort stund stannade du i alla fall upp. Det är de stunderna som gör att ditt hjärta orkar pumpa vidare. Ett tag till. Ett långt tag till.

Konsument

För drygt ett år sedan tillbringade jag och döttrarna några timmar i en av den stora stadens gallerior. Den äldsta dottern konstaterade att detta inte var semester ty hon var en lantmus och ingen stadsmus.

I går begav sig äldsta dottern och jag oss i väg till den stora staden för att shoppa. Det var hennes eget önskemål. Hon är äldre nu, vad man har på sig är plötsligt intressant. Efteråt sa hon att det var den bästa dagen i hennes liv. Se där, ännu en konsument har sett dagens ljus. Tillväxttillväxt, tills jorden sprängs.

Eller så var hon bara glad över att ostört få umgås med sin mor under en hel dag. Kanske båda delarna. Klädertingeltangel och samvaro med en mor som bestämt sig för att inte vara stressad, utan bara glad och lugn. Och jag skäms en aning. För om ostörd samvaro med sin mor är det bästa hon vet då önskar jag att hon kunde få det lite oftare. Det är faktiskt en rätt trevlig unge att umgås med.

fredag 11 mars 2011

Fronten

På TantGrönfronten intet nytt. Funderar över vad jag ska hitta på för att få lite action? Gå naken genom byn?  Råna en bank och flytta utomlands ett tag? Lära mig steppa? Strunta i att borsta tänderna? Eller bara gå och lägga mig och hoppas på händelserika drömmar?

Har du några förslag?

onsdag 9 mars 2011

Litany against Fear

"I must not fear. Fear is the mind-killer. Fear is the little-death that brings total obliteration. I will face my fear. I will permit it to pass ower me and trough me. And when it has gone past I will turn to the inner eye to see its path. Where the fear has gone there will be nothing. Only I will remain." Frank Herbert

"Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska levas, levas." Sören Kirkegaard

Lite citat i brist på något eget vettigt att säga.

tisdag 8 mars 2011

Vad är det med Mars?

Har under flera dagar haft förskräcklig huvudvärk. Tyckte på något sätt att jag kände igen denna smärta, att jag skrivit om den förut. Jomenvisst. I mars förra året. Min kropp verkar inte gilla denna månad. Repris 1, repris 2, repris 3. Repriserna är roligare än detta inlägg i alla fall...

Vad faen är det med början av mars?

Fint skrivet

Om ni vill läsa ett fintklokt inlägg om kvinnodagen kan ni läsa här, hos Magda. Onödigt att jag skriver något om detta själv, när hon gör det så bra.

måndag 7 mars 2011

Nu straffas jag för min empatilöshet

I går beklagade sig några bekanta om sina krämpor. Det var domnade fötter och värk och teorier om hur och varför. Jag blev genast akut uttråkad. Och mumlade att själv var jag ju mer eller mindre halvdöd. Hade kanske bara 40 år kvar till döden, om ens det. Vilket liksom fick just det samtalsämnet att stanna av.

Elaka Tant Grön. Och i morse kom så klart straffet. Jag hade ledvärk och detgamalskitskadadeknäetvärk. Det värsta var väl inte det, utan att jag berättade detta för min man och förväntade mig att han skulle lyssna. Vilket han också gjorde och även han pratade om sina egna små åkommor. Jaha. Över en natt blev vi totaltråkiga. Snart kommer vi att prata om utseende på avföringen, spå väderomslag med våra knakande kroppsdelar, kanske kommer jag att börja använda bäddjacka, tycka att det drar överallt där just jag sitter, dricka hemgjorda örtdekokter o.s.v.

Men visst. Det är ju bra att vi har något att tala om. "Vi kan inte längre prata med varandra", brukar ju ofta annars anföras som skäl till skilsmässa. Det är ingen risk härhemma. Om våra vanliga samtalsämnen så som husetbilenbarnenjobbet tar slut så har vi ju detta med krämporna att ta till. Det är lite fint att ha någon att vara tråkig ihop med. Riktigt fint faktiskt.

lördag 5 mars 2011

Fördummande eller utvecklande?

Ibland tänker jag att detta med att ha barn är en aning fördummande. Under många år ligger hjärnverksamheten nere p.g.a. konstant sömnbrist. Sedan kommer långa perioder av stress, lämnahämtalagamat, VABochintehinnajobbaellerfåendräglighellön. Negativ stress är inte bra för hjärnan, det är vetenskapligt bevisat.

Till denna logistiska stress kan också tilläggas den oro man känner inför avkommans hälsa, välmående, kamratrelationer och faen och hans moster (vad djävulen och hans släktingar nu har med detta att göra).

Som om inte detta var nog så har barn en rätt taskig smak när det gäller det kulturella utbudet, med vissa undantag, men de är få. Undantagen alltså. Så där sitter man med sin trötta hjärna och matas med trams TV, det ska Let´s dansas och sjungas schlager som inte längre ens är schlager och till detta ska det helst intas något onyttigt att äta. Och när avkomman sedan somnat då är hjärnan så trött så den orkar inte se det där kulturprogrammet, den där ryska filmen eller läsa den där prisbelönta boken.

Eftersom barn behöver tillsyn, näring och omsorg så tar de otroligt mycket tid. Tid som kunde lagts på t.ex. träning och egna kamratrelationer. I stället sitter man där i soffan och orkar knappt något eftersom man som god förälder månar  om ungarnas sociala relationer och är pannkaksvändare till små vänninor på besök och vädervindpratar med vänniornas föräldrar.

Som om inte detta var nog får man aldrig tänka en tanke helt klart, avsluta något man påbörjat, för man blir alltidalltid avbruten av barnens frågor, behov av att prata eller så låter de bara tills ens huvud sprängs.

Om någon som är förälder läser detta då har ni förmodligen redan tappat tråden, eller klickat er vidare till kortare inlägg hos någon annan med mycket bilder. Era hjärnor är för trötta.

Men det finns saker som man kanske inte skulle uppleva utan barn. Och nej, jag tänker inte bli sentimental och skriva om kärleken, de vackra skratten och de mjuka armarna runt ens hals. Tant Grön är icke den gråtmilda sorten. Men det finns frågor som faktiskt aktiverar hjärnan och som oftast ställs av barn, eller av andra grubblande varelser.
  • Finns Gud?
  • Vad händer när man dör?
  • Tänk om jag var Hitler i ett tidigare liv?
  • Hur många stjärnor finns det?
  • Hur kan tandkrämen komma ut i perfekta ränder?
  • Varför luktar vissa pruttar värre än andra?
Min stilla undran är om denna intellektuella stimulans väger upp allt det där andra. Fast egentligen spelar det väl ingen roll. Gjort är gjort liksom. Just barn är rätt meningslöst och en aning psykopatiskt att ångra. Och trots alla mina diagnoser, psykopati ligger inte för mig direkt.

fredag 4 mars 2011

onsdag 2 mars 2011

Sensmoral eller Feber kapitel 2

Man ska icke föra sin mor bakom ljuset, ty det straffar sig. Den tidigare feberfria dottern som önskade sig sjuk, firar nu den nyinhandlade fungerande termometern med  feber a´39,5 celcius. Hon är riktigt upprörd och vill inte alls vara sjuk. Så går det. Man ska passa sig för vad man önskar sig, tänker Tant Grön i sann lutherans anda. Så nu träder jag in som sjuksköterska igen. Man blir kompetent av att ha barn. Och en aning trött.