Festen var rolig. Jag förstod vad skåningarna sa. Jag förstod de övriga dialekterna också. Jag kände tre personer på festen, ändå pratade jag med minst tio till. Min övning i kallprat och mingel gick över förväntan. Jag var en äkta kärring och åkte hem innan klockan slagit tolv. I dag känner jag att det var ett bra beslut. Jag är "pigg som en lärka" som dottern brukar säga.
Ni har inte sett någon bild av mig, bara den på mitt inre. Det hjärnan inte vet fyller den med fantasi.
Jag är 165 cm lång. Väger 8-10 kilo för mycket, detta förmycket sitter mest på buk och byst. Enligt passet är jag cendré, vilket är ett finare ord för råttfärgat. Eftersom jag hamnat i slingträsket är jag nu mellanblond, håret är klippt i en kort page som når till hakan, typ. Bilden på mitt våfflade hår förvirrade även mig, jag är icke långhårig.
Passet säger att mina ögon är melerade, vilket egentligen betyder att de har en obestämd färg. På min näsa sitter glasögon, så diskreta bågar som möjligt. Jag gillar inte att behöva glasögon, trots att jag borde vant mig efter alla dessa år.
Om du kommer in i ett rum med mycket folk, är jag inte den du först lägger märke till.Jag ser extremt vanlig ut, förutom mina hartänder som sticker ut en aning.
Jag har storlek 37 i skor. Innan barnen kom var det 35-36. Min man säger att jag är snygg. Det finns ingen objektiv sanning i det påståendet. Men det är ju bra att han tycker det, eftersom han tvingas se mig varje dag.
Ja, det är ungefär så jag ser ut. Om någon nu undrade.