Detta är en bild av mitt inre

söndag 31 juli 2011

Status

Ja,ja. Jag är några ytterligare kilo fetare. Men brunbränd. Hyfsat avspänd. Och maken påstår att jag är fin och älskad. Bra så. Har bestämt mig för att stå ut med mig själv ett tag till. Over and out.

Sverigeresan


När man reser i Sverige på sommaren och särskilt om man har med sig barn blir det en diger packning.
Fleece. Helt plötsligt kan det bli runt 10 grader bara.


Regnet kan ösa ner.


Men jag orkar inte släpa på stövlar så det blir de gräsligamenälskade foppatofflorna, som funkar på barnfötter både i sol och regn.
Men efter regn kommer sol.
Om man reser med SJ måste man också ha med litervis med vatten. Eftersom det är varmt och det är osäkert hur lång tid resan kommer att ta. Det finns ju klocktid och SJ tid.

Färdkost måste man ha. Men om man reser med SJ ska man inte ha med sig choklad. Eftersom tågen ofta saknar ventilation så smälter chokladen i den 40 gradiga värmen. Jag talar av egen erfarenhet.

Eller så stannar man hemma. Slipper kånka på tunga väskor. Slipper underhålla trötta barn. Och inte uppleva något mer än den vanliga vardagen.



lördag 30 juli 2011

Dalarna med höjdpunkterna

Vi tillbringade ett gäng dagar i Dalarna, jag och döttrarna. Hos fru H , en av de där människorna som jag kan sitta tyst med. Fast det gör jag sällan, för hon är så rolig att prata med. Det är full service hos fru H. När man vaknar är frukosten klar, vid morgonkaffet planeras lunchen och vid lunchen bestäms vad vi ska äta till middag. På kvällen dricker man vin. Mycket vin.

Fru H:s lustgård

Vallmo i lustgården. Fotot taget med tanke på fru Venus.




I Dalarna finns det varg och björn och tigrar. Tigrarna stänger man in. Vargarna vill man skjuta, men inte alla. Vissa visas upp i djurpark, så att vi ska komma ihåg hur de ser ut. Björnarna vill en del också skjuta. Men inte de björnar som bor innanför stängsel, de visar man upp för många pengar som turister gärna betalar.

Sverige är fint. Särskilt på sommaren. Då skulle jag kunna bo nästan varsomhelst i detta avlånga land. Fast kanske inte i Åmål. Där är det rätt trist.


Saker jag säger men aldrig gör

Ur min mun kommer ett antal uttalanden som handlar om vad jag aldrig mer ska göra, vad jag borde göra, hur jag önskar att det var. Löften och önskningar som aldrig fullföljs.
  • Efter att ännu en gång suttit med barnen på ett tåg utan fungerande luftintag, i en kupé som är drygt 40 grader varm och där varje jävla tågbyte innebär förseningar eller att man inte ens kommer fram till sitt resmål så har jag lovat att aldrig mer resa med SJ. Ett löfte jag tänker hålla ett par dagar, tills vi ska bege oss till bästkusten. Med tåg.
  • Under semestern ska jag ta tag i min kosthållning och kondition. Minska midjemåttet och öka orken. Fast sedan inser jag ju att semester för mig är bland annat att äta gott och lata sig. Så då ska jag minsann ta tag i mig själv när jag börjar jobba igen. Men då är det så mycket annat. Då hinner jag inte. Så jag fortsätter mitt lönnfeta otränade liv och bryter ihop någon gång i månaden över min vikt och tröstar mig då med chips.
  • Jag ska ägna några sammanhängande dagar åt att storstäda huset. Varje jävla yta och list ska dammas och våttorkas. Allt ska ligga i lådorochpåhyllor och det ska minsannvaraliteordningoch reda och fönstren ska vara nyputsade. Efter två rum ger jag upp. Skjuter upp saneringen. Till någon annan dag.
  • Jag ska ha tålamod med mina älskade ungar och inte höja rösten eller låta irriterad under en hel dag.  Men sedan vägrar den ena att äta frukost och den andra går framför mina fötter så att jag snubblar omkring och då kommer tröttsura rösten fram på en gång.
Listan skulle kunna göras ännu längre men ett inlägg med mycket text och utan bilder gör att de flesta redan vid punkt ett slutade läsa. Och jag har faktiskt annat att göra än att skriva långrandiga inlägg som ingen läser. Typ äta chips och oja mig över mitt stökiga hem. Over and out.

fredag 29 juli 2011

Många

Måndagen den 25 juli, kl. 12.00, var det tyst på många ställen i Sverige. Förmodligen i flera andra länder också. Jag satt på ett tåg med döttrarna, på väg mot Dalarna. Tåget stannade strax innan 12.00. Vi var tysta. Till och med döttrarna förstod allvaret och höll tyst. Till och med tanterna i sätena bakom oss som hade mundiarré höll tyst. En tyst minut för Norge.

Jag tittade ut i en tallskog med tårar i ögonen. Jag har de flesta av dem jag älskar kvar i livet. Tårarna var för dem som inte längre har det. Tårarna var för dem som inte längre finns i  denna världen.

Det har talats massor om det som skedde i Norge. Det har skrivits spaltmeter i media. Men jag famlar fortfarande efter ord. Det som skrivits och sagts har varit en blandning av analys, en vilja att förstå och förklara och vanligt äckligt sensastionsdravel.

Vi vill förstå. Så att världen blir mer fattbar. Vi vill få en förklaring, så att detta inte sker igen. Men dessa ord ger ingen tröst.

Denna tragedi är för stor för mina futtiga små ord. Mina ord räcker inte till. Mina ord lämnar nu Norge. De räcker inte till. Men mina tankar kommer att befinna sig där, länge. Länge.

lördag 23 juli 2011

Det jag tänker på

Norge. Det är det jag tänker på. Går inte att skriva om något vardagstrams just nu. Går inte heller att skriva om Norge. För många tankar och känslor virvlar fram, jag har svårt att formulera mig. Norge.

tisdag 19 juli 2011

Matriarkat

Så levde vi i ett matriarkat i några dar, Två vuxna kvinnor, fem flickor och så en make lite vid sidan om. Han var lite på sidan, för att han var en man och för att han arbetade medan vi andra var lediga. Och vi kvinnor gick där och lovordade varandra och detta bekväma med att vara två kvinnor som organiserar på samma sätt, har koll på alla barn, läser varandras tankar, liksom inställda på att allt ska flyta på så bra som möjligt. Vi var nöjda. Nästan självgoda.

Sedan skulle det bli grillmiddag. Och vi planerade så bra. Samarbetade så fint. Men fick inte eld, riktigt bra eld, på grillen. Det visade sig att ingen av oss har tänt en grill på länge. För det har liksom alltid någon annan skött, medan vi planerat och dukat. Så plötsligt stod vi där och hoppades att Maken skulle dyka upp. Mannensomkundehanteraeld. Det gick min ära förnär, men jag abdikerade. När han väl dök upp så fick han en tungkyss och sedan en stilla bedjan om att få fyr på elden.

Så antingen lär jag mig att grilla ordentligt. Eller fortsätter i detta kärnfamiljgegg, där vi har våra bestämda roller. Har i skrivande stund inte bestämt mig, vilket alternativ som är bäst. Vad tycker du?

söndag 17 juli 2011

B

Besök av bästa fru B med sina tre döttrar väntar jag på nu. Bästa B som bor på bästkusten, vilket är för långt bort från mig. Men trots avståndet, att vi aldrig hinnerorkarkommerihåg att prata i telefon, så känns hon nära. Alltid nära. Det är fint. Ser fram emot detta besök.

För övrigt undrar jag om min hjärna drabbats av en för tidig rötmånad, jag var liksom roligare förr. Både när det gäller bloggandet och det verkliga livet. Är det någon mening med att blogga när man själv blir uttråkad av att läsa det man skrivit? Ska fundera lite över det.

lördag 16 juli 2011

Att valla en flock

Modern i hushållet blev en aning rastlös och tyckte det var dags för en utflykt denna gråmulna lördag. Så hon lyckades få med sig familjen till Kungens Kurva, ett konsumtionstillhåll för de som vill  konsumera billighetsgrejer. Ett ställe som polackerna skämtar friskt om för övrigt. Kurva, uttalat Korva, betyder hora på polska. Ja, ni fattar, Kungens ..


 Det inhandlades diverse skor, smått och gott på IKEA och sedan njöt vi av Johnny Depp som pirat. Jag och döttrarna njöt i alla fall, jag hoppas att maken fann fägring i Penelope Cruz.


Den största energin gick åt till att se till att ingen kom bort. Förutom på bion, för då satt alla still. Jag var nog en vallhund i ett tidigare liv. Det är ett jävla sjå att hålla koll på maken som alltid går 5-10 meter framför mig, yngsta dottern släpar benen efter sig och äldsta är helt i sin egen värld och kan försvinna vart som helst. Jag tänkte släppa kontrollen och vallningen men insåg sedan att jag behövde maken som chaufför och döttrarna behövde jag, för att ja..Jag vet inte riktigt, men det kändes besvärligt om de skulle komma bort, kanske behöva koppla in polisen, bli anmäld för vårdslöshet av barn osv.

Men nästa gång rastlösheten griper tag i mig, då ska jag nog bara ta en drink eller en promenad. Eller åka på en shopping och bio tur. Själv. Alldeles själv.

fredag 15 juli 2011

Garderoben

Jag har en regel angående mina kläder. Det jag inte använt på två år ska slängas. Som med de flesta av mina regler så tummar jag på den då och då. Av lathet eller sentimentalitet. Men nu är jag i en slängfas. Fast vissa kläder behåller jag, något ska man ju ha på kroppen.
Den här skjortan slängde jag.




Den här behåller jag. Använder den när jag ska på 70-talsfest, eller bara vill glädja omgivningen en aning.



Väntar på att någon ska bjuda mig på fest så att jag kan ha denna klänning a´la Jackie Kennedy på 60-talet. Inköpt på Åland med fru Venus som smakråd.


Klänningen har en fin krage.


Ostruken jacka som är fin när den är struken. Den väntar på att jag ska gå ned några kilon. Och på en fest inbjudan.

Jackan har fina broderier.

Min kritstrecksrandiga kostym. Tråkig men ack så användbar då man ska till jobbet och vill vara prydlig och bekväm men inte sticka ut allt för mycket.
Jaha. Det var ett smakprov ur min garderob. Som annars mest innehåller svart, vitt, grönt och jeans.
Ett rätt så tråkigt inlägg. Som jag publicerar ändå. Man måste ju inte läsa allt som skrivs.

torsdag 14 juli 2011

Håll käften!

En typsik svensk sommar dag (solen värmer men när den går i moln är det kallt och man längtar inte efter skugga direkt) sitter vi på stranden, jag och döttrarna. Harmoni råder.

Då kommer han. Fridförstöraren. En trebarnsfar som oavbrutet talar i mobiltelefon.
"Jag har ju halvt semester nu men jag mejlar kontraktet till dig i kväll". "Nä, vettu, det där kan man kringgå, mummelmummel, onödigt med skatt, mummelmummel, haha".

Och när han inte talar i telefonen, högt som faen, som om det skulle hjälpa mot landsbygdens dåliga mobilmottagning, står han på bryggan och uppmanar sina barn att simma en vända till. "Ni är väl inga tunnisar!?"

Jag ångrar fortfarande att jag inte gick fram till honom och:
  1. Slängde hans jävla telefon i vattnet.
  2. Slängde gubben själv i vattnet och frågade om han var en tunnis.
Missbruk av mobiltelefon, idioter och folk som inte kan ha semester när de har semester borde förjudas på allmän plats. Så det så.

onsdag 13 juli 2011

Skov

Ett städskov drabbade mig. Det höll i två dagar. Hade gärna sett att det stannat en stund till så att jag hann grovfinstädarensa köket och alla dess skåp, luckor och lådor och skura bakom spisen. Så att jag kunde känna mig som en äkta kärring. Men jag hann inte. Skovet är över nu. Men jag hann i alla fall skälla ut familjen, få alla rum dammfria och rensa kattvinden. Kattvind, varför heter det så?
Ett antal sopsäckar med saker som förvarats på vår kattvind och som nu ska slängas. Jag har förbjudit familjen att titta i säckarna. Risken är att de vill spara något som jag anser är slängbart.


Jag hittade ett par fula men sköna tofflor som jag saknat och blev sentimental. Jag har fått dem av min syster som nu inte längre lever.



Jag slängde massor med kläder som jag insåg att jag aldrig kommer få plats i igen eller som var så fula så jag undrar varför jag ägt dem. Den här skjortan får hänga kvar ett dygn till, tills jag bestämt mig för om den är fin eller ful. Är den fin eller ful?
Undrar om det är nu jag ska ha en statusuppdatering på FB om hur fantastiskt mycket jag fått gjort de senaste dagarna. För att platsa i gänget liksom. Fast varför vilja platsa i det gänget, förresten..?

måndag 11 juli 2011

Nya vänner sökes

Mina vänner och bekanta på Facebook verkar leva ett helt annat liv än vad jag gör. De springer massa mil, storstädar, bjuder på middagar, renoverar, reser, bakar, har fantastiska familjer, styrketränar, hela tiden och allt med samma goda humör. Så ser inte mitt liv ut. Kanske dags att skaffa sig lite kompisar som jag har mer gemensamt med. Eller i alla fall vänner som inte beskriver allt de gör som om det fotats med vaselin på linsen.

Fjäsk

Det fjäskas här hemma. Maken gör blicken och tonen mild. Döttrarna tackar för den goda frukosten (!) och plockar snällt in allt i kylen utan att jag bett dem.

Detta är konsekvenserna av gårdagens stora utbrott. Små utbrott sker flera gånger i veckan, men de stora kommer bara ett par gånger om året. Hoppas det dröjer några månader till nästa, det är energikrävande att vara arg. Efteråt måste man äta massor, skölja ned det med vin och avsluta med choklad.

"Ilskan gjorde henne tjock", skulle vara en bra rubrik över mitt liv.

söndag 10 juli 2011

Bostad sökes

40- årig kvinna med fast anställning söker en välstädad bostad. Det räcker med en tvårummare, enkelt möblerad med bara det nödvändigaste. Inredningen får gärna gå i olika vita nyanser med milt gröna eller gula detaljer. Ett krav är att det inte ska finnas:
  • Fuktiga små baddräkter inknölade i bokhyllan
  • Glass skedar under sängen
  • Fuktiga handdukar inknölade i garderoben bland de rena kläderna
  • Braattarbetaiträdgårdenkläder inpulade bland beslag och muttrar på golvet i det som kunde vara en walkincloset, men som nu bara snabbar på vägen till hjärnblödning
  • Spår av hö överallt
  • Verktyg som inte ligger i en verktygslåda
  • Virke som inte staplats i en snickarbod utan i köket och liteöverallt
  • Någon annan människa än jag själv, om det inte är så att man blivit skriftligt inbjuden
Någon som kan ge mig ett bra erbjudande?

lördag 9 juli 2011

Tack som fan, Kamratposten

Vi sitter på stranden. Åttaåringen har tagit en kort paus från badandet. Äter bulle och läser Kamratposten. Åttaåringen läser högt ur tidningens frågespalt. Frågespalten som svarar på barn och ungdomars frågor om kroppen.
- Vad betyder stånd, frågar dottern, högt och ljudligt.
Jag svarar med låg röst och en aning svävande. Hon nöjer sig. Tar ett dopp. Kommer upp ur vattnet igen.
-Du, mamma.
-Mmm.
-Vad var det stånd betydde nu igen?
Denna unge som tänker bli läkare när hon blir stor. För att kroppen är så intressant. Klart att hon inte nöjer sig med svävande svar.
Så ni på Kamratposten, kan ni ha en ordlista till era jävla frågespalter så att en sliten mamma kan få sola i fred?!!

fredag 8 juli 2011

Medicin

Om du känner dig lönnfet, färglös och trist se till att hamna ute vid havet i en stuga utan spegel. Gärna i en stuga utan rinnande vatten, där havet eller bastun är det enda sättet att hålla sig ren. Utseendet blir totalt oviktigt. Chocken när man sedan återvänder till civilisationen och har salt vindrufsigt hår och skrynkliga kläder och ser sig i spegeln igen, det botas lätt med en lagom mängd alkohol. Eller med döttrar som längtat efter sin mor och som påstår att man är den bästa i världen. Men vid närmare eftertanke är det bäst att ändå ha alkohol till hands, för det där med att man är bäst i världen håller bara i sig tills man börjar tjata om läggtiderhållaordningpåsittrum ochattdetärbraattätafrukost.

Undrar om det inte snart är dags att resa till Åland. Igen.

torsdag 7 juli 2011

Spa

Utanför Stockholm finns ett Spa som marknadsför sig som japanskt. För ett antal tusen kronor får man lära sig den japanska badritualen, äta sushi och toffla omkring i kimono som man sedan får behålla men som man aldrig använder för den är sjukt opraktisk. Jag har tillbringat ett dygn där en gång. Helt ok, men dyrt.

Nu har jag varit på finskt Spa på Åland. Hos finafinafinafina Venus. Utomordentligt god mat. Gott vin. Trevligt sällskap. Bastubad varvat med dopp i havet. Mjuk frotterock att låna. Båttur i den åländska skärgården. Varma klippor. Det bästbästa Spa jag kan tänka mig. Klanderfri service, med en glad kockhushållerksaunderhållerska och en kapten med god vinsmak och en uppfriskande cynisk blick.

Tack kära Venus för detta! Du gnäller över ditt utseende (vilket jag tycker du ska sluta med) men vackrare själ än din, det får man leta efter.

Ert Spa återkommer jag till!

lördag 2 juli 2011

Bad

Av alla bad jag gjort så är det dessa jag minns:
  • Önsjön i Jämtland. Familjens utflyktsmål när jag var liten. På den tiden när inga säkerhetsbälten i baksätet behövdes. På den tiden när barn kunde åka i bakskuffen, vilket jag och min kompis ofta gjorde. Önsjön, där det sas finnas blodiglar. Min skräck var stor.  Far som lugnade mig, "de lossnar av bensin". Min kloka fråga, "har du bensin med dig när jag badar?" Hans svar i disträ ton, "näe".
  • Italien. Resan med min mor och mormor när jag fyllt sju år. Hur jag kände att vattnet bar mig. Hur jag nästan kunde simma.
  • Gotska Sandön. Den vita sanden. Det grönblå, kalla havet. Lyckan över vågorna som skjölde över min solvarma flickkropp.
  • Mälaren. Många dopp i  Mälaren har det blivit. Det bästa med goda glada vänner, utan en tråd på kroppen.
  • Västkusten. Även det västkustska vattnet har tagit emot mig med sin blöta famn, många gånger. Men jag minns doppet i Fiskebäckskil bäst. Ett hopp från en brygga, ner i mörkt salt vatten. En liten stund under småbarnsåren, då jag under mina simtag fick vara alldeles själv och ifred, medan släktingar stod på land och agerade barnvakt.
  • Mallorca. Vattnet som smekte mig och min onda axel. Hade jag stannat en vecka till där, tror jag att jag varit helt läkt.
  • Och i kväll. Mälaren igen. Efter upphettat badtunnebad, att få slänga sig i Mälarens grumliga vatten. Svalkas. Och se en röd sol långsamt röra sig ned mot horisonten. Fint. Fint som snus. Nästan finare.
Vilka bad minns du?

Till M.H.

Jo. Jag erkänner. Det här är livet, M. Det är härligt att leva. Att umgås i hällregn och sol ute i skogen. Att äta god mat och sedan bada i badtunna och svalka sig i Mälaren. Dricka vin. Bada igen. Svalka sig. Veta att man är en av de få människor som ätit smultronpaj. Smultronpaj! Jisses vad gott.

fredag 1 juli 2011

Jag gillar Joyce


Joyce Carol Oates. Högproduktiv författare. Förmodligen skriver hon dygnet runt. Standarden är alltid hög, men jag har mina riktiga favoriter.
En fiktiv berättelse om Marilyn Monroes liv

Om USA. Om att vara kvinna i USA. Om att vara kvinna i en mansvärld.
Om ett mord som kommer att påverka så mångas liv.

Joyce. Min idol. Bild lånad från Google.

Men mest läser jag deckare. För min hjärna vill underhållas och sällan stimuleras. Deckare som jag glömt intrigen till så fort jag läst sista bladet. Men Joyce, Bulgakov, Ekman, Axelsson, Torgny och några till ger mig riktig läsglädje och intellektuell tillfredsställelse. Tack för det!