Detta är en bild av mitt inre

fredag 30 september 2011

Nöjd

Jag har fint sällskap i kväll. Yngsta dottern och jag är ensamma hemma. Chipshäng i tv soffan. Innan var det bearnaisemiddag med samtal om varförsmåkillarärsåjobbiga och så fick jag en lektion i hur de forna egypterna skrev sina siffror. Mycket stimulerande sällskap. Ett av de bästaste sällskap en trött heltidsjobbandesurstressad mamma kan ha. Fint. Mycket fint.

torsdag 29 september 2011

Småkul

Småroliga bilder (min sinnesstämning tycker inte att någonting är direkt storroligt) som vännerna på FB skickar runt.

måndag 19 september 2011

Rycka upp sig lite

Tant Grön har gnällt en del på sista tiden. Det har varit deppighetochskrivkrampochmagåkomma. Nu är det dags att rycka upp sig lite.
  • Huset vi bor i har inte brunnit ner.
  • De jag älskar mest är hyfsat friska och vid liv.
  • Även om jag blir supertjock så kommer jag att hitta kläder. De flesta större klädkedjor har en avdelning med tjockiskläder.
  • Trots att jag har en för stor käft (läs tourettes) har jag ännu inte fått sparken.
  • Inkomstbortfallen som den senaste månadens olika små infektioner i familjen har genererat, kommer vi att överleva. Vi får bara skjuta upp andra projekt som har med huset och övriga aktiviteter att göra, så har vi mat på bordet i ännu en månad.
  • Fast att jag är sträng, lynnig och ibland piiinsam tycker mina döttrar fortfarande att jag är bäst.
  • Trots att jag slutar lyssna på min make om han talar mer än 2 minuter (läs en halv) om husrenovering, trädgårdsplanering,världsläget, så säger han att han älskar mig.
  • Och trots att jag är kass på att hålla regelbunden kontakt med mina gamla vänner, kallprata mig till nya vänner, så finns det folk runtomkring mig som jag gillar och som gillar mig.
  • Och fast jag sällan kommenterar andras bloggar, läser er sporadiskt varvat med varje dag, så finns ni därute och lever på, tittar in till mig ibland och skriverskriver om era liv och tankar.
Och allt det kan man ju faktiskt vara tacksam över. Till och med bli en aning glad över. Faktiskt.

söndag 18 september 2011

Näe, ibland vill jag inte vara vuxen

Min far ringer.
-Hur mår du? frågar han.
-Jag är magsjuk, svara jag.
-Har du druckit för mycket sprit? frågar han och skrattar.
-Verkligen inte. Jag har inte druckit sprit på flera veckor, fräser jag. (Vilket är en sanning med modifikation, men det var i alla fall minst en vecka sedan någon alkohol hamnade invändigt, utvändigt däremot händer det flera gånger om dagen, jag spritar händerna frenetiskt för att undvika att smitta familjen).
-Jag skojar bara, säger fadern och sedan får jag reda på allt han upptäckt att hans mage inte tål och vad som händer då.

Hela samtalet är fel.

Visst, ofta är jag glad över att vi numer har en vuxen relation, jag och min far. Att han inte längre ser det som sin huvuduppgift att uppfostra mig, att han inte i alla fall konstant är orolig för mig, att han faktiskt ser mig som en vuxen människa. Ibland. Att jag till och med vid något tillfälle har kunnat berätta för honom att jag varit bakis utan att få en lång arg föreläsning om alkoholens faror.

Men idag vill jag vara liten. Jag tycker att han skulle ojat sig lite, gullat en aning. I dag vill jag inte alls vara stor. För det kan jag säga att alla andra behandlar mig som en vuxen så fort jag vågat mig upp ur sängläge. En mamma/fru som ligger i sängen är sjuk. En mamma/fru som försiktigt masar sig omkring i huset för att prova styrkan i kroppen anses helt plötsligt som frisk. Det ropas mamma hejvilt här hemma nu. Och maken ler snällt och säger "Så roligt att du mår bättre.Jag går ut i trädgården och jobbar lite".

Så nu tänker jag lägga mig i sängen igen. Och vara liten. Hur liten som helst.

lördag 17 september 2011

Straffet

Ibland önskar jag att jag vore smalare. Ibland önskar jag att jag inte behövde mat. Från och med nu ska jag inte önska sådana saker. Jag kan för tillfället inte äta. Knappt dricka. För då vänder sig magen i kramp. Jag känner ingen hunger alls, men man blir en aning matt av att inte få i sig något annat än ljummet vatten.

Detta är straffet för mina fåniga önskningar. Ett straff som nu utdömts vid ett särdeles dåligt tillfälle, då solen lyser, jag skulle gåpåstanochmysaochshoppa med mitt yngsta barn, vilket hon verkligen sett fram emot. Och dagen skulle ha avslutats tillsammans med goda vänner som lagar fantastisk mat.

Så här sitter jag och kallsvettas och surar och mår. Hur mår du? Bra, hoppas jag. Vad har du för trevliga planer? Orkar inte läsa runt och kolla, så informera mig gärna här nedan, gör mig lite glad. Eller lite mindre sur, i alla fall.

onsdag 14 september 2011

Roligt om religion

Bland det roligaste jag läst på länge. Klicka på artikeln så blir den läsbar. Tror jag.

måndag 12 september 2011

Hot

Jag har ju lidit av skrivkramp. Krampen sitter kvar men har lättat en aning. I detta krampaktiga tillstånd skulle jag då skriva en artikel till den lillalilla tidningen där jag är hobbyreporter. Mitt repotage fick feedback av redaktören. "Bra skrivet men..."Sedan följde en radda röd text om vad jag skulle ändra. Han försökte ju inleda artigt, men sådant biter inte på mig. Men han hade rätt, texten var tvungen att ändras till något mer läsbart. Så jag svettades över dessa futtiga 4500 tecken och fick till slut nog. Det fick så lov att duga.

"Hej herr Redaktör! Hoppas denna text duger. Annars skjuter jag mig. Eller säger upp mig." Det var den lilla mening som jag mejlade honom tillsammans med bifogat repotage.

Svaret kom hyfsat snabbt. "Bra skrivet, mer flyt i texten blablabla."

Tänk vad lite hot kan göra nytta...

Jag kan allt. I alla fall luras.

I somras utsåg bästa fru B:s ena dotter (en ljuvlig liten älva) mig som hjälpreda.

-Kan du ta ned ett glas åt mig?
-Visst, jag kan allt, svarade jag.

Lite senare.

-Kan du öppna korken på flaskan?
-Visst, jag kan allt, svarade jag.

Ännu lite senare.

-Kan du hjälpa mig att få upp den här knuten?
-Visst, hjärtat. Jag kan ju allt.
-Det trooor inte jag på. Kan du verkligen allt? frågade hon en aning misstänksamt.
-Jo, så är det, svarade jag glatt.
- Kan du göra en volt?
-Japp, det kan jag. Men jag vill inte. Jag kan allt. Men jag vill inte göra allt.
-Aha, sa hon och nöjde sig med mitt svar.

Jag önskar att jag kunde lura mig själv lika bra som jag lurade henne. Men det kanske jag kan. För jag kan ju allt.

fredag 9 september 2011

Kramp

Skrivkramp. Inspirationskramp. Livskramp. Har någon medicin mot detta? Kan inte ens formulera en statusuppdatering på FB. HJÄÄÄLP!

tisdag 6 september 2011

Väntan

Jag väntar på inspiration. Typ. Inspiration som kan forma mina tankar och det som händer eller inte händer i mitt liv till ord. Återkommer när orden är tillbaka i mitt liv.