Barnvänligt?

Det var en gång en kommun som markandsförde sig som barnvänlig. Vad som menades med det var lite oklart för invånarna.

• Var det att man såg till att de kommunala skolorna hade skral budget så att barnen fick öva sig på att vara i stora klasser och dela på böcker för att på så sätt öva samarbete och bli lydiga medborgare?
• Var det så att utbildningskontorets mål om "en kostnadseffektiv skola" betydde att man ville lära barnen ekonomi?
• Var det så att den budget som verkade vara outsinlig för att bygga rondeller kanske på något sätt även skulle komma barnen till gagn? Varje rondell hade ju små konstverk (nonfigurativa och fula) eller fontäner och kanske tänkte kommunen att detta skulle vara någon slags kulturupplevelse för barnen?
• Var tanken med utarmningen av de små lantskolorna att barn behöver faktiskt lite stadsluft och de behöver lära sig att åka buss kors och tvärs och därför såg man det som mycket barnvänligt att alla barn skulle gå i skola på centralorten i stället?
• Var det så att man ville lära barnen att alltid lyssna på den som har makten och därför omplacerade man en rektor som sagt att nu fårninogtänkatill, jag kan inte skära ned på fler lärartjänster? Eller tog man det beslutet för att öva barnen i vad kommunen tyckte var demokrati? Ty barnen besökte kommunhus och gjorde namnlistor och hoppades få sin röst hörd, de ville ha kvar sina lärare. Men demokrati betyder ju inte att man får som man vill och kommunens demokratitanke gick ännu lite längre, man behöver inte ens lyssna på sina medborgare så länge man har makten. Det var nog lärorikt för barnen.
• Eller hade man egentligen ingen tanke alls? Hade man kanske betalat en PR byrå massa pengar för att komma på ett bra epitet och så blev det "barnvänlig"för det hade PR byrån hört var gångbart i stugorna?

Inte vet jag. Vad tror du?

När man är tjock och ful

När man är så där fultjockblek och ändå vill shoppa och göra det utan att bryta ihop så har jag lite tips:

Köp parfym. Även om du är motbjudande att se på så luktar du i alla fall gott.

Köp en väska. Detta är den första skinnväska jag äger. Om man passerat 40 ska man ha en skinnväska, det var ialla fall det märkliga argument jag använde när jag brände massa pengar på detta inköp.

Gläd dig över dagens mode. Dölj din kropp i en poncho.


Kanske kan jag få jobb på en modetidning nu?

Här och nu är inget för mig

Vidarevidarevidare. Det sägs att man ska njuta av nuet. Stanna upp. Ta in. Jag försökerförsöker. Men tankarna är redan i framtiden. Jag tänker på nästa helg när jag ska besöka goda vänner fleramilbort. Jag tänker på hur det ska bli om en månad när jag ska få träffa bästa fru B som bor ännuflermilbort. Jag funderar på näriallsindar jag ska få sitta i Nyhavn igen och dricka en kall öl med min man. Framtidframtid.

Det är inget fel på min härochnutid. Ändå så är mina tankar redan någonannanstans.

Hur tänker du? Är du en härochnumänniska, ge mig i så fall tips. Är du en framtisdstankemänniska, berätta, så att jag känner mig mindre ensam.

Jaha del 2

Jag har varit hemma från arbetet för vård av röst. Hade tänkt mig en lugn dag. Fullständig tystnad. Tröstgodis. Kanske en bra film på DVD. Avsluta dagen med en god whisky, det är bra för halsen har jag hört. Men så blev det ju inte. För yngsta passade på att bli skruttig. Måstevarahemmafrånskolanochbliompyssladavmammaskruttig. Hämtamedicinpåapoteketskruttig.

Man får liksom inte ens vara sjuk ifred. Så i morgon går jag till jobbet. Där har jag i alla fall ett eget rum.

Jaha del 1

Jag har tappat rösten. Vet inte vart den tog vägen. Det låter mest krax ur min mun. Så jag är tyst. Till omgivningens stora glädje. Men när den kommer tillbaka. Då jävlar.

Hobbydoktorerna

Jag har varit yr. Yr och en aning illamående i ett antal veckor. Tänkte att det går väl över. Yppade tyvärr något om min yrsel över fikabordet på jobbet. Fick ett antal diagnoser av kollegorna.

• Berusad
• Gravid
• Lågt blodtryck
• Virus på balansnerven
• Stress
• Kristallsjuka (????)
• Och sedan så klart berättelser om folks släktingar i 80-års åldern som var så yra av sig.

Så jag är alltså en berusad och gravid 80 åring med virus och kristallsjuka som stressat mig till lågt blodtryck.

Kanske det är bäst att gå till en doktor med läkarexamen ändå. De brukar ju hålla sig till en diagnos i taget i alla fall.

Ung på nytt

Höstvindarna har gjort min redan så torra hud nästan sprucken. I all hast inhandlade jag en hudlotion och efter att ha smort in mig med den så kände jag mig ung på nytt. Inga rynkor försvann, hullet var lika slappt som förut men däremot luktade jag som en tonåring. Ni vet en sådan där söt kvalmbillig doft, som bara människor i yngre tonåren och nedåt kan uppskatta.

10 åringen tyckte att jag luktade som Barbie. Och hon har rätt. När hon var i 4-5 års åldern fick hon en Barbie i present som någon smart marknadsförare sprayat cocosdoft på. Barbien tappade håret, hennes kläder försvann, någon klippte sönder hennes fötter, men cocosdoften bestod. Består fortfarande tror jag.

Så även om mitt yttre påminner om vilken sliten kvinna som helst mellan 40-80 (beroende på mitt humör) så påminner min doft om någon som är betydligt yngre. Men trots den ungdomliga känslan så måste jag nog slänga hudkrämen. Det är jobbigt att må illa av sin egen lukt.

Förändring

När jag var yngre tänkte jag förändra världen. Men så blev det inte riktigt. Det var världen som förändrade mig.

Läs den

Lycka är när en favoritförfattare kommer ut med en ny bok. Majgull är en favorit. Den nya boken är bra.

Jag är nog frisk i alla fall

För någon vecka sedan blev jag sugen på chips. Ett vanligt sug hos mig som jag antingen besvärjer eller anammar. Nu anammade jag suget och köpte mig en påse. Men åt bara några nävar. Sedan ledsnade jag. Vilket nog aldrig hänt tidigare. Chips äter jag annars tills de är slut. Även om jag blir illamående. Det allra märkligaste var att jag inte heller de nästkommande dagarna tömde den där påsen. Rörde den inte ens. Jag lät den bara ligga. Tills det blev fredag och barnen fick den. Då blev jag en aning orolig för mig själv.

Men nu är allting som vanligt igen. I går lyckades jag trycka i mig en hel påse ostbågar. Alldeles själv.
Jag är alltså frisk. Inget fel på mig alls. Samma gamla fettsaltkolhydratjunkie som alltid. Det känns välbekant och fint. I alla fall välbekant.

Kunskap som inte används

Jag har levt i 40 år. Druckit alkohol i typ 20 av dem. Ja, inte hela tiden, då hade jag väl varit död nu, men jag dricker alkohol då och då. Det jag efter 20 år fortfarande inte har lärt mig, eller rättare sagt den kunskap jag har om mig och alkohol och som jag av någon anledning struntar i är:

• Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite.
• Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite och är väldigt trött.
• Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite, är trött och är bortbjuden och rätt fort tappar kollen på att värden konstant fyller på i glaset.
• Tant Grön ska absolut inte tacka ja till ett glas whisky, när magen redan är skvalpfull med vin och en drink.

Om nu inte Tant Grön vill ägna en stor del av dagen därpå att må lite illa och sovasova.

Kul igen

Kul

En del av mina vänner på FB har humor. Min humor.

Är det april?

När jag slår upp det dagliga bladet så tror jag för en kort stund att det är april. Första april. För detta låter fanimej som ett skämt. Ett företag gör reklam för en tjänst, där man kan hålla koll på vart medlemmarna i ens familj håller hus. Det går ut på att man kan spåra familjemedlemmens mobil via en dator. Företaget tycker att detta är en toppenidé och marknadsför det som att man nu kan hålla koll på sin famil, vilket underlättar vardagen.

Okej, kära idiotföretag:

• Om du har så små barn så att du är orolig för vart de rör sig i omgivningen, släpp dem då inte ur sikte. Det räcker inte med att ge sin unge en mobil och följa dess rörelser från en datorskärm.
• Om du har större barn som får röra sig fritt mellan hem, skola, kompisar. Ha tillit. Tro på att ditt barn fixar det. Och i dessa moderna tider så når man sitt barn via telefon, antingen barnets egen mobil eller hem till aktuell kompis om du nu måste meddela något viktigt eller bara säga att det är middagstid.
• Om du har en tonåring, du kommer att vara orolig. Det ingår liksom. Förtroendet er emellan kommer inte att bli särskilt starkt om du meddelar att du vill följa varje steg ditt tonårsbarn tar. Återigen, tillit. Du kommer att bli lurad ibland, så gör ungar. Om du är orolig för vart ditt tonårsbarn håller hus, skapa nätverk med ungens kompisars föräldrar. Hjälps åt. Lek inte fångvaktare.
• Och om du känner att du måste veta vart din partner är så fort du inte ser henne/honom, sök hjälp. Ett sådant kontrollbehov är sjukligt.

Men visst. Du som är paranoid. Du som anser att familjen är din egendom som måste bevakas. För dig är detta en utomordentlig service. Undar om det var en extremt svartsjuk misshandlande man som kom på denna idé? Eller en nojjig mor som alltid vill ha koll.
Håhåjaja.

Varm i hjärtat

Jag skulle skriva om döden. Eller rättare sagt om hur det är att förlora en livskamrat. Tugnt ämne.Jag fick äran att möta tre männsikor som efter långa äktenskap förlorat sin partner. Och från det mötet gick jag med varmt hjärta. Så fina kärlekshistorier har jag aldrig hört.

Och nej Natosh, tyvärr. Resultatet får ni inte se här. Dels för min anonymitets skull. Dels för att den texten är tidningens liksom.

Men det ska jag säga er, om du är en aning håglös, cynisk eller smådeppig, dra ihop ett gäng pigga pensionärer och du kommer att få lite perspektiv på tillvaron. Undrar om PRO har någon "ungdomsavdelning" för sådana som mig?

Att skriva om döden

Förra gången jag skulle skriva för den lillalilla tidningen så hotade jag redaktören med självmord om han inte godtog texten jag gnetat på med. Nu till nästa nummer då vill han att jag ska skriva om döden. Eller rättare sagt om hur det är att mista någon närstående. Undrar om det finns en baktanke eller om det bara är en slump. Nu är ju jag och redaktören inte direkt närstående, så förmodligen är det en slump. Lydig som jag är (harkelharkel) så ska han få sitt dödsrepotage. Tjoho, så livat det ska bli att skriva 4000 tecken om detta ämne. Det får säkert all skrivkramp att flyga all världens väg..

Febrig men frisk

Jag har varit hemma med en febrig åttaåring i flera dagar. Innan febern klampade in var vi hos doktorn för att visa upp ett sår som aldrig läker utan bara blir större. En svinkoppa (ja, det är rätt äckligt att ha barn ibland) trodde doktorn och vi fick medicin. I går kväll tindrade dottern med ögonen mot mig.

- Mamma, kommer du ihåg vad doktorn sa?
-Njae, vad menar du?
-Att det skulle vara väldigt bra för mig att äta chips. Och kanske lite glass. Hihihi.

Jag tror att ungen är på bättringsvägen.

Pruttig fismamma

Det var en gång tre flickor som en fredagseftermiddag åkte buss från skolan för att ta sig hem. De var glada och pratsamma. Glatt skuttade de av bussen och korsade den trafikerade vägen. Den mötande bilen som kom emot dem hann inte stanna. 2 flickor klarade sig. 1 flicka klarade sig inte. Sorg. Mycket sorg.

Det är snart två år sedan det hände. I ett litet samhälle nära mig.

Nu på fredag vill min egen lilla flicka tillsammans med två kamrater åka buss från skolan hem till den ena kamraten för fredagsmysochbusochövernattning. De måste då korsa en starkt trafikerad väg där få bilar kör de lagliga 70 utan ofta närmar sig 100.

Och jag säger nej. Min dotter får tårar i ögonen och jag vet att jag inte kan skydda henne från alla olyckor och bedrövelser. Vet att jag när det gäller vissa saker är jag överdrivet hönsig. Men jag står inte ut med tanken att mitt flaxandefnittrande barn som inte riktigt alltid har koll på avståndfart och som lätt slukas upp av samtal med kompisarna ska korsa en farlig väg.

Jag erbjuder henne bilskjuts i stället. Hon missar några timmars lektid, men får ändå delta i övernattningsmyset. Och jag säger att hon får förklara för sina kompisar att hennes mamma är en tönt. Hennes tårar hänger i ögonfransarna.

Dagen därpå får jag hem en glad unge från skolan. "Jag berättade för mina kompisar att jag har en pruttig fis mamma som är orolig av sig. De förstod."

Och jag känner mig helt nöjd med mitt nya epitet. Jag tänker fortsätta vara en aning överbeskyddande men ibland släppa taget och stå ut med att vara orolig så att min fina unge får uppleva världen. Men det dröjer ett tag till innan hon får korsa vägen.

Veckan

Den gågna veckan har jag:

• Bjudit tre kambodjaner på renskavsgryta. De tog flera portioner. Raberpajen däremot var inte lika populär.
• Haft en kambodjan från det kambodjanska utbildningsdepartetementet sovande i mitt gästrum ett par nätter. Visst låter det bra med gästrum? Sanningen är väl att det är ett torkatvättrum och spelatvspelsrum och ett härställervidetsomintevivetvartviskaställaannarsrum .
• Talat om för en kollega att hon pratar så mycket så att jag får huvudvärk.
• Använt en bestämd ton till min chef så nu kallar han mig chefen när han ser mig.
• Tvättat ett antal tvättar, jobbat och gjort allt det där vanligavardagsslitet.
• Ätit lunch med min mentor som nu snart är frisk från sin andra omgång med cancer och sedan ska hon alltid vara frisk har jag bestämt.
• Myst med mitt yngsta barn.
• Tittat på tramsiga lekprogram på TV tillsammans med döttrarna och en unge till och än en gång konstaterat att i vissa avseenden så är det fördummande att ha barn.
• Försökt få till ett repotage till lillatidningenjagskriveriibland men misslyckats eftersom intervjuobjektet befinner sig utomlands.

Ja det var väl typ det hela. Hur har din vecka varit?

Min humor

En text helt i min smak. Funnen på FB.