Våga vara kärring

Är det fel på fåglarna?

2012-02-13T13:19:00.000-08:00

Fåglarna sjungkvittrar i träden som om våren redan vore här. Själv fryser jag och ser snö och is vart jag än vänder blicken. Är fåglarna ovanligt optimistiska i år? Eller är det jag som är som vanligt, pessimistisk?

Göteborgshumor

2012-02-11T12:26:00.000-08:00

Så ser vi på melodifestivalen, jag och döttrarna. Maken har lyckats smita undan.

Äldsta dottern - Ulrik, han är alltid glad.
Den uttråkade modern - ????
Yngsta dottern - Ja, han är alltid munter!

Jaha, så har göteborgshumorn kommit till vårt hem.

Att se framåt

2012-02-11T08:37:00.000-08:00

Ja, det har ju varit lite negativa tongångar (igen) från den här tanten. Vinter, våldtäkt och död. Jag är väl ingen feelgoodbloggerska direkt..

Men. Här är en lista på saker jag ser fram emot:

Om några veckor ska jag få träffa fru Venus. Någon som vet en bra lunchresturang i Stockholm med god mat och som har rum för massa pladder och gärna serverar alkohol mitt på dagen?
Våren. Fåglarna är smartare än vad jag är. De kvittrar om att våren kommer. För de vet, i motsats till mig själv, att våren kommer, varje år. Men jag har bestämt mig för att tro på fåglarna. Deras art har levt längre på jorden än min.
Gotland. När våren väl har kommit, då ska jag få nöjet att tillsammans med min familj besöka Gotland i några dagar. Våra värdar kommer att vara en annan familj, som är så där genomtrevliga och braiga.

Ja, det var väl det. Ingen lång lista direkt. Men ändå en lista.

Jag skulle bli ledsen om han dog

2012-02-11T07:20:00.000-08:00

Under den senare delen av tonåren hade jag och mina vänner ett uttryck, "jag skulle bli ledsen om han/hon dog."
På detta sätt beskrev vi våra känslor för en viss person. Alltså, personen var inte särskilt viktig i våra liv men vi hatade honom/henne inte heller.
Tonårstiden. Tiden när vi vred och vände på varenda känsla och olika relationer kunde ältas i det oändliga. "Jag skulle bli ledsen om han dog."
Tonårstiden. Då vi var odödliga och ingen av oss upplevt den förlust som det är att förlora en människa till döden.
Nu lever vi i yngremedelålderstiden. Här står vi nu en aning tilltufsade och ödmjuka inför livet. Ödmjuka för vi vet att livet är dyrbart. På en sekund kan det tas ifrån oss. På en sekund kan det tas ifrån någon vi tycker om.
Att tillvaron hänger på en skör tråd, det orkar jag inte alltid tänka på. Men ibland slår det mig. Och då håller jag om mina nära. Hårt, hårt.

Hur du undviker våldtäkt.

2012-02-10T09:49:00.000-08:00

Tänkvärt. För män. Och det är ju de, som ska undvika att våldta!

2012-02-08T11:46:00.000-08:00

JAG HAAATAAAR VINTERN!!!!

Ok. Jag ville bara få det sagt.

Vad är det för feeel på mig??!!

2012-02-07T11:11:00.000-08:00

Har haft ont i magen i ett par dagar. Krampont och jävligtömtont. Vet inte varför. Har hursomhelst inte velat äta så mycket. Och det gör ju inget, eftersom jag har en del reserver att ta av...

Nu mår jag bättre. Då tycker jag att min kropp borde bli sugen på fisk. Lättsmält och bra. Kanske lite grönsaker, för att det är typ nyttigt. Men nejdå. Inte den här kroppen inte. Jag blir sugen på:

Smågodis.
Whisky.
Läsk

Jag har dock inte ätit eller druckit något av detta. Men det beror inte på god karaktär eller självbevarelsedrift. Det beror på att jag varit för lat för att gå till affären och för att jag måste skriva klart en artikel och det vill jag göra utan alkohol i huvudet.

Det är något allvarligt fel på mig. Men jag vet inte vad.

Undrar när jag får sparken?

2012-02-07T01:54:00.000-08:00

Frispråkig. Säger vad jag tänker innan jag tänkt efter. Förmodligen lite besvärlig i bland. Det är jag.

Så skulle jag och en kollega skriva en rapport som sedan skulle mejlas till chefen. I mejlet med bifogad text skrev vi:

Vi har gjort oss fina för din skull. Och så skickade vi med denna bild.

Jag undrar när jag får sparken.

Vilken Facebooktyp är jag?

2012-02-05T07:13:00.000-08:00

Några ställde en fråga i det förra inlägget. Vilken FB typ jag är. Jag är av den bästa sorten. Så klart.

Facebook typerna

2012-02-04T10:20:00.000-08:00

Ni som har FB, har mött dem. De olika FB typerna.

De som alltid berättar vad de gör. Dricker kaffe, städar, bajsar. Sååå ointressant!
De som skriver om hur många mil de sprungit, hur glänsande rent de har hemma, vilka fantastiska kulinariska upplevelser de åstadkommit i köket m.m.Uppdateringar som får oss andra dödliga att må illa, känna avundsjuka och börja fundera på om mytomani är en sjuka som sprider sig.
De som alltid har sjuukt mycket att göra. Som är såå upptagna. Men de har alltid tid att berätta om sin förträfflighet på FB...
De som gnäller. Som har ont, är sjuka, ledsna, har sjuka barn, som alla är dumma mot och som känner sig totalt oförstådda. Tråååkiiiigt.
De som är positiva. Men sällan med egna ord, utan de kopierar glada citat från när och fjärran, gärna illustrerade med en bild på söta djur, änglar eller solnedgångar. Tänk själv, människa, tänker jag då.
Släkt med ovanstående är de som skriver uppdateringar som påminner om kedjemejl. "Om du älskar dina barn, kopiera detta och lägg som status." Ok. Om jag har något fint att säga till mina närmaste, då säger jag det till den/de det gäller. Jag meddelar dem inte via min FBstatus om mina varma känslor.
Stalkers. De som aldrig säger ett ljud om sig själva men följer andras liv med stort intresse.
Vännerna. De som både gnäller, är positiva, berättar ointressanta saker och spännande. Som kan beskriva essensen av sitt liv med några få rader. De som är så där braiga.

Vilken FB typ har jag missat?

Men faen..

2012-02-03T09:35:00.000-08:00

Jag tänkte skriva om boken Happy Happy, som jag har läst, och som varit omdebatterad (i DN) och så borde jag skriva klart min artikel för den lillalilla tidningen och sedan finns det överfulla tvättkorgar att ta hand om och förmodligen borde jag höra av mig till lite släkt och vänner och sedan finns det väl massa andra bordenochmåsten.

Men, nu sitter jag här och är mätt. Middagsmätt. Enarbetsveckairyggentrött. Familjensamladnöjd. Och kastar både tankar, borden och måsten över axeln. Tänker ta några timmar ledigt nu.

Ha en finfinemang fredagskväll, alla ni därute, i cyberrymden. Kram.

Fler funderingar

2012-02-02T07:07:00.000-08:00

Ja, inte vet jag. Jag som lever i kärnfamiljsgeggan. Den senaste tiden har jag vid ett flertal tillfällen stött på skilda föräldrar med gemensam vårdnad, dessa varannanvecka föräldrar som har bekymmer med att ordna barnvakt till sina barn. Alltså, man har sin barnvecka men måste resabortpåjobb eller är bjuden på något roligt evenemang. Och i stället för att kolla, det som för mig verkar det mest naturliga för barnet, om den andra föräldern kan träda in, så dammsuger man barnvaktshjälp bland släkt och vänner i stället.

Jag menar, man kan väl kolla med den andre föräldern i alla fall. Om man nu är pratbara med varandra förstås, vilket ju tyvärr inte alla är. Men att så in absurdum hålla på sina veckor, det måste väl ändå vara att ha rent vuxenfokus i stället för fokus på det viktigaste, barnet.

Men som sagt. Inte vet jag.

Funderingar

2012-02-02T06:54:00.000-08:00

Jag sitter på ett tåg. I min närhet sitter 4 kvinnor av somaliskt ursprung (tror jag). De pratar ett språk jag inte förstår. Mycket och intensivt. Det är som en ljudmatta. Mitt i en mening, på detta för mig obekanta tungomål, säger den ena kvinnan "jag orkar inte" och fortsätter sedan prata på sitt modersmål igen.

Så intressant. Jag orkar inte. Varför kom just de orden på svenska? Kanske finns det inte ord för "jag orkar inte" på hennes språk. I det land hon kommer ifrån kanske man måste orka. Om orden "jag orkar inte", inte finns, då är det ju en företeelse som inte finns, eller i alla fall aldrig benämns.

Precis som det påstås, att ordet lagom endast finns på svenska.

Och jag, som älskar ord. Som tror att vårt språk hjälper oss att forma vem vi är. Jag sitter här och funderar över varför jag inte blev professor i lingvistik. Vad härligt smalspårig och förmodligen lycklig i mitt arbetsliv jag varit då. Tråkig kanske, men lycklig.

Att skaffa sig ett liv

2012-02-01T10:53:00.000-08:00

Under en kort period i mitt liv var jag timvikare på ett behandlingshem för ungdomar med psykosociala problem (det var så målgruppen beskrevs). Jag jobbade där dels av intresse (faktiskt!) men också för att dryga ut den skrala kassan som student. En kassa som jag sedan hade roligt för. Ölölfikaöldiscodansfika, ja sådant som känns lockande när tentastressen är tung.

Hursomhelst. Vår uppgift som personal var bl.a. att erbjuda ett tryggt dygnetruntboende, få ungdomarna att komma in i rimliga rutiner. Detta innebar en del tjat från oss vuxna. Om attkommahemitid, hållaordningpåsinagrejer m.m. Några av ungdomarna skrek då "SKAFFA DIG ETT LIV FÖR FAAN! Jag tolkade detta som att de trodde att det roligaste vi visste var att tjata och att vi när vi lämnade vårt arbetspass satt ensamma i en lägenhet någonstans och inte gjorde någonting.

Det hade varit en aning omoget att svara en skrikande ungdom "Jag har ett liv, ett dansande festande liv, som jag gillar och det är därför jag är här, för att få pengar till öl". Så det gjorde jag så klart inte. Men tänkte ibland, det gjorde jag.

Numer är det sällan någon som skriker att jag ska skaffa mig ett liv. Nu, när jag verkligen skulle behöva den uppmaningen. Kanske skulle höra om de behöver en timvikarie på närmaste ungdomshem..

Dagens status och välkommen

2012-01-31T09:54:00.000-08:00

Min dag började i pannrummet. Nästan i alla fall. Efter en ljummen dusch och ett konstaterande om att elementen var nästankalla begav jag mig ned i pannrummet vid sisådär 06.15. Maken som jag (och han själv) utsett till pannansvarig hade redan lämnat hemmet. Via telefon fick jag av honom en guidad tur i hurmanstartaromenpelletspanna.

Sedan har väl dagen fortsatt ungefär likadant. Kallt och besvärligt. På olika sätt.

Välkommen ni nya läsare, Fruntimret och Himmelska pannkakor. Och ni andra som jag liksom glömt att säga hej till. Ni följer nu en blogg med oregelbunden uppdatering, där det finns en del gnäll att läsa och där blogginnehavaren oftast är ambivalent till om detta med att skriva blogg verkligen passar en småtrött, småtjock, småsur heltidsarbetande människa som mest längtar efter att fågöraingenting eller i alla fall bararoligasaker.

Men välkomna, det ska ni vara.

Mina lögner som jag ibland tror på själv

2012-01-29T09:29:00.000-08:00

Jag ljuger sällan för min omgivning. Men mig själv försöker jag smälla i lite lögner då och då.

Att jag ska sluta blogga och ägna tiden åt annat. Kanske kommer det att hända en dag men det är tveksamt. För jag vet ju att den tid jag lägger ned på att skrivaochläsa skulle annars gå till att titta på TV.
Att jag borde sluta snusa och lägga undan de pengar jag sparar på det och kunna resa i väg någonstans. Jag kommer vara så abstinent så omgivningen kommer be mig börja igen och skulle jag mot förmodan ändå lyckas sluta så skulle jag inte klara av att spara en enda krona, det är liksom inte jag och då kan jag lika gärna lägga pengarna på snus.
Att jag minsann kommer att ta tag i mitt liv med motion och kost, inte i dag men snart...Hahaha. Det är nog den största lögnen av alla.
Att jag ska byta jobb. Skola om mig helt. Sorry, med tanke på mina redan höga studielånskostnader och att jag har en familj att försörja så kommer inte det att hända.
Att det vore bra att ha en vit månad. Äh, varför det egentligen?

Vad ljuger du om?

Dagens status

2012-01-29T02:45:00.000-08:00

En aningens tung i huvudet efter middagochvinochkonjak tillsammans med goda vänner igår.
Glad över att någon, som inte var jag, röjt upp all disk så att ett rent kök mötte mig i morse.

Och förutom att jag har en finne i örat som stör mig en aning så är läget rätt okay. Helt okay, till och med.

Dagens citat

2012-01-27T11:41:00.000-08:00

Den febriga ungen säger:
- Jag mår bättre nu.
Den ömma modern svarar:
- Det är alvedonen.
Ungen:
- Det bryr jag väl mig inte om. Jag mår bättre nu.

Senare. Under TV rekalmen.

- Jag gör ruuuladeer. Jag tar tunn kycklinfilé och ruuullar den, säger TVreklamkocken.
- Vi är väl inte dumma i huvudet, kommenterar den febriga yngsta.

Vidare. Vi tittar på fredagens TV4 underhållning. I rutan kliver en 40+(+) man fram med stor luva på huvudet.
- Man får iinte haa mössa på sig inomhus, skrattar yngsta.
- Nää, nu blir han diskad, fnissar äldsta.
- Men Ola (Salo), han är snygg som vanligt, tillägger yngsta.

Ibland är det rätt skoj att ha barn. Faktiskt.

2012???

2012-01-27T10:38:00.000-08:00

Skriv in denna mening på Google Translate och berätta sedan vad du tycker om översättningen:
Men are men and men should clean the kitchen.

Anonym blogg

2012-01-27T02:27:00.000-08:00

Av olika skäl så värnar jag om att min blogg ska vara relativt anonym. Av olika skäl (den mänskliga faktorn, inklusive mig själv) så börjar anonymiteten luckras upp.

Antingen kan jag strunta i att det är så. Eller så startar jag en ny blogg för endast inbjudna, typ som en hemlig klubb. En sådan som man hade när man var liten. Men det verkar lite krångligt.

Eller så lägger jag ned det här skrivandet och ägnar tiden åt att göra något annat. Typ som att städa, dricka mer vin eller umgås med familjochvänner.

Knark och garderob

2012-01-27T02:08:00.000-08:00

Somliga dagar funderar jag på att börja knarka.

Andra dagar funderar jag på att skaffa mig en basgarderob med kläder i klassiskt snitt med tillhörande accessoarer.

Inget av detta kommer att ske. Men jag tänker på det. Ibland.

Vad tänker du på?

Barn är veka och annan gnällig information

2012-01-26T07:06:00.000-08:00

Fick avbryta min arbetsdag och åka hem med krasslig unge. Ontihalsochhuvud. En aning febrig. Ännu en VAB dag som gör hål i plånboken. Barn nu för tiden är så förbannat veka.
Biljävlen startade av ren skräck i morse, men betedde sig väldigt opålitligt så fort jag saktade farten i någon korsning. Detta är alltså en bil som tycker att detta med väjningsplikt och krypkörning är töntigt. Där är jag och bilen inte överens.
Eftersom Murphys lag (lagen om alltings jävlighet) verkar ha trätt i kraft ordentligt så sitter jag just nu påbyltad med kläder. Det är knappt 17 grader inomhus och kallare lär det bli för pannan har lagt av.
Nästa inlägg borde innehålla något positivt för allt det här gnället gör ju inte en människa glad.
Men jag kan inget lova.
Over and out.

Strandad

2012-01-25T10:15:00.000-08:00

Det går inte så bra nu. Maken är strandad på annan ort p.g.a att de allmänna kommunikationsmedlen icke behagar avgå som de ska.
Vår bil är strandad en knapp kilometer från hemmet ty den stannade och vägrade sedan att starta, fast jag bad såsnällt. Och nej det är inte soppatorsk utan ettfelsomkommerochgår, ett fel som så fort vi lämnar in den på verkstad inte finns eller kan upptäckas.
Min förhoppning om en tjatochskällfri kväll har strandat ty jag tappade tålamodet med det yngsta barnet när hon fick ett utbrott över att hennes fötter växt ur både sina egna och storasysters skridskor.
Och min plan om att läsa ikapp bloggar och skriva trevliga kommentarer till er har strandat p.g.a. tidsbrist och utmattning över vardagens förtretligheter.

Och själv ser jag ut som en strandad val, när jag av ren otur såg mig i spegeln.

Resten av den här kvällen kan vi väl hoppa över, eller ja vad fan, vi kan väl hoppa över torsdagen och fredagen också, så att det blir helg. Helg nu!

Förklaring

2012-01-22T05:27:00.000-08:00

De senaste dagarna har jag haft ett extremt godis sug, blivit tårögd av döttrarnas kärleksbetygelser, velat skilja mig från maken, tyckt att merparten av alla på jorden är dumma i huvudet inklusive mig själv, varit extra trött, blivit överdrivet glad över att stöta på en bekant, inte velat stiga upp ur sängen, funderat på vad det är för mening med någonting egentligen.

Samma visa varje gång. Också samma förvåning varje gång, dels över att hormonerna så till den milda grad styr mitt humör och också över att jag under de snart 30 år som gått sedan jag kom in i puberteten liksom inte förstår förrän efteråt, att jag varit gisslantagen av hormoner. Några dagar i månaden, år ut och år in tar hormonerna över min kropp. Men jag lär mig aldrig.

Snart är jag dock mitt vanliga bistra, kontrollerade jag igen. Förhoppningsvis.

Med blöta ögon

2012-01-21T12:32:00.000-08:00

Så sitter vi näranära i lördagssoffan, jag och familjen.
- Nu är jag lycklig, säger äldsta dottern och stryker mig på handen.
- Jaha, säger jag i frågande ton.
- Jag är mätt på mat och chips. Och det bästa av allt. Jag får vara med dig, säger den fina och borrar in sin kropp tätt emot min.

Denna kärlek är jag tveksam till om jag förtjänat. Men jag tackar och tar emot. Tårögd, med varmt hjärta.

Somliga dagar så är detta med att ha barn en riktig egoboost.

Öhh? Vad har hänt?

2012-01-21T10:27:00.000-08:00

Döttrarna tindrar med ögonen och säger "Snäällaa mamma, vi kan väl få göra en trerätters middag till dig idag!?"
För min inre syn ser jag deras ovana kökshänder fladdra runt och stöka till och hur de oavbrutet ber mig om hjälp med allt. Med min yttre syn ser jag deras glada ansikten och deras vilja att skämma bort sin mamma. Så raskt svara jag ja på deras bedjan och utser sedan maken till kökschef.
Menyn:
Rostat bröd med gräddfil, rödlök och stenbitsrom.
Kryddiga köttbullar med potatis och sallad.
Rabarberpaj med vaniljsås.

Köttbullsrullning och ugnshantering stod maken för, samtidigt som han serverade mig en god drink som jag sippade på (läs, hällde i mig) medan jag satt uppkrupen i soffan och läste.

Med lite muntra tillrop fixade döttrarna resten och passade även på att tömma diskmasinen. Fantastiskt!

Hoppas detta blir en lördagstradition!

Svårt att tacka nej till Venus

2012-01-20T13:20:00.000-08:00

Det har valsat runt ännu en utmaning i bloggvärlden. Fru Venus har skickat den vidare till b.l.a. mig. Och vem kan tacka nej till henne?

1.Vad gjorde du för 10 år sedan?
Ja, jag satt väl och ammade mitt äldsta barn som nu är drygt 10 år. Förmodligen var jag sjuk av trötthet för att hon vaknade ofta på nätterna och när hon väl sov så snarkade maken och höll mig vaken ändå. Och jag satt väl och var djupt irriterad över någon fånig mammagrupp som inte gav ett skrutt förutom prestationsångest och var djupt tacksam över mina fina vänner framförallt H som gjorde tillvaron lättare.
2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Jisses vilka minneskrav. Jo, jag (efter ha kollat bloggfacit) var stolt och en aning oroad över yngsta dottern och hur hon hanterade idioter i sin närhet. För övrigt utgår jag ifrån att jag jobbadeåtsovjobbadeåtsov, typ som nu.
3. Fem snacks du gillar?
Chips
Chips med dip
Ostbågar
Nötter
Popcorn
4. Fem sånger du kan hela texten till?
Lägg av. Kommer inte längre ens ihåg texterna till de vanligaste vaggvisorna.
5. Fem saker du skulle göra om du blev miljonär?
Vilken snål fråga. Miljonär. Hellre mångmiljonär. Men ok. Med en miljon på fickan borde jag betala av topplånet på huset och fixa lite rörmokeri här hemma. Men om vi struntar i alla måsten skulle jag vilja resa bort länge och långt med min familj och bjuda vännerna på stoor fest. Och om jag blev mångmiljonär skulle göra allt det där plus köpa två nya bilar till mig och maken, plugga massa roliga kurser på universitetet, gå ned massor i arbetstid, anlita städhjälp och massa annat som känns lyxigt och underlättar vardagen.
6. Fem dåliga vanor?
Jag snusar.
Jag äter för mycket onyttigt.
Jag rör på mig för lite.
När jag är ledig sover jag för länge och hinner då inte rörapåmig och planeranyttigmat.
Att vara jag, bara det är fanimej en onyttig vana.
7. Fem saker du gillar att göra?
Sova
Äta
Umgås med människor jag står ut med
Läsa
Titta på TV eller film
(Allt detta utan egentlig inbördes rangordning)
8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Skulle aldrig klä mig i onepice.
Inte heller i haremsbyxor.
Eller i någonting brunt.
Skulle aldrig köpa ett soffbord med rökfärgad glas skiva.
Inte heller en porslinshund i naturlig storlek. Inte i miniformat heller för övrigt.
9. Fem favoritleksaker.
Min dator.
Min TV.
Min DVD spelare.
Min mobiltelefon.
Min man.

10. Tio personer som jag vill ge den här utmaningen till.
Lägg av igen. Minns inte alls vilka som redan svarat på denna utmaning och vet inte heller vilka som kommer att läsa detta och anta utmaningen. Ta upp den tappade handsken den som vill. Särskilt roligt om Realisten, Lairama, Solängen och Natosh gjorde det. Men valet är fritt. Liksom så mycket annat här i livet.

Fråga till läsekretsen

2012-01-20T10:27:00.000-08:00

Jag är en turist i detta med att blogga. Turist, trots några aktiva år, eftersom jag liksom inte ooorkar fatta alla finesser. Så, till min fråga, om jag svarar på just er kommentar till mitt inlägg, ser ni typ det på er mejl eller måste ni kolla på min blogg om ni fått svar? För jag är lat. Och om ni liksom inte ser att jag bemödat mig med att svara er, varför ska jag då ödsla tid på det?

Ett råd till mig själv

2012-01-19T09:59:00.000-08:00

Så ställde jag mig på vågen. Vågen som mäter kroppsvikt och som jag använder någon gång om året. Jag konstaterade att jag väger 8-10 kilo för mycket. Då tog jag en karamell ur skafferiet. Och en till. Sedan åt jag en ordentlig middag.

Jag ska nog slänga ut den där vågen.

Brev till frågespalten

2012-01-18T10:46:00.000-08:00

Om jag någonsin skrev ett brev till en frågespalt skulle det nog lyda typ så här.

Hej!
Jag är en 40 årig, gift, heltidsarbetande, lönnfet påvägattblitjock tvåbarnsmor vars största hobby är att läsa och titta på TV.
En del av min hjärna vet att det är bra att äta nyttigt och att ägna sig åt motion i olika former. Detta dels för att hålla vikten i styr men framförallt för att hålla sig någorlunda frisk och krämpfri.
Något annat som min hjärna vet är att barn sällan lär sig något av tjat och skäll utan av uppmuntran och tilltro till deras egen förmåga.
Hjärnan har också kunskap om att man inte ska proppa i sig mer föda än vad man förbränner, med föda menar jag då allt som går att äta såsom mat, chips, vin m.m.
Min hjärna vet också att om man vill få intellektuell stimulans så är det av godo att läsa böcker som inte bara är deckare, träffa intelligenta människor och föra samtal med sina medmänniskor som inte endast innehåller påminnelser om att packa gympapåsar, göraläxor,fyllapåpelletspannan.
Kära frågespalt. Hur kommer det sig då att jag äter som en jävla häst, inte rör på mig ett dugg, tjatar och skäller på mina barn, läser tjogvis med deckare, sällan träffar mina vänner och oftaofta påminner min familj om dittochdatt i stället för att prata om annat? Vad är det för fel på min hjärna som inte använder den kunskap den besitter utan låter mig bete mig som en människa utan kunskap alls?
Tacksam för svar. Snarast.

Roligt. Enligt mig.

2012-01-18T09:14:00.000-08:00

En rolig bild från FB. Jag skrattade gott. Trots att Svenskt Näringsliv, eller i alla fall deras ordförande, är ett av mina hatobjekt.

Tack!

2012-01-16T02:53:00.000-08:00

Jag har fått en award från Fru Hansson. Det var gulligt tycker jag. Det finns en del regler kring den här awarden, man ska bland annat skicka den vidare till 5 andra. Det påminner lite om ett kedjebrev, fast utan indirekta hot, som annars brukar finnas i kedjebrev.

Men det här med att skicka saker vidare är jag rätt kass på. Och en person som har svårt att välja strumpor på morgonen (trots att flertalet av dem är svarta) kan omöjligt välja 5 bloggar. Så den här awarden är till alla er som läst min blogg mer än en gång. Ni är värda en award allihop eftersom ni tragglar er igenom stora textmassor med få bilder skrivna av en anonym 40 åring som aldrig bjuder på privata bilder eller namn. Tack!

Jag tror att det har vänt nu

2012-01-16T01:45:00.000-08:00

Jag värnar om den kommunala skolan.Jag värnar om barns lika rätt till utbildning. Jag värnar om barns möjlighet att få möta kamrater från alla samhällsklasser, från alla olika sorters bakgrund.

Men mest värnar jag om mina egna barn. Det har jag skrivit om tidigare.

Så för den yngsta dottern blev det nu på vårterminen skolbyte. Friskola. Inte på hemmaplan, utan en dryg mil bort. Tidigare mornar. Mer bilåkande.

Beslutet har legat och grott. Varje dag har jag frågat vad hon lärt sig i skolan just i dag och fått en axelryckning till svar. Varje dag har jag frågat hur dagen varit och hon har svarat bra. Tills hon en dag svarade "Vet du mamma, en bra dag det är när (pojknamn) säger fula ord, några slåss i kapphallen, när (pojknamn)inte får vara kvar i klassrummet för att han bara skriker. En dålig dag, det är när någon slår mig eller mina kompisar".

Så då blev det skolbyte. 2 veckor har det gått. Jag frågar samma frågor. Vad har du lärt dig i dag? Och får utförliga beskrivningar till svar. Har dagen varit bra? Jaaa, såklart, svarar hon. För på den nya skolan så är det ingen som slåss. Och en aning rodnande tillägger hon att hon tror att hon är den enda på hela skolan som svär.

Jag tror att det har vänt nu. Hon kommer ha trista dagar även nu. Tjatiga gråläxtraggeldagar. Men om de goda dagarna är fler än de dåliga. Då är jag nöjd. Mycket nöjd. Och hon med.

Hemmets värld är en smittohärd

2012-01-15T01:06:00.000-08:00

Det kramas och pussas en del i den här familjen. Bacillerna som vi fått med oss från äckliga små skolkamrater och otäcka kollegor följer med hem över tröskeln och hoppar sedan mellan familjemedlemmarna.

10 åringen har spytt sedan 5 i morse. Otroligt att hennes pyttemage har något mer att kräkas upp så här ett antal timmar senare.

Resten av familjen står upp än så länge, men med tanke på att äldsta dottern, innan hon blev sjuk, betett sig som en kelig kattunge mot oss alla, så får vi väl se hur länge det dröjer innan vi ligger med en hink framför ansiktet.

8 åringens kommentar till systerns magsjuka "Det värsta med att vara magsjuk är att man inte får pussas. Det värsta med att mamma är magsjuk är att man inte får pussa henne."

Personligen tycker jag att det finns värre saker med att vara sjuk än att inte få pussas. Men man tycker ju olika.

PMS eller åldern?

2012-01-14T09:09:00.000-08:00

Min tuffa storebror, som är min bror genom uppväxt och ihopflyttade föräldrar och inte genom blodsband skrev en så fin kommentar på FB till mig. Jag blev rörd. För vi daltar inte så mycket i min ursprungsfamilj. Ägnar oss inte åt känslopjunk.

Jag svarade honom med ett <3. Något som jag egentligen tycker är rätt töntigt.

Så antingen har jag PMS eller så börjar jag bli gammal. Och om jag har hyfsad koll på min menscykel så lider jag inte av PMS. Alltså har jag blivit gammal och blödig. Likaså verkar fallet vara med min storebror. Eller så var han onykter. Det kanske jag också är, utan att riktigt veta om det.

Många frågor, få svar

2012-01-14T07:43:00.000-08:00

Varför känns vårt hem belamrat och stökigt oavsett om vi bor på 70 eller 140 kvadrat?
Vad är det för mening med ett hus som har massa rum, när familjen ändå helst trängs i köket eller vardagsrummet?
Vad är det för mening med en stor hörnsoffa när alla i alla fall vill sitta närmast mig och jag finner mig alltid inklämd mellan små flickrumpor och har en stor manshand placerad någonstans på min kropp?
Varför har vårt hus en stor källare och en arbetsbod precis vid knuten när makens verktyg och olika projekt ändå landar i köket eller vardagsrummet?
Hur kommer det sig att döttrarna ser badrummet som det ultimata stället att umgås på? Särskilt när det är läggdags, då kan de fnittertjattraprata därinne hurlängesomhelst.
Vem stal min karaktär? För borta är den. Jag sitter här och konstaterar att jag är tjockare än någonsin och ändå drömmer jag om att proppa i mig chips ochalltannat som ärfettochsalt.
Vad i hela friden gjorde jag under min julsemester? Ja, inte var det att renovera sovrummet, organisera garderober eller röja i förråden i alla fall. Inte heller att fila fötterna eller lägga en ansiktsmask.
Varför känns vardagarna så stressiga men ändå så oändligt långa när helgen å andra sidan går så förtvivlat fort?
Varför finns det en fågelsort som heter talgoxe? Talg förstår jag, eftersom de gillar det, men oxe? Denna fråga är så klart inte ställd av mig. Utan av åttaåringen. Samma lilla människa som orsakat mig huvudbry angående om råttor har smaklökar eller ej.
Och viktigast av allt. Hur är det möjligt att älska sin familj så mycket så att det hisnar samtidigt som det är just dom som också kan driva en till vansinne och få en att drömma om en rymningsfärd långtbort men som man vet att man aldrig kommer att göra för då skulle man längta ihjäl sig efter de där tre människorna som man bor med och som betyder fanimej allt.
Och slutligen, hur många människor orkade läsa igenom denna radda av frågor, utan att ge upp efter någon rad eller somna eller bestämma sig för att ta en kafferast i stället?

Tröst

2012-01-13T11:54:00.001-08:00

Nu känns liksom livet lite lättare.

Att ha barn

2012-01-13T09:33:00.000-08:00

De flesta som har barn vet att man periodvis blir lite korkad av att vara förälder. Man kan bli korkad p.g.a sömnbrist, små barn sover ryckigt och älskar att störa mitt i natten, stora barn stör genom att inte komma hem som de ska och orsaka sömnlösoro.

Barn gillar ofta struntprogram på TV och älskar när familjen samlas kring TV4 program om attblikänd eller SVTprogram där det sjungs schlager. Förödande för en tänkande hjärna.

Periodvis har man också samtal med sina barn som gör en nästan hjärndöd. Som att svara på en fyraårings evinnerliga frågor eller att få sina ungar att förstå detta med ordningreda, regler, personlighygien, passatider och läggasigirätttid.

Men barn kan också innebära viss stimulans för hjärnan. Som när de frågar om polstjärnan är större än andra stjärnor och om råttor har smaklökar. Sådana frågor hade jag aldrig ställt till mig själv. Hade du?

Full=Omtänksam?

2012-01-12T09:30:00.000-08:00

En fredagseftermiddag möter jag en tonårstjej jag känner. Vi kramar om varandra och i ögonvrån ser jag att hon släpar på någon fjunläpp till pojkvän. I samma ögonvrå ser jag en bil som ser så där fjunläppsaktig ut och förstår att det är detta fordon som paret snart ska färdas runt i.

Illustration av skruttig bil. Lånad från nätet.

Jag tar fjunläppen i hand och presenterar mig. Sedan uppmanar jag honom att köra jäävligt försiktigt för hans flickvän ska han vara riktigt rädd om, hon är en guldklimp. Han ser så där osäker försökervaratuff ut som så många i den åldern gör och muttrar något till svar.

Efter en tid möter jag tonårstjejen igen. Utan pojkvän. Hon berättar flinande att pojkvännen trodde att jag var full när vi möttes. Hon hade skrattat och berättat att jag alltid var "så där".

Jag skrattar högt. Men sedan blir jag bekymrad. Jag hälsade artigt på en ung människa och uppmanade honom att vara rädd om sin flickvän. Om han trodde att min omsorg var fyllesentimentalitet, vad är det för vuxna som han tidigare stött på i sitt liv? Stackars storalilla fjunläpp.

En otäck tant

2012-01-10T10:34:00.000-08:00

Det hände något läskigt på Ålandsbåten. När jag klev ut ur hyttens pyttepyttedusch såg jag i ögonvrån en läskig tant. Hennes bröst var avlånga och vilade mot en mage som såg gravid ut, i sisådär 7:e månaden.

Det visade sig att tanten var jag.

Varför har de kostat på en gigantisk spegel ovanför tvättfatet i hytten? Om rederiet tror att det ska inge en känsla av lyx, då har de fel. Jag kände mig inte lyxig. Jag fick panik.

Lösningen på detta är dock enkel. Ingen bantning eller träning så klart. Men från och med nu tänker jag aldrig spegla mig mer. Möjligen ansiktet så att mascaran hamnar rätt. Eller så slutar jag sminka mig och behöver aldrig en spegel mer. Och jag kommer inte heller tillåta att speglar överfaller mig på detta sätt. Alltså aldrig mer en övernattning på en Ålandsbåt. Det där sista löftet kommer vara lätt att uppfylla. Riktigt lätt.

Att överleva en Ålandsresa

2012-01-09T11:29:00.000-08:00

Att åka på Ålandskryssning var inte lika gräsligt som jag trott. Inte gräsligare heller. Det var uthärdligt. Stundtals till och med roligt. Båten hade en bar med 90 olika whiskysorter.

Kollegorna visade sig från sin bästa sida. Och de utan en enda bästa sida alls, la jag inte ens märke till. Att få se arbetsplatsens martyr som alltid går med mungiporna nedåt dansa disco och vicka på rumpan, bara det var värt resan.

Men om jag någon mer gång sätter mig på detta fartyg igen, då ska jag inte jobba dagen därpå. För om jag inte jobbar dagen därpå då kan jag verkligen gå igenom whiskysortimentet. Då behöver jag inte tänka som en äkta kärring, att det är en dag i morgon också.

Ska det vara så jävla svårt?!!

2012-01-06T05:44:00.000-08:00

Maken vill renovera hallen. Lägga klinkergolv.

Klinkerbild lånad från nätet

10 åringen vill lära sig laga mat.

Matbild lånad från nätet

8 åringen vill ha större rum. Och gärna hjälpa till med matlagningen.

Rumsbild lånad från nätet

De tittar förundrat på mig när jag inte hurrar högt över deras initiativ och önskemål. De vänder blicken nedåt när jag svarar:

Hallen kan vi ta tag i när köket är färdigrenoverat, vilket nu stått nästanmeninteheltklart i två år. För övrigt skulle den största hjälpen för mig personligen vara att ni höll hyfsad ordning i de rum ni har och lägger in era rena kläder där de ska vara, för under sängen är ingen bra förvaringsplats av kläder för där blir de dammiga OCH MÅSTE TVÄTTAS IGEN! Och så kan ni utan att jag behöver påminna plocka UNDAN EFTER ER!OCH DET GÄLLER ER ALLA TRE!!

En bild av mitt arga inre. Lånad. Men sann.

Så har jag dödat deras drömmar om nya projekt och personlig utveckling. Igen. Det måste finnas någon statlig myndighet där min kompetens skulle passa utmärkt. En myndighet där det är viktigt att kunna säga nej och trycka till folk lite. Kanske på Migrationsverket? Eller försäkringskassan? Fler förslag mottages tacksamt.

Illustration av min blivande stil. Lånad. Men förhoppningsvis sann.

När jag inte tänker..

2012-01-05T10:12:00.000-08:00

..på att:

Övervåningen i vårt hus framkallar dammallergi
Det var evigheter sedan jag tog en rask promenad
Jag snart ska börja jobba efter massa dagars semester
Jag har haft långledigt men ändå inte gjort något särskilt
Jag ska tillbringa min sista lediga dag och min första arbetsdag med kollegor på en Ålandsbåt

Om jag inte tänker på allt detta. Då känner jag mig rätt så nöjd. Alltså tänker jag inte. Inte alls. Möjligen tänker jag på om jag trots att jag är proppmätt inte kan klämma ned något mer gott i magen. Typ som chips, choklad eller whisky. Fast chipsen och chokladen är slut. Men whiskyn finns kvar. Hurra!

Det finns olika vägar till en åttaårings hjärta

2012-01-05T10:01:00.000-08:00

Så var bästa fru B här på kort visit med sina tre döttrar. Alla vackra och roliga, var och en på sitt sätt. Men hennes mellersta dotters hjärta har jag vunnit lite extra. I går kom förklaringen. Jag har tydligen vid något tillfälle sagt till hennes lillasyster att hon inte får slå sin storasyster. Av detta har jag inget minne alls. Men mellersta dottern minns. Och har använt sig av mig, när jag inte har varit med, när jag varit många mil bort. Hon har sagt till sin lillasyster att om NN (alltså jag) varit här, då hade du minsann fått skäll, när hon tyckt att lillan varit extra besvärlig.

Där ser man. Så kan man också vinna ett litet flickhjärta. Vad den yngsta dottern tycker förtäljer inte historien. Men hon verkade inte särskilt rädd över att se mig. Men man vet ju aldrig.

Oväder när det är som bäst

2012-01-04T01:51:00.000-08:00

Det har ju blåst en del i vårt land. Inte bara i somliga partitoppar utan mer bokstavligt talat. Jag hatar blåst. Stark vind skrämmer mig och går in i märg och ben och själ.

Men idag gläds jag över det nya ovädret som kommit. För bästa fru B vill inte köra med tre barn de många milen mellan en storstad till en annan i storm, utan blåser in hos mig ett dygn.

Oväntade, oplanerade besök är oftast de bästa besöken. När allt blir som det blir. När man sitter där bland dammtussar och röra, mätta av en improviserad måltid och inser att det inte behövs välstädade kulisser för att må bra i goda vänners lag.

Så idag får det faktiskt storma. Hur mycket det vill. Men till helgen vill jag ha det kav lugnt, för då ska jag mot min vilja ut på Ålands hav med kollegorna. Kav lugnt. Det är en order och ett krav.

Ytterligare en kärringlektion

2012-01-03T10:08:00.000-08:00

Eftersom de flesta kärringar har några år på nacken och sällan varit rädda för att jobba hårt, så har de ofta värk. Värk i kroppen. Extra kärringstatus ger värk som är mer besvärlig vid väderomslag. När lågtrycket närmar sig vet kärringen redan om det, hon känner det i sina leder. Extrem kyla och extrem värme kan också påverka värken.

En av mina vänner som är läkare sa en gång att "när man passerat 40 och vaknar på morgonen utan att ha ont någonstans, då är man död".

Han är nog förutom läkare också en kärring.

Det är utstyrseln som gör det. Eller?

2012-01-02T12:12:00.000-08:00

Så besökte jag storstaden. Igen. Och jag fascinerades av alla välsminkade, välfriserade människor som gick på stadens gator utrustade i jackor som skulle tåla Nordpolenkyla och i dyrdyra gummistövlar gjorda för lång vistelse i sank myrmark.

Längtar dessa storstadsmänniskor ut i naturen? Eller är storstadsdjungeln så kall och blöt så att denna utrustning behövs?

Själv bor jag på landet och under mina skogspromenader duger min gamla parkas från Lindex bra, likaså mina gamla tråkgröna stövlar av okänt ursprung.

Det verkar som om jag har missförstått något. Att jag liksom går omkring här och är helt felutrustad. Eller?

Jag kommer inte vara otrogen nästa år heller

2011-12-31T06:44:00.000-08:00

Några skäl till att jag inte kommer vara otrogen mot min make:

Först och främst för att jag gillar min man, så klart.
Sedan undrar jag hur jag skulle ha tid med något sådant.Tycker det är svårt att räcka till som det är, med jobb, föräldraskap, äktenskap och vänner. För många år sedan hade jag en chef som var otrogen mot sin fru. Han var sjukskriven rätt så ofta...
Sedan undrar jag verkligen hur en eventuell älskare och jag skulle kunna hålla kontakten utan att bli avslöjade. Så fort det plingar i min mobil agerar döttrarna sekreterare och talar om att jag fått sms och vem det är ifrån. De hänger också gärna över axeln när jag sitter och skriver framför datorn.
Jag tror inte heller att jag har tillräcklig med kondition att hålla igång två kärleksrelationer med all ansträngning som det kan innebära.

Så mitt nyårslöfte blir att jag inte heller nästa år kommer att vara otrogen. Och jag kommer heller inte att banta, sluta snusa, vakta min vassa tunga eller något annat som gör livet tråkigare.
Gott Nytt År!

Terapi och piller=Julfrid

2011-12-31T04:58:00.000-08:00

Jag talar med en god vän i telefonen. Vi avrapporterar hur våra julfiranden varit. Hon har haft det riktigt bra. Hon går i terapi för att hantera sin panikångest och hennes föräldrar har börjat äta blodtryckssänkande medicin, vilket fått dem väldigt lugna. Den annars ansträngda barnochförälderrelationen var totalt avspänd och harmonisk. Tidigare år har det blivit konflikter under julhelgen då de under några dagar ska tränga ihop sig under samma tak. Men inte i år. Bara myspys.

Kanske ett bra recept för fler familjer där gammal ångest och oförrätter ligger och gnager. Terapi och betablockerare.

Själv längtar jag efter andra slags piller. Blismalutanansträngningpiller och Tjohovadroligtattgåochjobbapiller och Dettamedvardagssnurrenärvälfantastisktpiller.

Kan någon uppfinna sådana under 2012? Tack på förhand i så fall.

Att vara en cool lantis

2011-12-30T08:51:00.000-08:00

Så var det mellandagsrea igen. Ett jippo som jag de senaste åren undvikit för jag brukar inte hitta så mycket, men däremot bli helt slut av alla människor och all hysteriskkonsumtion. Men döttrarna hade fått presentkort på en klädaffär som säljer saker som små barn i andra länder sytt förnästaningenlönalls och äldsta behövde en ny vinterjacka eftersom den gamla ser ut så att jag skäms och känner mig somendåligmor.

Vi begav oss av till en förort nära den stora staden, en förort med en gigantisk galleria. Maken, tillika barnens far, lämpade vi av i ett byggvaruhus i närheten.

I teorin tycker döttrarna om att gå i affärer. I tanken, när de sitter lugnt i vårt kök där hemma, då drömmer de om allt glittrande krimskrams som man kan köpa i stora gallerior.

I praktiken blir de tröttatörstigaochhungriga väldigt fort. I praktiken känner sig deras mor mest stressad över alltihop. Men äldsta försökte tappert vara cool. Vara en shoppingglad storstadsbo. Hon gick in i den rollen med full koncentration, så koncentrerad var hon så hon var på väg ned i en rulltrappa som gick uppåt. Jag bet mig i läppen för att inte le, ty hennes rodnande kinder tillät inte en mors skratt.

Vi hittade faktiskt en jacka. Och diverse blingbling. Och äldsta glömde helt att vara cool och stod på det överalltivärldenetablerade hamburghaket/infernot och sjöng refränger på svengelskt manér, jag tolkade det som någon låt av Michael Jackson.

Och sedan åkte vi hem. Och jag älskar aldrig mitt hem så mycket som när vi kommer från någon trip i stora staden. Den stora staden som jag trodde att jag alltid skulle älska. Men man kan ju ändra sig.

Nu är vi lantisar. Hela familjen. Coola lantisar.

Har jag legat med brevbäraren utan att veta om det?

2011-12-28T07:39:00.000-08:00

I ett försök att vara en god mor tog jag med döttrarna till badhuset i dag. Den yngsta simmade utan problem 600 meter i sträck och den äldsta hoppade vilt från trampolinen.

Den enas uthållighet och den andres mod, inget av det kommer från mig. Inte från maken heller, även om han är stark som en björn så har han ingen toppenkondis och tar liksom jag det säkra före det osäkra.

Vilket får mig att fundera över gener, om jag gjort något jag inte minns och samtidigt tacka barnens skola för simundervisningen, för där finns ingen hönsmamma som förbjuder dem att beträda djupt vatten och höga höjder. Den kommunala skolan har gjort mina barn livsdugliga. På gott och ont.

Av helt andra skäl än de simmässiga funderar jag på just detta med på gott och ont. Men det är en helt annan historia. Som jag kanske drar en annan gång. Eller inte.

Nästan religiös

2011-12-27T04:39:00.000-08:00

SJ höll tidtabellen. Trots att lilla mor hade tre tågbyten på sin resa så klaffade allt! Det är nästan så att man börjar tro på en högre makt.

Men å andra sidan blev inte pajen så där jättelyckad. Jag är mycket stolt över att jag fixade marängtäcket, men själva pajbottnen var alldeles för ofrasig. Så jag fortsätter nog min ateistiska bana. Ärligt talat ska det mycket mer till än att tågen och bakningen går som på räls för att jag ska bli troende. Lite fred på jorden och ingen svält skulle kanske få fart på tron.

För övrigt blir jag aldrig någon Kate Winslet. Hon är med i en TV serie nu och hennes rollfigur bakade just citronpaj. Kate är snyggare än jag. Hennes paj var snyggare än min.

Men jag är inte särskilt ledsen för det. Jag duger som jag är och mina bondkakor blir i alla fall alltid lyckade. Mums.

Olidligt spännande

2011-12-26T05:02:00.000-08:00

Detta är en spännande dag.

1. Min mor ska komma resande hit med tåg och det är alltid så härligt pirrigt när man har med SJ i att göra. Kommer tåget i tid? Kommer tåget överhuvudtaget? Sååå spännande.

2. Jag har bakat en citronpaj med maräng. Ett recept jag aldrig provat. Jag har heller aldrig gjort maräng förut. Det gick åt ett antal ägg, eftersom jag misslyckades med att separera ägg gula och ägg vita ett par gånger..
Pajen ser fin ut, men det garanterar inte att den är god. Om jag har lyckats så är jag ett steg närmare min kärringstatus. Såå spännande!

Om det inte var så tidigt på dagen hade jag lugnat nerverna med en whisky. Men vad faen. Jag är ju ledig. Skål.

Varje år

2011-12-23T13:57:00.000-08:00

GOD JUL TILL ER ALLA! Se till att ha det bra.

Jul, helvete och paradis

2011-12-21T12:41:00.000-08:00

Vi normalstörda. Vi medelkomstintagare. Vi somtarossettglasvindåochdå men inte mer. Vi som klär granen med vår familj. Vi som är vuxna och kan ta ansvar för våra liv.För oss är julen okay, kanske till och med en högtid. Ångesten över att vi kunde köpt en julklapp till, att knäcken blev rinnig i år, att vi behöver le mot någon besvärlig släkting, allt det är ändå hanterbart.

Men för de små som har ångest över att julen innebär att föräldrarna blir fullare än vanligt. För de barn som inte fått uppleva innebörden av julefrid, julklappar och mat i överflöd. För de, både barn och vuxna, som mist en viktig person i sitt liv, som inte har råd med jul, som inte har taköverhuvudet, som sällan ens till vardags upplever någon form av glädje eller frid. För dem är julen ingen högtid. Den är ett helvete.

På dem tänker jag. Tänder ett ljus. Och bestämmer mig för att vara oändligt tacksam. För att jag har råd med julmat. För att jag har en familj. För att mina barn är friska. För att ingen kommer ragla omkring i mitt hus på julafton. För att jag har möjligheten att välja hur jag vill fira min jul. Möjlighet att påverka mitt liv.

Tack.

Jag är smartare än vad jag tror

2011-12-21T00:57:00.000-08:00

På ett hemligt ställe i mitt hem finns en hemlig påse. I den hemliga påsen har jag samlat barnens hemliga julklappar. Och i den påsen hade jag prydligt lagt Melodifestivalbiljetterna! För att de skulle vara lätta att hitta...

Ibland är jag smartare än vad jag tror, vilket leder till förvirring.

Tack alla snälla för er uppmuntran och tröstande ord angående min begynnande demens!

Fru Venus, det smittar!

2011-12-19T07:40:00.000-08:00

Fru Venus brukar gömma presenter på bra ställen och sedan glömma vart det braiga stället var. Nu har Tant Grön gömt biljetterna till helvetesföreteelsen Melodifestivalen (som jag beställde i något som måste ha varit akut sinnesförvirring). Ungarna skulle få detta i julklapp. De är borta! Gömda på ett alldeles för bra ställe!

Visserligen ska vi inte vara i Globen förrän om några månader, så jag hinner leta. Men nu står jag här med ett par julklappar mindre.

Bläää.

Drömvärld

2011-12-19T02:13:00.000-08:00

" I min drömvärld ska det alltid vara kramsnö, 20 grader varmt ute och varmt i vattnet så att man kan bada" säger 8 åringen, som i morse var så sjuk så sjuk så att hon inte kunde gå till skolan men som nu anser sig själv såpass frisk så att hon kan göra snögubbar på tomten.

Antingen har snö en snabbläkande verkan på matthetochhuvudvärk ochjobbigablåsorimunnen, eller så har den här mamman blivit en aning lurad av sin skådespelartalang till dotter.

Vad tror ni?

Varför föddes Jesus så sent på året?

2011-12-15T09:45:00.000-08:00

Finns det bevis för att Jesus föddes den 24/12? Riktiga bevis alltså. Om han nu någonsin föddes varför så sent på året? Kan vi inte bestämma att han föddes typ i morgon, så att jag kan få lite ledigt nu. Eller så firar vi vintersolståndet i stället, det är i alla fall två dagar tidigare. Sista veckan innan semestern känns nästan omöjlig att genomföra! Vem skriver under på att jag borde få semester NUUU?!

En fin,lånad frånnätet, bild på Jesus

I betraktarens öga

2011-12-10T04:00:00.000-08:00

Huruvida omvärlden är skön eller ful, klok eller dum, ligger ju delvis i betraktarens öga. Efter att ha sovit i nästan 12 timmar i sträck och nu kunna se fram emot två dagar utan ett enda klockslag att passa så tycker jag att det finns en aning färre idioter i världen än bara häromdagen.

Om jag alltid var utsövd och ostressad kanske jag till och med skulle vilja ta hela världen i famn? Fast jag är osäker på om målet med mitt liv är att vara konstant positiv. Det skulle liksom inte vara jag.

Skit i traditionerna!

2011-12-08T11:49:00.000-08:00

En av våra jultraditioner i denna familj är att allt är försvunnet. Adventsstjärnor, ljusstakar, julgranspynt. Jag brukar letaleta, sedan ge upp och köpa nytt. Döm om förvåning när jag redan den 6 december hittade adventsstjärnor och adventljusstake i en för ändamålet undanställd kartong. Ännu mer förvånande är att jag redan idag den 8/12 hittat döttrarnas lussenatlinnen och glitter. Behövde inte köpa nytt!

Nu fattas det bara att jag hittar julgranskulorna innan julafton.

Är en aning oroad över denna personlighetsförändring. Känner liksom inte igen mig själv.

För övrigt vill jag bara tala om, utan att gå in på detaljer, att många på jorden är idioter. Och att jag är glad över att få två nya "följare". Nu är jag uppe i siffran 70. Vilket är en annan tradition. När följarantalet når 70, brukar några ledsna och hoppa av och så står det 68 där igen.
Vi får väl se om den traditionen hålls eller bryts.

Ha det jävligt bra, alla ni där ute, som inte är idioter. Puss.

Kravkravkrav

2011-12-04T04:11:00.000-08:00

Döttrarna har vänner. Det är bra. Vännerna har föräldrar. Det är också bra. Något som är mindre bra ur mitt perspektiv är att en del av dessa föräldrar är hemma på dagarna av olika anledningar. Föräldralediga, deltidsarbetande, jobbahemmaarbetande.

För sådan föräldrar har tid. Tar sig tid. Att julpyntpyssla och baka. Vilket jag får höra här hemma nu. Att denochden minsann har julfint nu. Och när man hämtar någon av sina döttrar i ett sådant hem då ligger det en mild doft av nybakat i deras kök. Och har man otur sitter någon av vännernas mamma och pysslar med barnen. Jag hatar att pyssla! Har inte tid att baka!

För faen. Räcker det inte med att jag försöker att vara en okay mor? En mor som bara skäller ett antal gånger i veckan och inte exakt varje dag. En mor som jobbar heltid och försöker hinna hålla undan den värsta smutsen på både ungar och i hemmet. En mor som försöker finnas och lyssna. En mor som försöker, helt enkelt. Räcker inte det?!

För övrigt funderar jag på att flytta till Göteborg

2011-12-04T03:53:00.000-08:00

För någon helg sedan begav vi oss av till Sveriges framsida, Göteborg. Vi skulle fira bästa fru B som fyllde år, 40. Men hon är av den där sorten som bara blir snyggare och mer aptitilig ju äldre hon blir så det där med åldern kändes ointressant. Däremot är hon en av de bästa och därför ville jag och maken fira henne.

Det blev en mycket trevlig fest. Variernande samtal och avslappnad stämning. En trevlig fest trots att jag kom dit i glittertröja (ett märkligt infall, äger annars inget glittrigt) och alla andra var sobert klädda i svart eller så där smakfullt marimekkoklädda och trots att jag lyckades klämma ur mig några kommentarer av tourettesliknande art så fortsatte stämningen att vara god.

Och en man höll några monologer som fick mig att skratta och bli rörd och fru B sjöng en rolig visa och fröken T med komp av min make sjöng en av mina favoritlåtar. Allt var gott.

Och jag tänkte att här vill jag stanna. I Göteborg är det meningen att jag ska bo. Men även i Göteborg finns väl en vardag. Där är inte alltid fest. Och fru B har fullt upp med jobb och tre barn och fröken T har sitt. De sjunger inte jämt. Och med tanke på att jag sällan tar mig tid att träffa mina vänner där jag bor nu, vad skulle bli annorlunda i Göteborg?

Så jag stannar väl här. Här ute på landsbygden. Med min längtan. Min längtan efter roliga männsikor på roliga fester där jag kan vara precis mig själv. Kanske dags att själv bjuda in till fest? Få hit lite Göteborgsanda till den sörmländska myllan. Det skulle vara fint.

Ja, ja. Vi får se.

Dramaten, jag är tillbaka!

2011-12-04T02:26:00.000-08:00

I min förra blogg som fanns för länge sedan, länge sedan i cybermått mätt, typ ett par år sedan, så skrev jag att Dramaten var ett minne blott. I stället för att besöka nationalscenen så hängde jag på lokalrevy som en äkta lantis.
Det inlägget genererade en intressant kommentar från en slags Internetspion som jobbade för Dramaten. Hon hade koll på skrivflödet om Dramaten. Hon verkade väldigt trevlig och hoppades att jag någon gång skulle besöka Dramaten igen trots att hon inte kunde ordna en statistroll åt mig vilket var mitt önskemål.

Nu har jag i alla fall besökt Dramaten igen. Och inser vad god kultur kan värma ett fruset hjärta.
Krister Henriksson i "Doktor Glas". Så förbannat bra! Så genialiskt spelat! Hans röst, hans mimik, hans gester fyllde en hel salong med hänförelse. Och han gjorde texten så levande. Ackompanjerad av enkel men fantastisk scenografi. Jag är lyrisk!
Så om Dramaten fortfarande har sin Internetspion kvar. Hälsa Krister, att en trött 40 åring reste 10 mil i storm och regn för att se denna föreställning och att hon inte ångrar det en sekund. Att hon gärna ser om föreställningen igen. Att denna 40 åring för en liten stund kände sig helt tillfreds och lycklig.

Ett geni in action

Tecken på trötthet

2011-11-25T12:23:00.000-08:00

Detta är tecken på trötthet:

Gå till Ica för att köpa mjölk och komma hem med massa annat, men inte mjölk.
Önskemål om att bli allvarligt sjuk så att man blir tvingad till sängläge.
Att bli tårögd när man tittar på Idol. Inte för att det är så jävla tramsigt utan för att någon finnig människa sjunger en kärlekssång till en annan finnig människa.

Den sista punkten är nog ett tecken på extrem trötthet.

Annars önskar jag er alla en riktigt fin helg och i sentimental men uppriktig anda tacka för att ni läser och kommenterar fast jag själv är rätt kass på att plita ner ens ett enkelt hej till er.

Moderna barn

2011-11-22T10:27:00.000-08:00

Ja så fick ungen ett par Uggs. Fast ett par falska. Som kostade ett par hundralappar. Och hon var strålande glad. Men som vanlig en aning disträ.

- Vad tycker du om dina nya skor? frågade maken.
-Åhh. Jag kunde fått högre! svarar dottern
- Öhh?
-Jag var inte tillräckligt snabb, svarar hon.
-Skorna. Hur kändes skorna? förtydligar maken.
-Jahaa. Jag tyckte du sa score, svarar den Wiispelande ungen.

Håhåjaja. Dessa moderna barn.

100 år

2011-11-20T10:14:00.000-08:00

Så reste vi de 20-tal milen för att fira en 93 årings födelsedag. Och jag hurrade för kvinnan som alltid funnits vid min sida trots att vi sällan varit nära varandra geografiskt. Min älskade mormor, som alltid varit hos mig med sina tankar och sin omsorg. Som alltid närvarat vid stora händelser i mitt liv. Som aldrig hindrats av resvägar eller av rullstolen som hon suttit i, i över 30 år. Som är den människa som gjorde mig viktig, fyllde mig med kärlek och som lärde mig att jag är värd att älska.

Så åt vi tårta och sjöng några gamla låtar och pratade omförritiden, den tid som numer är lättast för henne att minnas. Och så lovade hon att leva tills hon blev hundra. Och hon håller vad hon lovar. Alltid.

Konversation

2011-11-18T09:48:00.000-08:00

Yngsta ska ha en kompis på övernattning. Tant Grön är trött så här på fredagen men har sagt ja till detta ändå.
- Men då får ni hålla sams. Komma på lekar själv. Det har ju hänt att ni blivit osams om vad ni ska leka och så har jag behövt hjälpa er. Det orkar jag inte idag.
-Maaammmmaaa. Jag är väl inte sjuuu ååår längre, säger åttaåringen.

Det är visst stor skillnad på att vara åtta år i stället för sju. En kunskap jag inte hade. Förrän nu.

Några goda råd

2011-11-16T11:16:00.000-08:00

Undvik kurser där ett moment i kursen är att filma sig själv och där du sedan ska visa denna film för andra kursdeltagare och tillsammans analysera vad som sker. Detta kan ske på nästan vilken utbildning som helst nu för tiden. Har hänt mig ett par gånger och ingen av kurserna har haft med film, media eller porr att göra.
Om du nu tänker genomföra filmmomentet, gör det inte en måndagskväll när du är så trött och less så du helst vill försvinna från jorden.
Ha inte på dig något vitt som var snyggt i affären men som på film framhäver blekheten och ditt fett.
Försök att få någon annan att sköta filmandet, risken om du fixar med det själv är att man ser din paniska blick in i kameran som undrar om kameran funkar och om den kommer att rasa ned i golvet eftersom du ställt den på ett hemmagjort stativ av det du hade till hands.
Inse att du ser ut som på filmen. Det är ingen annan lönnfet tant med kladdiga glasögon som har tagit din plats. Det är du. Stå ut eller banta och operera dig.

Om du inte följt ett enda av dessa råd, då heter du Tant Grön och går just nu någon form av fortbildning vars största förtjänst är att du kommer från jobbets fyra väggar ett tag och får längre lunchrast än vanligt. Tjoho.

Sanningen

2011-11-13T03:41:00.000-08:00

Kära Maken, Fru B, Härliga H, Fröken Y och alla andra som står mig nära. Ni är mina käraste vänner. Men inte mina bästa.

Snuset är min bästa vän. En dyr vänskap, men ack så tröstande, uppiggande, alltid närvarande, alltid till hands.

Och i dessa tider av förkylningarsomaldrigblirriktigtbra då är det syntetiska morfinet för mig ett måste. Ett lugn sprider sig i själen när jag vet att det står en flaska där i kylen, redo att hjälpa till.

Snus och morfin. De bästa vänner jag kan ha.

Önskningarna förändras

2011-11-12T10:46:00.000-08:00

Förra året skrev 10 åringen (då 9 år, logiskt, eller hur?) överst på sin julklappsönskelista att hon ville ha en god jul tillsammans med familjen. Att vi skulle mysa mycket. Så rart. Inte köpbart, men genomförbart.

I år står det överst att hon vill ha en mobil med pekskärm. En sådan där mobil som jag inte tycker att jag själv har råd med ens. Sedan vill hon ha ett par stövlar av märket Ugg. Det ordet var jag tvungen att googla. Det visar sig vara ett australienskt märke, skorna kostar från 1500(!) och uppåt.

Hon önskar sig också ett Wii-spel som kostar runt 500 kr. Och ett Gröna Lund besök. Gröna Lund är ju för fan inte ens öppet i december.

Myste vi inte tillräckligt förra julen? Är detta straffet för att goset inte var tillräckligt gosigt? Eller har hon bara blivit en konsument? Precis som vi andra dödliga.

Att skriva kreativt

2011-11-04T06:57:00.000-07:00

Redaktören på den lillalilla tidningen skickade sig själv och resten av oss på redaktionen på en kortkurs i kreativt skrivande. Upplägget var opretantiöst och prestationsångestbefriande. Och allt var gott. Tills vi fick vår hemläxa till nästa träff. Vi ska skriva något om möte och skog. Då slog ångesten till.

Jaha. Jag är ingen skogsmänniska direkt. Och somliga dagar är jag tveksam till om jag tycker om människor. Har svårt att få i hop något på detta tema. I huvudet snurrar tankar på troll och träd och djur. Men inget kommer ner på papper.

Hjälp!!

Tum och tå försäkring?

2011-11-02T09:36:00.000-07:00

I går blev jag uppringd av en försäkringsförsäljare. Som sålde försäkringar för/mot bröstcancer. Han hann inte tala så länge innan jag la på luren, men nu ångrar jag mig lite. Hade så gärna velat veta:

Om man tecknar en sådan försäkring, är man garanterad att slippa bröstcancer då?
Om jag får bröstcancer genererar denna försäkring massa mer pengar än en försäkring som täcker hela mig?
Kommer det bli så i framtiden, att varje kroppsdel ska ha en egen försäkring? Om man missar att betala in sin tå försäkring så får man ingen ersättning för en bruten tå o.s.v. Och hur blir det om man är med om en otäck olycka där flera kroppsdelar blir skadade, kommer det bli tjafs mellan kroppsdelarnas olika försäkringsbolag då om vem som ska betala ut mest?

Ångrar att jag inte frågade honom allt detta. Någon annan som vet?

Personlighetsförändring?

2011-11-01T08:04:00.000-07:00

Jag gillar inte schlagers. Förutom några få från typ 60-talet, men då av mer humoristiska skäl än musikaliska. Inte heller är jag längre så förtjust i stora folksamlingar. Trots detta har jag nu köpt biljetter till mig och döttrarna till Melodifestivalens stora genrep. Globen. Mycket folk. Schlagers. Ungarna kommer att hoppa av glädje. Inte jag.

Att vara instängd med kollegor i ett dygn är inte heller något som lockar. Särskilt inte om vi befinner oss på en Ålandsbåt, där det förutom kollegorna som är uthärdliga (de flesta) även kommer att finnas fulla svennemänniskor. Ja, jag har fördomar om folk som åker ÅlandsFinlandskryssning. Det står jag för. Men när jag uppäckte att jag var den enda på jobbet som tackat nej till denna kryssning och därmed skulle vara helt solo på arbetsplatsen så kände jag mig tvungen att ändra mig. Hade svårt att motivera för min chef att jag skulle ha planeringsdag med mig själv.

Men jag är lite orolig för mig själv. Jag har tagit två beslut som liksom inte är jag. Inte alls. Eller håller jag på att förändras? Till någon helt annan?

Barnvänligt?

2011-10-31T07:13:00.000-07:00

Det var en gång en kommun som markandsförde sig som barnvänlig. Vad som menades med det var lite oklart för invånarna.

Var det att man såg till att de kommunala skolorna hade skral budget så att barnen fick öva sig på att vara i stora klasser och dela på böcker för att på så sätt öva samarbete och bli lydiga medborgare?
Var det så att utbildningskontorets mål om "en kostnadseffektiv skola" betydde att man ville lära barnen ekonomi?
Var det så att den budget som verkade vara outsinlig för att bygga rondeller kanske på något sätt även skulle komma barnen till gagn? Varje rondell hade ju små konstverk (nonfigurativa och fula) eller fontäner och kanske tänkte kommunen att detta skulle vara någon slags kulturupplevelse för barnen?
Var tanken med utarmningen av de små lantskolorna att barn behöver faktiskt lite stadsluft och de behöver lära sig att åka buss kors och tvärs och därför såg man det som mycket barnvänligt att alla barn skulle gå i skola på centralorten i stället?
Var det så att man ville lära barnen att alltid lyssna på den som har makten och därför omplacerade man en rektor som sagt att nu fårninogtänkatill, jag kan inte skära ned på fler lärartjänster? Eller tog man det beslutet för att öva barnen i vad kommunen tyckte var demokrati? Ty barnen besökte kommunhus och gjorde namnlistor och hoppades få sin röst hörd, de ville ha kvar sina lärare. Men demokrati betyder ju inte att man får som man vill och kommunens demokratitanke gick ännu lite längre, man behöver inte ens lyssna på sina medborgare så länge man har makten. Det var nog lärorikt för barnen.
Eller hade man egentligen ingen tanke alls? Hade man kanske betalat en PR byrå massa pengar för att komma på ett bra epitet och så blev det "barnvänlig"för det hade PR byrån hört var gångbart i stugorna?

Inte vet jag. Vad tror du?

När man är tjock och ful

2011-10-30T08:16:00.000-07:00

När man är så där fultjockblek och ändå vill shoppa och göra det utan att bryta ihop så har jag lite tips:

Köp parfym. Även om du är motbjudande att se på så luktar du i alla fall gott.

Köp en väska. Detta är den första skinnväska jag äger. Om man passerat 40 ska man ha en skinnväska, det var ialla fall det märkliga argument jag använde när jag brände massa pengar på detta inköp.

Gläd dig över dagens mode. Dölj din kropp i en poncho.

Kanske kan jag få jobb på en modetidning nu?

Här och nu är inget för mig

2011-10-29T10:37:00.000-07:00

Vidarevidarevidare. Det sägs att man ska njuta av nuet. Stanna upp. Ta in. Jag försökerförsöker. Men tankarna är redan i framtiden. Jag tänker på nästa helg när jag ska besöka goda vänner fleramilbort. Jag tänker på hur det ska bli om en månad när jag ska få träffa bästa fru B som bor ännuflermilbort. Jag funderar på näriallsindar jag ska få sitta i Nyhavn igen och dricka en kall öl med min man. Framtidframtid.

Det är inget fel på min härochnutid. Ändå så är mina tankar redan någonannanstans.

Hur tänker du? Är du en härochnumänniska, ge mig i så fall tips. Är du en framtisdstankemänniska, berätta, så att jag känner mig mindre ensam.

Jaha del 2

2011-10-26T11:17:00.000-07:00

Jag har varit hemma från arbetet för vård av röst. Hade tänkt mig en lugn dag. Fullständig tystnad. Tröstgodis. Kanske en bra film på DVD. Avsluta dagen med en god whisky, det är bra för halsen har jag hört. Men så blev det ju inte. För yngsta passade på att bli skruttig. Måstevarahemmafrånskolanochbliompyssladavmammaskruttig. Hämtamedicinpåapoteketskruttig.

Man får liksom inte ens vara sjuk ifred. Så i morgon går jag till jobbet. Där har jag i alla fall ett eget rum.

Jaha del 1

2011-10-26T11:08:00.000-07:00

Jag har tappat rösten. Vet inte vart den tog vägen. Det låter mest krax ur min mun. Så jag är tyst. Till omgivningens stora glädje. Men när den kommer tillbaka. Då jävlar.

Hobbydoktorerna

2011-10-22T03:27:00.000-07:00

Jag har varit yr. Yr och en aning illamående i ett antal veckor. Tänkte att det går väl över. Yppade tyvärr något om min yrsel över fikabordet på jobbet. Fick ett antal diagnoser av kollegorna.

Berusad
Gravid
Lågt blodtryck
Virus på balansnerven
Stress
Kristallsjuka (????)
Och sedan så klart berättelser om folks släktingar i 80-års åldern som var så yra av sig.

Så jag är alltså en berusad och gravid 80 åring med virus och kristallsjuka som stressat mig till lågt blodtryck.

Kanske det är bäst att gå till en doktor med läkarexamen ändå. De brukar ju hålla sig till en diagnos i taget i alla fall.

Ung på nytt

2011-10-20T04:59:00.000-07:00

Höstvindarna har gjort min redan så torra hud nästan sprucken. I all hast inhandlade jag en hudlotion och efter att ha smort in mig med den så kände jag mig ung på nytt. Inga rynkor försvann, hullet var lika slappt som förut men däremot luktade jag som en tonåring. Ni vet en sådan där söt kvalmbillig doft, som bara människor i yngre tonåren och nedåt kan uppskatta.

10 åringen tyckte att jag luktade som Barbie. Och hon har rätt. När hon var i 4-5 års åldern fick hon en Barbie i present som någon smart marknadsförare sprayat cocosdoft på. Barbien tappade håret, hennes kläder försvann, någon klippte sönder hennes fötter, men cocosdoften bestod. Består fortfarande tror jag.

Så även om mitt yttre påminner om vilken sliten kvinna som helst mellan 40-80 (beroende på mitt humör) så påminner min doft om någon som är betydligt yngre. Men trots den ungdomliga känslan så måste jag nog slänga hudkrämen. Det är jobbigt att må illa av sin egen lukt.

Förändring

2011-10-19T09:54:00.000-07:00

När jag var yngre tänkte jag förändra världen. Men så blev det inte riktigt. Det var världen som förändrade mig.

Läs den

2011-10-19T09:51:00.000-07:00

Lycka är när en favoritförfattare kommer ut med en ny bok. Majgull är en favorit. Den nya boken är bra.

Jag är nog frisk i alla fall

2011-10-17T12:25:00.000-07:00

För någon vecka sedan blev jag sugen på chips. Ett vanligt sug hos mig som jag antingen besvärjer eller anammar. Nu anammade jag suget och köpte mig en påse. Men åt bara några nävar. Sedan ledsnade jag. Vilket nog aldrig hänt tidigare. Chips äter jag annars tills de är slut. Även om jag blir illamående. Det allra märkligaste var att jag inte heller de nästkommande dagarna tömde den där påsen. Rörde den inte ens. Jag lät den bara ligga. Tills det blev fredag och barnen fick den. Då blev jag en aning orolig för mig själv.

Men nu är allting som vanligt igen. I går lyckades jag trycka i mig en hel påse ostbågar. Alldeles själv.
Jag är alltså frisk. Inget fel på mig alls. Samma gamla fettsaltkolhydratjunkie som alltid. Det känns välbekant och fint. I alla fall välbekant.

Kunskap som inte används

2011-10-15T09:04:00.000-07:00

Jag har levt i 40 år. Druckit alkohol i typ 20 av dem. Ja, inte hela tiden, då hade jag väl varit död nu, men jag dricker alkohol då och då. Det jag efter 20 år fortfarande inte har lärt mig, eller rättare sagt den kunskap jag har om mig och alkohol och som jag av någon anledning struntar i är:

Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite.
Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite och är väldigt trött.
Tant Grön ska inte dricka alkohol när hon ätit för lite, är trött och är bortbjuden och rätt fort tappar kollen på att värden konstant fyller på i glaset.
Tant Grön ska absolut inte tacka ja till ett glas whisky, när magen redan är skvalpfull med vin och en drink.

Om nu inte Tant Grön vill ägna en stor del av dagen därpå att må lite illa och sovasova.

Kul igen

2011-10-13T09:49:00.001-07:00

Kul

2011-10-12T11:12:00.000-07:00

En del av mina vänner på FB har humor. Min humor.

Är det april?

2011-10-12T11:07:00.000-07:00

När jag slår upp det dagliga bladet så tror jag för en kort stund att det är april. Första april. För detta låter fanimej som ett skämt. Ett företag gör reklam för en tjänst, där man kan hålla koll på vart medlemmarna i ens familj håller hus. Det går ut på att man kan spåra familjemedlemmens mobil via en dator. Företaget tycker att detta är en toppenidé och marknadsför det som att man nu kan hålla koll på sin famil, vilket underlättar vardagen.

Okej, kära idiotföretag:

Om du har så små barn så att du är orolig för vart de rör sig i omgivningen, släpp dem då inte ur sikte. Det räcker inte med att ge sin unge en mobil och följa dess rörelser från en datorskärm.
Om du har större barn som får röra sig fritt mellan hem, skola, kompisar. Ha tillit. Tro på att ditt barn fixar det. Och i dessa moderna tider så når man sitt barn via telefon, antingen barnets egen mobil eller hem till aktuell kompis om du nu måste meddela något viktigt eller bara säga att det är middagstid.
Om du har en tonåring, du kommer att vara orolig. Det ingår liksom. Förtroendet er emellan kommer inte att bli särskilt starkt om du meddelar att du vill följa varje steg ditt tonårsbarn tar. Återigen, tillit. Du kommer att bli lurad ibland, så gör ungar. Om du är orolig för vart ditt tonårsbarn håller hus, skapa nätverk med ungens kompisars föräldrar. Hjälps åt. Lek inte fångvaktare.
Och om du känner att du måste veta vart din partner är så fort du inte ser henne/honom, sök hjälp. Ett sådant kontrollbehov är sjukligt.

Men visst. Du som är paranoid. Du som anser att familjen är din egendom som måste bevakas. För dig är detta en utomordentlig service. Undar om det var en extremt svartsjuk misshandlande man som kom på denna idé? Eller en nojjig mor som alltid vill ha koll.
Håhåjaja.

Varm i hjärtat

2011-10-09T10:24:00.000-07:00

Jag skulle skriva om döden. Eller rättare sagt om hur det är att förlora en livskamrat. Tugnt ämne.Jag fick äran att möta tre männsikor som efter långa äktenskap förlorat sin partner. Och från det mötet gick jag med varmt hjärta. Så fina kärlekshistorier har jag aldrig hört.

Och nej Natosh, tyvärr. Resultatet får ni inte se här. Dels för min anonymitets skull. Dels för att den texten är tidningens liksom.

Men det ska jag säga er, om du är en aning håglös, cynisk eller smådeppig, dra ihop ett gäng pigga pensionärer och du kommer att få lite perspektiv på tillvaron. Undrar om PRO har någon "ungdomsavdelning" för sådana som mig?

Att skriva om döden

2011-10-08T09:28:00.000-07:00

Förra gången jag skulle skriva för den lillalilla tidningen så hotade jag redaktören med självmord om han inte godtog texten jag gnetat på med. Nu till nästa nummer då vill han att jag ska skriva om döden. Eller rättare sagt om hur det är att mista någon närstående. Undrar om det finns en baktanke eller om det bara är en slump. Nu är ju jag och redaktören inte direkt närstående, så förmodligen är det en slump. Lydig som jag är (harkelharkel) så ska han få sitt dödsrepotage. Tjoho, så livat det ska bli att skriva 4000 tecken om detta ämne. Det får säkert all skrivkramp att flyga all världens väg..

Febrig men frisk

2011-10-08T01:53:00.000-07:00

Jag har varit hemma med en febrig åttaåring i flera dagar. Innan febern klampade in var vi hos doktorn för att visa upp ett sår som aldrig läker utan bara blir större. En svinkoppa (ja, det är rätt äckligt att ha barn ibland) trodde doktorn och vi fick medicin. I går kväll tindrade dottern med ögonen mot mig.

- Mamma, kommer du ihåg vad doktorn sa?
-Njae, vad menar du?
-Att det skulle vara väldigt bra för mig att äta chips. Och kanske lite glass. Hihihi.

Jag tror att ungen är på bättringsvägen.

Pruttig fismamma

2011-10-05T04:43:00.000-07:00

Det var en gång tre flickor som en fredagseftermiddag åkte buss från skolan för att ta sig hem. De var glada och pratsamma. Glatt skuttade de av bussen och korsade den trafikerade vägen. Den mötande bilen som kom emot dem hann inte stanna. 2 flickor klarade sig. 1 flicka klarade sig inte. Sorg. Mycket sorg.

Det är snart två år sedan det hände. I ett litet samhälle nära mig.

Nu på fredag vill min egen lilla flicka tillsammans med två kamrater åka buss från skolan hem till den ena kamraten för fredagsmysochbusochövernattning. De måste då korsa en starkt trafikerad väg där få bilar kör de lagliga 70 utan ofta närmar sig 100.

Och jag säger nej. Min dotter får tårar i ögonen och jag vet att jag inte kan skydda henne från alla olyckor och bedrövelser. Vet att jag när det gäller vissa saker är jag överdrivet hönsig. Men jag står inte ut med tanken att mitt flaxandefnittrande barn som inte riktigt alltid har koll på avståndfart och som lätt slukas upp av samtal med kompisarna ska korsa en farlig väg.

Jag erbjuder henne bilskjuts i stället. Hon missar några timmars lektid, men får ändå delta i övernattningsmyset. Och jag säger att hon får förklara för sina kompisar att hennes mamma är en tönt. Hennes tårar hänger i ögonfransarna.

Dagen därpå får jag hem en glad unge från skolan. "Jag berättade för mina kompisar att jag har en pruttig fis mamma som är orolig av sig. De förstod."

Och jag känner mig helt nöjd med mitt nya epitet. Jag tänker fortsätta vara en aning överbeskyddande men ibland släppa taget och stå ut med att vara orolig så att min fina unge får uppleva världen. Men det dröjer ett tag till innan hon får korsa vägen.

Veckan

2011-10-01T13:03:00.000-07:00

Den gågna veckan har jag:

Bjudit tre kambodjaner på renskavsgryta. De tog flera portioner. Raberpajen däremot var inte lika populär.
Haft en kambodjan från det kambodjanska utbildningsdepartetementet sovande i mitt gästrum ett par nätter. Visst låter det bra med gästrum? Sanningen är väl att det är ett torkatvättrum och spelatvspelsrum och ett härställervidetsomintevivetvartviskaställaannarsrum .
Talat om för en kollega att hon pratar så mycket så att jag får huvudvärk.
Använt en bestämd ton till min chef så nu kallar han mig chefen när han ser mig.
Tvättat ett antal tvättar, jobbat och gjort allt det där vanligavardagsslitet.
Ätit lunch med min mentor som nu snart är frisk från sin andra omgång med cancer och sedan ska hon alltid vara frisk har jag bestämt.
Myst med mitt yngsta barn.
Tittat på tramsiga lekprogram på TV tillsammans med döttrarna och en unge till och än en gång konstaterat att i vissa avseenden så är det fördummande att ha barn.
Försökt få till ett repotage till lillatidningenjagskriveriibland men misslyckats eftersom intervjuobjektet befinner sig utomlands.

Ja det var väl typ det hela. Hur har din vecka varit?

Min humor

2011-10-01T02:27:00.001-07:00

En text helt i min smak. Funnen på FB.

Nöjd

2011-09-30T10:32:00.000-07:00

Jag har fint sällskap i kväll. Yngsta dottern och jag är ensamma hemma. Chipshäng i tv soffan. Innan var det bearnaisemiddag med samtal om varförsmåkillarärsåjobbiga och så fick jag en lektion i hur de forna egypterna skrev sina siffror. Mycket stimulerande sällskap. Ett av de bästaste sällskap en trött heltidsjobbandesurstressad mamma kan ha. Fint. Mycket fint.

Småkul

2011-09-29T10:32:00.000-07:00

Småroliga bilder (min sinnesstämning tycker inte att någonting är direkt storroligt) som vännerna på FB skickar runt.

Rycka upp sig lite

2011-09-19T02:26:00.000-07:00

Tant Grön har gnällt en del på sista tiden. Det har varit deppighetochskrivkrampochmagåkomma. Nu är det dags att rycka upp sig lite.

Huset vi bor i har inte brunnit ner.
De jag älskar mest är hyfsat friska och vid liv.
Även om jag blir supertjock så kommer jag att hitta kläder. De flesta större klädkedjor har en avdelning med tjockiskläder.
Trots att jag har en för stor käft (läs tourettes) har jag ännu inte fått sparken.
Inkomstbortfallen som den senaste månadens olika små infektioner i familjen har genererat, kommer vi att överleva. Vi får bara skjuta upp andra projekt som har med huset och övriga aktiviteter att göra, så har vi mat på bordet i ännu en månad.
Fast att jag är sträng, lynnig och ibland piiinsam tycker mina döttrar fortfarande att jag är bäst.
Trots att jag slutar lyssna på min make om han talar mer än 2 minuter (läs en halv) om husrenovering, trädgårdsplanering,världsläget, så säger han att han älskar mig.
Och trots att jag är kass på att hålla regelbunden kontakt med mina gamla vänner, kallprata mig till nya vänner, så finns det folk runtomkring mig som jag gillar och som gillar mig.
Och fast jag sällan kommenterar andras bloggar, läser er sporadiskt varvat med varje dag, så finns ni därute och lever på, tittar in till mig ibland och skriverskriver om era liv och tankar.

Och allt det kan man ju faktiskt vara tacksam över. Till och med bli en aning glad över. Faktiskt.

Näe, ibland vill jag inte vara vuxen

2011-09-18T07:40:00.000-07:00

Min far ringer.
-Hur mår du? frågar han.
-Jag är magsjuk, svara jag.
-Har du druckit för mycket sprit? frågar han och skrattar.
-Verkligen inte. Jag har inte druckit sprit på flera veckor, fräser jag. (Vilket är en sanning med modifikation, men det var i alla fall minst en vecka sedan någon alkohol hamnade invändigt, utvändigt däremot händer det flera gånger om dagen, jag spritar händerna frenetiskt för att undvika att smitta familjen).
-Jag skojar bara, säger fadern och sedan får jag reda på allt han upptäckt att hans mage inte tål och vad som händer då.

Hela samtalet är fel.

Visst, ofta är jag glad över att vi numer har en vuxen relation, jag och min far. Att han inte längre ser det som sin huvuduppgift att uppfostra mig, att han inte i alla fall konstant är orolig för mig, att han faktiskt ser mig som en vuxen människa. Ibland. Att jag till och med vid något tillfälle har kunnat berätta för honom att jag varit bakis utan att få en lång arg föreläsning om alkoholens faror.

Men idag vill jag vara liten. Jag tycker att han skulle ojat sig lite, gullat en aning. I dag vill jag inte alls vara stor. För det kan jag säga att alla andra behandlar mig som en vuxen så fort jag vågat mig upp ur sängläge. En mamma/fru som ligger i sängen är sjuk. En mamma/fru som försiktigt masar sig omkring i huset för att prova styrkan i kroppen anses helt plötsligt som frisk. Det ropas mamma hejvilt här hemma nu. Och maken ler snällt och säger "Så roligt att du mår bättre.Jag går ut i trädgården och jobbar lite".

Så nu tänker jag lägga mig i sängen igen. Och vara liten. Hur liten som helst.

Straffet

2011-09-17T03:32:00.000-07:00

Ibland önskar jag att jag vore smalare. Ibland önskar jag att jag inte behövde mat. Från och med nu ska jag inte önska sådana saker. Jag kan för tillfället inte äta. Knappt dricka. För då vänder sig magen i kramp. Jag känner ingen hunger alls, men man blir en aning matt av att inte få i sig något annat än ljummet vatten.

Detta är straffet för mina fåniga önskningar. Ett straff som nu utdömts vid ett särdeles dåligt tillfälle, då solen lyser, jag skulle gåpåstanochmysaochshoppa med mitt yngsta barn, vilket hon verkligen sett fram emot. Och dagen skulle ha avslutats tillsammans med goda vänner som lagar fantastisk mat.

Så här sitter jag och kallsvettas och surar och mår. Hur mår du? Bra, hoppas jag. Vad har du för trevliga planer? Orkar inte läsa runt och kolla, så informera mig gärna här nedan, gör mig lite glad. Eller lite mindre sur, i alla fall.

Roligt om religion

2011-09-14T10:50:00.000-07:00

Bland det roligaste jag läst på länge. Klicka på artikeln så blir den läsbar. Tror jag.