Ett litet besök

Jag bor inte här längre. Har ju flyttat till en annan bloggadress. En adress med lite gladare färger och annat namn. Men innehållet är detsamma. Småsura betraktelser över livet.

För vart jag än mig i världen vänder så har jag ju med mig, mig själv.  Liksom. Det kan vara roligt ibland. Ibland inte. Men att ta semester från sig själv, det går ju inte.

Så den nya bloggen är ungefär som den gamla. Men jag slipper mötas av bilden av mitt inre (den arga tanten) varje gång jag ska blogga. Tröttnade lite på henne.

Har även tröttnat på min egen spegelbild. Tror att hormonerna spelar mig ett spratt. Skäggstrået på kinden och min begynnande håriga bringa har lyst med sin frånvaro ett bra tag nu.

Däremot vaknade jag härom morgonen med tre finnar i ansiktet. Acne alltså. Inget annat. Illröda blemmor.

Så då saknade jag skägget lite. Det kan man ju ändå rycka bort. Blemmor ska man helst låta bli. Om man kan.

Jag har flyttat

Jag behövde en förändring i mitt liv. Så jag gjorde något så dramatiskt som att byta blogg. Säg till om du vill hänga på. För när jag orkarhinner tar jag bort den här bloggen. Det här är det sista inlägget från TantGrön/ArgTant/Våga vara kärring/person med massa alias som kanske även borde lägga till personlighetsstörning i sitt diagnosregister...

Jag blir aldrig någon kärring

Jag har faktiskt försökt. Försökt att följa min egen kärringskola, bli en riktig kärring. Det har gått så där.
Jag fick en flaska sherry av en vän. Kärringar dricker ju sherry, i alla fall enligt min kärringskola. Det var inte gott. Inte alls.

Vissa mål i livet uppnår man helt enkelt inte. Jag blir nog aldrig någon kärring. Så nu struntar jag i det här.

Jag ooorkar inte!!

Så började en liten tant att leka med de nya bloggmallarna, men eftersom jag har svårt för förändringar så bidde jag inte nöjd. Så jag ville att bloggen skulle se ut preciis som vaaanligt igen. Men det gick inte. Omöjligt att komma tillbaka från det nya till det gamla. Jag hatar min tekniska okunskap. Just nu hatar jag den här bloggen. Nästan.

Bra replik

En av de bästa repliker i svensk film är från Fucking Åmål:
Jag vill knaarkaa.

För övrigt undrar jag om det är någon administratör på FB som vill säga mig något. Reklam om bantning rullar oavbrutet på min FBsida...

Männsika, bli nöjd!

Så pratar jag med en fin vän. Hon har slitit mycket i sitt liv, det har satt spår i hennes kropp. Hon har två fina ungar, men som har lite bekymmer med hälsan. Ekonomin går sällan ihop. Hon berättar att det hon önskar mest, är ett jobb som kan försörja henne och hennes barn. Att barnen får vara friska. Att hon själv får vara frisk. Och att hon ska kunna bo kvar där hon bor just nu. Enkla önskningar. Tycker jag.

Och så skäms jag. Över mig själv. För det hon önskar, det har jag. Ändå är jag inte nöjd. Längtar efter annat. Något annat. Vet inte bara vad. Tänk om jag bara kunde vara nöjd. För en gångs skull.

Heta linjen för vuxna

Minns ni Heta Linjen? Hur man som liten/yngre ringde ett nummer och ropade ut hallå. Hade man tur fanns det andra på linjen som man kunde prata med. Vissa var roliga, andra helt ointressanta. Ibland stämde man träff. Utan föräldrarnas vetskap. De förstod farorna. Vi struntade i dem.

Bloggvärlden är lite likadan. Vi ropar ut hallå i cybervärlden. Och får ibland svar. Roliga och mindre roliga. Ibland stämmer vi träff. IRL.

Jag hamnade på en sådan träff i går. Övertalad av fru Venus. För det är svårt att säga nej till fru Venus. Hennes värme omfamnar de som kommer i hennes närhet. Hon sprider små presenter, roliga anekdoter och god vilja omkring sig. Fina Venus.

Tänker inte rabbla upp de övriga som var där. Kan bara säga att Cicci Realisten var ännu snyggare i verkligheten. Och längre.

Hoppas de alla fick en trevlig efterfest. På den gick jag inte. Någon måtta på att vara social får det ändå vara. Jag är ju trots allt en kärring. Nästan i alla fall.

Till er alla

Av hela mitt hjärta önskar jag er alla en riktigt fin helg! Med lagom dos vila, umgänge, kärlek mat och valfri dryck.

Ha det bäst!

Vit månad?

Många i bekantskapskretsen har en vit månad. En alkoholfri månad. Undrar just varför de valt februari? Den kortaste månaden på året...

Fast i år, är den ju en aning längre. Hahaha.

Do you feel again me?

En gång har vi setts, Venus och jag. En gång har vi setts, fast flera dagar på raken, om ni förstår vad jag menar.

Då var jag lönnfet. Men brunbränd och avslappnad. Nu är jag nästanheltfet, likblek, vintertröttgnällig och med narig nos. Undrar om hon känner igen mig?

Ännu en vardag

Saker jag borde göra:

• Städa
• Åka till pyttestaden en mil bort och fixa några inköp
• Jobba. Har fått lov av chefen att jobba hemifrån i dag, behöver läsa massa facklitteratur.
• Ordna någon sorts lunch till döttrarna och äldsta dotterns BFF
• Ta med döttrarna till ishallen så att deras sportlov innehåller någon sport i alla fall

Saker jag vill göra:

• Ligga i sängen och tycka synd om mig själv medan jag läser en spännande bok och äter godis utan att bli störd

Saker jag gör:

• Hasar runt i mysdress, nyser och snyter mig oavbrutet
• Läser en halvdålig deckare
• Tvättar
• Förfasar mig över hemmets förfall och mitt eget
• Blir störd av rastlösa ungar

Jaha. Ännu en dag i mitt vardagliga vardagsliv. Hur sin vardag ut i dag?

Jag vill...

• Slippa vara förkyld.
• Resa till ett varmt land.
• Bo på hotell en helg i den stora staden, trots att det är totalt oekonomiskt och onödigt eftersom det finns ett gäng sängar där som jag skulle kunna få sova över i. Men jag längtar efter stärkta lakan och hotellfrukost.
• Komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Och genomföra det.
• Alternativ till punkten ovan. Vara nöjd med det yrke jag har.
• Att min mentor ska besegra cancern som återigen knaprar på hennes kropp.

Ja och så vill jag så klart vinna pengar, att det ska bli fred på jorden och att ingen ska svälta och en massa annat som jag inte orkar rabbla upp.

Vad vill du?

Barnfri?

Så har jag då läst den (i DN) omdebatterade boken Happy Happy. En bok med samlade texter om hur nöjda kvinnorna som skrivit den är med att ha skilt sig. Jaha. Bra för dem. Att de är nöjda.Jag tänker att om de inte varit nöjda, om de ångrat sitt beslut på något sätt, då hade de inte medverkat i boken.

Vissa kritiker tyckte att boken saknade barnfokus. Jag tänker att det är för att kvinnor skrivit boken. Då ska det vara barnfokus minsann. Jag är tveksam till om samma kritik uppkommit om det var ett gäng män som skrivit boken. Men jag vet inte.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken. (Notering till mig själv, bli icke litteraturkritiker) Vet inte riktigt vad syftet med den är. Kanske att stärka kvinnor som vill skilja sig. Kanske en kritisk skrift angående kärnfamiljsgeggan. Men när någon verkligenvilltalaomförmighurdetääär med sakerochting, då slår jag en aning bakut

Några av skribenterna använder sig av ordet barnfri. Att de under de barnfria veckorna kan jobba mer. Festa mer. Vila mer. Då tänker jag på min vän A.

A har två barn. Hon lever inte längre med barnens pappa. Som det förmodligen är för de flesta när man tar beslutet att skiljas åt, så är det själsligt nödvändigt. Inget man gör i en handvändning direkt. A har sina barn boende hos sig varannan vecka. Hon avskyr ordet barnfri. För hon ser sig som mamma jämt. Vart barnen än bor. Och hon längtar. Längtar så att det gör ont, efter sina barn, när de inte är hos henne.

Om hon skrev en bok om att skilja sig, då skulle jag vilja läsa den. Tror att den skulle vara rätt så nyanserad. För ibland så måste par skilja sig. Det gör ont. Ibland måste mammor och pappor längta efter sina barn och barnen efter sina föräldrar. Det gör ont. För så är livet. Ibland gör det ont. Livet är inte alltid Happy Happy. Men man överlever. För att man hoppas/vet att de ljusa stunderna finns där. Någonstans bakom de mörka molnen.

En övning inför framtiden

Äldsta dottern ska sova över hos sin bästis. Det gör hon så fort tillfälle ges, eller så sover bästisen här. De är BFF. Best Friends Forever. Varför nu man ska använda engelska uttryck, men det är väl åldern. Prepubertalåldern.
Jag skickar ett sms. "Är allt bra? Älskar dig."
Hon svarar "Ja, hur så?"
Jaha, någon försöker vara lite självständig. Öva mamma inför vad som komma skall, om några år.
Efter en stund kommer ett nytt sms "Jag älskar dig. Puss."
Hon har visst övat klart. För den här gången.

Jag är en av Pavlovs hundar

Pavlov, ni vet. Han som kom på att om man ringer i en klocka och samtidigt ger hundar mat, då kommer till slut hundarna att dregla bara de hör den där klockan, trots att en matbit inte finns i sikte. Betingade reflexer.

Bild lånad från nätet

Hela jag är en betingad reflex.
Om någon säger fredag, då tänker jag genast på vin.
Om någon säger Melodifestivalen, då tänker jag på chips.
Om någon (på arbetet) säger möte, då tänker jag på kafferast.
Om någon eller något tråkar ut mig (vilket händer väldigt ofta) då tänker jag på snus. Eller jag vet inte ens om jag hinner tänka, öppnar bara dosan och byter ut begagnat nikotin mot nytt.
Om någon säger motion, då tänker jag bara nejnejnej. Eller på att jag vill sova.

Har du någon betingad reflex?

Saker som är bra

Den enda radio som lyckas fånga radiovågor i vårt kök är den här finingen från typ- 60 talet. Ingen modern radio fungerar i vårt kök, men den här gör det!

Det har ju varit ett gäng minus utomhus den sista tiden. Trist med tanke på att jag inte gillar vintern. Men lite bra, eftersom jag köpt ett par väldigtdyra vinterskor och det var en god investering. Har inte fryst alls. I alla fall inte om fötterna.

 

För övrigt önskar jag er alla en finfinemang helg!

Fattig men överlever

Det var längesedan detta hushåll fick ut två hela månadslöner. Den yngsta dottern har varit sjuk hur mycket som helst. Förkylningarmagsjukaochöroninflammation har avlöst varandra. Om man inte fick viss ersättning för att vara hemma med sjukt barn då hade vi varit utblottade vid det här laget. Nästan i alla fall.

Så jag svär över den tomma plånboken, samtidigt som att jag är tacksam över att bo i ett land där i alla fall inte alla skyddsnät trasats sönder. Men det kanske bara är en tidsfråga. Med tanke på regeringens inställning till människor utan kapital. Håhåjaja.

Det här med allahjärtansdag..

Jag är lite skeptisk till alla dessa dagar då något särskilt ska firas. Hjärtan, mammor, pappor, monster. Jag ser det mest som en chans för handeln att kränga extra mycket choklad, blommor och krimskrams.

Att bara en gång om året säga att man älskar känns lite futtigt. Jag älskar min familj varje dag. Och säger det varje dag. Nästan.

Men om jag skulle få en vacker blombukett i dag, då kanske jag ändrar min inställning. Men bara kanske.

Firar du Alla Hjärtans dag?

Är det fel på fåglarna?

Fåglarna sjungkvittrar i träden som om våren redan vore här. Själv fryser jag och ser snö och is vart jag än vänder blicken. Är fåglarna ovanligt optimistiska i år? Eller är det jag som är som vanligt, pessimistisk?

Göteborgshumor

Så ser vi på melodifestivalen, jag och döttrarna. Maken har lyckats smita undan.

Äldsta dottern - Ulrik, han är alltid glad.
Den uttråkade modern - ????
Yngsta dottern - Ja, han är alltid munter!

Jaha, så har göteborgshumorn kommit till vårt hem.