Tillbakabyte

Det fungerade inte. Jag var tvungen att sätta tillbaka mitt gamla huvud igen. Som fortfarande värker. Men det andra huvudet fungerade inte. Visst är det skönt att inte tänka en enda tanke. Vilket strärker min tes om att korkade människor är lyckligare än intelligenta eftersom de inte reflekterar och analyserar sig själva och världen. Se bara på George Bush. Korkad och glad.

Men familjen reagerade negativt. Jag fick inget gjort utan ville bara titta mig i spegeln. Jag svarade inte på tilltal och förstod inte 8-åringens läxa.

Hellre tänkande, värkande och delaktig än helt tom. Men det var skönt att ha lite semester från sin hjärna. Så jag sparar dockhuvudet. Till nästa gång semestersuget sätter in.

Huvud

Nu har jag skaffat mig ett nytt huvud. Det gamla värker fortfarande så det ska jag lägga på komposten.

Fint, eller hur? Och så ska jag köpa lite peruker till så att jag alltid känner mig nyfrissad och fin. När jag provade mitt nya huvud kändes det underbart. Liksom luftigt. Inte en tanke for genom huvudet. Inte ens en liten. Skönt.

Tack!

Fyra dagar med huvudvärk gör mig lätt sentimental. Så medan mitt hårda hjärta fortfarande är lite uppblött i kanterna vill jag passa på att säga tack. Tack, till mina få men engagerade läsare som skriver roligakloka kommentarer till mig. De flesta av mina vänner IRL bloggar inte. Läser nog knappt min blogg heller. De undrar hur jag hinner blogga. Jo, jag hinner eftersom jag sällan kommenterar andras bloggar.

Bloggvänner, jag besöker er men vet sällan vad jag ska skriva om era dagliga betraktelser. Har svårt att komma på vad min egen blogg ska handla om. Magda, med känslorna och åsikterna utanpå huden, din blogg är jag beroende av. Pennelina, skapande av serier, bilder och ord. Pillargontanten, närvarande och hjärtegod med för mycket marktjänst. Cici, boendes långtbortpålandet med långvarigt äktenskap och knivskarp blick för det som är bra eller illa skrivet. Ingersord, som glimrar till och får mig att skratta. Osloskånskan, alltid med, aktiv, med leendet vilande i mungipan. ZaZi, sällan skrivandes blogg men alltid kreativ i arbetet, studierna och föräldraskapet. Lairama, esteten som genom sitt förhållningsätt till världen (att försöka att se det som är bra) gör oss andra lite gladare, lite bättre.

Och ni andra, ingen nämnd ingen glömd... Tack, för att ni läser och skriver och tar mig ut på en resa i Sverige!

5

...tecken på att mitt huvud behöver bytas ut

• Det har värkt i dagarna tre
• Det flimrar framför ögonen
• Som tidigare nämnts har jag afasi
• Jag skriver upp saker för att inte glömma dem, men jag glömmer att läsa det jag skrivit upp att jag ska minnas vilket gör att det som ska bli gjort glöms bort
• Det har en ful frisyr

Nähä...

..det bidde inget godis och ingen film. Barnens kvarglömda lördagsgodis hade maken ätit upp! Och här på vischan stänger affären kl 20.00. Funderade på att aldrig förlåta maken för hans glupskhet tills jag kom på att han skottat snö varje kväll i hur många veckor som helst och kanske behövde lite socker. Att det inte blev någon film eller lättsamt TV-program beror på att jag har skogs TV. Alltså bara 124barnkanal.
Men, jag fick en kram av godistjuven och en bit av hans nybakade bröd och varm choklad. Och det hjälpte lite.
I kväll ska jag dock vara förutseende nog att gå till affären innan kl. 20.00 och bunkra upp med godis och hyrfilm, om nu molnet skulle få för sig att komma tillbaka.

Moln

Det kom ett stort mörkt moln och la sig ovanför mitt huvud. Dåliga nyheter har staplats på varandra. Undrar om inte allt känns lite bättre om jag vräker i mig godis och tittar på någon fånig film. Ska prova.

Berättar sedan om det funkade.

Och så..

..gick jag till frisören. Som vanligt hoppades jag att jag skulle komma ut därifrån som en ny männsika och som vanligt skedde detta inte. Det som var lite ovanligt denna gång var att jag tyckte att frisyren var ful. Det var en ny frisör och hon klippte en ful frisyr. Varför jag tyckte att den var så ful förstod jag först inte förrän en bekant berömde den och sa att jag såg vuxen ut. Där har vi det, tänkte jag. Jag vill inte gå omkring i en vuxen frisyr.
Detta argument är dock inte tillräckligt starkt för att gå tillbaka och klaga. "Hej, jag är missnöjd. Visst, jag sa att jag ville vara kortklippt i nacken (vilket jag faktiskt är nöjd med, det är bara att jag så sällan ser min nacke och kan glädjas över detta) och att du annars fick klippa som du ville, men jag tänkte inte att du skulle klippa så vuxet." Nej, jag kan inte gå tillbaka och säga detta. För övrigt får denna människa inte röra mitt hår igen.
En gång har jag faktiskt tagit mod till mig och klagat hos en frisör. Riktigt härliga kärringtakter hade jag då. Men då var det lättare att argumentera. Jag ville ha ljusa slingor och när jag tittade ut ur torkhuven var jag mörkare än vanligt med några få ljusa strimmor.
När , hur, varför, var du kärringaktig senast och gick och klagade på något? En vara, en tjänst, en granne? Berätta och inspirera mig i mitt kärringliv som nu även innefattar en vuxen frisyr.