Uttryck

Hugg in middag. Hör jag, ser jag, känner jag med käppen. Platt-Tyskland. Ho är söschlöte. Biddel baddi, putti putti. Dessa uttryck förekommer i min familj. Bara vi invigda förstår. Jag tror att många familjer har sådana uttryck.

Hugg in middag kommer sig av att en vän till min mor var på kalas. Värdinnan var noga med att allt skulle vara så fiint som möjligt. Det var många gäster. Och väldigt lite mat. Några få ynka räkor. Värdinnan slår ut med händerna och säger "hugg in nu allihopa". Hugg in middag i vår familj är numer när man rensar kyl och skafferi på rester och försöker få ihop en måltid som räcker åt alla.

Hör jag, ser jag...betyder att man ljuger eller svamlar. Min mormor berättade om en man som var väldigt lat. Så lat att han låtsades vara blind för att slippa arbeta och hellre gick runt och tiggde. Han kom till ett hem där han såg något gott i en skål, men husmor sa att de inte hade något att bjuda honom på. Då pekade han på skålen, "men det där ser gött ut". Han kom på sig och försökte ta sig ur knipan "jag menar, hör jag, ser jag, känner jag med käppen".

Platt-Tyskland är ett av min pappas uttryck. Han hade en gång en dröm om ett väldigt grått, platt och tråkigt landskap. Han tänkte i drömmen att detta måste vara Platt-Tyskland. Vissa landskap i Sverige ser ut så och är en bra beskrivning för familjen när man varit ute och rest i ett sådant landskap.

Ho är så söchlöte kommer också från mormor och hennes värmlandshistorier. Det var en man som beskrev en grannkvinna på det sättet. Han förstod inte ett ord av vad hon sa för hon sluddrade så, tyckte han.

Biddelbaddi, är från en barnbok av Pija Lindenbaum. En underbar bilderbok som heter "Gittan och Fårskallarna". Fårskallarna pratar ett språk som bara Gittan förstår. När mina barn pratar oavbrutet och i munnen på varandra brukar jag citera Fårskallarna.

Vad har din familj för märkliga uttryck och citat? Berätta!

Gnäll

(Titeln här ovan står där för att du nu ska kunna välja om du vill läsa gnället eller göra något roligare)

Det är jag som är gympapåsansvarig, matsäckochfruktansvarig, hardulästläxanansvarig, tvättansvarig, köpapresenttillvederbörandeansvarig, bjuda herrochfruvännerna påmiddagansvarig, köpaklädertillbarnen ansvarig, kommaitidisängansvarig, väckapåmorgonenansvarig och nujävlar måstevistädaansvarig.

Det är jag som frågar var är hammaren, saxen, påskpyntet och telefonräkningen? Det är jag som får svaret av mannen "här någonstans". Vilket ju är sant. Men det gör mig inte klokare.

Det är jag som frågar var är din mössa, skolväska, gympaskor, hårband? Det är jag som får svaret av dottern "på skolan". Vilket ju är sant. Men skolan är stor. Så svaret gör mig inte klokare.

Min aktuella fråga är, vem tar emot min avskedsansökan? Var säger jag upp mig? För många av dessa ansvarsområden har jag tagit på mig alldeles själv. Ingen har tvingat mig. Så till vem ställer jag brevet om min uppsägning?

Påsk

PUSS

I

PÅSK

ÖNSKAR JAG ALLA BLOGGLÄSARE

OCH ANNAT LÖST FOLK

Alternativ

Jag blir äldre. Vilket är bra. Mycket bra. Eftersom jag då lever. Alternativet hade varit mycket tråkigare.

Och så...

satt vi där. Väninnan Y och jag. Över en stillsam öl, på en pub i de södra delarna av den stora staden. Vi som för 20 år sedan skulle vara med och förändra världen. Vi som skulle läsa varenda bok, bli skribenter, gå på varje intressant konsert, demonstrera mot allt vi tyckte var fel. Vi som hade som diet, cigg, kaffe, öl och nudlar. Hon, alltid mer engagerad än jag. I allt.
Nu satt vi där med vår öl och pratade om barnochtvättochhus. Om eventuell gemensam semester medmanochbarnochallt. Och tiden rusade iväg och det är ju en dag i morgon också och revolutionen får någon annan ta hand om. Någon yngre. Utan familj.
Men allt har sin tid. Och jag förundras och gläds över att vi fortfarande känner varandra. Och att till och med tvätt kan vara ett intressant samtalsämne i Y:s sällskap. Vackra Y. Vi ska mata duvorna i parken när vi blir äldre. De har väl parker i Paris, New York och Barcelona?

Mormor

Jag tänker mycket på min mormor just nu. Hon ligger på sjukhus. Hon har skjutsats runt på olika undersökningar och avdelningar och har varken mobil eller fått telefon på det rum hon just nu ligger på. Det stod inte högst på prioriteringslistan just nu sa sjuksystern. Det förstår jag. Men jag vill höra hennes röst. Det är det enda jag vill, få höra hennes röst. Men snart åker jag till henne och jag ska få känna hennes sidenkind mot min och jag ska få lyssna på hennes milda fina röst. Älskade mormor, jag kommer snart!

Har jag självinsikt?

Min vän A tror att jag är stressad. Eftersom jag byter ut ord lite hur som helst. Jag känner mig inte särskilt stressad, bara trött. Men kanske är jag stressad. Jag kanske är massa saker som jag inte vet om.

En ungdomsvän svarade på ett fånigt frågeformulär på Facebook. Bland annat på frågan om jag varit intresserad av henne. Hon svarade ja. Jag vet att vi umgicks en del, pluggade teater ihop, festade och fikade. Båda hade pojkvän. Jag uppskattar vackra kvinnor liksom vackra män men jag har aldrig blivit attraherad av en kvinna. Jag vet inte varför, men det har aldrig hänt. Men kanske är jag bisexuell i alla fall, fast jag inte vet om det? Precis som med stressen.

Egentligen så kanske jag är en superstressad flata med fallenhet för lönnmörderi och om jag bara provar så kan jag dansa på lina. Vem vet? Det låter faktiskt mer spännande än att vara en lönnfet, trött, tvåbarnsmor vars kök håller på att renoveras i myrsteg.