Jag gillar att titta på TV. Tur att jag bara har "skogsTV", ett medvetet val, annars hade jag suttit klistrad där jämnt. Nya serier dyker upp i de statliga och marksända kanalerna. Man får lära känna rollkaraktärerna. Programmen är uppbyggda kring ett tema, sjukhus, mordgåtor, villaliv. De följer samma mönster vilket vaggar in tittaren i en trygg igenkänningskänsla. Man vet ungefär vad som ska komma härnäst. Det brukar ta en till två säsonger. Sedan brukar storyn tunnas ut allt mer. Manusförfattarna börjar lägga in avsnitt när rollerna minns tillbaka eller den löjligaste lösningen, allt var bara en dröm. När favoritserien lägger in drömavsnitt, då kan man lika gärna sluta titta. Byta kanal.
Min blogg är lite som en TV serie. Det var lite spännande först. Tant Grön, med funderingar om livet. Men även den storyn tunnas ut. Jag kan inte skriva om mitt arbete och inte så mycket om min familj heller, för de har inte bett om att få vara med i någon blogg. Och så mycket annat händer inte i en heltidsarbetande tvåbarnsmammas liv.
Så antingen fortsätter denna serie med allt tunnare material, eller så blir det skärpning, eller så läggs bloggen ned, eller så dyker det upp en ny, någon annanstans. Vi får se. Ska fundera på saken medan jag hänger tvätt. Inomhus. För det regnar. Detta halvår måste ha slagit rekord i vattensomkommernerfrånhimleniolikaformer.
Kanske SMHI är intresserade av en blogg som beskriver hur vädret påverkar vardagslivet. Jag tänker nämligen mycket på väder...
Bilder lånade från nätet. I mitt nästa liv ska jag lära mig att lägga in bilder snyggt. Helst bilder jag tagit själv.
Detta är en bild av mitt inre
fredag 9 april 2010
torsdag 8 april 2010
Bättre förr?
Det jag saknar, och egentligen det enda jag saknar, med att vara yngre är umgänget med vännerna. Dels så hade jag mer tid då. Innan barnen. Huset. Löneslavandet. Men egentligen handlar det inte så mycket om att ha tid. Jag hade lägre krav på mig själv. Det var helt okay att ses över en slät kopp kaffe, en öl på puben eller en hastigt ihopslängd middag på det som fanns hemma (pasta och tomatsås).
Nu för tiden tror jag att jag måste vara vuxen. Att vara vuxen för mig innebär bland annat att om man ska bjuda någon på middag så ska det vara trerätters, på nystrukna dukar och städade golv. Jag hatar att stryka. Avskyr att städa. Alltså ingen middag.
Men de gånger jag blir bortbjuden så tänker jag aldrig på om det är städat eller ej. Uppskattar maten bara den går att äta. Njuter av att ha sluppit stå vid spisen själv och av umgänget.
Så denna vecka (eftersom jag varit lite ledig och då hunnit tänka lite hursomhelst utan att bli avbruten) har jag gjort uppror mot mina egna krav. Jag har bjudit folk på lunch, middag och släta koppar kaffe. Bara för att umgås. Inte strukit eller städat. Inga avancerade recept. Bara få träffa lite folk som jag tycker om.
Nu för tiden tror jag att jag måste vara vuxen. Att vara vuxen för mig innebär bland annat att om man ska bjuda någon på middag så ska det vara trerätters, på nystrukna dukar och städade golv. Jag hatar att stryka. Avskyr att städa. Alltså ingen middag.
Men de gånger jag blir bortbjuden så tänker jag aldrig på om det är städat eller ej. Uppskattar maten bara den går att äta. Njuter av att ha sluppit stå vid spisen själv och av umgänget.
Så denna vecka (eftersom jag varit lite ledig och då hunnit tänka lite hursomhelst utan att bli avbruten) har jag gjort uppror mot mina egna krav. Jag har bjudit folk på lunch, middag och släta koppar kaffe. Bara för att umgås. Inte strukit eller städat. Inga avancerade recept. Bara få träffa lite folk som jag tycker om.
Och det har gått utmärkt. Ingen har tagit fram dammsugaren, spytt av maten eller snörpt på munnen. Det är ju mina vänner som kommit till mitt hus. Utvalda vänner, som jag tycker om. Ingen ide (apostroftecknet funkar inte) att göra sig till för sina vänner. Då skulle de ju inte vara vänner.
måndag 5 april 2010
Vår?
Och så kom solen. Och snön smälte. Fåglarna kvittrade och en liten en jazzade loss ordentligt där i björken. Ljuset log varmt mot oss trötta, frusna, i vinter långvarigt inbäddade.
Sen kom snön. Igen. Som om naturen skämdes över sin bruna mark, som ännu inte hunnit slå om till spirande grönt. Ville dölja allt med vitt.
Eller så var det lagen om alltings jävlighet som trädde i kraft.
Eller bara vanlig aprilmånad.
Vad vet jag.
Sen kom snön. Igen. Som om naturen skämdes över sin bruna mark, som ännu inte hunnit slå om till spirande grönt. Ville dölja allt med vitt.
Eller så var det lagen om alltings jävlighet som trädde i kraft.
Eller bara vanlig aprilmånad.
Vad vet jag.
söndag 4 april 2010
Uttryck
Hugg in middag. Hör jag, ser jag, känner jag med käppen. Platt-Tyskland. Ho är söschlöte. Biddel baddi, putti putti. Dessa uttryck förekommer i min familj. Bara vi invigda förstår. Jag tror att många familjer har sådana uttryck.
Hugg in middag kommer sig av att en vän till min mor var på kalas. Värdinnan var noga med att allt skulle vara så fiint som möjligt. Det var många gäster. Och väldigt lite mat. Några få ynka räkor. Värdinnan slår ut med händerna och säger "hugg in nu allihopa". Hugg in middag i vår familj är numer när man rensar kyl och skafferi på rester och försöker få ihop en måltid som räcker åt alla.
Hör jag, ser jag...betyder att man ljuger eller svamlar. Min mormor berättade om en man som var väldigt lat. Så lat att han låtsades vara blind för att slippa arbeta och hellre gick runt och tiggde. Han kom till ett hem där han såg något gott i en skål, men husmor sa att de inte hade något att bjuda honom på. Då pekade han på skålen, "men det där ser gött ut". Han kom på sig och försökte ta sig ur knipan "jag menar, hör jag, ser jag, känner jag med käppen".
Platt-Tyskland är ett av min pappas uttryck. Han hade en gång en dröm om ett väldigt grått, platt och tråkigt landskap. Han tänkte i drömmen att detta måste vara Platt-Tyskland. Vissa landskap i Sverige ser ut så och är en bra beskrivning för familjen när man varit ute och rest i ett sådant landskap.
Ho är så söchlöte kommer också från mormor och hennes värmlandshistorier. Det var en man som beskrev en grannkvinna på det sättet. Han förstod inte ett ord av vad hon sa för hon sluddrade så, tyckte han.
Biddelbaddi, är från en barnbok av Pija Lindenbaum. En underbar bilderbok som heter "Gittan och Fårskallarna". Fårskallarna pratar ett språk som bara Gittan förstår. När mina barn pratar oavbrutet och i munnen på varandra brukar jag citera Fårskallarna.
Vad har din familj för märkliga uttryck och citat? Berätta!
Hugg in middag kommer sig av att en vän till min mor var på kalas. Värdinnan var noga med att allt skulle vara så fiint som möjligt. Det var många gäster. Och väldigt lite mat. Några få ynka räkor. Värdinnan slår ut med händerna och säger "hugg in nu allihopa". Hugg in middag i vår familj är numer när man rensar kyl och skafferi på rester och försöker få ihop en måltid som räcker åt alla.
Hör jag, ser jag...betyder att man ljuger eller svamlar. Min mormor berättade om en man som var väldigt lat. Så lat att han låtsades vara blind för att slippa arbeta och hellre gick runt och tiggde. Han kom till ett hem där han såg något gott i en skål, men husmor sa att de inte hade något att bjuda honom på. Då pekade han på skålen, "men det där ser gött ut". Han kom på sig och försökte ta sig ur knipan "jag menar, hör jag, ser jag, känner jag med käppen".
Platt-Tyskland är ett av min pappas uttryck. Han hade en gång en dröm om ett väldigt grått, platt och tråkigt landskap. Han tänkte i drömmen att detta måste vara Platt-Tyskland. Vissa landskap i Sverige ser ut så och är en bra beskrivning för familjen när man varit ute och rest i ett sådant landskap.
Ho är så söchlöte kommer också från mormor och hennes värmlandshistorier. Det var en man som beskrev en grannkvinna på det sättet. Han förstod inte ett ord av vad hon sa för hon sluddrade så, tyckte han.
Biddelbaddi, är från en barnbok av Pija Lindenbaum. En underbar bilderbok som heter "Gittan och Fårskallarna". Fårskallarna pratar ett språk som bara Gittan förstår. När mina barn pratar oavbrutet och i munnen på varandra brukar jag citera Fårskallarna.
Vad har din familj för märkliga uttryck och citat? Berätta!
fredag 2 april 2010
Gnäll
(Titeln här ovan står där för att du nu ska kunna välja om du vill läsa gnället eller göra något roligare)
Det är jag som är gympapåsansvarig, matsäckochfruktansvarig, hardulästläxanansvarig, tvättansvarig, köpapresenttillvederbörandeansvarig, bjuda herrochfruvännerna påmiddagansvarig, köpaklädertillbarnen ansvarig, kommaitidisängansvarig, väckapåmorgonenansvarig och nujävlar måstevistädaansvarig.
Det är jag som frågar var är hammaren, saxen, påskpyntet och telefonräkningen? Det är jag som får svaret av mannen "här någonstans". Vilket ju är sant. Men det gör mig inte klokare.
Det är jag som frågar var är din mössa, skolväska, gympaskor, hårband? Det är jag som får svaret av dottern "på skolan". Vilket ju är sant. Men skolan är stor. Så svaret gör mig inte klokare.
Min aktuella fråga är, vem tar emot min avskedsansökan? Var säger jag upp mig? För många av dessa ansvarsområden har jag tagit på mig alldeles själv. Ingen har tvingat mig. Så till vem ställer jag brevet om min uppsägning?
Det är jag som är gympapåsansvarig, matsäckochfruktansvarig, hardulästläxanansvarig, tvättansvarig, köpapresenttillvederbörandeansvarig, bjuda herrochfruvännerna påmiddagansvarig, köpaklädertillbarnen ansvarig, kommaitidisängansvarig, väckapåmorgonenansvarig och nujävlar måstevistädaansvarig.
Det är jag som frågar var är hammaren, saxen, påskpyntet och telefonräkningen? Det är jag som får svaret av mannen "här någonstans". Vilket ju är sant. Men det gör mig inte klokare.
Det är jag som frågar var är din mössa, skolväska, gympaskor, hårband? Det är jag som får svaret av dottern "på skolan". Vilket ju är sant. Men skolan är stor. Så svaret gör mig inte klokare.
Min aktuella fråga är, vem tar emot min avskedsansökan? Var säger jag upp mig? För många av dessa ansvarsområden har jag tagit på mig alldeles själv. Ingen har tvingat mig. Så till vem ställer jag brevet om min uppsägning?
torsdag 1 april 2010
Alternativ
Jag blir äldre. Vilket är bra. Mycket bra. Eftersom jag då lever. Alternativet hade varit mycket tråkigare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



