Min bebis...

..fyller 7 år. Hon har frågat chans på en kille och fått ja. Pussat honom på kinden eller om det var på munnen, hon är lite svävande gällande just den detaljen.

Min yngsta har blivit stor. Vad ska jag göra nu? Skaffa ett till barn, köpa en hund eller kanske gå en kvällskurs i akvarellmålning?

Jag som under de sömnlösa nätterna med amning och blöjbyten och två barn tätt intill mig längtade efter att få sova, andas, duscha i fred. Nu är jag där. Och det känns nästan lite...tomt.

Apropå vigseln

mellan Victoria och Daniel. De borde läsa poesi av Märta Tikkanen. Hon säger att kärleken och äktenskapet innebär att man ska gå och stå i bredd. Gå i bredd. Bredvid varandra. Ingen framför, ingen bakom den andre. Är inte det en fin beskrivning av kärleken?

Möten

Jag har bara bott och arbetat i Sverige. Vet inte hur det är i andra länder. Men Sverige är ett mötesfixerat land. Då menar jag icke det genuina mötet mellan människor som lägger bort sina titlar och de masker som vi alla bär lite till kvinns och mans. Jag menar dessa evinnerliga arbetsmöten, föreningslivsmöten, möteförmötetsskullmöten. Om man ska ha ett möte så ska det finnas ett syfte och ett mål med det hela. Så är sällan fallet. Samma frågor tuggas omochomochom igen, samma människor håller låda och få beslut tas.

Om regeringen och riksdag får kritik svarar de ofta att de ska tillsätta en utredning. Det låter präktigt, svenskt och bra. Det de menar är att några kostymochdräkt människor sätter sig ner och har möte. Kanske åker de i väg någonstans, då kallas det för konferens. Konferens är ännu finare än att ha möte, men det är ungefär samma sak.

Kanske är detta evinnerliga mötande en kvarleva från nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen. Vad vet jag. Men jag önskar mig ett mötesfritt halvår. Minst. Vill inte ens gå på barnens föräldramöten, men gör det ändå för annars är man väl en dålig förälder. Eller?

Mentor

Jag har en mentor. Just nu är hon sjuk. Cancer. Men hon ska bli frisk. Det finns inget annat alternativ. På sjukhuset ville de ge henne en smärtjournal. Så att hon kunde fylla i när hon hade som mest värk. Hon bad i stället om en friskjournal så att hon kunde fylla i de dagar när hon tyckte att hon mådde bra. Det är det sättet att tänka som gör att jag valt henne till min mentor. Snart ska hon bli frisk. För hon gör mig till en bättre människa, får mig att tänka i nya banor och att göra mitt bästa. Det är en gåva att få ha mött henne och att hon tackat ja till sitt mentorskap.

Det är en gåva att ha människor att älska och bli älskad av.

Nu vet jag...

varför äldre kärringar ofta är lite tråkigt klädda. Det handlar om skorna. När man blir äldre får man värk i fötter, knän och rygg. Då är det viktigt med bekväma skor, gärna med inlägg. En piffig klänning matchar inte foträta skor, men det gör en överkänalång tweedkjol eller ett par byxor i tåligt material.

Detta kom jag på häromdagen. Jag är inte färdig för pension än på sisådär 25 år men jag har en knäskada och mycket små märkliga fötter som gör att jag måste ha bekväma skor om jag ska gå mycket. Skulle till den stora staden med den hårda asfalten. Försökte klä mig lite storstadsmässigt. Föll i skratt när jag till detta satte på mig mina eccoskor. Det gick inte. Jag fick välja. Storstadsmässig med snygga skor och sedan vara beredd att halta ett antal dagar. Eller vardagstöntig men utan att behöva halta. Vardagstönten vann. Vilket är ett tecken på mognad. Och viss tråkighet. Jag är på god väg mot mitt mål, att bli en kärring.

Ordlista

Främmande=Besök i det egna hemmet. Kallas främmande oavsett hur länge man känt varandra eller eventuella blodsband.

Fredagsmys= Konsumera mera och lycka är att vara stinn av fett och socker (enligt handlarna och reklammakarna)

Gött= Ett dialektalt uttal av gott, som nu spridit sig över hela riket och som i mina öron låter urfånigt. Meningen är nog att det dialektala ska ge någon form av efftertryck åt ordet.

Social kompetent= Anpassningsbar för egen vinning

Flexibel= Alltid beredd på arbetsgivarens nycker.

Stresstålig= Att vara beredd att arbeta ihjäl sig utan att klaga.

Bananmänniskor= Epitet på människor som under 70-talet klädde sig i velour och växtfärgade tröjor. De år ofta banan. Mitt och min vän B:s påhitt.

Har du några fler ord i din egen ordlista?

Någon

Det är någon som tvättar mina tröjor. I smyg. Och i för varmt vatten. De krymper. Glipan mellan tröjornas nederkant och byxlinningen blir allt mer synlig. Jag som är så frusen och inte vill ha kall luft virvlande längs ryggslut och mage.
Vem vill mig illa? Vem vill att jag ska frysa? Vem fan tvättar i smyg!?