Fôlkprat

Detta är värmländska. Ni som förstår, njut. Ni som inte förstår, ja, det är som det är med det.

Kvinnfôlk
di ä int
sôm vannlit fôlk

Int ôm en ä khär

Ur Fôlkprat, Stig Berg

Fôlk di prater ôm vär å vinn
Ä dä inte kônstit
att di inte ha nôe vektiere
å prat ôm
hur di har´et inômbords
å i hûvve
Tänk ôm di tala mä hjärte teminstingen
så en vesste
vecken en prata mä
ôm vär å vinn

Ur Fôlkprat, Stig Berg

Jag och Liv Ullman

Som liten var det mer eller mindre en lag att man skulle åka skidor. På längden och tvären och jämt. Som en lydig flicka fann jag mig i detta men när jag som äntligen myndig lämnade min snörika hemort så tänkte jag, aldrig mer. Aldrig mer skidor. För i den stora staden finns inga skidspår. Inga sådana måsten. Lycklig var jag.

Nu bor jag på landet. Igen. Och tyvärr har de senaste vintrarna varit snörika. Trots att detta är söder om Uppsala och inte norr om. Bekantingarna skidar omkring och sjunger friluftslivets lov. Och jag tänker att jag borde ge mig ut. För barnens skull. Skidaversionen kanske inte är genetisk, mina barn kanske skulle älska att åka skidor. Men jag vill inte.

Då tänker jag på Liv Ullman. Som i en intervju berättade om sin skidåkaruppväxt i Norge. I Norge där alla skulle gå på tur. Från den dagen hon flyttade hemifrån har hon inte stått på ett par skidor. Jag och Liv Ullman. Det känns bra att tänka så. Jag och Liv. Lite lika på något sätt.

Spänning

Om du söker spänning i tillvaron så res med SJ. Du vet inte om och när du kommer fram. Har du tur får du resa en del av tågresan med buss i stället. Då får du möjlighet at se Sverige från en motorväg eller kringelikrokig landsväg. Men då kan man väl ta i bilen i stället tänker du. Ja visst, men då missar du alla medresenärerna. Dessa människor som försöker överleva den kyliga väntetiden med att prata. Dessa människor som blir exalterade av att byta färdmedel och gärna berättar för dig vart de kommer ifrån, vart de ska, vad deras familj bor och jobbar med och vad de åt till frukost.

Om du däremot är noga med punktlighet och är helt ointresserad av vad damer och herrar från olika landsändar äter till frukost, då tycker jag att du ska resa med bil. Eller stanna hemma. Det är det allra bästa.

70-talist

Jag är 70-talist och eftersom jag var tonåring på 80-talet så är kroppen mitt tempel. Mina medsystrar i yngre generationer har tagit detta ännu längre, för dem är plastikoperationer något naturligt. Historiskt sett skaffade jag barn sent i livet, dessa barn är nu ett projekt. Trots att jag är en del av en ironisk generation så har jag svårt att granska omvärlden kritiskt. Jag bäddar in min avkomma i hjälmar, olika skydd och lusläser experternas råd om barnuppfostran. Ska bebisar åka fram eller baklänges i den superduper moderna vagnen med handbroms och kullager är en viktig fråga.

Jag är bevandrad i internet och mobilteknik men jämfört med dem som föddes på 90-talet är jag bara en cyberturist. De som är yngre bor i det land som jag bara besöker.

Jag har inte mycket tid för matlagning men dreglar över vackra kokböcker. Köket ska vara nyrenoverat och ha köksö och klinkers. Inredningsprogram på TV är min drog och snyggt är viktigt.

 Mina föräldrar engagerade sig politiskt medan min egen generation var de som påbörjade en mer egoistisk era som nu fortsatt. Solidaritet är omodernt.

Vuxen är ett skällsord eller ett slags skämt, vuxenpoäng kallar vi allt som kan ses som ordentligt och präktigt. T.ex. hus, barn, bil, fast jobb. Vi vill inte bli gamla. Ung är modernt.

Ibland undrar jag om jag inte föddes in i fel generation. Men nu är det ju som det är. Jag fortsätter troget min  omoderna kärringbana och håller kärringarnas fana högt.

Bortskämda

Mina barn är bortskämda. De vill ha massa mat, tak över huvudet, att vi ska hitta på saker tillsammans. De tänker minsann inte på att de kostar otrooligt mycket pengar och just därför kan jag inte få åka utomlandslångtbortdärdetärvarmt. Och inte får jag sitta och drömma om den resan heller för här ska minsann umgås. Egoistiska snorungar. Stackars mig.

Avlyssnat

En liten tös tappade tålamodet i mataffären. Hon ville ut därifrån. Mamman försökte blidka barnet med löfte om godisinköp. "Mammaaa, det är ju inte lördag! Då vill jag inte ha något godis"

Skönt att det är ordning på barnen när det inte är det på föräldrarna. Ett barn helt klart i kärringsmak.

Finnig tant

Det nya året inleddes med en stor finne på kinden. Som om ungdomen var på väg tillbaka. Och det kanske den är.  " Du är ingen gammal tant, eller ja, tant är du väl, men inte gammal", säger dottern till mig och hon har förvånansvärt ofta rätt.
Mitt ansikte blir mer och mer intressant. Ungdomsfinnar, bekymmersrynkor och oönskade hårstrån som helt plötsligt växer fram över en natt. Kanske kan använda mig själv i någon form av lotteri på den lokala julgransplundringen, typ gissa åldern, och så kan man vinna en halv gris eller ett kilo choklad eller vad det nu är man brukar vinna. Vet inte så noga, har aldrig deltagit i något liknande. Men nu är det dags. Gissa åldern på tanten och vinn en gris! Ett sådant förslag måste ju bara gå hem i stugorna. Eller?