Ännu en lista

Saker som hänt den senaste veckan och som jag är nöjd med:

• Knät är inte svullet längre.
• Artikeln är klar med hjälp av min snälla redaktör.
• Jag har druckit alldeles för mycket vin tillsmanns med några goda vänner och funnit nöje i något så fånigt som Singstar. Ja, jag drack en del vin sa jag ju!
• För första gången på evigheter känner jag mig utsövd.

Saker som jag är mindre nöjd med:

• Huset behöver städas och jag tycker inte om att städa.
• En dag av helgen "försvann" ty den ägnade jag åt att ha ont i huvudet och vara trött. Kärringar tål inte hur mycket vin som helst.
• Orörlig kropp och självömkan gjorde ett stort avbrott i mitt försök till sundare liv. Men jag ska skärpa till mig nu. Bara äta upp resterna av det som blev kvar av gårdagens "dagenefterfrossaifettsaltochkolhydrater"först. Sedan skärpning. Kanske. Fru Venus hjälp! Min karaktär är kass.

Livet är hyfsat just nu. Vad har hänt för bra saker i ditt liv?

Ljus

Vi går mot ljusare tider. I alla fall utomhustiderna. Inomhus, inombords är det väl ungefär som vanligt.

Prestationsgnäll

På den lillalilla orten finns en litenliten tidning som kommer ute en liten gång i månaden. I den lillalilla tidningen skriver Tant Grön småsmå artiklar. Och även om orten är liten och Tant Gröns artiklar ännu mindre så vill hon så klart att det ska bli bra. Prestationsprinsessor är vi allihopa, allihopa, utom männen då kanske. Och även om Tant Grön till yrket och brödfödan inte alls är skribent utan något helt annat så är det ju bra om texterna i den lilla tidningen blir bra och läsbara. Just nu går det inte bra alls. Och alldeles snart är det deadline. Inlämning till herr redaktör.

Så nu sitter Tant Grön och funderar över:

1. Varför pratar jag om mig själv (eller mitt alter ego, rättare sagt) i tredje person, håller jag på att bli knäpp?
2. Hur lossar man skrivkramp?
3. Kan man få sparken från ett hobbyuppdrag?
4. Varför envisas jag med att ta på mig saker på fritiden som jag tycker låter roligt men som jag vet kommer generera prestationsångest?
5. Varför sitter jag här och skriver strunt när jag borde fila på min artikel?

Den som har något vettigt svar på någon/några av ovanstående frågor får gärna höra av sig. Tack.

Tappabortlista

Saker som försvinner hemma hos oss är:

• Strumpor
• Vantar
• Blomsprutor (!) 3 st. har jag blivit av med nu..
• Hårborstar
• Inspirationen
• Favoritskivor
• Barnens låneböcker
• Hårsnoddar
• Ibland ett barn. Återfinns antingen storgråtande, men oftast glad och ovetande om att hon varit försvunnen. Tacknämligt nog var det ett tag sedan sist.
• Pengarna på kontot
• Tid
• Tejp
• Den där bakformen, hammaren, saxen eller vad det nu är som jag behöver på en gång men måste leta runt halva huset för att finna.
• Det goda humöret

Det goda humöret är det som är lättast att återfinna. Faktiskt.

Saker som sällan tappas bort är:

• Överflödiga kilon
• Dammtussar
• Smutstvätt
• Vetskapen om att det ligger en hög med räkningar och väntar i slutet av varje månad

Vad brukar din familj tappa bort? Har du ingen familj att skylla på, vad brukar dina vänner lyckas tappa bort åt dig? Har du inga vänner, vad brukar den lilla vetten som bor bakom spisen lyckas gömma för dig?

Om inte..

..min kollega så maniskt ville ha med mig på yoga då hade jag aldrig gett mig ut i halkan. Och då hade jag inte vurpat och slagit i mitt redan skadade knä. Och hade inte min far för massa år sedan fått för sig att jag utan någon form av skidskola skulle ställas i en slalombacke utan att veta hur man stannar då hade jag aldrig kört in i den där stolpen och då hade mitt knä inte krossats utan varit fint och helt och klarat en liten isvurpa.

Så vems är nu felet? Den ivriga kollegan eller min fars? Det är inte mitt i alla fall.

Det är för övrigt livsfarligt att utöva någon form av fysisk aktivitet. Det är vad livet lärt mig. Det är nästan lika farligt att inte utöva någon fysisk aktivitet för då dör man benskör i förtid. Slutsatsen är alltså att vi lever och sedan dör, hur fan vi än bär oss åt.

Är det vanligt att man blir så här gnällig när man börjar närma sig de 40? Eller är jag bara född sådan?

Eftersom..

..det är så rysligt synd om mig just nu så tröstar jag mig med en semla. Det kanske hjälper. Inte mot skadat knä, men eventuellt så blir humöret en aning bättre.

Broccoli

Fryst broccoli. Inte särskilt gott ens när den är kokt. Men mycket bra att ha, om man har ett knä med massa skruvar i och detta knä är den kroppsdel som först tar emot när ishalkan slår till. Min plan är att kunna gå i morgon. Utan att halta. Detta med hjälp av fryst broccoli, och eventuellt lite voltarensalva.