Diagnoser denna vecka

Följande diagnoser hos mig själv har jag kunnat konstatera den gångna veckan:

• Prosopagnosi (ansiktsblindhet)
• Afasi (särskilt gällande namn)
• Demens
• Senilitet
• Depression
• Sömnstörning
• Asperger
• Hetsätning
• Avsaknad av impulskontroll
• Motorvägsfobi
• Apati
• Eventuellt en aning hypokondri

Vart ska detta sluta?! Antingen blir jag inlagd eller så får jag hålla tummarna för att nästa vecka blir bättre. Vet inte vilket alternativ som lockar mest. Kan man få dricka vin på sjukhus?

TV

Kära SVT och TV 4. Eftersom jag endast har "skogsTV" så är det till er jag vänder mig. Vänligen sänd alla intressanta program under vardagar mellan 20.30-21.30. Med intressanta program menar jag de av kulturell art( typ Babel och Kobra), dramaserier och deckare. Mina barn kommer i säng vid 20.00, jag behöver då en liten stund att pusta ut eller hänga en tvätt. Men 20.30 är jag redo för er. Ska jag äta någon form av godis är det då också säkert att barnen kommit till ro och inte avslöjar mig. 21.30 anser jag att det får vara nog. Då vill jag lägga mig och varva ned ytterligare med en bok eller korsord. Sedan måste jag sova, ty 06.00 ringer väckarklockan.

På helgerna får ni gärna visa alla tramsiga familjeprogram vid 19.00. Då kan jag som snäll mor sitta i soffan med barnen och stå ut med tramset i vetskap om att jag sedan kan/hinner/orkar titta på en bra film eller dylikt.

Snälla, hör min bön.

Jobbmobilen

Jag har nu fått en ny jobbmobil. En Nokianågonting. Det var snällt av chefen. Kanske är det ett tecken på att jag inte kommer få sparken på ett tag. Fast en arbetsmobil är ju inte personlig, vem som helst kan ju överta den, när som helst...

Detta verkar verkligen vara en arbetsmobil. Seriös. Proffsig. Jag försökte nämligen lägga till en smiley när jag skulle skicka ett sms till en kollega som är på kurs. Det var omöjligt. Jag hittade ingen smiley. Eftersom  jag är rätt oteknisk tänkte jag att detta nog berodde på min okunskap och att jag är ovan vid Nokia. Så jag bad ett gäng ungdomar om hjälp. Ingen hittade några smileys i min telefon. Slutsatsen av detta är att det nog inte finns några. Det ungdomar inte hittar, det finns inte. Om det gäller mobiler, datorer och massa annat som de har intresse för. Tvättkorgar och dammsugare är jag mer tveksam till om de finner och förstår hur man använder.

Så om jag vill skicka glada gubbar till någon får jag använda min privata mobil. Vilket är helt okay. Det är ju mina närmaste jag egentligen vill visa mitt glada jag för. Kollegorna har ju betalt, för att stå ut med mig. Bland annat.

Pratprat

Ju äldre jag blir desto mindre har jag att säga. Eller desto mindre lust och ork för pladder i alla fall. Minns mina ungdomsår som mest pratprat. Samma människor man umgåtts med under hela dagen skulle man sedan ringa till och prata med för att sedan sitta hemma hos varandra eller på något fik (i de lite äldre tonåren, tidigare 20 åren så satt man på en pub) och fortsätta prataprata. Vad fan pratade vi om? Vi som inte hunnit varit med om särskilt mycket alls. Om livet kanske. Om vad vi trodde livet skulle innebära. Jag minns inte. Minns bara att detta pratande kändes viktigt.

Nu för tiden önskar jag mig mest tystnad. Kriteriet för en bra vän när jag var ung var att det skulle vara någon som det gick lätt att prata med. Mitt kriterie nu för en bra vän, det är någon att sitta tyst med.

Kanske är det därför vännerna med åren blivit färre. Men bättre. Med en kär vän är det lätt att tiga.

Somliga dagar

Somliga dagar vill jag:

• Stanna i sängen.
• Äta kopiösa mängder godis. Liggandes i sängen.
• Inte prata med någon.
• Sträckläsa en bra bok. Fortfarande liggandes i sängen.
• Glömma allt sorgligt som händer i världen.
• Sova i massor.

Idag är det en sådan dag. Trots att jag inte ens har PMS. Men i stället har jag:

• Arbetat mina 8 timmar
• Surat
• Lagat middag
• Inhandlat morgondagens middag
• Surat

Kanske är det dags att dra täcker över mig själv och hela denna dag. Over and out.

Bigami är inte okay

8 åringen här hemma tycker att man ska få bli kär i hur många man vill, samtidigt. Däremot anser hon att man bara får vara gift med en person. Det räcker. Även om man är kär i flera andra, också.

 Dessa tankar väcktes av att hon förutom att anse sig kär i sitt marsvin nu också är kär i kompisens hamster. Jag ska inte lägga mig i hennes kärleksliv, men det känns en aning konstigt att tänka sig en lurvig svärson med svans. Å andra sidan lever ju inte sådana där små gnagare särskilt länge.

Vårgnäll

Jag gillar våren. Den gillar inte mig. Våren attackerar mig med massa pollen som påverkar hela min kropp. Att ögonen svider, näsan rinner, huden kliar, det står jag ut med. Att jag blir överkänslig mot vissa födoämnen är okay, eftersom jag fortfarande tål chips och vin. Men denna förlamande trötthet. Den accepterar jag inte. Att trots massa timmars sömn ändå gå omkring som i en dimma och tvinga sig själv att överhuvudtaget stå upprätt. Det känns inte alls okay.