Är det fel på fåglarna?

Fåglarna sjungkvittrar i träden som om våren redan vore här. Själv fryser jag och ser snö och is vart jag än vänder blicken. Är fåglarna ovanligt optimistiska i år? Eller är det jag som är som vanligt, pessimistisk?

Göteborgshumor

Så ser vi på melodifestivalen, jag och döttrarna. Maken har lyckats smita undan.

Äldsta dottern - Ulrik, han är alltid glad.
Den uttråkade modern - ????
Yngsta dottern - Ja, han är alltid munter!

Jaha, så har göteborgshumorn kommit till vårt hem.

Att se framåt

Ja, det har ju varit lite negativa tongångar (igen) från den här tanten. Vinter, våldtäkt och död. Jag är väl ingen feelgoodbloggerska direkt..

Men. Här är en lista på saker jag ser fram emot:

• Om några veckor ska jag få träffa fru Venus. Någon som vet en bra lunchresturang i Stockholm med god mat och som har rum för massa pladder och gärna serverar alkohol mitt på dagen?
• Våren. Fåglarna är smartare än vad jag är. De kvittrar om att våren kommer. För de vet, i motsats till mig själv, att våren kommer, varje år. Men jag har bestämt mig för att tro på fåglarna. Deras art har levt längre på jorden än min.
• Gotland. När våren väl har kommit, då ska jag få nöjet att tillsammans med min familj besöka Gotland i några dagar. Våra värdar kommer att vara en annan familj, som är så där genomtrevliga och braiga.

Ja, det var väl det. Ingen lång lista direkt. Men ändå en lista.

Jag skulle bli ledsen om han dog

Under den senare delen av tonåren hade jag och mina vänner ett uttryck, "jag skulle bli ledsen om han/hon dog."
På detta sätt beskrev vi våra känslor för en viss person. Alltså, personen var inte särskilt viktig i våra liv men vi hatade honom/henne inte heller.
Tonårstiden. Tiden när vi vred och vände på varenda känsla och olika relationer kunde ältas i det oändliga. "Jag skulle bli ledsen om han dog."
Tonårstiden. Då vi var odödliga och ingen av oss upplevt den förlust som det är att förlora en människa till döden.
Nu lever vi i yngremedelålderstiden. Här står vi nu en aning tilltufsade och ödmjuka inför livet. Ödmjuka för vi vet att livet är dyrbart. På en sekund kan det tas ifrån oss. På en sekund kan det tas ifrån någon vi tycker om.
Att tillvaron hänger på en skör tråd, det orkar jag inte alltid tänka på. Men ibland slår det mig. Och då håller jag om mina nära. Hårt, hårt.

Hur du undviker våldtäkt.

Tänkvärt. För män. Och det är ju de, som ska undvika att våldta!

JAG HAAATAAAR VINTERN!!!!

Ok. Jag ville bara få det sagt.

Vad är det för feeel på mig??!!

Har haft ont i magen i ett par dagar. Krampont och jävligtömtont. Vet inte varför. Har hursomhelst inte velat äta så mycket. Och det gör ju inget, eftersom jag har en del reserver att ta av...

Nu mår jag bättre. Då tycker jag att min kropp borde bli sugen på fisk. Lättsmält och bra. Kanske lite grönsaker, för att det är typ nyttigt. Men nejdå. Inte den här kroppen inte. Jag blir sugen på:

Smågodis.
Whisky.
Läsk

Jag har dock inte ätit eller druckit något av detta. Men det beror inte på god karaktär eller självbevarelsedrift. Det beror på att jag varit för lat för att gå till affären och för att jag måste skriva klart en artikel och det vill jag göra utan alkohol i huvudet.

Det är något allvarligt fel på mig. Men jag vet inte vad.