Kör

Jag gillar min kör. Det var typ det jag ville säga. Och så gillar jag mig själv som är med i en kör fast jag inte direkt kan sjunga. Det finns några till saker jag gillar men det tar jag en annan gång. En gillalista kommer kanske framöver. Ja, jag försöker vara lite positiv. Vintern är tillräckligt tråkig som den är.

Positiv inställning

-I dag var det bra att jag skulle åka skridskor på lunchrasten, säger yngsta dottern.
-Jaha? svarar jag.
-Jo, för en kille i min klass tänkte kväva mig med en plastpåse, men den gick inte över huvudet för jag hade hjälmen på.
-Det var ju bra, svara den ömma modern medan hon i stillhet har fanatsier om vad hon skulle vilja göra med plastpåsar, små killar och eventuellt lite andra verktyg.
-Sedan ville han inte släppa ut mig, han stod i vägen för dörren, berättar hon vidare. Till slut knuffade jag till honom.

Och den ömma modern tänker att denna unge verkar klara sig rätt bra utan en mor med verktyg i högsta hugg. Jag undrar bara vart hon fått sin optimistiska läggning i från. Inte från mig i alla fall.

Hjälm kan skydda mot mycket...

Hur..

..har ni det kära bloggbekantingar? Själv är jag PMS-fri, hyfsat tillfreds, i magen ligger popcorn och en skvätt vin (flytande socker) och själen är fylld av barnskratt. Har ni en okay lördagkväll? Hoppas det.

Smal och religiös

Det verkar som om omgivningens planer för Tant Grön är att hon ska bli vältränad och religiös. På jobbet försöker de ju få med mig på olika gymnastiska övningar av tråkigare variant än de övningar som man kanske gör hemmavid ibland..

Och bor man på landet är kulturutbudet sisådär, så dottern som sjunger i kör är så klart väldigt mån om att den goda modern ska gå på körens konserter. I kyrkan. För utan barnkör i kyrkan med snälla föräldrar som lyssnar så skulle kyrksalen vara mer eller mindre tom. De är smarta de däringa kyrkfolket. Men innan barnen sjunger så måste man ju lyssna på någon prälle och då somnar antagligen Tant Grön eller får osynliga men ack så kliande utslag över hela kroppen. Men planen är nog att Tant Grön ska falla för Guds bud.

I bland funderar jag på att flytta till den stora staden igen. Det där med lantluft kan nog vara en aning överskattat. Stundtals är den mer kvävande än härligt skön smog och avgaslukt.

Lärdom

Veckans lärdom är att planera vardagslivet bättre. Att handla middagsmat vid femsnåret  på den lokala mataffären som också är apoteksombud, postombud och skvallercentral är icke att rekommendera.

Som oftast så väljer man fel kassakö. Den som ser kortast ut men som tar längst tid. Vid ett tillfälle var det en äldre dam (läs pensionär från helvetet med allt tid i världen men hon mååste ge sig ut preciis när alla med heltidsarbete är ute och handlar) som stod framför mig i kön. Förutom sina matvaror ville hon ha ett medel som var milt laxerande. Så där stod hon med den tålmodiga kassörskan och dividerade om sin mage och jag kände mig helt plötsligt mindre sugen på mat. Att hon sedan glömt koden till sitt bankkort gjorde inte min väntetid kortare direkt.

Vid ett annat tillfälle var det en upprörd dam (läs kvinna i arbetsför ålder men som förmodligen hade all tid i världen och gladeligen skulle bli rättshaverist) som efter att ha betalat och lastat in sina varor i bilen kom på att hon ville ha kassakvittot för att se om hon nu verkligen inte hade betalat lite för mycket. Kvittot hade kassörskan slängt. Kasssörskan uppmanades rota igenom papperskorgen. Till slut fann hon kvittot. Allt stämde. Men medan kassörskan haft huvudet i papperskorgen hade kunden framför mig försvunnit. Hans varor var inslagna, men han hade inte betalat dem och nu hade han försvunnit. Kassörskan var en aning rådvill. Till slut kommer kunden tillbaka. Han skulle bara kolla bilen, sa han.

Så nu är det minutiös veckohandling på storköpet som gäller. Gärna en fredag eller lördags eftermiddag tillsammans med alla andra heltidsarbetande som vill slippa pensionärer och rättshaverister. Men dit skickar Tant Grön maken, medan hon själv sitter hemma och sippar i sig vin. Tant Grön har gjort sitt den här veckan.

Socker

Enligt dagens DN innehåller ett glas vin 8 sockerbitar. Jaha. Funderar på att säga upp prenumerationen. Vissa nyheter är jag inte så jävla intresserad av. Faktiskt.

Gnäll lönar sig

Gnäll kan löna sig. Detta ska man inte berätta för människor under 20 år. I alla fall inte om de bor under samma tak som du.

Tant Grön har varit en aning rastlös, trött och uttråkad den senaste tiden. Vilket jag talat om för de som orkat lyssna. Detta har nu inneburit att somliga vänner förbarmat sig över mig. Jag är nu bjuden på ett stycke mindre fest här framöver. Ordnad för att roa mig. Även en drink i trevlig hotell lobby (jag älskar att dricka drinkar i hotellbarer, det sker dock för sällan) med god vän har jag att se fram emot. Om jag fortsätter gnälla kanske maken till och med lägger husrenoveringsprojektet på is och i stället tar med sin fru till Barcelona.

Fast maken har biologiskt inbyggda öronproppar när det gäller gnäll, så där lönar det sig nog inte. Tur att man har vänner med stora inlyssnande elefantöron.