Och så gick helgen till att vårda febrig dotter. Tempen visade 32 grader, men ungen var kokhet och ville varken äta eller dricka. Så jag utgick från att termometern var trasig och att det inte var ungen som spelade teater. Den andra dottern utnyttjade dock termometerns tillstånd nu när vardagen kommit och påstod att även hon hade feber. Jo, det är mysigast att vara sjuk och bli ompysslad när man egentligen är helt frisk.
Detta är en bild av mitt inre
måndag 28 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Arbeten
I dag har jag arbetat som chaufför, sjuksköterska, städerska, diskerska, tvätterska, djurvårdare, sagoberättare, filmfixare och snart ska jag ställa mig i köket och vara kock. Och nej, inget av detta har jag direkt utbildning i. Och nej, jag är inte ombytlig i min yrkesbana. Men jag har familj. Det säger väl allt.
Till kvällen tänker jag dock vara bartender åt mig själv och litteraturkritiker, har en fin bok på gång. Men innan jag kan ta tag i de finfina arbetsuppgifternade är risken stor att jag även måste agera Melodifestivaldomare..
Till kvällen tänker jag dock vara bartender åt mig själv och litteraturkritiker, har en fin bok på gång. Men innan jag kan ta tag i de finfina arbetsuppgifternade är risken stor att jag även måste agera Melodifestivaldomare..
fredag 25 februari 2011
Önskar
Låt nu helgen komma med kolhydrater och mänsklig samvaro. Jag hoppas att ni har det riktigt bra kära bloggläsare. Jag önskar alla utom Realisten en riktigt fin helg. Realisten, helgen går över precis som det mesta. Men helgen går över fortare än det mesta. Till er andra, om ni är lediga, njut.
torsdag 24 februari 2011
I dag
När jag tömde brevlådan så låg där en bok. "Minnen" av Torgny Lindgren. En vänlig själ lånar ut den till mig. Gulligt! Så nu ska jag läsa och njuta!
onsdag 23 februari 2011
Dialog
Lunch med vänninan E.
-Hur är det? frågar E.
-Jo, jag är väl lika sur som vanligt, svarar jag.
-Skönt. Jag blev lite orolig. Läste någon positiv FB status du skrivit, säger E med rynkad panna.
-Jaha. Jag var väl full. Eller inte vid mina sinnens fulla bruk av någon annan anledning, svarar jag.
-Jaha, säger E och ser lättad ut.
Jo, det är skönt med vänner som känner en.
-Hur är det? frågar E.
-Jo, jag är väl lika sur som vanligt, svarar jag.
-Skönt. Jag blev lite orolig. Läste någon positiv FB status du skrivit, säger E med rynkad panna.
-Jaha. Jag var väl full. Eller inte vid mina sinnens fulla bruk av någon annan anledning, svarar jag.
-Jaha, säger E och ser lättad ut.
Jo, det är skönt med vänner som känner en.
tisdag 22 februari 2011
Skämt
På min arbetsplats skämtar man inte om:
Skämt jag själv tycker är osmakliga:
- Religion
- Militärer
- Knark
- Självmord
- Religion
- Militärer
- Knark
- Självmord
Skämt jag själv tycker är osmakliga:
- Om Estonia
- Om Tsunamin
- Om andra större katastrofer i världen
- Sexistiska skämt
måndag 21 februari 2011
Tidlös
Förra året fick jag vid flertalet tillfällen visa leg. på systembolaget. En av mina kollegor har under de år vi känt varandra alltid trott at jag är ca. 7-5 år yngre än vad jag är. En annan kollega tänker i sin tur att vi är rätt nära i ålder, hon är 60. I går utropade en bekant högljutt sin förvåning över att jag fyllde 40 snart, i hennes ögon var jag 45 år, minst.
Till er som gör mig yngre än vad jag är, jo visst ser jag ungdomligt fräsch ut, eller hur? Till er som gör mig äldre än vad jag är, det beror på att jag har en gammal, klok själ, eller hur?
Till er som känner mig väl (vilket inte så många av de som läser denna blogg gör), ni vet att jag redan som barn var en präktig liten tant. Själv vet jag att detta var en överlevnadsstrategi.
Till mig själv, jag är tidlös. Det är fint. Och ja, jag försöker bara muntra upp mig själv i dessa nariga, kalla förtvivlade vinterdagar som aldrig vill ta slut.
Till er som gör mig yngre än vad jag är, jo visst ser jag ungdomligt fräsch ut, eller hur? Till er som gör mig äldre än vad jag är, det beror på att jag har en gammal, klok själ, eller hur?
Till er som känner mig väl (vilket inte så många av de som läser denna blogg gör), ni vet att jag redan som barn var en präktig liten tant. Själv vet jag att detta var en överlevnadsstrategi.
Till mig själv, jag är tidlös. Det är fint. Och ja, jag försöker bara muntra upp mig själv i dessa nariga, kalla förtvivlade vinterdagar som aldrig vill ta slut.
![]() |
| Tant Grön, någonstans mittemellan barn och åldring |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


