Önskelista

Finskor. Dottern önskar sig finskor när hon fyller år. Under en kort sekund tror jag att hon redan vid 8 års ålder kommit underfund med sin sexuella läggning och även har en specifik smak. Kanske för att vi läst rätt mycket ur Mumintrollet.

Men nej. Hon menar fina skor. Sådana där svarta lackskor som skaverochblirförsmå innan man hunnit använda dem nästan. Sådana där som hon fått ett par gånger till jul eller nåt och som mest samlar damm.  Svarta lackskor. Finskor. Det där med kvinnor från Finland, finskor, det kanske kommer senare. Vem vet.

Om inte om fanns..

Om inte om fanns, då skulle jag gå upp halv sex varje morgon och ta en rask promenad innan frukost.
Om inte om fanns, då skulle jag ha råd att jobba mindre och träna mer och ändå ha tid för umgänge med de ljuvliga döttrarna.
Om inte om fanns då skulle jag inte vara beroende av nikotin, fett och socker.
Om inte om fanns då skulle jag vara helnykterist.
Om inte om fanns då skulle jag resa utomlands ofta, gå i vackra kläder och aldrig behöva städa mitt hem.
Om inte om fanns, då skulle jag inte behöva säga nej oftare än jag säger ja.

O.s.v.o.s.v.o.s.v.

Men nu finns om. Och jag får stå ut med den jag är. Stå ut. Till och med trivas. Ibland.

Jag ställer mig inte i en provhytt

Vintern har varit lång. Den är inte riktigt över än. Känns det som, eftersom det fortfarande faller snö. Ansiktet har samma färg som gruset. Grått. Lite dammigt. Kroppen är trött. Socker och fett har proppats i den som tröst mot mörkret. Ishalkan, håglösheten har gjort att musklerna inte fått röra på sig tillräckligt.

Detta är inte en kropp och ett ansikte man ställer i en provhytt för att prova nya kläder. Det skulle vara allt för deprimerande. Men shoppa kan man ju göra ändå. Väskor till exempel.

Visst är den fin! Min nya väska. Onödigt dyr med tanke på att den inte är särskilt praktisk. Få fack och utan ställbart axelband. Men den är blommig och färggrann. Den gör mig glad. Nu orkar jag vänta på våren ett tag till.

Absurt

Jag bevistade en högmässa i dag. Min unge skulle ju sjunga med sin kör, så som den goda moder jag är så ställde jag upp.

Vi fick sitta och stå omvartannat. Det verkade inte finnas någon logik i när man skulle sitta eller stå. Personligen tror jag att detta påfund endast är för att folk ska hålla sig vakna. Det är riktigt sövande tråkigt att sitta i en kyrka.

Jag fick reda på att i dag firas Jungfru Maria. Egentligen ska hon firas den 25 mars. Det var visst då hon blev på smällen. Tänk att kyrkan ägnar en hel timme åt att prata om att en kvinna för över 2000 år sedan hade sex. Absurt. Men jag förstod att om man har samröre med änglar eller Gud då kallas det inte sex utan obefläckad avelse. Jisses.

Sett ur ett uppfostringsperspektiv så måste Maria haft det väldigt svårt. Tänk att du ska fostra en unge och att denna unge samtidigt ses som din herre. Komplicerat. Jesus borde ha blivit hur odräglig som helst. Men det blev han ju inte. Det tycker jag är ett under. Verkligen. Om han nu överhuvudtaget funnits. Vilket jag är tveksam till. Hans mor är jag lika tveksam till och på hans fader tror jag inte alls. Jag menar Gud. Inte Josef. Den stackarn. Om han nu funnits.

Illustrerad fredagkväll

Jag begav mig till den stora staden i fredags eftermiddag. Kollade på ett par skor jag ville ha.

Men skorna kippade i hälen. 800 kronors skor ska passa perfekt, så det blev inget köp.

Sedan träffade jag min fina vän C som jag inte sett på längelänge. Vi åt en budgetmiddag på:

För sedan skulle vi hit:

Ett hotell med bar på Södermalm

 Där drack vi drinkar och pratade allvarstrunt.

Cosmopolitan

Gin o tonic



Sedan ledsnade vi på det stället och drog hem till C



Vi trodde att det skulle bli en tidig kväll. Vi skulle bara ta ett glas vin hemma i hennes soffa och sedan sova.

Vinet var väldigt gott. Sällskapet var väldigt trevligt. Och vi hade inte setts på längelänge. Halv fyra på morgonen somnade jag sött i hennes gästrum. Vid nio kravlade jag mig upp ur sängen igen.

Så i dag är jag en aningens sömnig. Men nöjd.

Hur barn uppfattar information

Dottern gillar att sjunga. Om man gillar att sjunga och bor i en litenliten by så är man hänvisad till kyrkans barnkör. Så är det. Gud och kyrkan är inget för mig, men jag vill inte hindra min dotter från att utöva någon form av kulturellt intresse. Så hon sjunger i denna kör. Så klart vill hon vara med på körens konserter. De sker i kyrkan. Så klart.

Med tanke på byns litenhet så kan man säga att det är kyrktätt här. Tre kyrkor inom ett par mils radie.

Idag kom dotra hem och sa att det var dags för konsert på söndag. I kyrkan "TK" kl. 12.10. Märkligt klockslag, tyckte den ateistiska modern. Framförallt att det lät så drägligt mitt på dagen och inte tidigtsomfan.

Detta kollades upp med körfröken. Ungen skulle vara i "ÖK" kyrka kl 10.15. Tur att jag kollade upp det. Eller otur. Det beror på hur man ser det.

Just nu sitter mammas gull under ett täcke och sjunger "Halleluja" för full hals. Men det är ju i och för sig lite omväxling från Saade låtar och Markoolio...

Naken

Jag var barn på sjuttiotalet. På somrarnas badstränder badade de flesta ungarna nakna upp till skolåldern. Nu har ett och tvåringarna bikini.

Jag var tonåring på åttiotalet. Då var man mer eller mindre en tönt om man inte badade topless. Nu skulle detta anses nästan groteskt. Många tonårsflickor tillbringar sin tid på stranden och i vattnet med långa shorts och t-shirt.

Det är som om populärkulturen och reklamens sexualisering av kroppen gör att vi skyler oss.

Informationen om pedofiler och sjuka hjärnor gör att vi vill skydda våra barn mot de fula gubbarnas ögon. Jo, statistiskt sett så är de flesta gubbar.

Detta är förståeligt. Samtidigt tänker jag ibland att vi själva gör barnen till objekt genom att täcka över deras nakenhet. Vi går liksom med på att en barnkropp kan upplevas som  sexuellt attraktiv. Men det är bara sjuka människor som tycker det. Egentligen.

Varför dessa tankar dyker upp, en mycket trött tisdag har jag ingen aning om.

Det jag vet, är att jag själv kommer skyla mig för fulla muggar kommande badsäsong. Inte för snuskgubbarnas skull. Utan för att jag är en aning arg på mig själv som inte har ett skvatt karaktär. Men egentligen så borde jag inte gömma mig alls, utan stolt visa valkarna. Denna kropp har använts väl, fött ett par barn, opererats av olika skäl, gett mig njutning och varit bra att ha. Jag borde bara gå omkring och tycka att jag duger. Duger gott och väl.