Galen

I stället för att bli galen över att jag måste gå via Google för att nå min blogg, att jag inte kan kommentera det ni skriver till mig, att jag ofta inte heller kan kommentera era bloggar för att Bloggerblogspot verkar ha kukat ur (ursäkta språket) på alla sätt och vis så säger jag så här:

Tack för kryapådiguppmaningar och gåtilldoktornuppmaningar.

Fru Hansson, Shamrock, Singelmamman, jag önskar att jag hade er till kollegor, kramfria och i stället roliga. Vi hade haft det fint ihop...

Fördelar

Fördelarna med att vara enarmad är:

• Man slipper allt artighetskramande som spridit sig som en farsot på min arbetsplats och bland mina ytliga bekanta.
• Det är svårt att hänga tvätt och städa med en arm, så det får någon annan göra.

Nackdelarna är:

• Det är en kamp att uttrycka sig i skrift. Pekfingervalsen är en trist dans. Och jag vill blogga, kommentera och skicka ett långt mail till fru Venus.
• Arga kärringar som jag ska inte ha värk, för då blir vi ännu argare.

Har inte bestämt mig för om någon del väger tyngre än den andra. Jag bara konstaterar hur det är. Just nu.

Kärringar ska inte..

..vara utomhus efter kl. 21.00 på kvällen. För då kan det hända att de i den disiga skymningen snubblar över ett hål i trottoaren och lyckas ta emot sig med axeln. En hel kärringvikt mot en ynka axel, det gör ont och innebär fortsatt värk och sömnlösa nätter. Men till doktorn går kärringen inte. Än i alla fall.

Och att blogga med en arm, det funkar, men är lite besvärligt, så jag tar väl en liten paus tills min kärringkropp läkt igen. Och eftersom det inte sticker ut några benpipor någonstans så hoppas jag på snabb läkning...

Värst?

Vad är värst?

Alternativ 1. Att befinna sig på arbetet och vara så trött så att man är illamående, ständigt ha en gnagande känsla av att man glömt något viktigt och misstänka att man kommer att begå massa fel under dagen.

Alternativ 2. Att proppa i sig uppiggande, olagliga, substanser och lura kroppen att den är pigg och lura hjärnan att man gör ett utmärkt jobb.

Att gå hem och sova finns inte som alternativ. Och den som anser att alternativ 2 är en bra lösning får gärna berätta för mig vart man kan få tag i lite roliga piller, tyvärr besitter jag inte en sådan kunskap. Än.

Risk

- Vi ska inte ha fler barn i den här familjen för då kan vi riskera att få en pojke, säger yngsta dottern till några av våra vänner som är på besök.

Det är ju också en förklaring. Jag trodde det berodde på att jag och maken tycker det räcker nu. Att vi har det tillräckligt, inte räcker till att fostra ännu ett barn.

Men det är fint att hon presenterar detta faktum med barnstopp som ett gemensamt beslut. Hon tror fortfarande på demokrati. Den naiva lilla flickan.

Det går så där..

Nästa person som frågade hur jag mår var min ena chef. Med tanke på huslån och andra omkostnader skrek jag inte åt henne. Det är inte läge att få sparken.

Min tanke om att kommentera era kommentarer går också så där, för Blogger konstrar. Det tog en evighet att ta sig in på min egen blogg. Och att lägga till kommentarer går icke. Håhåjaja.

Detta var inte en toppnoteringsdag i mitt liv. Men i morgon kanske allt är bättre igen. Kanske.

Vad faen?!

-Hur är det? Det frågar en bekant mig och har en medkännande min i ansiktet när vi möts på gatan.

-Har du mycket att göra? Frågar kollegan med medlidsam min och ger mig en kram som jag inte vill ha.

-Nämen, hur är det? Frågar ytterligare en bekant.

-Bra, svarar jag. Och tänker att nästa människa som frågar ska jag skrika i örat "JAG MÅR BRAA, DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT, BLEK, RUFSIG OCH LÖNNFET!! ÄR DET ETT PROBLEM FÖR DIG,
ELLER?!

Eller är det att överreagera?