Detta är en bild av mitt inre
torsdag 8 juli 2010
Kallprat
Ni som följt bloggen och ni som känner mig vet att kallprat icke är min starka sida. Men i dag lyckades jag! Var på promenad, svängde förbi väninnan för en pratstund men hon var inte hemma. Men det var hennes man. Som jag inte känner särskilt väl alls. Men jag pratade med honom. I säkert 20 minuter. Om vädret, semesterplaner, film och om bilar. Bilar! Inte mitt ämne egentligen. Men jag lyckades. Åh, vad jag är bra. Ska fråga väninnan om jag kan få öva på hennes man då och då. Att kallprata med. Tills jag lärt känna honom lite för då måste jag hitta någon ny att öva på. För det är väl så att folk man känner kallpratar man inte med? Eller? Jag är helt ny på detta område så jag har faktiskt inte en aning.
Piller
Jag önskar att det fanns ett piller. Som mättar och innehåller näring. Jag skulle bara använda det ibland. Till mig själv och barnen. Mest till barnen. Så fort vi befunnit oss från hemmet i mer än en timme så blir de hungriga. Hemma blir hungern aldrig så stor som i bilen, på shoppingturen, på stranden. Jag tänkte att det skulle bli så skönt när barnen blev större, inga blöjorvällingochalltannatsommåstemed och det tog evigheter att ge sig iväg och då med rejäl packning. Men det är inte så stor skillnad då och nu. Förutom blöjorna. Fast då måste man å andra sidan ha koll på offentliga toaletter och se till att det även kissas för säkerhets skull för påmotorvägengårdetinteattstanna!
Jag vill ha ett piller. Kan ingen uppfinna ett sådant till mig? Borde även fungera utmärkt för rymdresenärer och fjällvandrare.
Jag vill ha ett piller. Kan ingen uppfinna ett sådant till mig? Borde även fungera utmärkt för rymdresenärer och fjällvandrare.
onsdag 7 juli 2010
Beroende
Jag har en beroendementalitet. Det mesta som jag provat och som är gott, uppiggande eller roligt kan jag sedan inte låta bli. Här är min lista hittills som bara blir längre ju fler år jag lever. Utan inbördes rangordning. Somligt sker varje dag, annat får jag tyvärr av olika skäl bara uppleva då och då.
- Kaffe
- Snus
- Alkohol några ggr i månaden (japp, jag är mycket svensk och måste därför skriva att jag inte dricker fööör mycket fööör ofta)
- Att fortsätta äta fast jag är mätt om maten är god
- Chips
- Godis
- Kanelbullar
- Sex
- Tv
- Min dator med vidhörande Facebook, blogg, sökmotorer
- Att bli kliad på ryggen
- Att bli masserad
- Att umgås med min familj om jag inte sett dem på ett tag
- Att träffa vänner
- Att få se havet och gärna bada i det
- Böcker
- Motion
- Nyttig mat
- Ordning och reda
tisdag 6 juli 2010
Blind och döv, eller...?
För några år sedan verkade den yngsta dottern höra dåligt. "Vasaru?" var hennes standardkommentar till allt och alla. Hon påstod att hon inte hörde. Under någon av de vanliga regelbundna viboriSverigeochkollarbarnetshälsaenligtettgivetprogram på BVC så bad jag om ett test av den unga damens hörsel. Eftersom hon nu påstod att hon inte hörde. Och eftersom jag började tröttna på "Vasaru?" Det visade sig att ungen visst hörde. Mycket bra till och med. Och det var ju roligt. Men jag kände mig lite fånig som begärt en hörselkoll som inte ingick i BVCprogrammet.
Nu påstår ungen att hon ser suddigt på nära håll. Suddigt och dubbelt. Med tanke på hur det var med hörseln var jag lite tveksam. Men i samråd med skolsköterskan så ordnades det en tid för en ordentlig synundersökning på sjukhuset i den halvstora staden ett antal mil bort. Detta såg hon fram emot! Och nu är besöket gjort. Ungen ser bra. Vissa småfel som jag inte minns namnet på, men barnet behöver icke glasögon. Och barnet blev argt. För hon vill verkligen ha glasögon! Hur har jag lyckats nära en hypokondriker vid mitt bröst? Hypokondriker. Det låter lite avancerat och intressant. Bättre än att behöva glasögon. Jag ska försöka sälja in den idén till dottern. Vi får se hur det går.
Nu påstår ungen att hon ser suddigt på nära håll. Suddigt och dubbelt. Med tanke på hur det var med hörseln var jag lite tveksam. Men i samråd med skolsköterskan så ordnades det en tid för en ordentlig synundersökning på sjukhuset i den halvstora staden ett antal mil bort. Detta såg hon fram emot! Och nu är besöket gjort. Ungen ser bra. Vissa småfel som jag inte minns namnet på, men barnet behöver icke glasögon. Och barnet blev argt. För hon vill verkligen ha glasögon! Hur har jag lyckats nära en hypokondriker vid mitt bröst? Hypokondriker. Det låter lite avancerat och intressant. Bättre än att behöva glasögon. Jag ska försöka sälja in den idén till dottern. Vi får se hur det går.
Facebook del 2
I min statusuppdatering skrev jag att "Barn är bäst på bio". Det var så jag kände, precis just då. Jag älskar mina barn, alltid. Men jag tycker inte alltid om dem. Eller i alla fall så tycker jag inte om när de lyckats stressa mig eller gnälla min hjärna i bitar.
Ofta glömmer jag att jag har bekanta på FB som inte känner mig så väl. Och som inte har humor. Eller det kanske de har men inte min sorts humor. "Barn är bäst på bio" genererade en orolig förfrågan från en bekant om hur jag mår. Skulle vi ses över en fika? Jag mår bra, särskilt om jag slipper fika med dig, svarade jag verkligen inte. Men hade god lust. Jag svarade i stället något glatt om mitt mående och något smått svävande angående möjligheterna att ses. Artig som jag är. Men jag vill hellre tillbringa tid med mina små änglamonster än dricka kaffe med fru präktig. Så det så. Mina barn har nämligen en ljuvlig humor och så är de så goa att hålla om.
Ofta glömmer jag att jag har bekanta på FB som inte känner mig så väl. Och som inte har humor. Eller det kanske de har men inte min sorts humor. "Barn är bäst på bio" genererade en orolig förfrågan från en bekant om hur jag mår. Skulle vi ses över en fika? Jag mår bra, särskilt om jag slipper fika med dig, svarade jag verkligen inte. Men hade god lust. Jag svarade i stället något glatt om mitt mående och något smått svävande angående möjligheterna att ses. Artig som jag är. Men jag vill hellre tillbringa tid med mina små änglamonster än dricka kaffe med fru präktig. Så det så. Mina barn har nämligen en ljuvlig humor och så är de så goa att hålla om.
söndag 4 juli 2010
Varelser
Under ett antal år har jag haft två varelser som springer runt mina ben. De är pälslösa förutom på det som jag antar är huvudet. Där sitter det en tova av något slag. Dessa små liv låter oavbrutet. I ett antingen uppfodrande eller gnällande tonläge. Trots att de bara är två känns det som om de är många fler. Deras armar och ben flaxar omkring framför mitt ansikte och de är ofta hungriga. Och törstiga. Eftersom jag inte verkar bli av med dem så har jag försökt dressera dem något. Jag har inte kommit längre än att de nu är rumsrena och kan äta själva. Men laga mat kan de inte. Och städar gör de väldigt dåligt, men de är bra på att stöka till. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha dem till. Och det går inte att lämna bort dem för de kommer alltid tillbaka. Och rymma vill jag inte göra (bara några gånger om dagen) för jag trivs i mitt hus.
Är det någon som känner igen sig och i så fall vet du vad jag ska göra med dessa över metern långa kryp?
Är det någon som känner igen sig och i så fall vet du vad jag ska göra med dessa över metern långa kryp?
Nationalsymbol
Eftersom jag under en tid såg ut som den danska flaggan reste jag till Danmark. Jag hade någon idé om att jag kanske kunde få bli deras nationalsymbol. Kunde tänka mig lite kall öl som betalning. Och ett och annat smörrebröd. Danskarna var inte intresserade. Men när jag ändå var där så åkte jag lite legotåg och legobåt och legokarusell. Sedan drog jag vidare till Skanör. En vän har sagt att hon endast badar i Skanör. Jag förstår vad hon menar. Är rätt säker på att detta var sommarens bästa dopp. Så jag badar också bara i Skanör. Eller i nästan vilket jävla vatten som helst om det är tillräckligt varmt i luften.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)