Bullar till lucia

Mitt mål är ju att uppnå kärringstatus, men jag har en bit kvar. En del av "mina läsare" har mer kärringkunskaper än vad jag själv har. I alla fall när det gäller de hushållsnära tjänsterna.Så snälla hjälp mig nu. Till helgen tänkte jag för första gången i mitt liv baka lussebullar. Ge mig ett tydligt bra recept. Jag vill inte ha torra bullar. Formulera gärna receptet som om ni skrev till någon som aldrig stått i ett kök förut. Visst kan jag slå upp detta i en kokbok, men jag litar mer på er erfarenhet och ert omdöme.

Jag ber er. Hjälp.

Typ såhär får gärna mina framtida bullar se ut

Den som söker...

.. han finner (alltid något). Lådan med julsaker som försvunnit har det letats efter men den är ännu inte återfunnen. Däremot hittade jag en annan låda med tidigare års borttappade adventsstjärnor och julgransljus. Och lite gräsliga prydnadssaker som barnen fått av släktingar som låter och plingar julsånger. De funderar jag på att tappa bort igen...

Jag tror att maken känner sig en aning skyldig till att den berömda lådan är försvunnen. För nu står han och gör kroppkakor, något som jag verkligen tycker om men som sällan lagas i detta hus. Inget ont som inte har något gott med sig, o.s.v.

Två ordspråk i ett ynka blogginlägg. Vad använder du för ordspråk?

Morfin

Efter en dryg vecka är jag och flaskan med Cocillana fortfarande bästa vänner. När ska denna hosta förvinna? Hinner jag bli morfinist innan dess?

Komplimangkurs

En människa sveper förbi mig och berömmer min doft. "Vad gott du luktar", säger hon. "Jaha", svara jag. "Men i eftermiddag kommer jag att lukta svett som vanligt."

En kollega brömmer en arbetsrelaterad text som jag skrivit. "Vad har du druckit?" frågar jag som svar.

Jag tror att Tant Grön borde gå en hurdutaremotkomplimangerkurs.

Är du bra på att ta emot komplimanger? Är män bättre på det än kvinnor, eller är de lika bra/dåliga?

Dilemma

Det är inte ofta Tant Grön är på fest, men eftersom det mesta klumpar ihop sig så är jag nu bjuden på två fester samma kväll. Det ena är en personalfest, vilket egentligen skulle vara rätt så lätt att tackas nej till. Mina kollegor ser jag ju nästan mer än min egen familj, så att umgås med dem på icke betald tid känns inte så viktigt. Hade det varit ett vanligt traditionellt budgetjulbord som det brukar vara hade jag glatt tackat nej. Men i år har några tänkt till, så nu ska det vara glitterklädsel och dans. Glitter och dans är ju skoj.Och några av kollegorna är riktigt trevliga, så trevliga så att vi även blivit vänner privat. Andra är ju mindre trevliga. Eller i alla fall mer tråkiga.

Den andra festen är en mindre tillställning med människor jag inte känner så väl men som är gästvänliga och intressanta. Sist vi hade fest ihop kom jag hem sentsent och hade skrattat och sjungit massor. Den festen kommer att utspela sig på nästangångavstånd från mitt hem. Personalfesten med glitter måste det åkas buss eller taxi i från.

I morgon måste jag bestämma mig. Men för vad?

Fredsbevarande

Att inte ha någon röst är fredsbevarande. Om du måste välja dina ord och vet att rösten bara orkar ett par meningar om dagen, då väljer du verkligen vad du vill få sagt. Småtjatgnat känns som bortkastade röstresurser. Det mesta känns faktiskt oviktigt att tala om. Men kärleksord och beröm räcker rösten till, det känns som viktiga saker. Kanske ett tips till krigsherrarna ute i världen, bli stum ett tag och fundera på vad som är viktigt.

Rösten

Ett elakt (eller snällt, beror på hur man ser det, de som tycker att jag gapar för mycket är nog nöjda) virus har satt tänderna i min hals. Tror inte att virus i vanliga fall har tänder, men detta virus har det. Så känns det i alla fall. Detta innebär att jag nästan inte har någon röst. Vilket försvårar mitt jobb en aning, för samtala är liksom huvudingrediensen i mitt arbete. Men jag hankar mig fram med korta meningar och massa nickningar och huvudskakningar.

Kollegorna och maken tycker att jag ska vila rösten. Det är ju en bra idé. Det är bara det att det är kollegorna och maken som försvårar röstvilandet mest. För de ställer massa frågor och har massa påståenden som de vill att jag ska bemöta. De inleder alla med frasen "du behöver inte säga något, bara lyssna" men om de frågar något då vill de väl ha svar? Kanske är det en komplott. Alla hoppas att min röst helt ska försvinna så att jag bara kan nicka och gå dem till mötes, vad de än säger. Jag som annars är så motvalls.

Men tala är silver och tiga guld, så nu hoppas jag att guldtackorna ansamlar sig så att jag har råd med lite julklappar till barnen och fin whisky till mig själv. Tror för övrigt att just whisky är en mycket bra medicin mot borttappad röst. Vad tror ni?