Även döttrarnas vänner har varit ute på äventyr.
Och jag frågar de små vännerna hur det haft det. Och får reda på att Gotland var bra för där fick man klappa ett får och mata det, Kanarieöarna var för varmt och det var bråk med lillasyster hela tiden, att en grät efter sina kompisar o.s.v. Och jag tänker att får finns nästgårds här hemma och har man tur kan man få flaskmata ett lamm. Och Kanarieöarna är dyrt och vad jobbigt att betala de pengarna och så bråkar barnen hela tiden.
Min yngsta dotter beskriver sin Danmarkssemester som bra. För i Danmark har de röda korvar, hotellets ost var så god och det var roligt att bada i hotellpoolen. Inte ett ord om Legoland.
Och jag minns Kolmårdens fantastiska delfiner som den äldsta dottern ignorerade totalt för att i stället stirra på två småstökiga tonåringar. Och jag minns Junibacken där den yngsta dottern försvann och återfanns förtvivlad av sin mycket lättade och gråtfärdiga mor.
Vi sliter, sparar, planerar för att ge barnen en fin semester. När det verkar som om de lika gärna kunde stannat hemma med sin familj, sina vänner och med lite släktingar på besök då och då.
Men nästa år. Då vill jag till Medelhavet med mina barn. Det blir säkert fantastiskt. Eller?
