Munkorg

Om jag sa allt jag tänkte så fanns det inte en människa på jorden som skulle stå ut med mig. Tur att jag har en osynlig munkorg, den fungerar hyfsat ofta. Håller nu på att öva mig på att mitt ansikte inte ska vara som en öppen bok. Men det är svårt.

Sommar

En liten människa som är mer i vattnet än på land. Bad hela dagarna och efter middagen det obligatoriska kvällsdoppet. Sommar. När den är som bäst.

Köket

Det går mode i allt. Även i hur boendet ser ut. Vilket visst är lite svenskt har jag hört. Få länder slänger ut och byter till nytt så mycket som vi gör. Vet inte om det stämmer. Kanske har IKEA med det hela att göra. Hyfsat billigt men inte så hållbart.

Under några år har köket varit den stora grejen. Alla renoverar sina kök och köksöarna står som spön i backen. Ingen hinner sitta i köket eller laga så mycket mat där, men det ser fint ut. Med alla menar jag egentligen svennemedelklassen. Min man renoverar vårt kök. Han är varken svenne eller sprungen ur någon medelklass, men renoverar kök det gör han.

Det började så oskyldigt. När vi köpte vårt hus fanns där en liten kyl och ingen frys. Vi ägde en frysbox och den fick duga så länge. Men vi tröttnade på att stå på huvudet och få frysskador på händerna så fort något skulle letas fram ur denna box. Stor kyl och frys inhandlades. Skåp var tvugna att tas bort för att få plats med det nyinköpta. Sedan var det i gång. Arbetsbänkar skulle flyttas och höjas till arbetsvänligmiljö och inte som för fruarna på 50-talet som stod dubbelvikta över diskbänken. Nya bänskivor behövdes, väggpanel sättas upp o.s.v. Dominoeffekten hade satt igång. Och håller fortfarande på. Inte vet jag när det blir klart. Men nu har vi i alla fall rinnande vatten och fungerande avlopp. Det är riktigt lyxigt när jag tänker på det. Men någon jävla köksö blir det inte tal om. Så det så.

Galenskap

I någon av Gabriel Garcia Marquez böcker beskriver han en het vind som är näst intill olidlig. Dörrar och fönsterluckor stängs för att vinden och dammet inte ska tränga in i huset, vilket inte hjälper. Nu har den vinden kommit hit. Luften är het och det blåser en stark vind som är lika het. Ingen svalka, sand i ögonen. Det är sådant här väder kombinerat med för lite vätska och för mycket alkohol som kan göra folk galna. Så jag häller i mig vatten, äter salt mat och badar. Jag är gärna lite knäpp, men galen vill jag inte bli. Jag har ju barnen att tänka på.

Regler

Undantaget bekräftar regeln, heter det ju. Men om undantagen blir fler och fler då kanske det är dags att byta regel. Min jagumgåsbaramedmänniskorjagkäntminsttioår regel håller inte längre. Så nu har jag en ny. Jagumgåsbaramedfolkjagstårutmed regel. Är inte det bra så säg?

Stöd?

Jag får inget stöd av min man. I nöd och lust heter det ju. Fast vi gifte ju oss borgeligt och jag minns inte riktigt vad som sas. Var väl lite nervös. Men åter till saken. Jag har börjat (återigen) att noja lite över min vikt. Den är pålitlig den där vikten för den går stadigt uppåt. Efter en god middag och några glas vin så sätter suget in. Jag ska inte dricka alkohol för då blir jag alltid sugen på även andra onyttigheter. Jag vill ha chips. Gärna med dip. "Gå och köp det då", säger mannen. "Jamen, jag är ju tjock!", säger jag. "Jag älskar dig",säger mannen. Och då går jag iväg och köper de där jävla chipsen. Han kunde väl hållt fast mig? Hindrat mig? Vridit fram klockorna och sagt att affären nu är stängd. "Jag älskar dig", till en magvolangsprydd kvinna med dålig karaktär. Är det stöd? Va?!

Svära i kyrkan

De soliga dagarna avlöser varandra. Solochbadochsaftdagarna är svåra att urskilja från varandra. Tappar ordningen på veckodagar och datum. Detta är att ha semester. Och det är gott. Men. Rastlösheten börjar krypa i mig. Jag har den ynnesten att ha ledigt en stor del av sommaren. Det är gott. Och barnen får ha ett låångt sommarlov. Men allvarligt talat. Jag börjar bli en aning uttråkad. Det finns massor att göra. Måla klart en vägg i köket, rensa ut i garderober, röja i gäststugan så den blir beboelig. Men ååh så tråkigt. Och det är för varmt för sådana göromål. Så det blir att fortsätta sola och bada.

Jag har haft många somrar utan ledighet alls eller på sin höjd några veckor. Så jag längtade då, efter solochbadochsaftdagarna. Och nu sitter jag här. Och är hur ledig som helst. Och liksom svär i kyrkan. Att vara rastlös på sin semester. Är det normalt?