Det tål att upprepas

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Barn är bäst på bio. I alla fall ibland.

Tidstjuv

De 19 dagarna är snart slut. De ljuvliga ledigaslödagarna som först gjorde mig rastlös men som sedan blev så sköna när väl pulsen varvat ned.

Har gjort väldigt lite av det jag tänkt göra. Och det är väl det som är att vara ledig. Men hur i hela friden kan 19 dagar gå så fort? Känns som någon stulit minst hälften av dem.Vill ha 19 till. Nu. På en gång. Borde nog aldrig haft semester överhuvudtaget. Blir bara sugen på mer. Så är det när man har en beroendementalitet som jag.

Kvalitet

Finns det något roligare att läsa än en kvalitetsgranskning? Ja, det gör det. Verkligen. Men jag måste harva mig igenom den, så att jag sedan kan uttala mig om den. Eftersom jag går kursenfrånhelvetet.

Ibland är det riktigt riktigt tråkigt att vara stor.

Ett år utan syster

Den 12 januari 2010 fick jag ett telefonsamtal om morgonen. Ett samtal om att jag inte längre hade någon storasyster.

Lunginflammationen tog henne. En sjukdom som är behandlingsbar. Det känns så 1800-tal. Lunginflammationen tog min syster. Men så var det. Fick vi reda på till slut.

Ett år har snart gått. Och det har gått. Så klart, för det måste det ju göra, för alla oss som är kvar. Livet rullar på. Men idag har jag gråtit över henne, igen. Saknaden rullar som vågor.

Det är ju en kliché. Men även klichéer kan vara sanna. Titta dina närmaste i ögonen och säg att du älskar dem. Så att de vet. Så att du får det sagt. Det är viktigt att kunna älska och få känna sig älskad.

L, jag saknar dig. Du var mig kär.

Jag behöver en tolk

Jag behöver en tolk. Till maken. Jag tror inte riktigt att han förstår vad jag säger.

Jag- På fredag ska vi till Y och J på middag.
Maken-Mmm.
Jag-Vi tar väl med en flaska vin. Kanske lite godis till barnen?
Maken-Det blir bra.
Jag- Vi skulle vara där runt halv sex.
Maken-Mmm.

Några timmar senare

Maken- Du, när skulle vi till M och R på middag?
Jag-???
Maken-Det var på lördag va?

Ordet middag hade han ju i alla fall snappat upp. Men inte hos vilka eller när. Kanske jag talar för tyst. Eller använder för svåra ord.

Google ser dig!

Precis när jag publicerat nedanstående inlägg dök det upp en reklamskylt på min dator. Den handlade om hur man kan få tag i KBT-psykologer. Tack Google, för omtanken! Det händer även att jag söker yrkesmördare, gratis städhjälp, billiga utlandsresorlångtbort och simultantolk till min man som inte alltid verkar förstå vad jag säger. Snälla Google, kan ni även hjälpa mig med det?

Fobi och tålamodsträning

I dag har jag klarat av att utan att kräkas, få hysteriska utbrott eller bli våldsam:

• Resa med bil på delvis igensnöad motorväg. Maken körde men jag bromsade glatt i passagerarsätet.
• Åkt branta rulltrappor 5 våningar upp och sedan ner. Jag lät även barnen göra detta trots att jag tänkte att dessa sprattlande varelser kommer att störta och fastnaochslåuttändernaochklämmaavnågonkroppsdel. (Detta för att besöka ett biokomplex där de visade Narnia i 3D, Fru Gårman, den var helt ok.)
• Lyssnat på en tre timmar lång monolog. Det var min ena svärmor som höll monologen, jag har två svärmödrar. Bara det är tålamodsprövande. Denna monologpratande svärmor är på intet sätt släkt med min man, bara gift med hans far. Den stackaren.

Denna notis är mest för dem som vet att några av mina fobier är just motorvägar och trappor. Ni får gääärna berömma mig nu.