Men då dyker en ny fobi upp i stället. Jag vågar inte köra på motorväg. Farten är jag inte så rädd för. Det är alla på och avfarter och därmed filbyten som ger mig andnöd. Med tanke på alla mina diagnoser så är det ju inte så märkligt. Jag kan inte bedöma fart och avstånd. Så fort jag kör på en motorväg så stror jag att jag ska krocka.
Råttfobin, ormfobin och trappfobin finns kvar. Och i viss mån mörkerrädslan. Fast den är mycket bättre sedan jag flyttade ut på landet. För det är egentligen inte mörkret jag är rädd för utan för människor som gömmer sig i mörkret. Och på landet finns det inte så mycket folk. Det är skönt.
Du har rätt, mörker är mindre skrämmande på landet. Nu är inte jag rädd för mörker, för om nån tar mig i mörkret så lämnar dom hastigt tillbaka mig när det blir ljust och de ser hur jag ser ut. Getingarna inomhus dammsuger jag bort... Men det där med motorvägar låter jobbigt, måste du köra mycket på sådana? Ha en fin kväll, kram!
SvaraRaderaHIHI!!! Känner igen mig så himla mycket! Jag hatar filbyten och dör hellre än åker bil på motorväg! Ett tag hade jag för mig att jag inte kunde svänga vänster i en fyrvägskorsning med trafikljus men tack och lov så fick min terapeut mig på andra tankar!!!
SvaraRaderaJag gillar motorvägar men hatar motortrafikleder - de är jobbiga. Trappfobi, hur yttrar sig den? Bor ni i ett enplanshus?
SvaraRaderaFru Venus, tur nog så behöver jag inte köra motorväg i mitt dagliga liv. Men fobin hindrar mig att bila själv till min älskade mormor eller köra till huvudstaden.
SvaraRaderaRenée, skönt att jag inte är ensam. Jag kanske också skulle gå i terapi...
Shamrock, trappfobi är att få svindel i branta trappor och tro att man ska trilla ner och slå ihjäl sig. Rulltrappor är värst. Trappan i mitt eget hem framkallar ingen fobi dock.
Fobier, ja vi har dem alla, mer eller mindre...
SvaraRaderaTur som sagt att man bor på landet, här som det varken finns rulltrappor, folk eller motorvägar...
Div insektekter, kräldjur, grodor inte att förglömma, och dessutom en del mörker, finns det ju desto mer av...
Fobikram från Värmland!
Tomas har också motorvägsfobi...det är vägräckena..sen har han fastanställningsfobi....jag tror att jag har gå ner i viktfobi...eftersom jag aldrig går ner i vikt//Monica
SvaraRaderaNej nej nej! Nu måste du ta tag i den där nytillkomna motorvägsfobin innan den sätter sig! Fattar du vad dåligt det skulle vara för mig om du hade en sådan?? Det skulle ju betyda att du aldrig kunde komma till mig, om du inte flyger luftballong. Du kanske kan byta ut den? Få arbetsfobi kanske? Det vore väl skönt att vara hemma och blogga på dagarna? Det blir ju lite lättare om det blir regeringsskifte att ha arbetsfobi också! Mitt förslag är alltså: Rösta rött. Skaffa arbetsfobi. Kom till mig.
SvaraRadera//Magda, egoist
Magda, tyvärr. Tror att denna fobi är här för att stanna. För jag haft den sedan jag fick körkort (3 år sedan). Men jag kan komma ändå. Jag tar tåget. Då kan man dricka vin också. Men det där med arbetsfobi lät intressant, ska jobba på det.
SvaraRaderaJag känner igen det där från den tid jag körde lite och körkortet var relativt nytt. Jag tog hellre en smal, slingrande och långsam väg. Jag påstår att det är helt en vanesak.
SvaraRaderaFörr hade jag väldigt svårt att köra i mörker, men så flyttade jag och bytte arbetsplats och var tvungen att köra sent om kvällarna i jobbet. Efter ett tag var det inget som helst problem.
Tyvärr är det nog bara övning som hjälper. Kör till mormor så ofta du kan!
Jag tycker nog att du slappat lite med kärring-faktorn senaste tiden, men det uppvägde du med motorvägs-fobin, och det med råge! ;D
SvaraRadera