Detta är en bild av mitt inre

fredag 31 december 2010

Nya vänner

Om jag nästa år träffar några nya vänner så ska de vara i 25 årsåldern, singlar och utan barn. Alla mina vänner har nu barn. Och det är säkert roligt för dem, ibland i alla fall. Men det försvårar umgänget. Inte för att det är något fel på varken vännerna eller deras familjer det är bara det att det allt måste planeras så in i helvete. Hänsyn måste tas till knattar och partners för att kunna planera in en träff. Impulsumgänget är ett minne blott.

Vännerna, de väldigt vuxna, som redan har utflugna ungar och ibland även utflugen man/fru  är ju lite lättare att träffa. Om det inte vore för krämporna. För när 40 är passerat så dyker de mest märkliga åkommor upp. Som förhindrar umgänge om man har otur.

Så för impulsivt umgänge önskar jag mig nu någon ung, frisk, strak obunden människa. Ska bara kolla i almanackan så att det funkar med familjen...

Tjock är chict

Nästa år hoppas jag att det blir modernt att vara tjock. Det är så märkligt att tjocka människor av en del anses som sämre än smala. Som om de saknar karaktär och därmed är helt ryggradslösa. Det finns massa anledningar till att man är tjock. Det viktigaste är väl hur man är som person?

Människor som bestiger höga berg och omkommer eller tränar sig till hjärtstopp, de blir en form av hjältar. Tjockisar som drar på sig olika sjukdomar får skylla sig själva.

Om man lyckas gå ned i vikt så det blir synligt berömmer omgivningen en unisont. Om man tänker goda tankar, bidrar till en bättre värld eller gör små vardagsunder så är det inte lika många som applåderar.

Det klart att kroppen tar stryk av massa överflödigt fett. Kroppen tar stryk av mycket. Men detta fokus på hur kroppen ser ut är jag innerligt trött på. Trött på mina egna tankar om vikt också. Borde bli av med ett par kilon tycker jag. Men varför egentligen? Det finns mycket viktigare saker att fundera över. Tycker i alla fall jag.

SMS

Jaha. Så kom det första sms:et som önskade gott nytt år. Ett sms i kedjebrevsliknande form. Ni vet, du är underbar och utvald, skicka detta vidare blablabla. Att skicka sådana sms till mig får mig att känna mig allt annat än utvald. Hellre en kort personlig hälsning än dessa dravlande massutskick formade efter någon mall. Vad fan är det för fel på ett enkelt Gott Nytt År?

Till Er


Glitter, guld, glamour önskar jag er under 2011!
Roligheter, underbara händelser och en helt överkomlig vardag önskar jag er också!
Kram

torsdag 30 december 2010

Årets kärring 2010

Vinnare av årets kärring blir två personer, de får dela förstaplatsen.Cici och Ingersord, grattis! Juryns motivering lyder:
De båda besitter stora kunskaper om kvinnors situation både ur ett makro och ett microperspektiv. De har förmågan att skapa saker med sina händer så som avancerad husmanskost,  läsvärda texter, textila konstverk och mycket mer. De är mycket livskloka och har båda rejält med skinn på näsan men visar stor omsorg om den som behöver. Ingen av dem är rädda för att ta i varken när det gäller intellektuella utmaningar eller fysiska. De är puräkta kärringar helt enkelt!

Årets vänligaste kärring blir Fru Venus. Med glada tillrop, stor empati och ett öppet sinne har hon delat med sig av sin vardag och fått många att skratta och bli berörda under året som gått. Hon är min trognaste läsare och jag värderar henne mycket högt.

Årets på godvägattblikärring är Magda. Med diskussionslust och rättspatos följer hon sin egen väg och delar frikostigt med sig av sina åsikter och sitt liv. En kärring får gärna ha en hängmatta i vardagsrummet, detta är ett gott tecken på att hon inte låter sig hunsas av fåniga borden och måsten. Jag håller tummarna för hennes väg till det journalistiska yrket.

Årets sötaste kärring tillika villsågärnavarakärring blir Natosh. Med få ord  och roliga bilder beskriver hon sin vardag och sina tankar på ett mycket humoristiskt och intelligent sätt som får mig att skratta gott. Hon är också den som kan säga till Tant Grön om inläggen blir alltför sentimentala och tappar kärringfokus, vilket Tant Grön är mycket tacksam över. Hon är precis som man önskar att en lillasyster ska vara.

Årets modigaste och fotografiska kärring är Lairama. En kamera i hennes hand blir poesi och trots tidigare svårigheter i livet så behåller hon en positiv syn på livet och beskriver med en kärlek som starkt berör sina döttrar och sin make.

Årets bubblande kärring blir Singelmamman som ser till att få i sig tillräckliga doser med champange och annat gott som hör livet till. Hon är inte rädd för nya bekantskaper, är social och hennes texter bubblar fram och sprider humor och tankar omkring sig.

Årets skönhetskärring är Shamrock som till och med har en blogg om hur man kan vårda sitt yttre, det finns ingen regel som säger att en kärring behöver vara ful.

Årets värmländska kärring blir Solängen. Hon får mig att skratta gott med sina värmländska historier och sin beskrivning av sitt liv ihop med Gino. En form av frändskap har uppstått mellan oss då vi tycker lika i mångt och mycket.

Årets poetiska och omtänksamma kärring bli Madlar. Med ett vackert språk berättar hon om det lilla och stora i livet och den kärlek som strömmar ur hennes texter värmer gott.

Årets jagvarmedfrånbörjan kärring blir finfina Lusamusa. Den första som jag minns började kommentera min blogg och som gjort en fantastisk resa det senaste året. En inre resa som resulterat i en ljuvlig liten bebis.

Ni andra, fortsätt ert goda kärringarbete, nästa år kanske det är er tur att vinna! Om jag nu fortsätter blogga och om jag fortsätter med årets kärring. Den som lever får se.

tisdag 28 december 2010

Bikt

Ja, då är det väl dags att summera årets synder. Inte för att jag tror att det kommer att bli någon större förbättring nästa år. Jag är som jag är.
  • Jag har skällt ut mina barn
  • Jag har skällt ut min man
  • Jag har ägnat mig åt känslomässig utpressning
  • Jag har låtit jobbfrustration gå ut över min familj
  • Jag har varit sur utan synbar anledning
  • Jag är tjockare än förra året
  • Jag har rört på mig alldeles för lite
  • Jag har slarvat med kontakten med vänner och släkt
  • Jag har slarvat
  • Ja har ljugit
  • Jag har önskat livet ur personer som skadat/sårat till mig närstående
Däremot har jag inte
  • Varit otrogen
  • Misshandlat
  • Mördat
  • Stulit
Och det är ju bra. Eller hur?

Rättelse

Man kan tro att mitt liv är rosenrött. Att barnen säger klokroliga saker mest hela tiden. Att maken ständigt pysslar om sin fru, hennes ägodelar och hemmet. Att Tant Grön är harmonisk och ser det roliga tillvaron. Det kan man ju tro om man läser min blogg. Det är så klart inte helt sant. Livet är ju sällan svart eller vitt, utan befinner sig mer i olika grå nyanser. Mitt liv är rätt grått med inslag av lite andra färger då och då. Bara så att ni vet.

måndag 27 december 2010

Kärlek kan vara..

..att någon putsar ens skor. Vilket maken gjorde nyss. Mina nya skinnstövlar som jag gav mig själv i julklapp (väntade tills rean och fann ett par som var ok. till halva priset!) står nu i hallen putsade och insmorda för att hålla längre. För den putsningen får maken en puss och kanske något mer.

Så näe, trots släktstatisktiken så är skilsmässa inte aktuell. (Apropå förra blogginlägget)

Hjärnröntgen

Som jag längtade efter dessa lediga dagar. Som jag drömde om dessa sovmornar och dagar omkringhasandes i morgonrock. Nu har jag varit ledig i knappt en vecka. Och jag är rastlös! Uttråkad av all tvätt och disk som måste göras trots semester. Irriterad på smått uttråkade barn vars vänner är bortresta. Less på halt väglag som gör att jag drar mig för att bege mig ut på vägarna.

Kanske borde jag ge bort min lyxiga ledighet till någon annan. Eller låta undersöka min hjärna. Finns det bot för rastlösa kärringar? Ge mig i så fall receptet.

Statistik

Sjuåringen är bekymrad. Hon vill inte att jag och maken ska skiljas. Vilket vi inte har några planer på för tillfället så jag undrar stillsamt varför denna oro? Det visar sig att ungen är bevandrad i statistiskt tänkande. Hon rabblar upp alla skilsmässor i släkten. Hennes mormor och morfar är ju skilda, likaså deras föräldrar i sin tur. Farmor och farfar är också skilda och farmors föräldrar skilde inte de sig också? Nä, farmors pappa dog när farmor var liten, svarar jag. Jaa, men ändååå, svarar hon. Ja ändå. Vuxna skiljer sig. Men inte vi, inte nu. Vi är för mätta och lata. Men sådant får man inte skoja om med en sjuåring. Så jag avlägger ännu en gång ett äktenskapslöfte. Nu inför min sjuåring. Hon ser betydligt strängare ut än en vigselförättare, men hennes kramar är desto ljuvligare. Min storalilla M. Tänk att vi lyckades få en sådan underbar unge.

lördag 25 december 2010

I år igen

Hur många gånger ska en företeelse upprepa sig för att det ska bli en tradition? För andra året i rad tillbringade maken en del av julafton nere i källaren. Neej, det var inte för att han var besviken över klappar han inte fått. Neej, jag hade inte skickat ned honom dit för att han skulle straffas för något. Det var värmepannan som krånglade. Helt plötsligt var det rätt så kallt i vårt hus. Precis som förra året. Och precis som förra året så fixtrixade maken ihop något provisoriskt som vi hoppas håller tills det blir vardag igen...

Att svärmor ringer och frågar sin äldsta son när vi kommer och hälsar på för hon har faktiskt gjort massor med mat och sedan inte lyssnar på svaret utan fortsätter att prata om all mat hon gjort som ändå ingen äter och hur jobbigt det är och att hon abslolut inte kan komma till oss för hon har ju gjort så mycket mat som någon måste äta upp och är det verkligen så besvärligt att sätta sig i halt väglag med barnen och åka någon timme nu när hon nu inte vill att maten ska bli dålig och varför bor vi inte närmare och jag vet att vi åker och hälsar på henne och maken suckar och jag tittar på TV med rastlösa barn och svärmor tycker att vi äter för dåligt och sedan åker vi hem igen. Det är däremot en stående tradition.

(Ska tillägga att jag egentligen gillar min svärmor, men inte runt jul då hon drabbas av ett märkligt sinnestillstånd som inte går över förrän i mitten av januari)

torsdag 23 december 2010

Hej

EN JULIGARE JUL OCH ETT FANTASTISKT ÅR 2011 ÖNSKAR JAG ER KÄRA BLOGGLÄSARE!

Från en kärring som tror mer på tomten än på Jesus och är ändå väääldigt osäker på det där med tomten..

tisdag 21 december 2010

Tack förfäder..

..för att ni för länge sedan lät er omvändas till den kristna tron och därmed gav mig helgdagar att vila på. I dagarna 19 kommer jag nu att vara ledig. Då ska jag väl i alla fall ha hunnit bli frisk lagom tills jobbet startar igen. Skål för mina 19 dagar!

Prästen

Jag lyssnade på en präst i dag. Som sa att vi firar jul för att Jesus föddes, men att de flesta nästan glömt det nu och i stället bara tänker på mat och paket. Han berättade inte att människor även innan Jesu födelse hade lite festligheter under den mörkaste tiden på året och att kyrkan "snodde" de festligheterna och gjorde det till något kristet.


Själv berättade jag inte för honom att anledningen att jag själv firar jul är för att jag är tacksam över att kyrkan hittat på lite helger så att jag kan få vara ledig, sova, äta och dricka whiskey lite när det faller mig in. Med tanke på jul och påskledigheterna så är det bra att kyrkan lyckats lura så många, till och med staten. Det betyder fler helgdagar till mig.

måndag 20 december 2010

Årets kärring

När jag var ung brukade ett nyhetsprogram på TV utse årets svensk. Det gick väl sådär. Flera av de som blev utsedda visdade sig sedan inte ha riktigt rent mjöl i påsen. Jag tror att "årets svensk" är nedlagt nu.

Men med kärringar är det ju annorlunda. De har alltid rent mjöl i sin påse. Kanske borde jag utse årets kärring? Kanske till och med olika kategorier av årets kärring? Tycker inte om att sätta etikett på människor och inte heller om tävlingar, men kanske ändå..? Vad tycker ni? Ska fundera på det. Året är ju ännu inte slut.

En ful kärring

Hjälp! Det har flyttat in en ful kärring i mitt hem. Hon är blek, rödögd, rödnäst. Hennes hår ligger glanslöst platt även om det verkar hyfsat nytvättat. Hon har svettfläckar under armarna, vilket är bland det äckligaste jag vet. Hon andas tungt som om hon vore täppt i näsan och ibland ger hon ifrån sig ett fräsande ljud. Det är något solkigt och motbjudande över hennes varelse. Det allra värsta är att hon förföljer mig överallt, i dag var hon med på jobbet också. Men hon visar sig bara om det är en spegel i närheten, den maran. Så tills hon försvunnit ur mitt liv så får jag helt enkelt undvika speglar. Eller så får jag be maken slänga ut henne i snön. Jag förstår inte vad hon vill mig!

fredag 17 december 2010

Omsorg

En av anledningarna till att jag gifte mig var att någon skulle ta hand om mig när jag var sjuk. (En annan att ha någon att skylla på när saker försvunnit eller gått fel.)

Nu vet jag varför jag har en blogg och Facebook. Alla är så omtänksamma när man är sjuk. Snälla tillrop och kryapådig hälsningar. Det värmer. Särskilt nuförtiden när maken sällan ler bekymrat och baddar min febriga panna, utan ser till att resten av familjeföretaget med mathämtalämnadiska fungerar i stället. Gott så, men en aning ömkad vill jag bli. I lagom dos. Så tack bloggvänner och Facebookare, ni får mig att känna mig omtänkt och ombesörjd. Men nu är min plan att bli frisk fort som fan så att jag kan koka knäck och klä granen och få frossa i allt som är onyttigt.

torsdag 16 december 2010

Det ordnar sig

Jag hade ju ett dilemma för ett tag sedan angående festval. Jag löste det genom att glatt tacka ja till båda festerna. Personalfest först och sedan "efterfest" med dem som jag vill umgås med lite längre. Kom på sedan att det nog blir lite stressigt. Men jag tror att det har löst sig nu. Jag sitter här med svullen hals och feberfrossa så fort värktabletterna börjar gå ur kroppen. Så det blir nog inget festande alls. Och ingen färdig uppsats till högskolan heller. Och det sista på jobbet blir väl inte gjort innan jul. Och jag orkar inte bry mig om det. Så jag är nog sjuk.

onsdag 15 december 2010

Kursen från helvetet

I optimistisk anda tänkte jag att det ska nog gå. Jobba heltid och plugga lite vid sidan om, det ska hinnas med. Men jag visste inte då att jag skulle plugga en kurs utsprungen från helvetet. Ämnet är intressant, men det är så jääävla mycket att läsa och skriva och det blir aldrig klart. Så nu vet jag vad jag har att göra under jullovet. Skrivaskriva, med litteraturhänvisningar, analyser och fan och hans moster.

Jag som barabara vill vara lite ledig.

Att åldras

Förra året hände det vid ett par tillfällen att jag ombads visa legitimation på Systembolaget. Det var lite glädjande. Detta år har jag vid ett par tillfällen i stället bedömts vara 50-60 år. Eller hur ska jag tolka det när kvinnor i 50-60 års åldern säger till mig "när vi var unga", "vår generation" och så tittar de på mig som att jag ingår i detta vi. Jag föddes faktiskt på 70-talet, sätt på dig glasögonen, svarar jag inte alls. Men har god lust.

Hur har jag i omvärldens ögon lyckats åldras 30 år på bara 12 månader?! Jag som ska ha 40 års fest nästa år. Det kanske blir en 70 års fest i stället...

tisdag 14 december 2010

Säg roligt och jag klipper till dig!

 Här kommer ett meddelande från en surkärring. De senaste veckorna har jag stött på människor som påstår att de bara kan göra sådant som är roligt. De går på lust, säger de. Jobba måste vara roligt, säger de. Då kan jag tala om att om jag inte hade:

  • Huslån
  • Studielån
  • En familj som behöver mat
  • Räkningar att betala
  • En tro på att bidra till samhället efter bästa förmåga
  • Noll förmögenhet
  • Noll rika föräldrar/släktingar
DÅ HADE JAG OCKSÅ SETT TILL ATT HA ROLIGT HELA JÄVLA DAGARNA!!

måndag 13 december 2010

Dum i huvudet

I en för tidig julklapp gav jag mig själv 4 timmar. Fyra timmar i hemmets lugna vrå utan att familjen närvarade. Jag hade gett mig själv städtvättdiskförbud. Dessa timmar skulle ägnas åt fotbad, paketinslagning och en god bok. Vad händer? Efter lite slösurfande så sätter Tant Grön igång med att skriva jobbmejl (fast jag tagit ledigt), viker tvätt, diskar, styr upp tråkiga inköp. Ingen tvingade mig till detta. Bara min lutherska ande. Jag är helt dum i huvudet. Det kommer dröja länge innan jag åter igen har möjlighet till en ledig eftermiddag ensam hemma. Men fritid verkar ju helt bortkastat på mig.

Tårar

Så stod jag där i en gympasal med tårar i ögonen. Nioåringen var skolans lucia, vacker, lugn och läste en vers med hög klar röst. Då svämmade mammahjärtat över av rörelse.
Själv var jag rätt ful i den åldern, förpubertal med utstående tänder. Och töntig, med  brödernas ärvda kläder och noll koll.
Dottern är däremot är vacker och inte töntig alls, bara en aning egensinnig. Vilket bara är bra. Mycket bra.

lördag 11 december 2010

Jultraditioner

De flesta familjer har någon form av jultraditioner. Så även min familj.

1. Varje år får vi förklara för släktingar att vi väljer att fira julafton hemma, med bara våra barn. Vi är tillräckligt artiga för att inte tillägga att det blir lugnast så och vi går inte heller in på varför vi tycker så...

2. Varje år letar vi efter lådan med julsaker, vissa år finner vi den, andra år inte.

3. Varje år får jag förklara för maken det nödvändiga med att ha en julgran. Vissa år blir det en fin gran, vissa år ser den mest sorglig ut.

4. Varje år bakar jag och barnen pepparkakor och spritsar dem med glasyr. Det slutar ofta med att jag avslutar baket själva då de tröttnar rätt så fort. Även jag tröttnar, men känner ett visst ansvar för att det ska bli klart. Pepparkakorna blir mest som prydnad, inte för att de är särskilt vackra utan för att de inte blir särskilt goda.

5. Knäcken måste alltid koka mycket längre än vad som står i receptet och blir sedan väldigt hård eller väldigt mjuk. Ett år blev den perfekt, det året minns vi fortfarande.

6. Tomten stiger aldrig in i vårt hus, däremot tar han tacksamt emot den pepparkaka som vi lägger ut till honom på julafton. Men han har bråttom så vi hinner aldrig se honom.

7. Till frukost på julaftons morgon får man smörgås, varm choklad och flera sorters kakor.

8. Vi det dukade julbordet ska det finnas plats för en oväntad gäst. Någon gång kanske den platsen kommer att nyttjas av en behövande vän.

Ja, och sedan är det ju julklappar och TV och choklad. Hur brukar din jul se ut?

fredag 10 december 2010

Helg

 Så här hoppas jag att min helg blir:
Sovmorgon


Frosseri
Gott vin
Lyckat bullbak
Lyckat pepparkaksbak
Krama barnen
Ett skönt fotbad

Hoppas jag får som jag vill. Trevlig helg allihopa!

torsdag 9 december 2010

Ungen

Vid middagsbordet undrar sjuåringen varför alla i klassen tycker att hon är så rolig.
-Det är för att du är så smart, smarta människor är ofta roliga, drar hennes far till med.
Sjuåringen tänker en stund.
-Ja, det stämmer nog. Du, pappa är ju väldigt smart och rolig. Mamma är mindre smart och inte lika rolig.

(Mindre smart=tjatig, det är min tolkning)

Det blir kväll och sjuåringen tittar mig djupt i ögonen.
-Jag tror att pappa älskar dig mer än vad du älskar honom, säger hon.
-Jaså? svarar jag.
-Jo, för om jag frågar honom om jag får göra något då säger han att jag ska fråga dig. Han låter dig bestämma mer.

Ja, så kan man ju också se på kärlek. Min lilla mammagris har helt plötsligt blivit ett stor pappabeundrare. Det känns bra. Mycket bra.

måndag 6 december 2010

Bullar till lucia

Mitt mål är ju att uppnå kärringstatus, men jag har en bit kvar. En del av "mina läsare" har mer kärringkunskaper än vad jag själv har. I alla fall när det gäller de hushållsnära tjänsterna.Så snälla hjälp mig nu. Till helgen tänkte jag för första gången i mitt liv baka lussebullar. Ge mig ett tydligt bra recept. Jag vill inte ha torra bullar. Formulera gärna receptet som om ni skrev till någon som aldrig stått i ett kök förut. Visst kan jag slå upp detta i en kokbok, men jag litar mer på er erfarenhet och ert omdöme.

Jag ber er. Hjälp.

Typ såhär får gärna mina framtida bullar se ut


söndag 5 december 2010

Den som söker...

.. han finner (alltid något). Lådan med julsaker som försvunnit har det letats efter men den är ännu inte återfunnen. Däremot hittade jag en annan låda med tidigare års borttappade adventsstjärnor och julgransljus. Och lite gräsliga prydnadssaker som barnen fått av släktingar som låter och plingar julsånger. De funderar jag på att tappa bort igen...

Jag tror att maken känner sig en aning skyldig till att den berömda lådan är försvunnen. För nu står han och gör kroppkakor, något som jag verkligen tycker om men som sällan lagas i detta hus. Inget ont som inte har något gott med sig, o.s.v.

Två ordspråk i ett ynka blogginlägg. Vad använder du för ordspråk?

lördag 4 december 2010

Morfin

Efter en dryg vecka är jag och flaskan med Cocillana fortfarande bästa vänner. När ska denna hosta förvinna? Hinner jag bli morfinist innan dess?

fredag 3 december 2010

Komplimangkurs

En människa sveper förbi mig och berömmer min doft. "Vad gott du luktar", säger hon. "Jaha", svara jag. "Men i eftermiddag kommer jag att lukta svett som vanligt."

En kollega brömmer en arbetsrelaterad text som jag skrivit. "Vad har du druckit?" frågar jag som svar.

Jag tror att Tant Grön borde gå en hurdutaremotkomplimangerkurs.

Är du bra på att ta emot komplimanger? Är män bättre på det än kvinnor, eller är de lika bra/dåliga?

torsdag 2 december 2010

Dilemma

Det är inte ofta Tant Grön är på fest, men eftersom det mesta klumpar ihop sig så är jag nu bjuden på två fester samma kväll. Det ena är en personalfest, vilket egentligen skulle vara rätt så lätt att tackas nej till. Mina kollegor ser jag ju nästan mer än min egen familj, så att umgås med dem på icke betald tid känns inte så viktigt. Hade det varit ett vanligt traditionellt budgetjulbord som det brukar vara hade jag glatt tackat nej. Men i år har några tänkt till, så nu ska det vara glitterklädsel och dans. Glitter och dans är ju skoj.Och några av kollegorna är riktigt trevliga, så trevliga så att vi även blivit vänner privat. Andra är ju mindre trevliga. Eller i alla fall mer tråkiga.

Den andra festen är en mindre tillställning med människor jag inte känner så väl men som är gästvänliga och intressanta. Sist vi hade fest ihop kom jag hem sentsent och hade skrattat och sjungit massor. Den festen kommer att utspela sig på nästangångavstånd från mitt hem. Personalfesten med glitter måste det åkas buss eller taxi i från.

I morgon måste jag bestämma mig. Men för vad?

onsdag 1 december 2010

Fredsbevarande

Att inte ha någon röst är fredsbevarande. Om du måste välja dina ord och vet att rösten bara orkar ett par meningar om dagen, då väljer du verkligen vad du vill få sagt. Småtjatgnat känns som bortkastade röstresurser. Det mesta känns faktiskt oviktigt att tala om. Men kärleksord och beröm räcker rösten till, det känns som viktiga saker. Kanske ett tips till krigsherrarna ute i världen, bli stum ett tag och fundera på vad som är viktigt.

Rösten

Ett elakt (eller snällt, beror på hur man ser det, de som tycker att jag gapar för mycket är nog nöjda) virus har satt tänderna i min hals. Tror inte att virus i vanliga fall har tänder, men detta virus har det. Så känns det i alla fall. Detta innebär att jag nästan inte har någon röst. Vilket försvårar mitt jobb en aning, för samtala är liksom huvudingrediensen i mitt arbete. Men jag hankar mig fram med korta meningar och massa nickningar och huvudskakningar.

Kollegorna och maken tycker att jag ska vila rösten. Det är ju en bra idé. Det är bara det att det är kollegorna och maken som försvårar röstvilandet mest. För de ställer massa frågor och har massa påståenden som de vill att jag ska bemöta. De inleder alla med frasen "du behöver inte säga något, bara lyssna" men om de frågar något då vill de väl ha svar? Kanske är det en komplott. Alla hoppas att min röst helt ska försvinna så att jag bara kan nicka och gå dem till mötes, vad de än säger. Jag som annars är så motvalls.

Men tala är silver och tiga guld, så nu hoppas jag att guldtackorna ansamlar sig så att jag har råd med lite julklappar till barnen och fin whisky till mig själv. Tror för övrigt att just whisky är en mycket bra medicin mot borttappad röst. Vad tror ni?

söndag 28 november 2010

Varje jävla år

Varje år packas advents och julsakerna ned i lådor och ställs på lämpligt ställe. Varje år har jag och maken glömt vart det där lämpliga stället är. Eftersom vi flyttat en del så har vi haft olika lämpliga ställen och eftersom maken alltid har olika projket på gång i våra hem så flyttas dessa jullådor runt i den befintliga bostaden.

Det som nästan varje år aldrig hittas igen är adventsstjärnorna. Det är det finaste och egentligen enda pyntet som jag gillar med december. Så nästan varje år går jag iväg och köper nya. För de gamla är försvunna. Senast köpte jag dyrafina stjärnor som gav ett mycket fint sken. De har jag lyckats hålla reda på två år i rad. Rekord. Men nu lagom till första advent är de försvunna. Däremot hittade jag adventsljustaken, för den hade jag glömt att packa ned. Den stod och dammade längst inne i ett hörn i en bokhylla.

Så kanske är det så vi får göra i fortsättningen. Att alltid ha julpyntat så ingenting kommer bort...
Jag som inte ens gillar jul särskilt mycket. Men det skulle vara straffet för mitt dåliga minne, att ha jul året om.

fredag 26 november 2010

Ännu mer filosofi

Det skulle vara bra om ungen blir frisk nu. Idag var hon inne på riktigt allvarliga ämnen och de var lite svåra att bemöta eftersom hon har rätt.

  • Nästan allt människan använder kommer från början från naturen.
  • Människor göder och dödar djur och nu vill ungen bli vegetarian, hon kan till och med avstå korv som hon annars älskar.
  • Bensindrivna bilar borde inte få finnas.
  • Det är mycket dumt att elbilar är så dyra.
  • Om hon var prinsessa över hela världen så skulle hon förbjuda att man förstör naturen.
Det där med vegetarian är ju inte aktuellt i växande ålder och med föräldrar som tycker det är tillräckligt jobbigt att göra middag ändå. Men i framtiden får hon gärna bli vegetarian. I framtiden hoppas jag att sådana som hon får bestämma mycket mer i världen.

torsdag 25 november 2010

Filosofi

Yngsta dottern är genomförkyld. Vabbvabb. Maken är på jobbet och äldsta i skolan. Vi har huset för oss själva, minstingen och jag. Hon får ta plats och jag har tid att lyssna. Under frukosten hinner vi avhandla följande ämnen:

  • Krig är mycket dumt, även de som krigar vill nog ha fred
  • Hur dricker ekorrar?
  • Vem kommer hon att gifta sig med?
  • Historien om när jag och hennes pappa blev kära måste berättas för förtinuttonde gången
  • Skulle det vara bra att kunna titta in i framtiden?
  • Många killar är knäppa (i alla fall de i sjuårsåldern, men hennes pappa har aldrig varit knäpp, inte ens när han var sju, tror hon)
  • Tänk att just vår familj fick de sötaste marsvinen i världen
  • Varför kommer det så mycket snor?
Vardagsfilosofi på hög nivå alltså. En morgonstund som är värd att minnas.

tisdag 23 november 2010

Jag vill ha

Lista på vad jag vill ha just nu:
  • Semester
  • Semester
  • En helg på SPA
  • Ett par läderstövlar
  • Att någon annan skriver min litteraturstudie
  • Att någon annan gör mitt jobb men jag får behålla lönen
  • En hushållerska
Inget av detta kommer att ske den närmaste tiden. Några av önskemålen kommer aldrig att uppfyllas. Men önska kan man ju alltid. Vad önskar du dig just nu?

söndag 21 november 2010

Min tant

Yngsta dottern vill ha dockläder i julklapp, till sin nästan 80 cm långa docka. Hennes mor muttrar en aning, jag och symaskinen är inte de bästa vänner. Jag lättar mitt hjärta för vår adopterade tant. Tänker att hon kanske kan ha en liten sykurs med mig. Visst säger hon glatt och så går det en vecka och vi talar inte mer om saken. I förmiddags ringde det på dörren. Där står vår älskade tant med dockläder i famnen. En kappa (med läderknappar!) en liten mössa och ett par byxor. "Jag svängde ihop något bara, gjorde det inte så noga." Jag och familjen baxnar. Särskilt med tanke på att jag inför vår eventuella sykurs mätt dockans mått och i stressen gjort detta i inch och inte i cm. Ja, ni märker, syslöjd är inte min grej. Vår tant har räknat om inch till cm och sedan sytt på. Det finns ingen som hon på hela jorden.
En gräslig docka med fantastiska kläder.

1 2 3 Schtunk

Om du behöver dig ett antal goda skratt, gå och se dem. Om du inte skrattar åt deras föreställning så är du antingen djupt deprimerad eller dum i huvudet.
http://www.schtunk.se/

fredag 19 november 2010

Medicin del 2

Medicinen hjälper inte ett skvatt. Biverkningarna har jag inte heller sett röken av, är nästan lite besviken, hade suttit fint med lite yrsel att skylla på inför städning av huset, pluggandet, arbetandet och allt annat som jag inte är så sugen på just nu. Men man kan ju alltid låtsas. Teaterstudierna för en herrans massa år sedan kanske inte är helt bortkastade...Oooh, vad det snurrar!

Rufsig del 2

Jag tror att jag gjorde intryck på människan som jag mig veterligen aldrig mött. Hon ville att vi skulle äta lunch i hop och att jag sedan skulle besöka verksamheten i några timmar. Tyvärr så är jag överlupen med arbete så den planeringen fungerade inte för mig. Men när det lugnat ner sig ska jag få till det där besöket. Återkommer med mer information när det skett.

Mustasch del 2

Mustachen har nu spridit sig till resten av ansiktet. Det börjar mer och mer likna ett helskägg, vilket jag av någon anledning har lättare att förlika mig med. Kanske för att min far alltid haft helskägg. Eller så är jag bara feg. Eller klok, som ser bortom utseendet. Jag kanske håller på att bli riktigt vuxen.

torsdag 18 november 2010

Medicin

Om du ska äta medicin, läs inte bipacksedeln. Jag har en mindre åkomma som läkaren tyckte jag skulle äta medicin emot. Nu har jag läst bipacksedeln som innehåller information om biverkningar och min lilla åkomma verkar lättuthärdlig, om man jämför med yrsel, synrubbningar, diarré, förstoppning och i vissa fall blodpropp. Ja, för hur ska jag veta att jag inte är en av de tio eller en av de hundra som drabbas av dessa biverkningar. Bäst att låta bli, jag är tillräckligt vimsig och närsynt som det är.

onsdag 17 november 2010

Rufsig

Jag talar i telefon med en människa som jag mig veterligen aldrig har träffat, men eftersom mitt minne har gått och gömt sig så kan jag inte vara riktigt säker. Människan arbetar i en verksamhet som jag är lite nyfiken på och vi bestämmer att jag ska komma dit på studiebesök, har jag tur så lär jag mig något. Människan i andra sidan luren tror att vi förut mötts.

-Jag tror att jag vet vem du är, säger hon.
-Om du tänker på någon som är småtjock och rufsig, då är det jag, säger jag.

Det blir tyst i luren. Så antingen var det inte mej hon tänkte på. Eller så försökte hon bara vara artig och inte hålla med. Vad vet jag. Kanske ska jag fråga när vi ses?

måndag 15 november 2010

Mustasch

I dag börjar min nya chef. Han har mustasch. Annars verkar han rätt ok. Men mustaschen stör mig en aning. Hur länge ska han få chefa runt innan jag kommenterar denna olämpliga ansiktsbehåring? Hjälp mig, så jag inte gör bort mig, som jag annars brukar.

tisdag 9 november 2010

Tävling?

Jag har vunnit en tävling. Någon slags popularitetstävling som jag inte ens visste att jag kandiderade i. Hur ska jag annars förklara att jag har sjukt mycket att göra på jobbet. Hela tiden. Folk springer in i mitt rum hela tiden, eller ringer, eller mejlar. Jag vill inte vara populär. Funderar på att sprida ut något rykte om att jag har en mycket smittsam sjukdom. Böldpest? Andra förslag tages emot med tacksamhet.

Illustration av hur jag kunde se ut med böldpest och med en aning mer skäggväxt än vad jag har nu

måndag 8 november 2010

God mor

Jag var en god mor och tog med döttrarna på lite förkovrande aktiviteter under lovet. Naturhistoriska museet och Cosmonova, belägna i den stora staden. Jag såg till att barnen var relativt nyätna och nykissade när vi anlände. Efter en timme blev nioåringen jättejättehungrig. Caféet uppsöktes och jag kände mig lite sämre än tidigare, en bättre mor hade haft med sig matsäck. En bättre mor borde minnas att nioåringen ALLTID blir hungrig eller törstig så fort hon inte befinner sig i en hemliknande miljö med närhet till mat och dryck.  I hemliknande miljöer kan hon däremot gå utan mat hur länge som helst, om hon själv fick bestämma. Vilket hon inte får.

Sjuåringen å sin sida ville läsa på ALLA fossilernas skyltar. Vet ni hur tråkigt det är? Jag lyckades avleda henne en stund. När hon sedan kom på att hon inte fått titta på varenda fossiljävel blev hon så arg så att hon började blöda näsblod. En bättre mor hade tänkt att detta museumbesök gör jag för barnens skull, de ska få titta på hur många tråkiga fossiler de vill.

Det är banne mig inte lätt att vara en god mor.

( Besöket avslutades med att den ömma modern satte döttrarna och deras mormor på Cosmonova med 3D glasögon på näsan och sedan själv tog en promenad med sin make i Bergianska trädgården. Den stunden var den trevligaste under hela dagen. Inte en fossil i sikte. Inte ens en pensionär.)

onsdag 3 november 2010

Uppfostran

Sjuåringen är en aning upprörd. Hon undrar varför barnprogrammen ofta har en kille som huvudrollsinnehavare. Framförallt de program som handlar om bilar och båtar (racerbilen Rory, ni småbarnsföräldrar vet nog vad hon menar).

Nioåringen förklarar för sjuåringen att man kan bli kär i vem som helst. Och att man får gifta sig med den personen. Tejej/tjej, kille/kille, tjej/kille, ingen skillnad.

Något i min uppfostran har bevisligen fungerat.

Lika barn?

Lika barn leka bäst, heter det ju. Jag har varit skeptisk till det uttrycket. Tycker att det finns något både gammaldags och snobbigt över det hela. Man umgås med dem man gillar, punkt. Men varför gillar man någon? Har upptäckt att de flesta jag umgås med nu i vuxensnartmedelålders liknar varandra rätt mycket. Social klass, intressen, smak. Ingen är stormrik eller utfattig, har aldrig läst en bok eller gillar dansbandsmusik.
Hur ser det ut i din bekantskapskrets?

måndag 1 november 2010

Nu...

..är bebis suget över för denna gång. Det höll bara i sig ett dygn. För tillfället tycker jag att det är svårt att hinna njuta av de barn jag har. Och att ha tålamod med dem. Tänk att någon man älskar så att det gör ont också kan göra en så otroligt irriterad. Sursura döttrar är inte att leka med. Fast leka är väl vad de egentligen vill...

Ajaj

Bekantingarna har fått ett nytt barn i huset. Ett barn som jag fick hålla i min famn och som jag sedan med svårighet lämnade i från mig. En två veckors bebis som sov så gott i mina armar.
Jag som gett bort och slängt alla bebiskläder. Jag som tydligt deklarerat att här blir det inga fler barn. Jag som faktiskt haft en egen kväll för första gången på många år och så på en sekund glömde jag hur skönt det var. Jag vill ha en bebis!
Så nu har jag lite olika alternativ. Antingen skaffar jag mig ett barn till. Eller så håller jag mig långt borta från nyligen födda människor som riskerar att väcka denna lust hos mig. Eller så ser jag till att aldrig vara riktigt utvilad för då är suget inte så stort, men jag får heller inte vara helt utmattad för då kan jag få för mig att det skulle vara skönt att bara gå runt och skrota med en bebis hela dagarna. Huvudet vet att det där med att gå och skrota inte är riktigt sant, men känslorna lurar mig.
Eller så väntar jag tills suget har gått över. För det gör det. Jag har varit med förr.

söndag 31 oktober 2010

9 år sedan

I går bestod min middag av rostat bröd, stenbitsrom, gräddfil och rödlök och vin. Till efterrätt chips. För första gången på över nio år så tillbringade jag en kväll och natt helt ensam. Hade bara mig själv att ta hand om och ansvara för. De övriga familjemedlemmarna var utspridda på roligheter. Yngsta dottern var en aning bekymrad över att jag skulle vara ensam. Jag fick förklara att jag skulle klara mig bra, medan mitt inre jublade över att få umgås med bara mig själv.
Det var en mycket trevlig kväll.
Lika trevligt var det sedan, när familjen återsamlades igen. Jag gillar min familj.

lördag 30 oktober 2010

Dialekter

Jag tycker om dialekter. Inte alla, men många. En dialekt gör språket mer melodiskt och dialektala uttryck och ord är ofta roliga och träffsäkra. Här är min lista på favoritdialekter, utan inbördes rangordning:

  • Finlandssvenska (jo, det är väl egentligen ett eget språk, men ändå)
  • Värmländska
  • Gotländska (fast den är svår att förstå)
  • Norrländska, (Norrland är stort, dialekterna olika, men har ett gemensamt tonfall som jag gillar)
  • Göteborgska
  • Dalmål
Vilken dialekt gillar du?

Förändring

Jag har levt efter devisen att jag bara umgås med snygga människor. Från och med i går förändrades detta. En bekant citerade sin mor " man får vara ful, men inte dum". Ett underbart uttryck, särskilt då bekantingen är från Västerbotten och talar så där vackert som västerbottningar gör. (Jag älskar dialekter, kanske för att jag själv är en aning rotlös). Så det är nu min nya devis, man får vara ful, men inte dum. En utmärkt devis för en blivande kärring.

söndag 24 oktober 2010

Höst

Jagtyckerinteomhösten. Jagtycker inte om hösten. Om hösten tyckerjagintealls. JAG TYCKER INTE OM HÖSTEN!! Särskilt inte just nu. Så nu vet ni det.

fredag 22 oktober 2010

Lögner?

Jag tror att många stausuppdateringar på Facebook är lögner, eller i alla fall omformuleringar av verkligheten.

"Sprungit min vanliga 2 milsrunda" betyder egentligen att man önskade komma ut att springa men tog bilen i stället.

"Nu har jag städat hela hemmet", efter månader utan att golven sett en dammsugare kom Anticimex hit.

"En mysig fredagkväll med maken", efter ett glas vin somnade vi bland chipssmulorna i soffan.

"Livet är härligt", jag fick en hög med mediciner av min psykiatriker.

"Jag har 40 graders feber", jag är skitless på mitt jobb men chefen läser mina inlägg så jag måste ljuga mig till några dagars ledighet.

"Min familj är det viktigaste som finns", de driver mig till vansinne.

Fler förslag?

torsdag 21 oktober 2010

Valspråk

Jag har alltid rätt. En gång hade jag fel, men då hade jag ändå rätt, om att jag hade fel.
Detta är kärringens valspråk.

tisdag 19 oktober 2010

Checklista

Till min syster Natosh och alla andra som har en önskan om att uppnå kärringstatus, här kommer en liten checklista på vad som ska ha åstadkommits av en äkta kärring under hösten. Eller en koll-lista, med tanke på Magdas tankar om att vi anglofierar vårt språk.

  • Det ska finnas förvälld svamp i frysen och torkad i skafferiet.
  • Äppelmoset ska vara gjort. Pluspoäng om man även bjudit alla runtomkring på ett otal äppelpajer.
  • Skogen ska ha rensats på bär och gjorts sylt, saft och gelé av.
  • Den eventuella trädgård man har ska också ha rensats på bär, se ovan.
  • Alla sommarkläder ska ha hängts undan på lämpligt ställe, gärna ordnade i någon form av kategori. Färg, mönster eller klädtyp, detta är valfritt. Detta innebär alltså att enligt en kärring så kan somriga plagg icke användas vintertid.
  • Vintergarderoben har plockats fram, vädrats i någon lämplig höststorm och hänger nu ordentligt på galgar.
  • Mörkare gardiner har ersatt sommargardinerna, det är dock alldeles för tidigt för julgardinerna. Dessa hängs upp dagen innan julafton.
  • Pelargonerna har ställts i förvar på sval mörk plats.
  • De första julklapparna har inhandlats på någon rea eller billighetsaffär som man råkat passera. Dessa presenter förvaras i särskilt skåp.
  • Stickade strumpor med hål har lagats. Stoppa strumpor är en äkta kärringsyssla.
Själv märker jag att jag är en helt hopplös kärring avseende denna lista för jag har inte fixat något av ovanstående. Jo, jag har torkad svamp. Som någon annan har plockat.

Punkter som gäller året runt:
  • Att alltid säga vad man tycker oavsett om det sårar någon eller ej.
  • Att alltid ha rätt.
  • Att klaga på defekta eller för dyra varor.
  • Att se som sin plikt att uppfostra omkringkryllande barn, ungdomar och  även deras föräldrar.
  • Att alltid ha en välförsedd handväska.
Så släppte skrivkrampen för en stund i alla fall. Där ser man.

Barnbidrag

Lagom till att lönen tar slut kommer barnbidraget. Inte heller denna månad kommer vi att behöva äta havregrynsgröt till middag. Fint. Fast allvarligt talat så tycker jag att barnbidraget helt ska vikas för moderns behov av konsumtion. Om man nu har krystat fram en unge eller fått  den urplockad ur magen och sedan ammat- vakat- vaggat- tröstat- lärt- uppfostrat, så är det väl inte mer än rätt att dessa slantar går till en fin parfym, snygga skor eller något annat myckemycket nödvändigt. Eller?

Bild lånad från nätet

torsdag 14 oktober 2010

Must

Mina damer och herrar. Jag har tappat musten. Lusten. Bland annat den bloggrelaterade. Den kommer väl tillbaka. Under tiden roar jag mig med att läsa era alster som roar, engagerar och berör.

onsdag 13 oktober 2010

Skatter


Det är sådana här små skatter man kan finna i vår tvättmaskin om man glömt att tömma döttrarnas fickor innan tvätt. Eller makens fickor kanske? Stenar och pengar kan också återfinnas i tvätt-trumman. Hoppas maskinen är anpassad efter barnfamiljer. Jag får sätta upp en dekal, töm dina fickor själv innan tvättmaskinen gör det...

fredag 8 oktober 2010

Snö

Jag satt på mitt arbete. Alltså, på min arbetsplats, det var där jag satt. Och det började snöa. Inte utanför fönstret. Utan framför mina ögon. Då åkte jag hem. Tog ledigt.  Arbetsdagen var egentligen inte slut. Vad som orsakade flingorna vet jag inte. Kanske trötthet. Stress. En tumör. Eller bara behov av helg och ett glas vin. Vad vet jag. Men oavsett diagnos så tror jag inte att ett glas vin skadar. Vad tror ni?

onsdag 6 oktober 2010

Åland

Kollegorna ska åka på Ålandskryssning. Minsann. De tycker att jag ska följa med. Men allvarligt talat, är det verkligen lockande att i 24 timmar vara instängd på en yta tillsammans med sina arbetskamrater utan att kunna ta sig därifrån? Bara att befinna sig under samma tak i 9 timmar till vardags kan ibland känns som att det räcker gott och väl. Och då har jag ändå ett eget arbetsrum plus möjlighet att lämna byggnaden...

måndag 4 oktober 2010

Bryt

I dag bröt jag ihop. En aning. De av mig skrivna 5 A4 sidor som  i dag skulle lämnas in till universitetet försvann. Jag hade sparat dem. Jag hade faktiskt det. På datorn. Men något hände och de försvann. Funderar på att i fortsättningen skriva viktiga saker på skrivmaskin. Endast. Eller lägga mig ned och dö. Eller ta mig en whiskey och i morgon göra om flera dagars arbete på ett par timmar. Eller hoppa av den där jävla kursen.

Vilket alternativ skulle du välja?

söndag 3 oktober 2010

Jag vill inte

Den gågna veckan har inneburit mer arbete än vanligt. Mötenmötenmöten. Flera sena kvällar. Mindre tid med barnen. Och med tvätten.. Och min jagpluggarlitevidsdanomförskojskull kurs innehåller massa läsande och skrivande. Mer än jag anade.

Som vuxen börjar jag då prioritera. Arbetet kan jag inte prioritera bort för det är min försörjning. Barnen känns det inte heller helt ok. att välja bort. Tvätten kan gärna maken ta över, å andra sidan lagar han för det mesta maten..Det känns inte heller helt bra att välja bort kursen för den är ju påbörjad och kan i förlängningen hjälpa mig i jobbet.

Så vad är det då som får avstås? Promenaderna med väninnan och att sjungahellreänbra med min roliga kör. Det som håller kropp och själ igång. Vardagsglädjen.

Om det är sådana val som innebär att vara vuxen då vill jag inte vara vuxen. Inte alls. Jag vill ha roligt. Någon gång ibland i alla fall. Är det för mycket begärt?

fredag 1 oktober 2010

Systrar

I morse klädde jag mig i klänning och grå enaningöverknätstrumpor. På engelska overknee. Och tänkte på min syster. Hon som var en styv bonussyster men som inte längre finns i livet. Hon hade likadana strumpor som mina. Köpta vid samma tillfälle. Stora lilla L.

Men så tröstade jag mig med att jag har tre systrar i livet. 2 adopterade och en mer biologisk variant.

Hur har ni det mina kära systrar? Och alla ni andra? Som troget läser bloggen och som jag också känner någon form av samhörighet med. Hoppas ni mår alldeles utmärkt. Det är ju ändå fredag.

torsdag 30 september 2010

Chef

Jag tror jag vet vad jag ska bli när jag blir stor. Chef. Inte för att jag gillar att bestämma, för det gör jag inte. Att ta beslut är inte heller min starka sida. Men som chef inbillar jag mig att jag skulle få ha en sekreterare eller assistent. Som liksom skulle hålla ordning på mina papper. Och på mig. Särskilt på mig.

Som chef för något större företag skulle jag också tjäna mer pengar. Då skulle jag ha råd att även ha en assistent i hemmet. Någon som höll ordning på dammet, såg till att middagen lagades och lite annat smått och gott. Om jag var chef skulle mina ideologiska anledningar att inte ha hemhjälp kanske suddas ut i och med tidsbrist och pengarus.

Just nu är jag mest chef över gympapåspackandet, tvättmaskinen och finnsdettillräckligtmedbröd tillfrukosttimorgon. Och det känns lite futtigt.

En del kollegor behandlar mig ibland lite som en chef. De kommer och berättar vad de gjort eller inte hunnit gjöra (vilket stressar mig för då får jag själv mycket mindre gjort) eller frågar om råd. Jag gillar inte att ge råd. Folk följer dem i alla fall inte. Så nä, jag kanske inte passar som chef. Mångmiljonär skulle nog vara bättre. Ja, jag ska bli mångmiljonär när jag blir stor.

tisdag 28 september 2010

Jag

Trött, tröttare, tröttast, Tant Grön
Tråkig, tråkigare, tråkigast, Tant Grön

Återkommer när något av detta förändrats.

måndag 27 september 2010

Svamp

Bekantingarna häromkring påstår att det bara är att gå ut i skogen och hämta svamp. Hämta, inte ens leta. Vi har försökt, familjen och jag. Efter en timme hittade vi ett tjugotal kantareller. Inte mer. Sedan frös vi och gick hem.

Men det är inte så fasligt synd om mig. För min adopterade tant är en fena på att plocka svamp. Mycket svamp. Så nu har jag fått en kasse svart trumpetsvamp. Det kallar jag att hämta.

Släkt

Vid 39 års ålder har jag fått en lillasyster. Söt, rolig och smart är hon. Trots att hon passerat 20 års strecket så har vi bara varit släkt i ett par dagar. Det var då jag adopterade henne. Natosh.
Jag har ju även adopterat en tant, som en extramormor till mina barn.
Min nära vän H, är mina barns moster, anser barnen i alla fall.
K, vackra, skarpa, kreativa K, har i sin tur adopterat mig som sin lillasyster.

Min självvalda släkt växer, vilket glädjer mig. Mycket.

söndag 26 september 2010

Ännu en repris

Forsätter SVTlinjen och sänder ännu en repris i förkortad version från förra bloggen:

Jag tänker flera elaka tankar om dagen. Om folk jag känner och inte känner. Om jag skulle emigrera till Nya Zeeland så skulle jag säga allt det där elaka högt. Men eftersom jag är en fegis så håller jag tyst.


Sedan stör jag mig på folk som alltid måste säga vad de tycker och tänker om folk utan att tänka på hur sårande det skulle vara. Och då skulle jag sitta där på Nya Zeeland och vara störd över mig själv och det låter ju jättejobbigt.


Något annat som stör mig är kramar. Jag kramar mina barn oändligt många gånger per dag. Min man lite mer sällan, stackarn. Jag kramar riktigt goda vänner när vi ses och bekanta som det var längesedan jag såg. Jag har lätt för fysisk beröring i olika sammanhang och är därför intuitivt medveten om när människor inte vill ha beröring.

Men det har gått inflation i kramandet. Få människor tar i hand nu för tiden, man kramas i stället. Är man ett stor sällskap tar kramandet en bra stund. Jag kan tycka om människor men ändå inte krama dem. Vi kanske sågs nyss, jag känner att jag luktar svett, den andre kanske luktar svett eller så har jag helt enkelt ingen lust. Det är min kropp och jag vill själv bestämma vem jag ska komma nära, beröring är en slags gåva och inte en artighetsritual. Önskar att vi tog mer i hand, att fler hade hatt och lyfte på den som hälsning eller att det blev kutym att tungkyssas i stället för att kramas för då skulle folk bli mer selektiva.

Med detta inägg riskerar jag väl att bli av med massa goa kramar som jag vill ha men det är risker man får ta.

lördag 25 september 2010

Kärlek

Kärlek kan vara:

En krok
Ett erbjudande om att åka och storhandla, laga middag eller ta disken
Frukost på sängen
Erotik
Fotmassage
Att tycka att det är okej att partnern gör livsval som är utvecklande men som kanske innebär sämre ekonomi eller praktiska dilemman
Att lyssna på något för en själv rätt så ointressant, men som engagerar partnern
Att bråka och sedan bli sams
Att trots egen skröplighet skjutsa runt sin partner i rullstol så att hon/han får frisk luft
Att stå ut
Att bädda med nytvättade lakan som hängt ute och luktar solochvind
Att överraska
Att förstå

Och mycketmycket mer..
Vad är kärlek för dig?

Snälla barn

Mina barn är rätt snälla. För ofta turas de om att vara surgnällarga. När den ena är som en rosig mammadröm passar den andra på att ha alla taggar utåt. Och tvärtom. Och det är juste tycker jag. Det är lättare att bråka med en unge åt gången...

Jag är en tönt

Jag är en tönt. Ty jag följer trafikreglerna. Trafikregler är enkla att följa. Inte så där komplicerat som skillnaden mellan dråp och mord eller ringa och grov misshandel. Inte för att jag planerar något av ovanstående brott, men ändå.

Om det står 50 på en skylt, då kör jag 50. Kanske finns det en anledning till att man ska köra 50 just där. Ofta gör det ju det. Tycker jag att skälet är fånigt så kör jag 50 ändå. För vi tycker alla olika. Och om vi alla körde omkring som vi själva tyckte var rimligt då tror jag att vi skulle få fler trafikolyckor.

En bekant fick böter när hon körde för fort på en 30 sträcka. Förmodligen var det 30 just där för att det var en skola i närheten. Hennes argument för att köra fortare var att skolan var ju slut för dagen, det var kväll...

På 70 vägen mellan mitt hem och mitt arbete, denna krokiga landsväg fylld av små utfarter från lantliga hus och gårdar, då kör jag 70 (ok, ibland 75). Det är jag den enda som gör. Jag blir konstant omkörd. För det är töntigt att köra lagligt. Och det går långsammare. Förmodligen är jag känd på byn som den som stoppar trafiken...

Risken med att bryta regler är ju att man kommer på egna. Detta kan ju vara lite skojigt. Men om andra inte känner till ens påhittade regler blir det svårt. Här i byn där jag bor och i det samhälle där jag arbetar har folk hittat på egna regler. På vissa ställen gäller inte gängse utfartsregler, mötesregler på smal väg m.m.
Det förvirrar mig en aning.

Men jag fortsätter vara en laglig tönt. Så det så.

fredag 24 september 2010

Presenten

Maken kommer hem och ser glad ut. "Jag har en present till dig." Med åren har jag lärt mig att detta kan betyda vad som helst. Men eftersom barnen är i närheten så går det sexuella alternativet bort på en gång. Denna present kan vara alltifrån ett smycke, bok, till en ny nagelsax eller toalettborste. Man vet aldrig med maken. Men jag hoppas så klart att det är något fint eller roligt. Eller både och.

Han tar fram en liten förpackning. Det verkar lovande. Det är krokar i den lilla påsen. Krokar. Som han tänker sätta upp i badrummet. Så att jag kan torka mina handvättade BH:ar.

Jag tänker att detta kanske är vardagsromantik. Det är det nog. Blommor hade inte varit lika användbart. Men roligare.

onsdag 22 september 2010

Människor

I dag hörde jag att man kan dela in människor i kategorin, katt och hund människor. Kattmänniskor är egensinniga och kreativa, hundmänniskor bestämda och tydliga.

Jag känner mig bortglömd. Jag tror att det finns fler kategorier. Själv är jag nog en marsvinsmänniska, älskar mat, skygg för främlingar och lojal och (ibland) go mot dem jag känner. Och med tanke på att jag tror att min hjärna håller på att krympa så passar liknelsen ännu bättre...

Vilken djurtyp är du?

tisdag 21 september 2010

3 liv

Idag har jag och min vän E räddat liv. 3 stycken. Denna kväll som vi trodde var en helt vanlig kväll. Men detta var kvällen för grodor att korsagrusvägen och taenpausmittpåvägen och därmed riskera att bli överkörda. Ty grodor bär inte reflex. I efterhand kan jag ju säga att inte heller vi bar reflex så det var väl tur att det inte kom någon bil när vi stod där mitt i vägen och föste och bar grodor och var helt fokuserade på denna viktiga uppgift. Att rädda liv är stort. Oavsett storleken på livet. För vem bestämmer egentligen sådant? Vad som är stort eller smått eller är värt att räddas.

Jag gillar grodor. När jag var liten hade jag och min vän G som vana att fånga och pussa grodor. Ingen av dem blev någon prins.

Fast vad vet jag om det. En massa år senare dök det upp en prins på min tröskel. Eller, prins och prins. I alla fall en reko man som jag stod och står ut med. Och viktigast av allt som stod och står ut med mig.

Detsamma hände G. Fast hon är lätt att stå ut med. Väldigt lätt.

måndag 20 september 2010

Fekalier i maten

Marsvinen reagerar på mina fotsteg. På kylskåpsdörren som öppnas. På prasslande påsar och skärandet av grönsaker. Allt detta tänker de kan innebära mat. De har helt rätt. Dessa ljud kan innebära mat. Det de däremot inte har lärt sig är att om de drar ned hö och grönsaker på burgolvet då kommer det bajs i deras mat. Äckligt. För de bajsar överallt. Oavsett om det är på maten eller ej.

Varför kan de inte lära sig en sådan sak? När de lärt sig så mycket annat.

Eller är det lika omöjligt för dem att lära sig något sådant som för mina barn att på eget initiativ städa sina rum eller som för maken att sluta hänga blöta handdukar överallt utom i badrummet?

Jo, sådant funderar jag över. I stället för att fundera över meningen med livet, varför 7,5 hp känns som så mycket att läsa just nu, vad jag kan göra för att minska miljöförstöringen m.m.

Jag tror att min hjärna håller på att krympa. Drastiskt.

Studier

Det var en dag avsatt för studier. Jag klev upp i arla morgonstund för att hinna plöja igenom ett antal sidor kurslitteratur. Men först frukost. Sedan frukostdisk och oj vad äckliga skåpsluckorna i köket är demåstetorkasav, NU! Sedan in i duschen och när jag ändå är i badrummet såärdetlikabraattsvabbaavdet värsta, NU! Men sedan ska det läsas, ska bara vika lite tvätt först, men oj vad det var rörigt i garderoberna, här måste rensas och vikas ordentligt, NU! Och så börjar det kurra lite i magen men kylskåpet är tomt så det är bara att ge sig iväg till affären och när jag ändåärdärärdetlikabraattstorhandla. Hem, laga lunch, diska och efter en kopp kaffe så ska det plöjas sidor. Men en av minstingen borttappad lånebok måste också hittas, jag börjar leta, NU! Och det var rörigt i bokhyllan och härmåstesorteras ochdärvardendärklädbroschyren, lika bra att beställa lite kläder till barnen försnartärdetkallt.

Där ligger högen med böcker som ska läsas och jag börjar med den översta. Undravadjagskagöratillmiddag och varför är det så tyst i huset? Den ena dottern sitter och klipper sönder strumpor för honskasydockkläder minsann och de där strumporna var väl inget att ha. Och får hon inte sy dockkläder då tänker hon  hänga över sin mamma tills mamman kommer på något åt lillflickan att göra. Något som är roligt är ju att bråkamed storasyster, för då MÅSTE mamma gripa in till slut.

Och helt plötsligt är det dags för middag ochmerdisk och kvällsrutiner. Och jag är trött och orkar inte läsa en rad och undrar hur i hela friden detta ska gå. Och funderar på att be min chef om en veckas hotellvistelse, utan barn, kollegor och annat tjafs. Men vågar inte, för chefen ska göra tre personers arbete just nu och budgeten är skral och jagskanogvaraglad som överhuvudtaget får gå på kurs, även om merparten av kursen ska göras på min fritid.

MEN HUR SKA DET GÅ TILL!?

Fortsättning lär följa...

söndag 19 september 2010

Min taskiga familj

Jag lever inte särskilt sunt. Men de senaste dagarna har varit riktigt osunda. Fett, kolhydrater, alkohol och nikotin. I större mängder än vanligt. Så då tänkte jag att denna soliga röstningsdag skulle framlevas på ett sunt sätt. Då ställer sig maken och 9-åringen och bakar bullar. Kanelbullar. JAG ÄLSKAR KANELBULLAR! Därför kan jag inte stå emot, bullarna måste smakas på. Taskmörtar.

Adjö, sunda söndag. Goddag, nufrossarsdetikanelbullartillsmagenvärkersöndag.

Rörmokaren versus Barcelona

Rörmokaren har varit här. Donat med rören i källaren. Och helt plötsligt är det tryck i duschen. Och det går att tvätta samtidigt som man borstar tänderna. Det är bra. Mycket bra. Ändå står jag och funderar under den starka varma duschstrålen. Var det värt att skippa en weekend i Barcelona för detta? Att vara husägare innebär hela tiden prioriteringar. Vad ska pengarna och tiden gå till? Huset eller annat? Ofta vinner huset.

Detta är inte mitt hus. Utan ett hus ritat av Gaudi. Ett hus som återfinns i Barcelona. Där jag aldrig har varit.

Men visst, det är skönare att drömma om Barcelona i en fungerande dusch än att behöva planera in familjens badrumsbestyr så att det passar tvättmaskinens behov av vattenintag... Visst. Men jag vill fortfarande till Barcelona. Och ha ett fungernade hus. Jag vill ha allt. Vilket gör mig mänsklig. Och en aning frustrerad.

Tankning

Så for jag till den stora staden och stannade ett dygn. Mer än ett dygn. Och min själ tankades med kunskap, kultur och vänskap. Föreläsning en hel dag. Sedan ett besök på fotografiska museét tillsammans med Berta Blondin. Som egentligen heter något helt annat. Sedan anslöt sig Y. Som har fler bokstäver i sitt namn, men det är inte så intressant för er. Och vi åt och drack och betedde oss vuxet för vi talade om hus och barn och en skvätt politik och gick hem vid passande tid. Och det kändes bra. Vännerna från förr. Sällan sedda men så fina. De bästa.

Så nu orkar jag med lite vanlig vardag igen. Tack Berta, du är bäst. Och din familj är underbar.

Höst

Trädgårdens blommor har vissnat. Sakta börjar trädens blad byta färg. Då kommer de. Inte är det de vackraste, eller doftar godast, men man blir glad i alla fall. De är en present från någon som bott i vårt hus förr. Som tänkt till. Att det ska finnas något fint att titta på även när september är i full gång.

Har ingen aning om vad de heter.

Även döttrarnas konstverk pryder trädgården.

onsdag 15 september 2010

Byteshandel

 Jag är hostmedicinlangare. Starka grejer står i min kyl, innehållandes morfinliknande substanser. Mot en skvätt meducin fick jag nyplockade kantareller. Byteshandel när den är som bäst.


Kära adoptivstorasyster, körfröken, bloggrepublikens anarkist, bli frisk!
Jag behöver din hostfria röst.

Men nu, smörstekta kantareller. Jag har världens bästa storasyster!

Repris

Bloggtorka råder. Och liksom SVT sänder jag då repriser när det är lågsäsong på produktionsfronten. Repris från min förra blogg. Men inlägget känns ack så aktuellt...

Vardag var dag


Och så ringer väckarklockan och du trycker på låtmigfåsovalitetill knappen och efter 7 minuter ringer klockan igen. Och så upp och sätta på kaffe och in i duschen, fort, fort, så att du inte krockar med mannen för på morgonen finns inte tid för badrumsromantik (när finns den tiden nuförtiden?). Och så på med kläderna och varförihelavärlden finns det inga strumpor, jag tvättade ju nyss? Och så väcker du barnen som inte alls vill gå upp och du försöker ha tålamod och lockar och pockar och trycker i dem lite frukost. Och barnen ska ha kläder och vartfaaan är deras strumpor, du tvättade ju nyss. Och hår och tänder ska borstas och bilen startar inte så det blir buss. Bråttom, bråttom. Och kanske har busschauffören 7 egna barn och vet hur det är för han väntar och tar inget betalt. Tack, tack. Och du hoppas att favoritfröken ska möta barnen för då blir avskedet från mamma lite lättare och så vidare till jobbet.

På jobbet har de ickependlande, de barnlösa, de äldre och strebrarna redan anlänt. Och du får frågor om ditt och datt och du ler snällt men vill egentligen skrika JAG HAR INTE VAKNAT ÄN! Men klockan slår och arbetsdagen ska börja och du sitter i möten och skriver protokoll och mejl som ingen läser men som måste skrivas för så ska det vara. Du skulle börja leva ett sundare liv men vid lunch tar det sunda livet slut för du är så sugen på pizza, men äter en kebab för det är väl lite nyttigare? Och dagen den går och du dricker massor av kaffe fast du inte är sugen bara för att få en paus, bara för att hålla dig vaken.

Och så tar arbetsdagen slut och du åker hem och i dörren välter barnen dig för de har så mycket att berätta och så många okramade kramar kvar att ge och mannen står och steker fiskpinnar och frågar dig om ditt och datt och du ler snällt men vill säga JAG HAR INTE LANDAT ÄN! Men klockan slår och mamma-och-fru rocken ska på och det ska ätas middag och lyssnas på och tänder ska borstas, rumpor ska tvättas, sagor ska läsas och monstren under sängen ska skrämmas bort. Och så sover barnen och mammarocken åker av men frurocken är på och det ska pratas vuxenprat om praktiska saker och vardagsplanering och egentligen om känslor och sådant för det har du läst någonstans, att det är bra. Men vem orkar prata om känslor, det tar tid och sömnen är så lockande och vi har det väl bra?

Och du ligger och vrider och vänder bland täcken och kuddar och har en stund med dina egna tankar men klockan slår, JAG HAR JU INTE TÄNKT FÄRDIGT ÄN, men det är dags att sova för i morgon ska du upp och inte krocka i duschen och ta barnen till fritids och dig själv till jobbet. Du längtar efter helgen för då ska du sova ut och vara ledig, men var det inte ridlektioner det skulle skjutsas till, barnkalas som skulle ordnas, släkt som skulle ringas för det är viktigt att ha kontakt. Varför är helgen så kort? Och mannen lägger sin varma hand på din kind och du somnar till sist och drömmer om oändligt med tid utan krav i din älskades famn.

måndag 13 september 2010

Kärlek

"Du är så söt så jag vill äta upp dig. Jag vill pussa pussa dig" sa storasyster till lillasyster i morse. Och denna regntunga trötta morgon blev ljusare och mammahjärtat så varmt så varmt.

Mormor

En älskad mormor fick besök. Av mig och min familj. Vi hade förvarnat om vår ankomst. Ändå mötte hon oss med förvirrad blick. Milt smekte jag hennes kind och sa mitt namn. Då lättade dimman framför hennes ögon. "Jag visste att det skulle hända något roligt i dag, jag mindes bara inte vad det var."

Jag är så glad över att få ha en sådan underbar mormor. Jag är så ledsen över att hon nu börjar försvinna i från mig. Bävar för den dagen när hon inte längre minns mitt namn.

Vi pratade om gamla tider. Där känner hon sig hemmastadd. Döttrarna sjöng sånger de nyss lärt sig och mormor log. När hon sedan berättade samma historia, sa samma fraser för tredje gången under vårt korta besök, då var det dags att åka hem. Hon behövde vila. Roliga saker kan vara så tröttsamt när man är gammal.

Min älskadeälskade mormor. Ingen är som hon. Så nu vill jag stoppa tiden. Jag vill att hon fortsätter minnas mitt namn. Att hennes öron känner igen min röst. Att hennes ögon fortsätter glittra när hon ser mig. För ingen har älskat mig så kravlöst som hon. Ingen.

söndag 12 september 2010

Arboga

Vi passerade Arboga på väg mot en älskad mormor ett antal mil bort. Som de flesta städer gjorde Arboga reklam för vad som ska hända på orten framöver. Det var Lasse-Maja loppet nu i september. Sedan julmarknad. I slutet av november. Jag är tveksam till om detta är reklam eller har helt motsatt effekt.

Tänk att fundera på att besöka eller bosätta sig i Arboga. Skulle det då locka att det springs lite i september och sedan får man vänta till nästandecember innan det händer något igen? Tveksamt. Mycket tveksamt.

lördag 11 september 2010

Män och deras maskiner

Hösten brukar vara en kampens tid. Jag som är frusen vill att pelletspannan ska gå för fullt. Min varmblodiga man tycker att vi ska vänta med eldningen. Och så där brukar vi hålla på. Och jag tänker att sådant där borde man kolla upp. Innan man flyttar ihop. Om man har samma nufryserjagtemperatur. Fast det hade väl inte hjälpt. Jag hade flyttat ihop med mannen ändå...

Men nu minsann. Nu går jag här och SVETTAS. För det har nämligen inhandlats någon mackapärtermostat som ska anpassa inomhusvärmen efter utomhustemperaturen. Och den leker min man med nu. En ny liten maskin som ska testas och ställas in och testas igen. Och det är plötsligt väldigt varmt här inne.

Min totalt ickefeministiska reflektion är "män och deras maskiner". Aldrig har gräsmattan varit så klippt, häckarna så ansade, tavlorna så upphängda, brödet så bakat som när någon till detta lämplig maskin inhandlats. Funderar på att köpa en hightec kaffebryggare så kanske jag får frukost på sängen. Eller en superduper dammsugare så jag slipper hjälpa till med städningen.

Kruxet är att det brukar gå över. Fascinationen över den nya maskinen minskar allt efter hand. Tills det bara är en maskin. Bland alla de andra. En maskin som vem som helst kan hantera. Till och med jag.

torsdag 9 september 2010

Barnkläder

Detta är inget nytt. Men jag blir ändå arg. Min sjuåring är ett barn. Med ett barns kropp. Mjuk putande mage, mjuka goa lår. Inte överviktig på något sätt.

Det är ett företag, en heltidssysselsättning att hitta byxor till henne. För nu har hon fyllt sju. Och då tycker klädföretagen av lite billigare sort att hon är tonåring. Det mesta i lagom benlängd sitter som korvskinn på henne. Nu är det minsann slut på bekvämakläderdagarna. De tog egentligen slut redan när hon var 1-2 år, då var det dags att gå till "pojkavdelningen" för att hitta bekväma slitstarka byxor. Men nu börjar hon bli lite medveten om kläder. Börjar tyvärr tänka på vad som är pojkaktigt och flickaktigt. Och flickaktiga byxor kan endast köpas till pinnsmala barn.

Mitt vackra barn tror att hon är tjock. För byxorna sitter som korvskinn. TACK SOM FAEN, H&M OCH ALLA NI ANDRA KLÄDKEDJOR!!

Så nu får jag väl lägga undan pengar så att jag kan gå till de lite finaredyrare affärerna där det fortfarande säljs bekväma barnkläder. Eller så får hon väl gå i sina joggingbyxor året runt. Tacktacktack. Bekväma barnkläder har helt plötsligt blivit en klassfråga. Världen förundrar mig ständigt.

Tonårsfasoner

Jag ska gå på kurs. Vid 3 tillfällen ska jag under hösten åka till den stora staden och lyssna på föreläsningar. Däremellan ska jag läsa en del litteratur. Ingen tvingar mig att gå denna kurs. Jag har själv bett min arbetsgivare om detta. Ändå sitter jag här. Läser sida upp och sida ner. Intressanta sidor. Men jag räknar dem. Och blir glad när det dyker upp en bild i stället för text. En sida mindre att läsa...

Som när jag var yngre. Tragglade läxor. Fuskade ibland. Och blev glad över bilder som minskade antalet rader att plugga in...

Intet nytt under solen. Trodde att jag blivit lite mer vuxen. Men icke.

Lukt

Min handduk är blöt men det är inte väta från mina tvättade händer. Min kudde är upptagen, där ligger redan ett litet huvud när jag ska sova. När jag rör mig i hemmet är det en gänglig varelse som rör sig framför mina fötter. Hela tiden. Känns det som. När jag sitter i soffan har jag en benig kropp tätt tryckt mot mig.

En viss irritation stiger i kroppen, jag känner mig en aning invaderad. Men irritationen sjunker undan när dottern förklarar "Jag vill ha mammalukt". Hon vill känna min doft/lukt/os, då känner hon sig trygg. Och det kan jag inte bli irriterad över. Bara rörd.

måndag 6 september 2010

Men va faan!

Avhörde ett samtal i dag på jobbet. En ung man i 20 års åldern berättar för en kvinna i medelåldern om sin kompis. Kompisen jobbar i byggbranschen. Reser runt en del. Jobbat i Rinkeby bl.a. Och i Rinkeby bryter de upp parketten och odlar grönsaker.

Jisses! Den vandringssägnen valsade runt redan på 70- och 80-talet.  Men då var det visst potatis. Den medelålders damen frågar försynt om ynglingen verkligen tror på detta och skulle det då inte bli vattenskador i hyreshuset om dessa plantor vattnades. Ynglingen svarar att bönor och sådant behöver väl inte så mycket vatten. Sedan tillägger han att han tror på det mesta folk säger till honom. Tyvärr var han varken drogpåverkad eller utvecklingsstörd.

Jag var stum. Började sedan skratta. Avslutade skrattet med att säga att jag tror att de odlar Kat. Ångrade mig genast när jag kom på att korkade människor icke förstår ironi. Skakade nedlåtande på huvudet. Fortsatte skaka på huvudet tills ynglingen lämnat rummet.

Ibland tror jag att det inte har hänt någonting i männsikans utveckling. GAAHHGGRRR!

söndag 5 september 2010

Varför?

Kan någon förklara för mig varför man forskar om hur homosexualitet uppstår. Om det är arv, gener eller miljö? Varför är det viktigt att veta? Ska homosexualitet med denna forskning då kunna botas? Eller ska denna forskning kunna användas av homosexuella för att för omvärlden kunna förklara att jag attraheras inte av samma kön för att det är så jag är utan för att det ligger i mina gener?

Kanske finns det en bra förklaring till att det läggs ned pengar på dessa studier. Personligen tycker jag att det är totalt oviktigt. Det jag önskar människan är att hon ska få känna sig älskad och kunna älska, att hon ska få uppleva förälskelse, attraktion och kärlek. Vem man sedan blir attraheradförälskadkär i tycker jag är helt irrelevant. Faktiskt.

Städtips

  • Ha en tvättkorg i varje sovrum och i badrummet för att undvika kläder på golvet.
  • Varje sak i hemmet ska ha en bestämd plats. Gå en tur i bostaden varje kväll och se till att allt ligger där det ska.
  • Damssug ofta. Köket varje dag.
  • Dammtorka, dammsug och svabba golven minst en gång i veckan.
  • Om du har klinkergolv, ta en tandborste och rengör fogarna så att de inte blir missfärgade
                                                             HA,HA,HA
                                                                   HA
Trodde ni på det där? Här kommer mitt riktiga städtips:
När hemmet är så rörigt och smutsigt så att du inte står ut, bjud hem folk. Då känner du dig tvungen att städa. Förhoppningsvis känner familjen likadant. Om de inte gör det, skäll ut dem tills de börjar hjälpa till med städningen. Om du inte är den gapiga sorten, börja städa själv med en lidande min och djupa suckar. Kanske får de övriga i familjen dåligt samvete och börjar hjälpa till. Men bara kanske.

Sitt sedan med dina gäster och fundera på om det var värt att städa hela bostaden för att dessa människor skulle komma och glufsa i sig mat. Ibland är det värt det, ibland inte. Det är en risk man får ta. Hur som helst har du nu ett städat hem. En stund i alla fall.

lördag 4 september 2010

Lurifax

Jag är bra på att luras. Jag lurar mig själv allra bäst. Jag tänker att detta med att äta nyttigt ska jag börja med. Snart. Kanske i morgon. Men inte i dag, för jag hinner inte, orkar inte.

Jag tänker att jag borde röra på mig mer. I morgon kanske. Men inte i dag. För jag hinner inte, orkar inte.

Snusandet borde jag sluta med. Men jag vet tandläkare som snusat massor av år. Då är det väl inte så farligt? Att tandhalsarna syns försöker jag att inte tänka på.

Det är stökigt här hemma. Men det tar jag i morgon. Då har jag nog mer lust och ork.

Kurslitteraturen till den där intressanta kursen som jag själv valt att gå borde verkligen läsas. Men jag hinner läsa. Sedan.

O.s.v.o.s.v.

En liten lurifax är vad jag är. Känner någon igen sig?

fredag 3 september 2010

Lista

Min tycka om lista, utan direkt inbördes rangordning:
  • Barnen, alltid närmast mitt hjärta. Älskar dem ALLTID, men tycker inte alltid om dem...
  • Mannen, se ovan
  • Lite olika människor som jag är släkt med eller som jag vuxit upp med
  • Vännerna
  • Kören
  • Vissa kollegor
  • Marsvinen, vilket förvånar mig. Tänk att man kan vara fäst vid så fåniga små djur.
  • Min bil
  • Min laptop
  • Vissa skivor, jazz, rock, visor, soul, hiphop, bara det svänger eller berör
  • Min mobil, för den har radio och tar bra kort på nära håll, men egentligen är den kass
  • Mina tofflor
  • Mina hålfotsinlägg, de gör att jag inte känner av skruvarna i knät lika mycket...
  • Några smycken, framförallt dem jag fått av vänskap eller kärlek
  • Vissa av böckern i bokhyllan
  • Författare som berikat mitt liv, Bodil, Kerstin, Maj-Gull, Kristina, Fjodor, Michael och många fler
  • Skådespelare som berikat mitt liv, Allan, Mona, Johnny, Nicole och många fler
Vad, vem , vilka tycker du om? Jag är nyfiken. Berätta!

Alla bilder är "lånade" från nätet. Utom den på marsvinen. Det är min egen.

Artighet

Det är artigt att hälsa folk välkomna. Det visste jag sedan förr. Fru Venus har lärt mig att så gör man även i bloggvärlden. Så välkomna all följare. Gamla och nya. Kul att ni tittar in. Men jag undrar, vissa följare har inte lagt upp en länk till sin blogg. Betyder det att de inte har en blogg eller att jag måste "googla" på deras alias för att hitt dem? JAG ÄR OTEKNISK och vet inte sådant.

torsdag 2 september 2010

Linserna

Jag var hos optikern. Igen. Tryckte in linserna. Bra, tänkte jag, då kanske jag kan bli en ickeglasögontant nu. Fick inte ut dem. Kände mig helt dum i huvudet. Optikern skulle hjälpa mig. Han fick inte heller ut dem! Han försökte och försökte. Jag tyckte först att det var lite bra. Ett bevis på att jag inte är dum i huvudet. Sedan fick jag lite panik. Var inte så sugen på att åka till någon ögonakut. Till slut ploppade de ut. Linserna, inte ögonen.

Jag tänker fortsätta bära glasögon. Stolt ska de sitta på min näsa. Jag har bestämt att jag passar i glasögon. Och eftersom hjärnan tror på det man säger till den så tror nu min hjärna på att jag ser fantastisk ut i glasögon. Och huvudsaken är ju vad jag själv tycker.

tisdag 31 augusti 2010

Far

Min far säger att jag var väldigt glad som barn. Jag är skeptisk. Han är rätt så disträ och det var ett antal år sedan jag var barn.Åren kan få en att glömma hur det egentligen var. Jag tror att jag föddes allvarlig och seriös. Min rynka mellan ögonen har alltid funnits där. Så det så.

Fördelar och nackdelar

Fördelarna med att det är kallt ute är att man nu inte kan vara barbent. Därför behöver man inte raka benen. Det är skönt. Nackdelarna med att det är kallt ute är att man låter bli att raka benen, sätter sedan på sig ett par nylonstrumpyxor och genom ljust tyg syns behåringen och genom mörkt tyg letar sig hårstråna ut. Det ser ut som strumporna är pälsbeklädda. Det är inte snyggt. Inte alls.

söndag 29 augusti 2010

Lön

Så kom lönen. Och det var ju skoj. Ett tag. Sedan skulle räkningarna betalas. Och sedan var lönen slut.

Kära döttrar! Bli inte akademiker. Gå icke på någon fånig högskola, läs inte på universitet. Du får rätt kasst betalt och har massa skulder hos CSN som du aldrig kommer kunna betala tillbaka. Om du har högskolepoäng så förväntas du också kunna en del saker och om du har otur så får du ett ansvarsfullt jobb. Det är besvärligt.

Skippa era drömmar om att bli veterinär och läkare, snälla! Kära nioåring, håll fast vid din ursprungliga plan som du gav uttryck för när du var i 3 årsåldern. Du skulle jobba i blomsteraffär, bli Charliebrandman (ingen vet fortfarande riktigt vad det betyder) och ha 40 barn. Om du minska barnantalet en aning bara så är resten av planen mycket bra!

Kära sjuåring! Du vill arbeta halvtid som läkare och halvtid som skräpplockare. Ägna dig i stället helhjärtat åt att plocka skräp. Du får vara utomhus mycket och har inga studieskulder. Lyd din mor. För en gångs skull.

Eller så ser ni till att vinna massa miljoner och då kan ni göra vad faen ni vill! Det sista rådet var nog det bästa.

Minne del 2

Det sägs att den som har dåligt minne ska ha minnesregler. Och att man ska associera. Jag t.e.x har svårt att komma ihåg namn. Och försöker då associera. Ett exempel:

En kvinna presenterar sig som Lisa. Jag försöker tänka om jag känner någon Lisa sedan tidigare. Och det gör jag! En gammal släkting som jag inte sett på länge. Undrar vart hon bor nu. Flyttade inte hon? Men hennes dotter Lena bor nog kvar i Göteborg. Göteborg. Dit vill jag. Och träffa min kära vän B. Men kvinnan framför mig liknar inte min gamla släkting. Hon liknar mer Maria. Min f.d kollega som nu bor i Blekinge. Jag borde verkligen höra av mig till henne, det var så länge sedan. Faaan! Vad hette människan nu? Var det Lena? Eller Blekinge? Kan man heta Blekinge?

Om man ska använda sig av associationer då ska man nog hålla dem mer i schack än vad jag gör....

Minne

Det är mycket jag glömmer.

  • Handla hushållspapper
  • Vad folk heter
  • Smörja fötterna
  • Att ladda mobilen
Och mycket mycket annat. Men annat minns jag väl. Tittade in hos Anna (en av mina följare ochjgaorkarintelänkajustnu) och såg en fin skärbräda. Med mönster på. Ett mönster som jag minns. För i en karott med samma mönster brukade min bonusmor förvara stekt inlagd strömming. Det var gott. Sådant minns jag. Medan familjen får vara utan hushållspapper ännu en dag...

lördag 28 augusti 2010

Dagens ros..

..går till alla "följare", läsare och kommentatorer. Tack!

Jo. Även kärringar kan bli sentimentala. Men bara i smyg...

Det går fort..

..att bli gammal. Förra året fick jag vid ett par tillfällen visa leg. på systemet. I går när jag var hos optikern frågade han om jag ville komplettera mina linser med ett par progressiva glasögon.

1. Jag vill ha linser för att slippa glasögon, PUCKO, tänkte jag.
2.Progressiva glasögon behöver man när man är äldre. Är det det du menar, ATT JAG SER GAMMAL UT??!!! Tänkte jag.
3. Men jag höll god min. Eftersom jag behövde hans hjälp att få ut den ena linsen.
4. Jag ska verkligen försöka att snabbt ta mig ur denna ålderskris. Det är urfånigt att krisa över ålder. Alternativet till att åldras är ju att dö och det är jag inte särskilt sugen på. Just nu.

fredag 27 augusti 2010

Lyd mig

Lyd mig nu. Ni hör det inte, men jag pratar med djup bestömd röst. Kärringar behöver inte linser. Kärringar behöver inte linser. Ty jag satt hos optikern. Med en fåfäng förhoppning om att slippa mina glasögon. Och med blinkreflexer som du icke kan föreställa dig. Detta besök slutade med att jag måste komma tillbaka till optikern. För att bevisa att de linser som det tog nästan en timme att sätta iiii ögonen även kan tas ur. Av egen hand. Utan hjälp av en optiker. Snälla säg nu att jag har en ålderskris, att den går över och att det är helt okay att bära glasögon livet ut. Snälla!

torsdag 26 augusti 2010

Kärringskolan lektion 14

En kärring låter alltid bestämd och tvärsäker. Även om hon inte har en aning om vad hon talar om. Med bestämdhet kommer man långt. Var dock noga med rösten. Tonläget kan vara lite aggressivt vid behov men får icke gå upp i falsett, då förstör man det hela. Bestämda brösttoner är bäst. Prova får ni se!

Aktuellt 25/8 del 2

En annan nyhet i går var att mer än hälften av dömda våldtäktsmän är invandrare. Enligt Sverigedemokraterna. De tyckte därför att vi ska vara restriktiva med invandringen.

Vetenskapligheten i deras rapport verkade väldigt tunn.
Det är ju mest män som våldtar. Varför inte utvisa alla män och pojkar, precis alla som uppnått säg 12 års ålder, svenskar och invandrare? Då har man ju löst det problemet.

Aktuellt 25/8 kl 21.00

Den stora nyheten på Aktuellt i går var kriget i Afghanistan. Att svenska trupper varit med och krigat. Skjutit och blivit beskjutna. I flera dagar i sträck. Wow. Vilken nyhet, tänkte jag. Jag trodde att svenskarna enkom var där för kulturutbytet.

Kan någon klok människa förklara för mig varför ett påstått neutralt land som Sverige skickar militärer över halva jordklotet för att skjuta på människor som förmodligen (nu kommer en fördom, jag vet, men det är min blogg så jag skriver vad fan jag vill) knappt vet var Sverige ligger!?

Jag vill verkligen ha en förklaring. Argument. Är det någon av er läsare som vet?

onsdag 25 augusti 2010

Kärringskolan lektion 13

Kärringar skvallrar aldrig och pratar aldrig skit om andra människor eller företeelser. De talar bara av egen erfarenhet. Kärringar vet bäst.

tisdag 24 augusti 2010

Tjock

Jag är tjock, säger jag till kollegan. Nää, svarar han. Bara lite mindre smal.

Jo, så kan man också se på det hela.

Barn..

..har nästan alla åsikter om. Hur många man ska ha, med vilken tidsintervall, amning och hur länge, uppfostran, mat, sömn o.s.v.

Det är inte alltid lätt att vara förälder. Kanske på ett sätt svårare i dag än förr. För både vi föräldrar och våra barn sköljs över med information om hur vi ska vara. Hela tiden.

Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan. Utifrån vad de själva har med sig i bagaget. Få föräldrar vill sina barn ont. Ibland misslyckas man ändå. För orken och tålamodet tryter.

Våld mot barn kan jag förstå i vissa sammanhang. Men aldrig förlåta eller ha överseende med. Våld mot barn skadar. Alltid.Alltid.