Om jag nästa år träffar några nya vänner så ska de vara i 25 årsåldern, singlar och utan barn. Alla mina vänner har nu barn. Och det är säkert roligt för dem, ibland i alla fall. Men det försvårar umgänget. Inte för att det är något fel på varken vännerna eller deras familjer det är bara det att det allt måste planeras så in i helvete. Hänsyn måste tas till knattar och partners för att kunna planera in en träff. Impulsumgänget är ett minne blott.
Vännerna, de väldigt vuxna, som redan har utflugna ungar och ibland även utflugen man/fru är ju lite lättare att träffa. Om det inte vore för krämporna. För när 40 är passerat så dyker de mest märkliga åkommor upp. Som förhindrar umgänge om man har otur.
Så för impulsivt umgänge önskar jag mig nu någon ung, frisk, strak obunden människa. Ska bara kolla i almanackan så att det funkar med familjen...
Hum, det var det då ;-)
SvaraRaderaVi hade fem pojkar och det har aldrig stoppat oss från att vara spontana. Men, då har vi inte varit nattugglor eller festprissar...
Kramar från mig <3
Gott Nytt År!
SvaraRaderaha ha- jag tillhör åldersgruppen krämpor
SvaraRaderaVa fan, jag kommer trots lite krämpor!! :-)))
SvaraRaderaJag kommer. Får nog skynda mig, för än så länge har jag inte några krämpor. God fortsättning!
SvaraRaderaJust det jag. Du kommer bara tycka att dom där snorungarna är jobbiga och aldrig går och lägger sig, eller tänker på morgondagen. Det blir en vana till slut att man måste planera och ta hänsyn till höger och vänster.
SvaraRaderaSjälv är jag så gammal att till och med krämporna är ett passerat stadie.
Det är nog bara att anpassa sig och hålla sig i rätt fålla.