Detta är en bild av mitt inre

fredag 31 december 2010

Nya vänner

Om jag nästa år träffar några nya vänner så ska de vara i 25 årsåldern, singlar och utan barn. Alla mina vänner har nu barn. Och det är säkert roligt för dem, ibland i alla fall. Men det försvårar umgänget. Inte för att det är något fel på varken vännerna eller deras familjer det är bara det att det allt måste planeras så in i helvete. Hänsyn måste tas till knattar och partners för att kunna planera in en träff. Impulsumgänget är ett minne blott.

Vännerna, de väldigt vuxna, som redan har utflugna ungar och ibland även utflugen man/fru  är ju lite lättare att träffa. Om det inte vore för krämporna. För när 40 är passerat så dyker de mest märkliga åkommor upp. Som förhindrar umgänge om man har otur.

Så för impulsivt umgänge önskar jag mig nu någon ung, frisk, strak obunden människa. Ska bara kolla i almanackan så att det funkar med familjen...

Tjock är chict

Nästa år hoppas jag att det blir modernt att vara tjock. Det är så märkligt att tjocka människor av en del anses som sämre än smala. Som om de saknar karaktär och därmed är helt ryggradslösa. Det finns massa anledningar till att man är tjock. Det viktigaste är väl hur man är som person?

Människor som bestiger höga berg och omkommer eller tränar sig till hjärtstopp, de blir en form av hjältar. Tjockisar som drar på sig olika sjukdomar får skylla sig själva.

Om man lyckas gå ned i vikt så det blir synligt berömmer omgivningen en unisont. Om man tänker goda tankar, bidrar till en bättre värld eller gör små vardagsunder så är det inte lika många som applåderar.

Det klart att kroppen tar stryk av massa överflödigt fett. Kroppen tar stryk av mycket. Men detta fokus på hur kroppen ser ut är jag innerligt trött på. Trött på mina egna tankar om vikt också. Borde bli av med ett par kilon tycker jag. Men varför egentligen? Det finns mycket viktigare saker att fundera över. Tycker i alla fall jag.

SMS

Jaha. Så kom det första sms:et som önskade gott nytt år. Ett sms i kedjebrevsliknande form. Ni vet, du är underbar och utvald, skicka detta vidare blablabla. Att skicka sådana sms till mig får mig att känna mig allt annat än utvald. Hellre en kort personlig hälsning än dessa dravlande massutskick formade efter någon mall. Vad fan är det för fel på ett enkelt Gott Nytt År?

Till Er


Glitter, guld, glamour önskar jag er under 2011!
Roligheter, underbara händelser och en helt överkomlig vardag önskar jag er också!
Kram

torsdag 30 december 2010

Årets kärring 2010

Vinnare av årets kärring blir två personer, de får dela förstaplatsen.Cici och Ingersord, grattis! Juryns motivering lyder:
De båda besitter stora kunskaper om kvinnors situation både ur ett makro och ett microperspektiv. De har förmågan att skapa saker med sina händer så som avancerad husmanskost,  läsvärda texter, textila konstverk och mycket mer. De är mycket livskloka och har båda rejält med skinn på näsan men visar stor omsorg om den som behöver. Ingen av dem är rädda för att ta i varken när det gäller intellektuella utmaningar eller fysiska. De är puräkta kärringar helt enkelt!

Årets vänligaste kärring blir Fru Venus. Med glada tillrop, stor empati och ett öppet sinne har hon delat med sig av sin vardag och fått många att skratta och bli berörda under året som gått. Hon är min trognaste läsare och jag värderar henne mycket högt.

Årets på godvägattblikärring är Magda. Med diskussionslust och rättspatos följer hon sin egen väg och delar frikostigt med sig av sina åsikter och sitt liv. En kärring får gärna ha en hängmatta i vardagsrummet, detta är ett gott tecken på att hon inte låter sig hunsas av fåniga borden och måsten. Jag håller tummarna för hennes väg till det journalistiska yrket.

Årets sötaste kärring tillika villsågärnavarakärring blir Natosh. Med få ord  och roliga bilder beskriver hon sin vardag och sina tankar på ett mycket humoristiskt och intelligent sätt som får mig att skratta gott. Hon är också den som kan säga till Tant Grön om inläggen blir alltför sentimentala och tappar kärringfokus, vilket Tant Grön är mycket tacksam över. Hon är precis som man önskar att en lillasyster ska vara.

Årets modigaste och fotografiska kärring är Lairama. En kamera i hennes hand blir poesi och trots tidigare svårigheter i livet så behåller hon en positiv syn på livet och beskriver med en kärlek som starkt berör sina döttrar och sin make.

Årets bubblande kärring blir Singelmamman som ser till att få i sig tillräckliga doser med champange och annat gott som hör livet till. Hon är inte rädd för nya bekantskaper, är social och hennes texter bubblar fram och sprider humor och tankar omkring sig.

Årets skönhetskärring är Shamrock som till och med har en blogg om hur man kan vårda sitt yttre, det finns ingen regel som säger att en kärring behöver vara ful.

Årets värmländska kärring blir Solängen. Hon får mig att skratta gott med sina värmländska historier och sin beskrivning av sitt liv ihop med Gino. En form av frändskap har uppstått mellan oss då vi tycker lika i mångt och mycket.

Årets poetiska och omtänksamma kärring bli Madlar. Med ett vackert språk berättar hon om det lilla och stora i livet och den kärlek som strömmar ur hennes texter värmer gott.

Årets jagvarmedfrånbörjan kärring blir finfina Lusamusa. Den första som jag minns började kommentera min blogg och som gjort en fantastisk resa det senaste året. En inre resa som resulterat i en ljuvlig liten bebis.

Ni andra, fortsätt ert goda kärringarbete, nästa år kanske det är er tur att vinna! Om jag nu fortsätter blogga och om jag fortsätter med årets kärring. Den som lever får se.

tisdag 28 december 2010

Bikt

Ja, då är det väl dags att summera årets synder. Inte för att jag tror att det kommer att bli någon större förbättring nästa år. Jag är som jag är.
  • Jag har skällt ut mina barn
  • Jag har skällt ut min man
  • Jag har ägnat mig åt känslomässig utpressning
  • Jag har låtit jobbfrustration gå ut över min familj
  • Jag har varit sur utan synbar anledning
  • Jag är tjockare än förra året
  • Jag har rört på mig alldeles för lite
  • Jag har slarvat med kontakten med vänner och släkt
  • Jag har slarvat
  • Ja har ljugit
  • Jag har önskat livet ur personer som skadat/sårat till mig närstående
Däremot har jag inte
  • Varit otrogen
  • Misshandlat
  • Mördat
  • Stulit
Och det är ju bra. Eller hur?

Rättelse

Man kan tro att mitt liv är rosenrött. Att barnen säger klokroliga saker mest hela tiden. Att maken ständigt pysslar om sin fru, hennes ägodelar och hemmet. Att Tant Grön är harmonisk och ser det roliga tillvaron. Det kan man ju tro om man läser min blogg. Det är så klart inte helt sant. Livet är ju sällan svart eller vitt, utan befinner sig mer i olika grå nyanser. Mitt liv är rätt grått med inslag av lite andra färger då och då. Bara så att ni vet.

måndag 27 december 2010

Kärlek kan vara..

..att någon putsar ens skor. Vilket maken gjorde nyss. Mina nya skinnstövlar som jag gav mig själv i julklapp (väntade tills rean och fann ett par som var ok. till halva priset!) står nu i hallen putsade och insmorda för att hålla längre. För den putsningen får maken en puss och kanske något mer.

Så näe, trots släktstatisktiken så är skilsmässa inte aktuell. (Apropå förra blogginlägget)

Hjärnröntgen

Som jag längtade efter dessa lediga dagar. Som jag drömde om dessa sovmornar och dagar omkringhasandes i morgonrock. Nu har jag varit ledig i knappt en vecka. Och jag är rastlös! Uttråkad av all tvätt och disk som måste göras trots semester. Irriterad på smått uttråkade barn vars vänner är bortresta. Less på halt väglag som gör att jag drar mig för att bege mig ut på vägarna.

Kanske borde jag ge bort min lyxiga ledighet till någon annan. Eller låta undersöka min hjärna. Finns det bot för rastlösa kärringar? Ge mig i så fall receptet.

Statistik

Sjuåringen är bekymrad. Hon vill inte att jag och maken ska skiljas. Vilket vi inte har några planer på för tillfället så jag undrar stillsamt varför denna oro? Det visar sig att ungen är bevandrad i statistiskt tänkande. Hon rabblar upp alla skilsmässor i släkten. Hennes mormor och morfar är ju skilda, likaså deras föräldrar i sin tur. Farmor och farfar är också skilda och farmors föräldrar skilde inte de sig också? Nä, farmors pappa dog när farmor var liten, svarar jag. Jaa, men ändååå, svarar hon. Ja ändå. Vuxna skiljer sig. Men inte vi, inte nu. Vi är för mätta och lata. Men sådant får man inte skoja om med en sjuåring. Så jag avlägger ännu en gång ett äktenskapslöfte. Nu inför min sjuåring. Hon ser betydligt strängare ut än en vigselförättare, men hennes kramar är desto ljuvligare. Min storalilla M. Tänk att vi lyckades få en sådan underbar unge.

lördag 25 december 2010

I år igen

Hur många gånger ska en företeelse upprepa sig för att det ska bli en tradition? För andra året i rad tillbringade maken en del av julafton nere i källaren. Neej, det var inte för att han var besviken över klappar han inte fått. Neej, jag hade inte skickat ned honom dit för att han skulle straffas för något. Det var värmepannan som krånglade. Helt plötsligt var det rätt så kallt i vårt hus. Precis som förra året. Och precis som förra året så fixtrixade maken ihop något provisoriskt som vi hoppas håller tills det blir vardag igen...

Att svärmor ringer och frågar sin äldsta son när vi kommer och hälsar på för hon har faktiskt gjort massor med mat och sedan inte lyssnar på svaret utan fortsätter att prata om all mat hon gjort som ändå ingen äter och hur jobbigt det är och att hon abslolut inte kan komma till oss för hon har ju gjort så mycket mat som någon måste äta upp och är det verkligen så besvärligt att sätta sig i halt väglag med barnen och åka någon timme nu när hon nu inte vill att maten ska bli dålig och varför bor vi inte närmare och jag vet att vi åker och hälsar på henne och maken suckar och jag tittar på TV med rastlösa barn och svärmor tycker att vi äter för dåligt och sedan åker vi hem igen. Det är däremot en stående tradition.

(Ska tillägga att jag egentligen gillar min svärmor, men inte runt jul då hon drabbas av ett märkligt sinnestillstånd som inte går över förrän i mitten av januari)

torsdag 23 december 2010

Hej

EN JULIGARE JUL OCH ETT FANTASTISKT ÅR 2011 ÖNSKAR JAG ER KÄRA BLOGGLÄSARE!

Från en kärring som tror mer på tomten än på Jesus och är ändå väääldigt osäker på det där med tomten..

tisdag 21 december 2010

Tack förfäder..

..för att ni för länge sedan lät er omvändas till den kristna tron och därmed gav mig helgdagar att vila på. I dagarna 19 kommer jag nu att vara ledig. Då ska jag väl i alla fall ha hunnit bli frisk lagom tills jobbet startar igen. Skål för mina 19 dagar!

Prästen

Jag lyssnade på en präst i dag. Som sa att vi firar jul för att Jesus föddes, men att de flesta nästan glömt det nu och i stället bara tänker på mat och paket. Han berättade inte att människor även innan Jesu födelse hade lite festligheter under den mörkaste tiden på året och att kyrkan "snodde" de festligheterna och gjorde det till något kristet.


Själv berättade jag inte för honom att anledningen att jag själv firar jul är för att jag är tacksam över att kyrkan hittat på lite helger så att jag kan få vara ledig, sova, äta och dricka whiskey lite när det faller mig in. Med tanke på jul och påskledigheterna så är det bra att kyrkan lyckats lura så många, till och med staten. Det betyder fler helgdagar till mig.

måndag 20 december 2010

Årets kärring

När jag var ung brukade ett nyhetsprogram på TV utse årets svensk. Det gick väl sådär. Flera av de som blev utsedda visdade sig sedan inte ha riktigt rent mjöl i påsen. Jag tror att "årets svensk" är nedlagt nu.

Men med kärringar är det ju annorlunda. De har alltid rent mjöl i sin påse. Kanske borde jag utse årets kärring? Kanske till och med olika kategorier av årets kärring? Tycker inte om att sätta etikett på människor och inte heller om tävlingar, men kanske ändå..? Vad tycker ni? Ska fundera på det. Året är ju ännu inte slut.

En ful kärring

Hjälp! Det har flyttat in en ful kärring i mitt hem. Hon är blek, rödögd, rödnäst. Hennes hår ligger glanslöst platt även om det verkar hyfsat nytvättat. Hon har svettfläckar under armarna, vilket är bland det äckligaste jag vet. Hon andas tungt som om hon vore täppt i näsan och ibland ger hon ifrån sig ett fräsande ljud. Det är något solkigt och motbjudande över hennes varelse. Det allra värsta är att hon förföljer mig överallt, i dag var hon med på jobbet också. Men hon visar sig bara om det är en spegel i närheten, den maran. Så tills hon försvunnit ur mitt liv så får jag helt enkelt undvika speglar. Eller så får jag be maken slänga ut henne i snön. Jag förstår inte vad hon vill mig!

fredag 17 december 2010

Omsorg

En av anledningarna till att jag gifte mig var att någon skulle ta hand om mig när jag var sjuk. (En annan att ha någon att skylla på när saker försvunnit eller gått fel.)

Nu vet jag varför jag har en blogg och Facebook. Alla är så omtänksamma när man är sjuk. Snälla tillrop och kryapådig hälsningar. Det värmer. Särskilt nuförtiden när maken sällan ler bekymrat och baddar min febriga panna, utan ser till att resten av familjeföretaget med mathämtalämnadiska fungerar i stället. Gott så, men en aning ömkad vill jag bli. I lagom dos. Så tack bloggvänner och Facebookare, ni får mig att känna mig omtänkt och ombesörjd. Men nu är min plan att bli frisk fort som fan så att jag kan koka knäck och klä granen och få frossa i allt som är onyttigt.

torsdag 16 december 2010

Det ordnar sig

Jag hade ju ett dilemma för ett tag sedan angående festval. Jag löste det genom att glatt tacka ja till båda festerna. Personalfest först och sedan "efterfest" med dem som jag vill umgås med lite längre. Kom på sedan att det nog blir lite stressigt. Men jag tror att det har löst sig nu. Jag sitter här med svullen hals och feberfrossa så fort värktabletterna börjar gå ur kroppen. Så det blir nog inget festande alls. Och ingen färdig uppsats till högskolan heller. Och det sista på jobbet blir väl inte gjort innan jul. Och jag orkar inte bry mig om det. Så jag är nog sjuk.

onsdag 15 december 2010

Kursen från helvetet

I optimistisk anda tänkte jag att det ska nog gå. Jobba heltid och plugga lite vid sidan om, det ska hinnas med. Men jag visste inte då att jag skulle plugga en kurs utsprungen från helvetet. Ämnet är intressant, men det är så jääävla mycket att läsa och skriva och det blir aldrig klart. Så nu vet jag vad jag har att göra under jullovet. Skrivaskriva, med litteraturhänvisningar, analyser och fan och hans moster.

Jag som barabara vill vara lite ledig.

Att åldras

Förra året hände det vid ett par tillfällen att jag ombads visa legitimation på Systembolaget. Det var lite glädjande. Detta år har jag vid ett par tillfällen i stället bedömts vara 50-60 år. Eller hur ska jag tolka det när kvinnor i 50-60 års åldern säger till mig "när vi var unga", "vår generation" och så tittar de på mig som att jag ingår i detta vi. Jag föddes faktiskt på 70-talet, sätt på dig glasögonen, svarar jag inte alls. Men har god lust.

Hur har jag i omvärldens ögon lyckats åldras 30 år på bara 12 månader?! Jag som ska ha 40 års fest nästa år. Det kanske blir en 70 års fest i stället...

tisdag 14 december 2010

Säg roligt och jag klipper till dig!

 Här kommer ett meddelande från en surkärring. De senaste veckorna har jag stött på människor som påstår att de bara kan göra sådant som är roligt. De går på lust, säger de. Jobba måste vara roligt, säger de. Då kan jag tala om att om jag inte hade:

  • Huslån
  • Studielån
  • En familj som behöver mat
  • Räkningar att betala
  • En tro på att bidra till samhället efter bästa förmåga
  • Noll förmögenhet
  • Noll rika föräldrar/släktingar
DÅ HADE JAG OCKSÅ SETT TILL ATT HA ROLIGT HELA JÄVLA DAGARNA!!

måndag 13 december 2010

Dum i huvudet

I en för tidig julklapp gav jag mig själv 4 timmar. Fyra timmar i hemmets lugna vrå utan att familjen närvarade. Jag hade gett mig själv städtvättdiskförbud. Dessa timmar skulle ägnas åt fotbad, paketinslagning och en god bok. Vad händer? Efter lite slösurfande så sätter Tant Grön igång med att skriva jobbmejl (fast jag tagit ledigt), viker tvätt, diskar, styr upp tråkiga inköp. Ingen tvingade mig till detta. Bara min lutherska ande. Jag är helt dum i huvudet. Det kommer dröja länge innan jag åter igen har möjlighet till en ledig eftermiddag ensam hemma. Men fritid verkar ju helt bortkastat på mig.

Tårar

Så stod jag där i en gympasal med tårar i ögonen. Nioåringen var skolans lucia, vacker, lugn och läste en vers med hög klar röst. Då svämmade mammahjärtat över av rörelse.
Själv var jag rätt ful i den åldern, förpubertal med utstående tänder. Och töntig, med  brödernas ärvda kläder och noll koll.
Dottern är däremot är vacker och inte töntig alls, bara en aning egensinnig. Vilket bara är bra. Mycket bra.

lördag 11 december 2010

Jultraditioner

De flesta familjer har någon form av jultraditioner. Så även min familj.

1. Varje år får vi förklara för släktingar att vi väljer att fira julafton hemma, med bara våra barn. Vi är tillräckligt artiga för att inte tillägga att det blir lugnast så och vi går inte heller in på varför vi tycker så...

2. Varje år letar vi efter lådan med julsaker, vissa år finner vi den, andra år inte.

3. Varje år får jag förklara för maken det nödvändiga med att ha en julgran. Vissa år blir det en fin gran, vissa år ser den mest sorglig ut.

4. Varje år bakar jag och barnen pepparkakor och spritsar dem med glasyr. Det slutar ofta med att jag avslutar baket själva då de tröttnar rätt så fort. Även jag tröttnar, men känner ett visst ansvar för att det ska bli klart. Pepparkakorna blir mest som prydnad, inte för att de är särskilt vackra utan för att de inte blir särskilt goda.

5. Knäcken måste alltid koka mycket längre än vad som står i receptet och blir sedan väldigt hård eller väldigt mjuk. Ett år blev den perfekt, det året minns vi fortfarande.

6. Tomten stiger aldrig in i vårt hus, däremot tar han tacksamt emot den pepparkaka som vi lägger ut till honom på julafton. Men han har bråttom så vi hinner aldrig se honom.

7. Till frukost på julaftons morgon får man smörgås, varm choklad och flera sorters kakor.

8. Vi det dukade julbordet ska det finnas plats för en oväntad gäst. Någon gång kanske den platsen kommer att nyttjas av en behövande vän.

Ja, och sedan är det ju julklappar och TV och choklad. Hur brukar din jul se ut?

fredag 10 december 2010

Helg

 Så här hoppas jag att min helg blir:
Sovmorgon


Frosseri
Gott vin
Lyckat bullbak
Lyckat pepparkaksbak
Krama barnen
Ett skönt fotbad

Hoppas jag får som jag vill. Trevlig helg allihopa!

torsdag 9 december 2010

Ungen

Vid middagsbordet undrar sjuåringen varför alla i klassen tycker att hon är så rolig.
-Det är för att du är så smart, smarta människor är ofta roliga, drar hennes far till med.
Sjuåringen tänker en stund.
-Ja, det stämmer nog. Du, pappa är ju väldigt smart och rolig. Mamma är mindre smart och inte lika rolig.

(Mindre smart=tjatig, det är min tolkning)

Det blir kväll och sjuåringen tittar mig djupt i ögonen.
-Jag tror att pappa älskar dig mer än vad du älskar honom, säger hon.
-Jaså? svarar jag.
-Jo, för om jag frågar honom om jag får göra något då säger han att jag ska fråga dig. Han låter dig bestämma mer.

Ja, så kan man ju också se på kärlek. Min lilla mammagris har helt plötsligt blivit ett stor pappabeundrare. Det känns bra. Mycket bra.

måndag 6 december 2010

Bullar till lucia

Mitt mål är ju att uppnå kärringstatus, men jag har en bit kvar. En del av "mina läsare" har mer kärringkunskaper än vad jag själv har. I alla fall när det gäller de hushållsnära tjänsterna.Så snälla hjälp mig nu. Till helgen tänkte jag för första gången i mitt liv baka lussebullar. Ge mig ett tydligt bra recept. Jag vill inte ha torra bullar. Formulera gärna receptet som om ni skrev till någon som aldrig stått i ett kök förut. Visst kan jag slå upp detta i en kokbok, men jag litar mer på er erfarenhet och ert omdöme.

Jag ber er. Hjälp.

Typ såhär får gärna mina framtida bullar se ut


söndag 5 december 2010

Den som söker...

.. han finner (alltid något). Lådan med julsaker som försvunnit har det letats efter men den är ännu inte återfunnen. Däremot hittade jag en annan låda med tidigare års borttappade adventsstjärnor och julgransljus. Och lite gräsliga prydnadssaker som barnen fått av släktingar som låter och plingar julsånger. De funderar jag på att tappa bort igen...

Jag tror att maken känner sig en aning skyldig till att den berömda lådan är försvunnen. För nu står han och gör kroppkakor, något som jag verkligen tycker om men som sällan lagas i detta hus. Inget ont som inte har något gott med sig, o.s.v.

Två ordspråk i ett ynka blogginlägg. Vad använder du för ordspråk?

lördag 4 december 2010

Morfin

Efter en dryg vecka är jag och flaskan med Cocillana fortfarande bästa vänner. När ska denna hosta förvinna? Hinner jag bli morfinist innan dess?

fredag 3 december 2010

Komplimangkurs

En människa sveper förbi mig och berömmer min doft. "Vad gott du luktar", säger hon. "Jaha", svara jag. "Men i eftermiddag kommer jag att lukta svett som vanligt."

En kollega brömmer en arbetsrelaterad text som jag skrivit. "Vad har du druckit?" frågar jag som svar.

Jag tror att Tant Grön borde gå en hurdutaremotkomplimangerkurs.

Är du bra på att ta emot komplimanger? Är män bättre på det än kvinnor, eller är de lika bra/dåliga?

torsdag 2 december 2010

Dilemma

Det är inte ofta Tant Grön är på fest, men eftersom det mesta klumpar ihop sig så är jag nu bjuden på två fester samma kväll. Det ena är en personalfest, vilket egentligen skulle vara rätt så lätt att tackas nej till. Mina kollegor ser jag ju nästan mer än min egen familj, så att umgås med dem på icke betald tid känns inte så viktigt. Hade det varit ett vanligt traditionellt budgetjulbord som det brukar vara hade jag glatt tackat nej. Men i år har några tänkt till, så nu ska det vara glitterklädsel och dans. Glitter och dans är ju skoj.Och några av kollegorna är riktigt trevliga, så trevliga så att vi även blivit vänner privat. Andra är ju mindre trevliga. Eller i alla fall mer tråkiga.

Den andra festen är en mindre tillställning med människor jag inte känner så väl men som är gästvänliga och intressanta. Sist vi hade fest ihop kom jag hem sentsent och hade skrattat och sjungit massor. Den festen kommer att utspela sig på nästangångavstånd från mitt hem. Personalfesten med glitter måste det åkas buss eller taxi i från.

I morgon måste jag bestämma mig. Men för vad?

onsdag 1 december 2010

Fredsbevarande

Att inte ha någon röst är fredsbevarande. Om du måste välja dina ord och vet att rösten bara orkar ett par meningar om dagen, då väljer du verkligen vad du vill få sagt. Småtjatgnat känns som bortkastade röstresurser. Det mesta känns faktiskt oviktigt att tala om. Men kärleksord och beröm räcker rösten till, det känns som viktiga saker. Kanske ett tips till krigsherrarna ute i världen, bli stum ett tag och fundera på vad som är viktigt.

Rösten

Ett elakt (eller snällt, beror på hur man ser det, de som tycker att jag gapar för mycket är nog nöjda) virus har satt tänderna i min hals. Tror inte att virus i vanliga fall har tänder, men detta virus har det. Så känns det i alla fall. Detta innebär att jag nästan inte har någon röst. Vilket försvårar mitt jobb en aning, för samtala är liksom huvudingrediensen i mitt arbete. Men jag hankar mig fram med korta meningar och massa nickningar och huvudskakningar.

Kollegorna och maken tycker att jag ska vila rösten. Det är ju en bra idé. Det är bara det att det är kollegorna och maken som försvårar röstvilandet mest. För de ställer massa frågor och har massa påståenden som de vill att jag ska bemöta. De inleder alla med frasen "du behöver inte säga något, bara lyssna" men om de frågar något då vill de väl ha svar? Kanske är det en komplott. Alla hoppas att min röst helt ska försvinna så att jag bara kan nicka och gå dem till mötes, vad de än säger. Jag som annars är så motvalls.

Men tala är silver och tiga guld, så nu hoppas jag att guldtackorna ansamlar sig så att jag har råd med lite julklappar till barnen och fin whisky till mig själv. Tror för övrigt att just whisky är en mycket bra medicin mot borttappad röst. Vad tror ni?