Detta är en bild av mitt inre
onsdag 1 december 2010
Fredsbevarande
Att inte ha någon röst är fredsbevarande. Om du måste välja dina ord och vet att rösten bara orkar ett par meningar om dagen, då väljer du verkligen vad du vill få sagt. Småtjatgnat känns som bortkastade röstresurser. Det mesta känns faktiskt oviktigt att tala om. Men kärleksord och beröm räcker rösten till, det känns som viktiga saker. Kanske ett tips till krigsherrarna ute i världen, bli stum ett tag och fundera på vad som är viktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kloka ord.
SvaraRaderaFler borde tänka som du!
SvaraRaderaKram.
Jag känner att jag borde ta fram silverteipen och dra en remsa över munnen...
SvaraRaderaHerregud! Blir man sådär filosofisk av halsont så borde jag kanske komma och smittas lite?
SvaraRaderaJa jäklar vad man hinner tänka mellan hostattackerna, inte slösar man det på ord....Nä hosta, kraxa och tänka är vad som gäller just nu.
SvaraRaderaStort och smått, typ en gång om året så dyker det upp en klok tanke. Nu dröjer det tills nästa gång.
SvaraRaderaTing o Tankar, mmm.Alla tankar jag har borde nog inte alla ha, t.ex. min plan att spänna upp stålvajer över vägen där alla mopedister kör..
Venus, gör vad du vill bara du fortsätter blogga.
Magda, ja kom hit och bli smittad. Själv får jag ju aldrig ändan ur och åker de relativt få milen till dig. Få mil med norrländska mått i alla fall.
Ingersord, det låter som att vi befinner oss i ungefär samma situation. Borde nog stanna hemma från jobbet så att jag kan hosta och tänka ännu mer.
Om det ändå gick att ordna.
SvaraRadera