Detta är en bild av mitt inre

torsdag 30 juni 2011

Saknad

Jag saknar Medelhavet. Den lena, läkande, känslan av att ha ett ljummet salt hav omslutet om min kropp. Jag saknar att någon annan städade lägenheten där vi bodde.
Jag saknar att gå ut och äta på resturang och slippa laga maten själv.
Men mest saknar jag havet.
En bit av vårt parasoll, en bit av den milslånga stranden, en bit av det underbara havet.

Vet hon vad hon gett sig in på?

Jag är en lönnfet, blonderad, glasögonorm. Min humor är cynisk, ofta förstår jag inte andras (makens) skämt. Jag är blyg, kass på kallprat, disträ, rastlös och lat på samma gång. Om ett antal dagar ska jag bege mig till Åland och träffa en människa jag aldrig sett. En Venus. Undrar om hon har en aaaning om vad hon gett sig in på. Förmodligen inte.

Det hon kan trösta sig med är att jag är rätt så snäll. Vill ingen illa. Och jag ska bara stanna i ett par dagar..

onsdag 29 juni 2011

Mat och dryck

Mat och dryck som jag önskar alltid fanns hemma hos mig:
  • Hummer
  • Scampi
  • Tzatziki
  • Oliver
  • Nybakat bröd
  • Camenbert
  • Champange
  • Single malt whiskey
  • Rött vin
  • Chips
  • Choklad
  • Nymalt kaffe
Drömma kan man ju alltid.

tisdag 28 juni 2011

Uppdatering

Och så reste vi till Mallorca. På solochbadsemester och för de vuxna även iblandvinmittpådagensemester.

  • Den yngsta dottern utlöste metalldetektorn på Arlanda.
  •  Den äldsta dottern hade av någon outgrundlig anledning med sig en stor sax i sitt handbagage vilket fick säkerhetspersonalen att reagera. 
  • Makens ena väska kom aldrig fram till resmålet.Den är fortfarande försvunnen.
Annars hade vi det bra. Soolsolsol. Varmt grönt hav. Några finfina resturangbesök. Några mediokra fångaturistennärdenärhungrigresturangbesök. Fakta, tankar, bilder och annat om denna svenneresa kommer att dyka upp senare. Men nu ska jag njuta av detsomintelängreärtaxfree men ändåenaningbilligareänhemma whiskyn.
Finns inte en sportslig att jag hinner uppdatera mig om vad som hänt i era liv. Ni är så produktiva i era skriftliga alster. Ni får gärna sammanfatta det viktigaste. Eller så kan ni strunta i det.
På återhörande. Hälsningar från en aning brun, en aning bränd, Tant Grön.

måndag 20 juni 2011

Semesterdag

Detta har mina semesterdagar innehållit hittills:
  • Regn
  • Matlagning
  • Tvätthantering
  • Mer regn
  • Diskaplockastäda
  • Ännu mer regn
  • Arga utbrott över familjens pinaler som är utströdda överallt och utbrott över själva familjen som gärna går framför mina fötter eller hänger i min ena arm och ibland i den andra som fortfarande gör ont.
Stillsamt undrar jag om detta med semester är bortkastat på mig, eller om det är så att jag behöver långlång tid att varva ned och att jag i slutet av denna ledighet kan se tillbaka på avslappnade solochbadochläsabrabok dagar med lagom mycket insprängt umgåsmedvännerdagar. Får helt enkelt göra en utvärdering om några veckor. Så att jag vet, till nästa år.

Vad tänker du göra på din semester?

fredag 17 juni 2011

Lyx

För andra eller tredje gången i mitt liv dricker jag äkta champagne. Det är väldigt gott upptäcker jag. Så gott så att jag funderar på att skaffa mig lite lyxigare vanor. För att ha råd med det måste jag prioritera bort något annat. Mjölk till barnen kanske? För snuset går inte att prioritera bort. Det måste jag ha. Snus och champagne. Det är liksom jag. Min blivande identitet och image. Bonnigt och flärdfullt, allt i samma kropp.

torsdag 16 juni 2011

Sanningen

Först vill jag ge ett hederspris till dem som inte trodde att jag örfilat någon. Fint av er. Men det har jag. Lögnen var detta med samboskapet. Jag har levt i flera längre relationer innan maken, men vägrat flytta ihop. Ville rå mig själv. Maken däremot trodde jag att jag skulle stå ut att bo med. Det har funkat hittills i alla fall.

Så vinnare är Frunatmaken och Singelmamman. Hurra!

  • Jag har ätit middag vid samma bord som Astrid Lindgren. Jag var i elvaårsåldern och fick vara med på en premiärmiddag när Mio min Mio hade satts upp på scen, för första gången tror jag. Jag vågade bara säga hej till henne, blev väldigt blyg.
  • Jag var i Gambia med en killkompis på en sistaminutencharter. Vi hamnade på en gräslig nattklubb, min kompis hade druckit sig full på inhemsk Rom och jag ville hem till hotellet. Vi fick lift av några killar, eller det var väl en slags svarttaxi. Jag erbjöd dem i alla fall pengar och på vingliga vägar i den kolsvarta natten tog vi oss fram till hotellet.
  • Samma killkompis och jag reste till Berlin. Det var den värsta resan jag gjort. Allt som kunde gå fel, gick fel. Min vän var korkad nog att reta mig, jag varnade honom, han fortsatte reta mig och då klappade jag till honom. Vi åkte hem tidigare än beräknat. Vi är fortfarande vänner.
  • Jag har läst upp en monolog för Lars Molin. Han satt i juryn när jag som ung sökte till scenskolan. Jag kom inte in. Det var förståeligt.
Så nu vet ni det.

Till Realisten och hennes mor

Apropå virkning.

onsdag 15 juni 2011

Sanningar och en lögn

Det råder en aning stiltje gällande blogginläggsinspirationen (bra ord va?). Därför kör jag nu en klassiker som redan många andra använt sig av. 4 sanningar och 1 lögn om mig. Ni ska gissa vad som är lögnen. Kanske vinner man ett pris, kanske inte.

  • Jag har ätit middag med Astrid Lindgren.
  • Vid ett tillfälle har jag liftat i Gambia.
  • Jag har givit en av mina vänner en rejäl örfil.
  • Jag har varit sambo en gång tidigare, innan jag träffade min nuvarande man.
  • Jag har läst upp en monolog för Lars Molin.

Om..

..jag hade en sådan här, då skulle jag från och med i dag ligga i den mest hela tiden.
Kanske dags att ge sig ut på en shoppingtur. Eller så sätter jag mig bara på farstutrappen och vickar lite med tårna, med en kopp kaffe bredvid mig. Det är ju också semester.

söndag 12 juni 2011

En kväll

Som en ordentlig dotter löd jag min mor. Det var tur.

En kort shoppingtur med kära mor slutade med att hon övertalade mig att köpa denna hatt.

Med hatt på huvudet fördes jag sedan till Gondolen där jag bjöds på drinkar. Efter en stund anlände min mors tre bästa väninnor, kvinnor som känt mig sedan jag var en liten fjant, kvinnor som vakat över mitt väl och ve och vars närvaro fick mig tårögd.
Sedan blev det middag på Gondolen. Hummer och skaldjursrisotto för min del med ett utomordentligt vitt vin till. Vilket gjorde mig en aning tårögd igen, för varken mor eller hennes vänner besitter stora plånböcker, däremot stora hjärtan.
Osttallriken som jag tog som efterrätt glömde jag att fota. Kvällen fortsatte sedan en stund på södermalmsk uteservering med en kall öl. Den avslutades (kvällen alltså) på min mors blomstrande balkong, med ett kallt glas vitt vin och med en vetskap om att en skön säng med rena lakan väntade mig.
När man fyller 40 är det bra att ha en skojig mor. Det kan vara bra annars också.

lördag 11 juni 2011

Instruktioner

Jag har fått instruktioner av min mor. Min mor som jag för länge sedan slutat lyda. Hon har bett mig att infinna mig i den stora staden senast kl. 17.00 i dag. Helst snyggt klädd och utan vidhörande familj.

Tror att jag ska lyda ändå. Verkar som hon har en rolig plan för min lördagskväll.

torsdag 9 juni 2011

Budskap

Jag tror min äldsta dotter försöker säga mig något.

Eller så gillar hon bara att leka med lödkolven?

Passerad dag

Dotterns slöjdverk




Och så passerade min 40-årsdag för ett tag sedan. Och jag visste inte att jag ville bli firad, förrän jag blev det. Frukost på sängen (vilket är mitt enda krav när jag fyller år) och döttrarnas egenhändigt gjorda smycken och slöjdkonst. En mor som reste ett antal mil tur och retur på varmt tåg för att överlämna en underbar blomsterbukett, champange, toscatårta, pengar och en sedan länge önskad bok. En make som inhandlat fina utemöbler och en god whisky. En far som bidrog till reskassan. Kollegor som gav bidrag till barskåpet, som jag inte äger än.

Och det kändes helt okay att fylla 40. Faktiskt. Och om ett tag kommer den största presenten. Semesterresa med min älskade lilla familj.

söndag 5 juni 2011

Festrapport och signalement

Festen var rolig. Jag förstod vad skåningarna sa. Jag förstod de övriga dialekterna också. Jag kände tre personer på festen, ändå pratade jag med minst tio till. Min övning i kallprat och mingel gick över förväntan. Jag var en äkta kärring och åkte hem innan klockan slagit tolv. I dag känner jag att det var ett bra beslut. Jag är "pigg som en lärka" som dottern brukar säga.

Ni har inte sett någon bild av mig, bara den på mitt inre. Det hjärnan inte vet fyller den med fantasi.
Jag är 165 cm lång. Väger 8-10 kilo för mycket, detta förmycket sitter mest på buk och byst. Enligt passet är jag cendré, vilket är ett finare ord för råttfärgat. Eftersom jag hamnat i slingträsket är jag nu mellanblond, håret är klippt i en kort page som når till hakan, typ. Bilden på mitt våfflade hår förvirrade även mig, jag är icke långhårig.

Passet säger att mina ögon är melerade, vilket egentligen betyder att de har en obestämd färg. På min näsa sitter glasögon, så diskreta bågar som möjligt. Jag gillar inte att behöva glasögon, trots att jag borde vant mig efter alla dessa år.

Om du kommer in i ett rum med mycket folk, är jag inte den du först lägger märke till.Jag ser extremt vanlig ut, förutom mina hartänder som sticker ut en aning.

Jag har storlek 37 i skor. Innan barnen kom var det 35-36. Min man säger att jag är snygg. Det finns ingen objektiv sanning i det påståendet. Men det är ju bra att han tycker det, eftersom han tvingas se mig varje dag.

Ja, det är ungefär så jag ser ut. Om någon nu undrade.

lördag 4 juni 2011

Fest

Det ska bli fest. 80-talet ska hyllas.

Så här ser mina ben ut

Det här är färgen på min festskjorta
Det här är mitt våfflade hår


En underbar missmatch. Kul att gå på fest och se rätt gräslig ut!

Håll tummarna

I kväll kommer jag befinna mig utomhus efter 21.00. Håll tummarna för att tant inte vurpar igen. Jag ska på 30-års fest. Och 30 åringar brukar inte ha rullatorer, kryckor, stödförband eller andra tantattiraljer hemma, så jag måste hålla mig på benen.

Ett önskemål från värdinnan är att jag ska komma till festen i någon form av 80-tals outfit. Jag hade tänkt mig något rosa och svart och "våfflat" hår. Det är dock svårt att våffla håret med en arm. Men annars låter väl färgerna som lite 80-tal?

Pyjamasbyxor, volangblus, axelvaddar, pastell, tubsockor och pumps på fötterna är annars sådant jag förknippar med det årtiondet. Men något sådant finns inte längre i min garderob.

För övrigt är värdinnan från skåne och det kommer att komma massa skåningar på festen. Om det är något ord eller uttryck jag inte förstår, kan du tolka i efterhand åt mig då, Osloskånskan?

Som sagt, håll tummarna. Jag kommer vara spik nykter, men vis av förra veckan spelar det ingen roll gällande mitt balans sinne. Så kanske ska jag dricka på, eftersom det blir som det blir hur jag än gör..

onsdag 1 juni 2011

En rapport

Jo, jag börjar nog bli en kärring. Eftersom jag ältar mina kroppsliga skavanker.
I dag gick jag till doktorn. Till slut. Och han klämde och kände på min axel tills jag hotade med att klippa till honom. Eftersom han saknade humor (och han misstänkte en spricka i nyckelbenet) ville han straffa mig genom att skicka iväg mig många mil bort för att bli röntgad. Då berättade jag för honom att det hade jag inte tid med.

Efter viss diskussion kom vi överens om att jag skulle få smärtstillande medel och om det inte blir bättre nästa vecka lovade jag att underkasta mig hans vilja angående fotografering av mitt skelett.

Jag tror att jag var en besvärlig patient. Det känns bra. Riktigt kärringaktigt. Men om jag skriver mer om den här axeln, så snälla säg ifrån. Jag är gärna en kärring, men inte en som upprepar sig. Upprepning av teman vill jag spara tills demensen kommer. Okay?