Detta är en bild av mitt inre

söndag 28 mars 2010

Och så...

satt vi där. Väninnan Y och jag. Över en stillsam öl, på en pub i de södra delarna av den stora staden. Vi som för 20 år sedan skulle vara med och förändra världen. Vi som skulle läsa varenda bok, bli skribenter, gå på varje intressant konsert, demonstrera mot allt vi tyckte var fel. Vi som hade som diet, cigg, kaffe, öl och nudlar. Hon, alltid mer engagerad än jag. I allt.
Nu satt vi där med vår öl och pratade om barnochtvättochhus. Om eventuell gemensam semester medmanochbarnochallt. Och tiden rusade iväg och det är ju en dag i morgon också och revolutionen får någon annan ta hand om. Någon yngre. Utan familj.
Men allt har sin tid. Och jag förundras och gläds över att vi fortfarande känner varandra. Och att till och med tvätt kan vara ett intressant samtalsämne i Y:s sällskap. Vackra Y. Vi ska mata duvorna i parken när vi blir äldre. De har väl parker i Paris, New York och Barcelona?

onsdag 24 mars 2010

Mormor

Jag tänker mycket på min mormor just nu. Hon ligger på sjukhus. Hon har skjutsats runt på olika undersökningar och avdelningar och har varken mobil eller fått telefon på det rum hon just nu ligger på. Det stod inte högst på prioriteringslistan just nu sa sjuksystern. Det förstår jag. Men jag vill höra hennes röst. Det är det enda jag vill, få höra hennes röst. Men snart åker jag till henne och jag ska få känna hennes sidenkind mot min och jag ska få lyssna på hennes milda fina röst. Älskade mormor, jag kommer snart!

Har jag självinsikt?

Min vän A tror att jag är stressad. Eftersom jag byter ut ord lite hur som helst. Jag känner mig inte särskilt stressad, bara trött. Men kanske är jag stressad. Jag kanske är massa saker som jag inte vet om.

En ungdomsvän svarade på ett fånigt frågeformulär på Facebook. Bland annat på frågan om jag varit intresserad av henne. Hon svarade ja. Jag vet att vi umgicks en del, pluggade teater ihop, festade och fikade. Båda hade pojkvän. Jag uppskattar vackra kvinnor liksom vackra män men jag har aldrig blivit attraherad av en kvinna. Jag vet inte varför, men det har aldrig hänt. Men kanske är jag bisexuell i alla fall, fast jag inte vet om det? Precis som med stressen.

Egentligen så kanske jag är en superstressad flata med fallenhet för lönnmörderi och om jag bara provar så kan jag dansa på lina. Vem vet? Det låter faktiskt mer spännande än att vara en lönnfet, trött, tvåbarnsmor vars kök håller på att renoveras i myrsteg.

tisdag 23 mars 2010

Vad händer...

med min hjärna?! Min expressiva afasi fortsätter. Först kallade jag vitlökspressen för hollywoodpress, när jag nyss skulle säga ribbstol sa jag i stället bältros. Kan hjärnor ruttna? Eller är det bara semester som behövs?

söndag 21 mars 2010

Tecken på att jaq...

...ännu inte är en fullfjädrad kärring
  •  Julgardinerna i köket hänger kvar. Visst, delvis p.g.a. ombyggnation men mest för att jag inte har koll.
  • Jag har bakat kanelbullar 2 gånger i mitt liv.
  • Jag har bara satt lökar en gång i mitt liv. Trädgården är till för barnen att leka i och för mig att sola i. Mannen däremot har trädgården som sitt andra hem med jord under naglarna.
  • Jag får fortfarande visa leg på systemet ibland.
  • Igår glömde jag tänka "det är en dag i morgon också" vilket medfört att jag i dag har varit bakis.
Men jag fortsätter träget mot mitt mål. Att bli en tvättäkta kärring. Till slut.

torsdag 18 mars 2010

Kärringskola lektion 10

Våren är en tid när kärringen går med nedböjt huvud. Inte av förtvivlan utan för att titta efter vårblommor.  Broddarna åker av och hon står över lökarna hon satte förra året, de ska förhoppningsvis nu visa sig. Inspektion av hur buskarna klarat vintern är viktigt, likaså att strö lite aska över snön som ännu inte smält för att påskynda töandet.

Vårstädningen är också viktig. Bostaden ska dammas, skrubbas med såpa, textilier och mattor ska tvättas. De kärringar som bor i delar av landet med mycket snö har redan tvättat en del av sina mattor genom att lägga dem i nysnö och sedan piska dem.

Påsken ska förberedas med pynt, bakning och matlagning. Påsken är en av de få gånger kärringen visar visst leklynne. Ägg i papp fyllda med godis ska gömmas för eventuella yngre släktingar. Påskägg är ett bra sätt att bli av med gamla russin och karameller som sedan länge passerat bäst före datum.

Vårkappan ska vädras, möjligen kostar kärringen även på sig en ny vårhatt om humöret är det rätta.
Kärringen dricker nu sitt kaffe utomhus, men har fortfarande varma underbyxor på sig. Att vara varm och torr är viktigt för en kärring.

onsdag 17 mars 2010

Paus

Jag önskar att det fanns en pausknapp. En pausknapp för livet. Den skulle jag trycka på när det uppstår stunder som jag vill njuta extra av. Jag skulle också trycka på den när jag just behöver en paus. En paus där jag inte gör någonting, inte presterar något eller är närvarande för omgivningen. En stund när tankarna kan få sväva fritt och kan bli färdigtänkta. Det är det jag önskar mig mest av allt just nu. Paus.

lördag 13 mars 2010

Ansikte

Mitt ansikte avslöjar mig. Små små tunna rynkor har visat sig under ögonen. Två djupa bekymrade fåror mellan ögonen. Tunna snipiga små streck längs överläppen. Men inte en enda skrattrynka! Huden vid ögonvrårna är helt slät. Jag är verkligen en surkärring.
Mitt mål är att innan året är slut lyckas åstadkomma ett par skrattrynkor. Här ska fanimej skrattas. Åt allt. Vad gör man inte för utseendets skull....

Så här ska det se ut


Eller så här

tisdag 9 mars 2010

Tro

Det jag tror på är:
  • Murphys lag (lagen om alltings jävlighet)
  • Att goda gärningar kommer igen. På något sätt. Var snäll och du får snällt tillbaka.
  • Att det finaste med att vara människa är förmågan att älska och bli älskad.
Det jag inte tror på är:
  • Gud
  • Moderaterna
  • Att Östersund/Åre någonsin får vinter OS
Men jag önskar att jag trodde på Gud.

måndag 8 mars 2010

I dag tänker jag...

lite extra på de kvinnor och män som för länge sedan kämpade så att jag i dag har rösträtt. Jag tänker på att det är märkligt att om man har en penis så har man större chans till inflytande och makt än om man har en slida. Märkligt vad en liten svällkroppsfylld skinnbit kan göra skillnad. Jag tänker på att jag lever hyfsat jämställt och är jävligt glad över det. Jag tänker på att på många ställen i världen så ser det inte ut så och många samhällen som regelmässigt förtrycker kvinnor också är samhällen där det är konflikter och krig.

Jag tänker på att för 20-30 år sedan var denna dag en dag för många att demonstrera på. Att kräva jämlikhet. Nu är denna dag mest en dag som alla andra, eller en dag för många att ifrågasätta. Behöver kvinnor en egen dag? Är det något bra, förlegat eller fånigt?
För mig är det en dag att reflektera lite extra. Om orken finns. Och en bra anledning att äta glass. Jag gillar glass.

söndag 7 mars 2010

Tillbakabyte

Det fungerade inte. Jag var tvungen att sätta tillbaka mitt gamla huvud igen. Som fortfarande värker. Men det andra huvudet fungerade inte. Visst är det skönt att inte tänka en enda tanke. Vilket strärker min tes om att korkade människor är lyckligare än intelligenta eftersom de inte reflekterar och analyserar sig själva och världen. Se bara på George Bush. Korkad och glad.

Men familjen reagerade negativt. Jag fick inget gjort utan ville bara titta mig i spegeln. Jag svarade inte på tilltal och förstod inte 8-åringens läxa.

Hellre tänkande, värkande och delaktig än helt tom. Men det var skönt att ha lite semester från sin hjärna. Så jag sparar dockhuvudet. Till nästa gång semestersuget sätter in.

lördag 6 mars 2010

Huvud

Nu har jag skaffat mig ett nytt huvud. Det gamla värker fortfarande så det ska jag lägga på komposten.

Fint, eller hur? Och så ska jag köpa lite peruker till så att jag alltid känner mig nyfrissad och fin. När jag provade mitt nya huvud kändes det underbart. Liksom luftigt. Inte en tanke for genom huvudet. Inte ens en liten. Skönt.

Tack!

Fyra dagar med huvudvärk gör mig lätt sentimental. Så medan mitt hårda hjärta fortfarande är lite uppblött i kanterna vill jag passa på att säga tack. Tack, till mina få men engagerade läsare som skriver roligakloka kommentarer till mig. De flesta av mina vänner IRL bloggar inte. Läser nog knappt min blogg heller. De undrar hur jag hinner blogga. Jo, jag hinner eftersom jag sällan kommenterar andras bloggar.

Bloggvänner, jag besöker er men vet sällan vad jag ska skriva om era dagliga betraktelser. Har svårt att komma på vad min egen blogg ska handla om. Magda, med känslorna och åsikterna utanpå huden, din blogg är jag beroende av. Pennelina, skapande av serier, bilder och ord. Pillargontanten, närvarande och hjärtegod med för mycket marktjänst. Cici, boendes långtbortpålandet med långvarigt äktenskap och knivskarp blick för det som är bra eller illa skrivet. Ingersord, som glimrar till och får mig att skratta. Osloskånskan, alltid med, aktiv, med leendet vilande i mungipan. ZaZi, sällan skrivandes blogg men alltid kreativ i arbetet, studierna och föräldraskapet. Lairama, esteten som genom sitt förhållningsätt till världen (att försöka att se det som är bra) gör oss andra lite gladare, lite bättre.

Och ni andra, ingen nämnd ingen glömd... Tack, för att ni läser och skriver och tar mig ut på en resa i Sverige!

fredag 5 mars 2010

5

...tecken på att mitt huvud behöver bytas ut

  • Det har värkt i dagarna tre
  • Det flimrar framför ögonen
  • Som tidigare nämnts har jag afasi
  • Jag skriver upp saker för att inte glömma dem, men jag glömmer att läsa det jag skrivit upp att jag ska minnas vilket gör att det som ska bli gjort glöms bort
  • Det har en ful frisyr

torsdag 4 mars 2010

Nähä...

..det bidde inget godis och ingen film. Barnens kvarglömda lördagsgodis hade maken ätit upp! Och här på vischan stänger affären kl 20.00. Funderade på att aldrig förlåta maken för hans glupskhet tills jag kom på att han skottat snö varje kväll i hur många veckor som helst och kanske behövde lite socker. Att det inte blev någon film eller lättsamt TV-program beror på att jag har skogs TV. Alltså bara 124barnkanal.
Men, jag fick en kram av godistjuven och en bit av hans nybakade bröd och varm choklad. Och det hjälpte lite.
I kväll ska jag dock vara förutseende nog att gå till affären innan kl. 20.00 och bunkra upp med godis och hyrfilm, om nu molnet skulle få för sig att komma tillbaka.

onsdag 3 mars 2010

Moln

Det kom ett stort mörkt moln och la sig ovanför mitt huvud. Dåliga nyheter har staplats på varandra. Undrar om inte allt känns lite bättre om jag vräker i mig godis och tittar på någon fånig film. Ska prova.
Berättar sedan om det funkade.

måndag 1 mars 2010

Och så..

..gick jag till frisören. Som vanligt hoppades jag att jag skulle komma ut därifrån som en ny männsika och som vanligt skedde detta inte. Det som var lite ovanligt denna gång var att jag tyckte att frisyren var ful. Det var en ny frisör och hon klippte en ful frisyr. Varför jag tyckte att den var så ful förstod jag först inte förrän en bekant berömde den och sa att jag såg vuxen ut. Där har vi det, tänkte jag. Jag vill inte gå omkring i en vuxen frisyr.
Detta argument är dock inte tillräckligt starkt för att gå tillbaka och klaga. "Hej, jag är missnöjd. Visst, jag sa att jag ville vara kortklippt i nacken (vilket jag faktiskt är nöjd med, det är bara att jag så sällan ser min nacke och kan glädjas över detta) och att du annars fick klippa som du ville, men jag tänkte inte att du skulle klippa så vuxet." Nej, jag kan inte gå tillbaka och säga detta. För övrigt får denna människa inte röra mitt hår igen.
En gång har jag faktiskt tagit mod till mig och klagat hos en frisör. Riktigt härliga kärringtakter hade jag då. Men då var det lättare att argumentera. Jag ville ha ljusa slingor och när jag tittade ut ur torkhuven var jag mörkare än vanligt med några få ljusa strimmor.
När , hur, varför, var du kärringaktig senast och gick och klagade på något? En vara, en tjänst, en granne? Berätta och inspirera mig i mitt kärringliv som nu även innefattar en vuxen frisyr.