Detta är en bild av mitt inre

fredag 29 april 2011

En dag

Allt detta har jag lyckas hinna med denna arbetsdag:
  • Tappat bort min jobbmobil
  • Bett IT avdelningen spärra min mobil
  • Fått tillbaka mobilen av snäll människa som hittade den på ett helt oväntat ställe
  • Upptäckt att IT avdelningen för en gångs skull var extremsnabba på att hjälpa till (varför är de inte lika snabba när min dator krånglar?) och de har nu spärrat min telefon
  • Förstått att denna spärrning innebär att jag nu måste få ett nytt SIM-kort och därmed meddela alla möjliga människor att det nummer jag haft i 7 år nu är bytt
  • Lyckats få min nya chef att gå med på att jag trots upphittad mobil ändå ska få en ny. Den jag har är från sena 90-talet, så det kändes inte alltför lyxigt att få en ny
  • Deltagit i avskedsfika för kär kollega som nu vid 67 års ålder går i pension. Gråtit en skvätt.
  • Städat skrivbordet så att jag nu ser bordsytan igen
  • Ätit avskedslunch med min kära 67 åriga kollega
  • Dreglat över en jättefin plånbok och funderar nu på om drygt 300 spänn är att ta i för en plånbok i skinn eller om jag är värd den oavsett vad den kostar
Sedan har jag gjort lite annat smått och gott också. Typ jobbat. Men det är det inte så mycket att orda om.

onsdag 27 april 2011

Fru

Det är bra att ha en fru. Hon hittar ens borttappade pass, lagar extra god mat så att humöret höjs en aning, ser till att det finns något gott att dricka till maten.

Hon fixar och donar så att vardagen flyter en aning lättare.

Det är bra att ha en man också. Som storhandlar, lagar vardagsmat och sotar pelletspannan.

Men att ha en fru, det verkar tillföra det där lilla extra i vardagen. Jag funderar faktiskt på att skaffa mig en. En fru.

Döden

Döden är rättvis. Den drabbar oss alla. Men döden känns ofta orättvis. Varför skulle just han/hon som jag tyckte så mycket om, försvinna just nu?

Döden går inte att planera. Den kommer när den kommer. Avbryter ett liv, avbryter de efterlevandes planer. Vi i Sverige som lever efter våra almanackor. Vi som anser att det är fint att ha hela året intecknat med planer. Då är man viktig. Döden kommer i vägen. Planeringen spricker. Men vi försöker ändå. En begravning i Sverige kan skjutas upp. Anpassas efter våra agendor. När finns det en lucka för ett sista farväl?

I Polen sker begravningen oftast tre dagar efter dödsfallet. Tre dagar. Så är det. Det är bara att stanna upp. Ta sig den tiden. Många religioner har ett liknande system. Den som dött ska i jorden. Snarast. Döden avbryter planerna. Ska få göra det. Tycker jag.

Men tre dagar är en kort tid om man ska åka till ett annat land för att närvara vid en begravning. Särskilt när man inte hittar sitt pass.

Mina tankar befinner sig på andra sidan havet. Hos de som var närmast sörjande. Det är inte tillräckligt. Men det får räcka ändå.

Dumma död.

tisdag 26 april 2011

Uppfostran

Under mitt besök hos kära far frågade han mig om jag fått någon uppfostran när jag var liten. Han menade inte att jag var ohyfsad, utan frågan var genuin. Hade han varit sträng? Noga med tider?

Jag kunde talat om för honom att han var maniskt noga med tider. Att jag var rädd för skäll när jag  bara var en aning försenad. Att jag alltid skulle hem från roligheter först av alla, om jag nu fick bege mig iväg på några roligheter. Jag kunde ha påmint honom om pojkvännen som bodde 60 mil bort, som fick bo på hotell första gången han besökte min hemort. Han fick inte ens sova i samma hus som jag!

Detta kunde jag berättat. Men som vuxen så förstår jag att han bara var överbeskyddande. Omsorgsfull. Han ville inte att jag skulle bli överkörd av någon bil, möta kladdiga pojkar, prova alkohol, nikotin. Ja, det gick väl som det gick med det. Men jag har ju i alla fall ännu inte blivit överkörd. I alla fall inte av någon bil.

Så jag svarade honom att någon uppfostran fick jag inte. Däremot kärleksfull omsorg. För det är så jag ser det idag. Mitt barnajags sanning är inte densamma som mitt vuxenjags sanning.

Lilla pappa. Det var gulligt att han frågade. Han ville nog egentligen bara höra att han gjort ett hyfsat pappajobb. Good enough, blir mitt svar.

Ljus

Så tänder vi ett ljus här hemma. För en ängel som lämnade oss i natt. En ängel som var bunden till min make via arv och gener, som var bunden till mig via sitt goda stora hjärta. Hon kunde få ord svenska ty detta var inte landet hon föddes eller bodde i. Jag kunde få ord polska ty svenska är mitt modersmål och polskan mig så främmande. Ändå samspråkade vi när vi sågs. Jag tror att änglar kan tala vilket språk de vill.

Kära fina D. Vi är så många som kommer sakna dig.

måndag 25 april 2011

8 år

För 7 år och 366 dagar sedan åkta jag in till BB för att föda mitt andra barn. Det förstfödda kom till världen 20 månader tidigare med viss dramatik, havandeskapsförgiftning, sjukhussjukhus, kejsarsnitt, förtidigtfödd, neonathal, blåsljud på bebisens hjärta osvosvosv.

Den andra bebisen i magen låg där och hade det bra. För bra. Hon ville vara kvar därinne. Men till slut blev hon väl nyfiken på världen där utanför. Eller så blev magen henne allt för trång.

Värkarvärkar. Barnmorskesamtal. In på BB. Jag förstod att nu, nu är det dags. Det förstod inte maken. Han parkerade bilen på korttidsplats, trodde att det var falskt alarm. För han kände inte mina värkar som jag gjorde. Jag segnade inte död ned, vilket nog i hans värld betydde att det inte var så farligt.

Efter ett antal timmar tittade jag på klockan och tänkte, detta klockslag ska jag minnas. Denna smärta ska jag minnas. Så att jag aldrig gör om detta. Men så kom hon till slut. Min lillastora bebis. Nästan 5 kg. Hon las i min famn och jag tyckte hon var så vacker. Jag som tidigare haft ett prematurbarn och då tyckt att alla andra bebisar var stora och groteska. Nu hade jag 4,8 kilo vid mitt bröst och hon var ljuvlig. Detta kan jag göra om. Tänkte jag.

Hon var en rejäl bebis. Jag var trött. De ville ta ut henne ur mitt rum för att ge henne extra mat. Med ett 20 månader gammalt minne fortfarande skavande så lät jag ingen föra detta barn utanför min åsyn. Den förstfödda fick jag se efter mångalångatimmar och mycket tjat, detta barn som nu fanns i min famn var friskt, jag var frisk, hon var vår, ingen jävel skulle ta henne ur min famn.

Nu står hon här 8 år senare. På stadiga ben. Med ett temprament som prövar modershjärtat. Med ett skratt som får vem som helst att smälta.

Döttrarna mina. Lika och olika. Men älskade. Så att det gör ont. Sköntont.

Talgoxe

Kära talgoxe. Jo, jag vet nu att det är du. Din identitet är avslöjad. Varför måste du tala om att du finns kl. 05.00 på morgonen? Och varför precis utanför mitt sovrumsfönster? Varför inte vid den mer rimliga tiden kl. 07.00? Och varför inte i ett annat träd?

Talar du om för mig att jag passar bättre i en storstad? Där trafikbruset och bullret är sövande. Eller försöker du säga, att det är mer behagligt med fågelkvitter än med storstadens billarm som löses ut av uttråkade tonåringar. Att ett ihärdigt kvittrande är bättre än fylleskrål från de sist hemkomna från krogen?

Kära talgoxe. Jag önskar att jag var lika morgonpigg som du. Och att du i alla fall på helgmornarna höll käften en stund.

Fånigt men en aning roligt

Denna lilla historia skickade min vän Y till mig:

Jag gick nerför gatan, när jag tilltalades av en mycket smutsig, hemlös kvinna som bad mig om lite pengar till mat.
Jag fick fram min plånbok och tog fram en hundralapp och frågade: Om jag ger dig dessa pengar, kommer du då köpa vin för dem istället för mat?

Nej, jag var tvungen att sluta att dricka alkohol för flera år sedan, svarade den hemlösa kvinnan mig.

Kommer du att shoppa istället för att köpa mat? frågade jag då.

Nej, jag slösar ingen tid på att shoppa, svarade hon. Jag lägger all min tid på att försöka överleva!

Kommer du att lägga pengarna på en skönhetssalong istället för på mat? frågade jag.

Är du TOKIG!!! svarade den hemlösa kvinnan. Jag har inte fixat håret på 20 år!!

Okay, svarade jag. Jag kommer inte att ge dig dessa pengar. Istället så ska du följa med mig och min man på middag ikväll.

Den hemlösa kvinnan var chockad. Tror du inte, att din man blir vansinnig, om du gör det? Jag vet, att jag är smutsig och jag stinker förmodligen rätt mycket.

Jag svarade: Det är okay. Det är viktigt för honom att se, vad som händer med en kvinna, som har slutat shoppa, slutat fixa håret och slutat med vin!!!

söndag 24 april 2011

En liten resa

Så gav vi oss iväg på en liten trip västerut. Inte så långt som till USA, utan till västkusten där bästaste far och bonusmor bor.

Jag skulle kunna berätta om att våra resor alltid är likadana. Jag packar och fixar och ser till att vara starklar så fort frukosten ligger i magen och den värsta svetten är avduschad. Resten av familjen skabaraskabara tills mitt blodtryck är farligt högt. Jag skulle kunna berätta att min bonusmor ringer ett antal gånger under vår resa för att uppmana oss att köra försiktigt ochtadetlugnt, men med tilläget vart ärninu ochpåettungefärnär är ni framme?

Men det skulle låta en aning gnälligt.

Så i stället berättar jag att havet var så vackert så jag glömde fotografera det.

Att vitsipporna kryllade och det blev en allergisk men ljuvlig skogspromenad.

Att grekerna har sin Sisyfos, men att vi haft arbetande människor som lagt otaliga kilometer stenmur (som heter något annat som jag inte minns just nu) och som skulle
suckat djupt om de visste att deras anletes svett nu för tiden bara är ett minne blott och att inga djur längre behöver inhägnas eller fållas fram i våra skogar.
Att bohuslänningarna uppvisar ett sunt mått av civil olydnad och att ingen förbudsskylt kan stoppa deras årliga påskeldar.

Tilläggas kan också att jag avnjutit några goda måltider, som jag sluppit laga själv, att jag fått hålla om min far och le åt döttrarnas kärleksfulla beundrande blickar mot sin älskade morfar.

Sämre ledighet kan man ha. Sedan är det väldigt skönt att komma hem. När man varit bortrest. Och det är ju också en fin känsla.

torsdag 21 april 2011

Barn och lärdomar

Om man skakar en 1½ liters PETflaska med påskmust i och sedan öppnar korken, då exploderar det läsk över hela köksgolvet. Det fick min 9åring lära sig i dag. Hon lärde sig också att om detta sker preciiis efter att mamman städat detta golv, då exploderar mamman.

För övrigt funderar jag på att sluta städa. Nystädat=familjen ser sin chans att lägga gympapåsarskolväskorverktygkläder på varenda jävla tom yta.

Ja. Men Glad Påsk på er därute. När jag proppat i mig lite påskgodis och smuttat på några glas vin så lär väl även mina mungipor åka upp en aning.

Som sagt. Glad Påsk. Ha det så bra som ni bara kan.

söndag 17 april 2011

Detta är jag

Detta är jag:
  • Jag kör så lagligt så att om jag inte blir omkörd blir jag orolig över bilföraren bakom mig.
  • Somliga dagar önskar jag gå ned i vikt, sedan kan jag ändå trycka i mig en hel påse med ostbågar alldeles själv och må en aning illa efteråt.
  • Jag snusar konstant. Förutom när jag äter, sover eller hånglar.
  • Jag är inte någon superkock direkt. Det finns typ 2-3 rätter som jag är bra på. Men då är jag riktigt bra.
  • Jag kan få raseriutbrott på min familj.
  • Det växer läskiga hårstrån på mitt bröst. Inte många, men de är läskiga.
  • Då och då bestämmer jag mig för att sluta bleka slingor. Efter ett halvår brukar jag ge upp. Det ser inte klokt ut då.
  • Ibland får jag för mig att spara ut håret. När det knappt når axlarna, ger jag upp. Det ser inte klokt ut.
  • Vissa dagar vill jag inte stiga upp ur sängen.
  • Vissa dagar är jag lycklig över att jag finns till.
  • Jag har mycket svårt för att ta emot beröm och komplimanger men blir glad i smyg.
  • Jag önskar ofta att jag var någon annanstans. När jag väl är någon annanstans då längtar jag hem.
  • Jag har varit i bokslukaråldern sedan jag lärde mig läsa. Men just nu så läser jag knappt alls, har inte orken, vilket gör mig en aning nedstämd.
  • Jag är väldigt blyg, men det tror aldrig mina vänner på. Men för dem är jag ju inte blyg!
  • Jag glömmer ofta födelsedagar, förutom mina barns och makens.
  • Jag älskar frukost på sängen eller hotellfrukost. Båda sakerna sker alldeles för sällan.
Ja, det var väl typ det. Om du var nyfiken.

lördag 16 april 2011

Kramp!

Jaha så var det dags igen. Dags för deadline på den lilla lilla tidningen där Tant Grön är hobbyreporter och nu ska återge en intrvju med intressant lokal person. Och inte ett vettigt ord kommer ur tangentbordet. Och detta fina intervjuobjekt är verkligen värd en bra text. När jag inte ens klarar att skriva läsvärda inlägg i min blogg, hur faen ska jag då klara av att skriva i en tidning?!!!

Känns just nu som att mycket av mitt liv går ut på att jag tar mig vatten över huvudet.

Deadline,skrivkramp, PMS, ett stökigt hem, fulla tvättkorgar och en önskan att bara ligga i vårsolen och slappa är inte en bra kombination. Hjälp!

fredag 15 april 2011

Hej?

Jag surfar runt bland era bloggar. Men eftersom det råder stiltje i mitt huvud så kommer jag inte på några trevligabraroliga kommentarer. Vilket är artigast, att hålla käften eller bara skriva ett enkelt hej?

För länge?

Jag undrar om man varit för länge på en arbetsplats när en kollega börjar berätta om sina hemorrojder?
Eller ska man bara tänka att man nu jobbat så länge så att stämningen blivit familjär?

tisdag 12 april 2011

Vinstvärd eller trosförsäljare

Vi har bytt telefonbolag. Som alltid när man gör det eller byter telefonnummer så går det en signal ut i Sverige. En signal som säger " nufinnsett tillgängligt nummer ditvikanringa och försökaprackapånågon vårtskiiit".

En "vinstvärd", jo han kallade sig det, undrade vad jag skulle göra om jag vann en miljon. Jag la på luren.

Sedan har det ringt lite folk som undrar om vi behöver hjälp att byta elbolagpensionsavtal m.m. Sådana byten klara jag själv. Tack men nej tack.

Nu senast ringde en kvinna och innan hon uttalat sitt namn färdigt berättade jag att jag inte är intresserad av det hon skulle sälja. Men hon ville inte sälja något. Hon ville bjuda. På ett par trosor. Jag skrattade högt och la på luren.

Är det verkligen någon som går på dessa fåniga försäljningstrick? Man hör att dessa försäljare fått lära sig;
skapa en personlig relation (det är därför de säger ens förnamn),
försök få (den presumtiva) kunden att känna att produkten skulle underlätta vardagen,
kunden ska känna att den gör någon form av vinst,
var påstridig och få kunden att säga ja bara för att bli av med dig.

Okej. Jag har aldrig mätt min IQ. Men jag är inte helt dum i huvudet!!! Framförallt vill jag känna mig självständig. Subtil reklam påverkar mig liksom de flesta andra. Men när det gäller lottköp och trosor, då vill jag ordna det själv. Tack.

söndag 10 april 2011

Vårtecken


Små blommor vågar sig fram bland gegga och torrt gräs
Parkasen byts ut mot trenchcoat eller skinnjacka

Krokus och lera i trädgården!


Att jag själv firat denna vårdag med att knappt sticka ut näsan och i stället städat och tvättat, det är en annan historia. En tråkig en.
Önskar er alla en fin solig vårlig vår med energi och med en känsla av champangebubbel i blodet.

fredag 8 april 2011

Jag önskar..

..er alla, en skön



och vilsam helg!

Och ja, för en kvinna utan karaktär (läs Tant Grön)så innebär en skön helg, alkohol, fett, kolhydrater och sömn. Möjligtvis lite hångel och sex däremellan..

torsdag 7 april 2011

Sammanfattning

De senaste dagarna kan sammanfattas på följande sätt:
Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Den längre versionen skulle låta ungefär så här:
Jag hoppas det dröjer innan  jag behöver åka till Stockholm igen. Denna stad som jag älskat och som nu känns så trång och stressig. När de allmänna färdmedlen inte fungerar i en storstad då blir det totalpanikkaos. Jag gillar inte totalpanikkaos. SL och SJ ger mig klåda just nu.

Nästa gång jag går på kurs som kostar min arbetsgivare ett antal kronor så ska den kursen endastendast riktas till min egen yrkesgrupp. Nu var jag tvungen att sitta och lyssna på när andra åhörare avbröt föreläsarna med sina egna tröttsamma erfarenheter och allmänna gnäll om sakernas tillstånd.

Nästa gång jag planerar att ta en drink med god vän då ska jag vara på gott humör och lite utvilad och inte trött och frustrerad över att det finns så många idioter i världen.

Fördelen med att åka bort ett par dagar är att det är väldigt skönt att komma hem. Ingeningenting går upp mot familjens kramar och glada pladder när ens hjärta har längtat efter just det.

Over and out.

tisdag 5 april 2011

I morgon

I morgon väntar tidig start på dagen, kurs belägen i lokal i den stora staden,  efter kursen blir det drink med god vän och sedan övernattning hos mor som bor i en förort till den stora staden. Singelmamman, 19x igen.

Gissa vad som lockar mest?

Tack

Ville bara tacka för att ni delgett mig vad som gjort er nöjda under veckan.
Ni är bra. Men det var väl ingen nyhet.

måndag 4 april 2011

Uppmuntran

Tant Grön behöver muntras upp en smula. Nu vill jag veta vad Du gjort den senaste veckan som du är nöjd med. Kanske städat toaletten, fast det bar emot? Kanske vunnit på lotto, planerat en rolig resa, vågat hålla ett föredrag, läst sagor för någon som behövde en saga? Eller något annat, smått eller stort.

Lite skryt från bloggvärlden skulle muntra upp just nu. Tack på förhand.

Det jag vill säga

Man har inte roligare än man gör sig. Kanske är det därför min hjärna ofta försöker få min mun att formulera olämpligheter. Oftaofta lyckas jag ändå behärska mig.

Jag sa inte till den unga mannen på tunnelbanan att jag vet en väldigt bra hudkräm mot torr hud. Han fick sitta där och flaga i fred.

Jag frågade inte den unga kvinnan på nattbussen om solglasögonen hon hade på sig skyddade mot månens milda sken.

Däremot lyckades jag tala om för min vackra, färgstarka vän A, att hennes ex-man såg fulochtråkig ut. Vilket kanske var en aning olämpligt. Men hon tog det bra. Hon är väl van. Vid mig och min breda mun.