Detta är en bild av mitt inre

onsdag 28 april 2010

Mannen och min syster

En bra anledning att vara gift är att någon tar hand om en när man är sjuk. Detta gäller dock bara tills man får barn. Det är ofta de som smittat en och därför är alla i familjen sjuka samtidigt. Barn, särskilt sjuka sådana, måste tas om hand. Tyvärr. Även om barnen är friska, så måste de tas om hand. Fast egentligen vill jag ligga i sängen och bara bli uppassad. Och att någon tycker synd om mig. En lite förbjuden känsla, men ack så skön.

Dessa tankar vandrade runt i min febriga hjärna i går. Febervågorna måste gjort det möjligt för vissa med samma hjärnfrekvens som jag att läsa mina tankar. För utan att bli tillfrågad åkte min man iväg till affären och köpte massa onyttigheter till sin fru, sådant som behövs när man är sjuk. Godis, snus och läsk.

Och den på eget bevåg adopterade storasystern, tillika sångfröken, la en present i min brevlåda. En present! En film som jag älskar och som det var evigheter sedan jag såg. Jag känner mig ordentligt ompysslad och tror att jag snart står på benen igen, utvilad och kanske till och med lite glad. Lycklig? Nja, man ska inte överdriva. Inte utmana ödet, som jag ändå inte tror på. Men rara människor, det tror jag på. Puss till mannen och storasystern!

Dagar

Vissa dagar, de gråa, stressiga eller trista önskar jag mig sjuk. Ingen allvarlig sjukdom, bara lite lätt feber och förkylning så att jag kan få stanna i sängen med gott samvete. Jag blir aldrig sjuk sådana dagar.

Men nu minsann, när massa bordemåstegöra hänger över mitt huvud och det även finns roligheter att se fram emot, då ligger jag här. Med lätt feber och värkande kropp. Varför kan inte virus komma på beställning i stället för att bete sig på detta lynniga sätt?

Hej och hå

"Alltid är det något, sa han som skulle hängas". Så brukar mormor säga. Undrar vad forskaren i lycka skulle tycka om det?

tisdag 27 april 2010

Lycka?

En forskare har forskat om lycka. Mycket pengar gör en inte lycklig säger han. Om man har så man klarar sig, arbetar, har en aktiv fritid och sociala kontakter, då är chansen till lycka störst.

Varför drömmer jag då om en miljon, en vecka liggande i sängen och inte behöva träffa en endaste människa? Nu när jag enligt forskaren skulle vara jävligt lycklig.

måndag 26 april 2010

Perfektionist vad trist

Om du möter mig med nystrukna kläder och matchande barn. Med manikyrerade naglar i ett skurat hem där allt är genomtänkt. Om du bjuder på små matportioner anpassade efter någon modern diet och vin serverat i kristallglas. Om du säger att mörka moln aldrig seglat över din himmel om man bortser ifrån att kaklet i badrummet fick fel turkosa nyans. Om du säger att allt är bra och så varit i generationer, ingen alkoholist eller galning så långt släktträdet går att läsa. Då blir du aldrig min vän.

Om du möter mig med öppen blick och jord under naglarna medan dina okammade ungar skrattar och slåss om vartannat. Om du bjuder på en kopp kaffe eller en whisky i din trädgård med ogräs i rabatterna och du har en god historia på tungan.Om du säger att livet är svårt men roligt att leva. Då är jag såld. Hos dig stannar jag.

fredag 23 april 2010

Min bebis...

..fyller 7 år. Hon har frågat chans på en kille och fått ja. Pussat honom på kinden eller om det var på munnen, hon är lite svävande gällande just den detaljen.

Min yngsta har blivit stor. Vad ska jag göra nu? Skaffa ett till barn, köpa en hund eller kanske gå en kvällskurs i akvarellmålning?

Jag som under de sömnlösa nätterna med amning och blöjbyten och två barn tätt intill mig längtade efter att få sova, andas, duscha i fred. Nu är jag där. Och det känns nästan lite...tomt.

Apropå vigseln

mellan Victoria och Daniel. De borde läsa poesi av Märta Tikkanen. Hon säger att kärleken och äktenskapet innebär att man ska gå och stå i bredd. Gå i bredd. Bredvid varandra. Ingen framför, ingen bakom den andre. Är inte det en fin beskrivning av kärleken?

onsdag 21 april 2010

Möten


Jag har bara bott och arbetat i Sverige. Vet inte hur det är i andra länder. Men Sverige är ett mötesfixerat land. Då menar jag icke det genuina mötet mellan människor som lägger bort sina titlar och de masker som vi alla bär lite till kvinns och mans. Jag menar dessa evinnerliga arbetsmöten, föreningslivsmöten, möteförmötetsskullmöten. Om man ska ha ett möte så ska det finnas ett syfte och ett mål med det hela. Så är sällan fallet. Samma frågor tuggas omochomochom igen, samma människor håller låda och få beslut tas.

Om regeringen och riksdag får kritik svarar de ofta att de ska tillsätta en utredning. Det låter präktigt, svenskt och bra. Det de menar är att några kostymochdräkt människor sätter sig ner och har möte. Kanske åker de i väg någonstans, då kallas det för konferens. Konferens är ännu finare än att ha möte, men det är ungefär samma sak.

Kanske är detta evinnerliga mötande en kvarleva från nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen. Vad vet jag. Men jag önskar mig ett mötesfritt halvår. Minst. Vill inte ens gå på barnens föräldramöten, men gör det ändå för annars är man väl en dålig förälder. Eller?

söndag 18 april 2010

Mentor

Jag har en mentor. Just nu är hon sjuk. Cancer. Men hon ska bli frisk. Det finns inget annat alternativ. På sjukhuset ville de ge henne en smärtjournal. Så att hon kunde fylla i när hon hade som mest värk. Hon bad i stället om en friskjournal så att hon kunde fylla i de dagar när hon tyckte att hon mådde bra. Det är det sättet att tänka som gör att jag valt henne till min mentor. Snart ska hon bli frisk. För hon gör mig till en bättre människa, får mig att tänka i nya banor och att göra mitt bästa. Det är en gåva att få ha mött henne och att hon tackat ja till sitt mentorskap.

Det är en gåva att ha människor att älska och bli älskad av.

torsdag 15 april 2010

Nu vet jag...

varför äldre kärringar ofta är lite tråkigt klädda. Det handlar om skorna. När man blir äldre får man värk i fötter, knän och rygg. Då är det viktigt med bekväma skor, gärna med inlägg. En piffig klänning matchar inte foträta skor, men det gör en överkänalång tweedkjol eller ett par byxor i tåligt material.



Detta kom jag på häromdagen. Jag är inte färdig för pension än på sisådär 25 år men jag har en knäskada och mycket små märkliga fötter som gör att jag måste ha bekväma skor om jag ska gå mycket. Skulle till den stora staden med den hårda asfalten. Försökte klä mig lite storstadsmässigt. Föll i skratt när jag till detta satte på mig mina eccoskor. Det gick inte. Jag fick välja. Storstadsmässig med snygga skor och sedan vara beredd att halta ett antal dagar. Eller vardagstöntig men utan att behöva halta. Vardagstönten vann. Vilket är ett tecken på mognad. Och viss tråkighet. Jag är på god väg mot mitt mål, att bli en kärring.

Ordlista

Främmande=Besök i det egna hemmet. Kallas främmande oavsett hur länge man känt varandra eller eventuella blodsband.

Fredagsmys= Konsumera mera och lycka är att vara stinn av fett och socker (enligt handlarna och reklammakarna)

Gött= Ett dialektalt uttal av gott, som nu spridit sig över hela riket och som i mina öron låter urfånigt. Meningen är nog att det dialektala ska ge någon form av efftertryck åt ordet.

Social kompetent= Anpassningsbar för egen vinning

Flexibel= Alltid beredd på arbetsgivarens nycker.

Stresstålig= Att vara beredd att arbeta ihjäl sig utan att klaga.

Bananmänniskor= Epitet på människor som under 70-talet klädde sig i velour och växtfärgade tröjor. De år ofta banan. Mitt och min vän B:s påhitt.

Har du några fler ord i din egen ordlista?

måndag 12 april 2010

Någon

Det är någon som tvättar mina tröjor. I smyg. Och i för varmt vatten. De krymper. Glipan mellan tröjornas nederkant och byxlinningen blir allt mer synlig. Jag som är så frusen och inte vill ha kall luft virvlande längs ryggslut och mage.
Vem vill mig illa? Vem vill att jag ska frysa? Vem fan tvättar i smyg!?

fredag 9 april 2010

Tv-serier

Jag gillar att titta på TV. Tur att jag bara har "skogsTV", ett medvetet val, annars hade jag suttit klistrad där jämnt. Nya serier dyker upp i de statliga och marksända kanalerna. Man får lära känna rollkaraktärerna. Programmen är uppbyggda kring ett tema, sjukhus, mordgåtor, villaliv. De följer samma mönster vilket vaggar in tittaren i en trygg igenkänningskänsla. Man vet ungefär vad som ska komma härnäst. Det brukar ta en till två säsonger. Sedan brukar storyn tunnas ut allt mer. Manusförfattarna börjar lägga in avsnitt när rollerna minns tillbaka eller den löjligaste lösningen, allt var bara en dröm. När favoritserien lägger in drömavsnitt, då kan man lika gärna sluta titta. Byta kanal.

Min blogg är lite som en TV serie. Det var lite spännande först. Tant Grön, med funderingar om livet. Men även den storyn tunnas ut. Jag kan inte skriva om mitt arbete och inte så mycket om min familj heller, för de har inte bett om att få vara med i någon blogg. Och så mycket annat händer inte i en heltidsarbetande tvåbarnsmammas liv.

Så antingen fortsätter denna serie med allt tunnare material, eller så blir det skärpning, eller så läggs bloggen ned, eller så dyker det upp en ny, någon annanstans. Vi får se. Ska fundera på saken medan jag hänger tvätt. Inomhus. För det regnar. Detta halvår måste ha slagit rekord i vattensomkommernerfrånhimleniolikaformer.

Kanske SMHI är intresserade av en blogg som beskriver hur vädret påverkar vardagslivet. Jag tänker nämligen mycket på väder...




Bilder lånade från nätet. I mitt nästa liv ska jag lära mig att lägga in bilder snyggt. Helst bilder jag tagit själv.

torsdag 8 april 2010

Bättre förr?

Det jag saknar, och egentligen det enda jag saknar, med att vara yngre är umgänget med vännerna. Dels så hade jag mer tid då. Innan barnen. Huset. Löneslavandet. Men egentligen handlar det inte så mycket om att ha tid. Jag hade lägre krav på mig själv. Det var helt okay att ses över en slät kopp kaffe, en öl på puben eller en hastigt ihopslängd middag på det som fanns hemma (pasta och tomatsås).

Nu för tiden tror jag att jag måste vara vuxen. Att vara vuxen för mig innebär bland annat att om man ska bjuda någon på middag så ska det vara trerätters, på nystrukna dukar och städade golv. Jag hatar att stryka. Avskyr att städa. Alltså ingen middag.

Men de gånger jag blir bortbjuden så tänker jag aldrig på om det är städat eller ej. Uppskattar maten bara den går att äta. Njuter av att ha sluppit stå vid spisen själv och av umgänget.

Så denna vecka (eftersom jag varit lite ledig och då hunnit tänka lite hursomhelst utan att bli avbruten) har jag gjort uppror mot mina egna krav. Jag har bjudit folk på lunch, middag och släta koppar kaffe. Bara för att umgås. Inte strukit eller städat. Inga avancerade recept. Bara få träffa lite folk som jag tycker om.

Och det har gått utmärkt. Ingen har tagit fram dammsugaren, spytt av maten eller snörpt på munnen. Det är ju mina vänner som kommit till mitt hus. Utvalda vänner, som jag tycker om. Ingen ide (apostroftecknet funkar inte) att göra sig till för sina vänner. Då skulle de ju inte vara vänner.

måndag 5 april 2010

Vår?

Och så kom solen. Och snön smälte. Fåglarna kvittrade och en liten en jazzade loss ordentligt där i björken. Ljuset log varmt mot oss trötta, frusna, i vinter långvarigt inbäddade.

Sen kom snön. Igen. Som om naturen skämdes över sin bruna mark, som ännu inte hunnit slå om till spirande grönt. Ville dölja allt med vitt.

Eller så var det lagen om alltings jävlighet som trädde i kraft.

Eller bara vanlig aprilmånad.

Vad vet jag.

söndag 4 april 2010

Uttryck

Hugg in middag. Hör jag, ser jag, känner jag med käppen. Platt-Tyskland. Ho är söschlöte. Biddel baddi, putti putti. Dessa uttryck förekommer i min familj. Bara vi invigda förstår. Jag tror att många familjer har sådana uttryck.

Hugg in middag kommer sig av att en vän till min mor var på kalas. Värdinnan var noga med att allt skulle vara så fiint som möjligt. Det var många gäster. Och väldigt lite mat. Några få ynka räkor. Värdinnan slår ut med händerna och säger "hugg in nu allihopa". Hugg in middag i vår familj är numer när man rensar kyl och skafferi på rester och försöker få ihop en måltid som räcker åt alla.

Hör jag, ser jag...betyder att man ljuger eller svamlar. Min mormor berättade om en man som var väldigt lat. Så lat att han låtsades vara blind för att slippa arbeta och hellre gick runt och tiggde. Han kom till ett hem där han såg något gott i en skål, men husmor sa att de inte hade något att bjuda honom på. Då pekade han på skålen, "men det där ser gött ut". Han kom på sig och försökte ta sig ur knipan "jag menar, hör jag, ser jag, känner jag med käppen".

Platt-Tyskland är ett av min pappas uttryck. Han hade en gång en dröm om ett väldigt grått, platt och tråkigt landskap. Han tänkte i drömmen att detta måste vara Platt-Tyskland. Vissa landskap i Sverige ser ut så och är en bra beskrivning för familjen när man varit ute och rest i ett sådant landskap.

Ho är så söchlöte kommer också från mormor och hennes värmlandshistorier. Det var en man som beskrev en grannkvinna på det sättet. Han förstod inte ett ord av vad hon sa för hon sluddrade så, tyckte han.

Biddelbaddi, är från en barnbok av Pija Lindenbaum. En underbar bilderbok som heter "Gittan och Fårskallarna". Fårskallarna pratar ett språk som bara Gittan förstår. När mina barn pratar oavbrutet och i munnen på varandra brukar jag citera Fårskallarna.

Vad har din familj för märkliga uttryck och citat? Berätta!

fredag 2 april 2010

Gnäll

(Titeln här ovan står där för att du nu ska kunna välja om du vill läsa gnället eller göra något roligare)

Det är jag som är gympapåsansvarig, matsäckochfruktansvarig, hardulästläxanansvarig, tvättansvarig, köpapresenttillvederbörandeansvarig, bjuda herrochfruvännerna påmiddagansvarig, köpaklädertillbarnen ansvarig, kommaitidisängansvarig, väckapåmorgonenansvarig och nujävlar måstevistädaansvarig.

Det är jag som frågar var är hammaren, saxen, påskpyntet och telefonräkningen? Det är jag som får svaret av mannen "här någonstans". Vilket ju är sant. Men det gör mig inte klokare.

Det är jag som frågar var är din mössa, skolväska, gympaskor, hårband? Det är jag som får svaret av dottern "på skolan". Vilket ju är sant. Men skolan är stor. Så svaret gör mig inte klokare.

Min aktuella fråga är, vem tar emot min avskedsansökan? Var säger jag upp mig? För många av dessa ansvarsområden har jag tagit på mig alldeles själv. Ingen har tvingat mig. Så till vem ställer jag brevet om min uppsägning?

torsdag 1 april 2010

Påsk


PUSS

I

PÅSK

ÖNSKAR JAG ALLA BLOGGLÄSARE
OCH ANNAT LÖST FOLK

Alternativ

Jag blir äldre. Vilket är bra. Mycket bra. Eftersom jag då lever. Alternativet hade varit mycket tråkigare.