Min blogg är lite som en TV serie. Det var lite spännande först. Tant Grön, med funderingar om livet. Men även den storyn tunnas ut. Jag kan inte skriva om mitt arbete och inte så mycket om min familj heller, för de har inte bett om att få vara med i någon blogg. Och så mycket annat händer inte i en heltidsarbetande tvåbarnsmammas liv.
Så antingen fortsätter denna serie med allt tunnare material, eller så blir det skärpning, eller så läggs bloggen ned, eller så dyker det upp en ny, någon annanstans. Vi får se. Ska fundera på saken medan jag hänger tvätt. Inomhus. För det regnar. Detta halvår måste ha slagit rekord i vattensomkommernerfrånhimleniolikaformer.
Kanske SMHI är intresserade av en blogg som beskriver hur vädret påverkar vardagslivet. Jag tänker nämligen mycket på väder...
Bilder lånade från nätet. I mitt nästa liv ska jag lära mig att lägga in bilder snyggt. Helst bilder jag tagit själv.
Då hoppas jag på skärpning för det skulle vara jättetråkigt om du slutade blogga. Antagligen är det så att det går lite upp och ner för dom flesta som har en blogg. Gissar att det kommer bli glesare under sommaren då det finns så mycket annat att sysselsätta sig med.
SvaraRaderaJa, det är ett dilemma. Antingen vara väldigt anonym eller helt blottad. Skulle tro att lagom är bäst.
SvaraRaderaVänta nu här! Nu måste vi reda ut lite saker! Du kan (= du FÅR INTE) sluta blogga så det alternativet kan du ju stryka. Sedan har vi det med urvattning eller gödning. Urvattning är trist och gödning i form av familj kan vara vanskligt, om man lämnar ut dem alltför mycket. Samtidigt; vem bryr sig, egentligen? Jag har varit helt emot att lägga ut barnen på nätet men nu finns de där, in mass. För jag började fundera just på vem som skulle fara illa av det? Vem skulle känna igen dem? Tycka att de har en konstig mamma? Jag vet inte? Och lägger man inte ut nakenbilder så finns det ju ingen snuskvuxen som kan dregla heller. Och kidnappning, njää, det är inte så vanligt. Och mina ungar- nej, jag tror ingen vill kidnapap dem, eller bryr sig om att det ligger bilder på dem där faktiskt! Det är en ny tid nu. De kommer att tycka att det är naturligt att finnas på nätet då de blir större, tror jag.
SvaraRaderaMen om du inte vill hänga ut familjen/lägga ut foton så ska du inte göra det, det måste ju kännas okej. En annan sak jag tänker på är att dina tankar måste finnas kvar? Jag menar; även om du inte lägger ut barnen/familjen och jobbet så har du väl tankar kvar? Funderingar? Bilder?
Du kanske inte behöver känna press att uppdatera varje dag, utan skriva då du själv känner att du har något att säga?
Jag tycker inte att din blogg börjar bli urvattnad! Inte alls! Jag har egentligen inga råd att ge utan svamlar på i vanlig ordning. Jag tycker att du ska fortsätta blogga, när du har lust, så ger det nog sig!
Magda, om jag någon gång slutar blogga så ska jag skriva långa mejl till dig i stället. Du kommer aldrig att bli av med mig.
SvaraRaderaTack fina du!
SvaraRaderaJag gillar det du ventilerar och skulle uppriktigt sakna dej, du goa kärring!
SvaraRaderaJag gillar din blogg fortfarande och har inte tänkt på att den skulle vara urvattnad. Men jag förstår vad du menar, har själv tänkt i samma banor... min blogg är inte i närheten av vad den en gång var men eftersom det fortfarande är kul har jag fortsatt ändå.
SvaraRaderaI början hade jag inte heller några bilder på mina barn och skrev knappt om dem alls. Själv var jag totalt anonym. Sedan har det blivit mer och mer... har väl tänkt lite som Magda i kommentaren innan. Det är svårt det där och du ska absolut inte göra något som känns fel.
// En av dina största fans :)
Så länge tankar trängs i huvudet så fortsätter jag nog att sätta dem på pränt i någon form. Den dagen jag byter jobb kommer jag inte ha samma behov av att vara anonym. Om jag nu byter jobb någon gång. Just nu längtar jag efter att få jobba i ett antikvariat med tillhörande café. Någon som vill starta ett sådant med mig?
SvaraRadera