Detta är en bild av mitt inre

tisdag 31 januari 2012

Dagens status och välkommen

Min dag började i pannrummet. Nästan i alla fall. Efter en ljummen dusch och ett konstaterande om att elementen var nästankalla begav jag mig ned i pannrummet vid sisådär 06.15. Maken som jag (och han själv) utsett till pannansvarig hade redan lämnat hemmet. Via telefon fick jag av honom en guidad tur i hurmanstartaromenpelletspanna.

Sedan har väl dagen fortsatt ungefär likadant. Kallt och besvärligt. På olika sätt.

Välkommen ni nya läsare, Fruntimret och Himmelska pannkakor. Och ni andra som jag liksom glömt att säga hej till. Ni följer nu en blogg med oregelbunden uppdatering, där det finns en del gnäll att läsa och där blogginnehavaren oftast är ambivalent till om detta med att skriva blogg verkligen passar en småtrött, småtjock, småsur heltidsarbetande människa som mest längtar efter att fågöraingenting eller i alla fall bararoligasaker.

Men välkomna, det ska ni vara.

söndag 29 januari 2012

Mina lögner som jag ibland tror på själv

Jag ljuger sällan för min omgivning. Men mig själv försöker jag smälla i lite lögner då och då.
  • Att jag ska sluta blogga och ägna tiden åt annat. Kanske kommer det att hända en dag men det är tveksamt. För jag vet ju att den tid jag lägger ned på att skrivaochläsa skulle annars gå till att titta på TV.
  • Att jag borde sluta snusa och lägga undan de pengar jag sparar på det och kunna resa i väg någonstans. Jag kommer vara så abstinent så omgivningen kommer be mig börja igen och skulle jag mot förmodan ändå lyckas sluta så skulle jag inte klara av att spara en enda krona, det är liksom inte jag och då kan jag lika gärna lägga pengarna på snus.
  • Att jag minsann kommer att ta tag i mitt liv med motion och kost, inte i dag men snart...Hahaha. Det är nog den största lögnen av alla.
  • Att jag ska byta jobb. Skola om mig helt. Sorry, med tanke på mina redan höga studielånskostnader och att jag har en familj att försörja så kommer inte det att hända.
  • Att det vore bra att ha en vit månad. Äh, varför det egentligen?
Vad ljuger du om?

Dagens status

En aningens tung i huvudet efter middagochvinochkonjak tillsammans med goda vänner igår.
Glad över att någon, som inte var jag, röjt upp all disk så att ett rent kök mötte mig i morse.

Och förutom att jag har en finne i örat som stör mig en aning så är läget rätt okay. Helt okay, till och med.

fredag 27 januari 2012

Dagens citat

Den febriga ungen säger:
- Jag mår bättre nu.
Den ömma modern svarar:
- Det är alvedonen.
Ungen:
- Det bryr jag väl mig inte om. Jag mår bättre nu.

Senare. Under TV rekalmen.

- Jag gör ruuuladeer. Jag tar tunn kycklinfilé och ruuullar den, säger TVreklamkocken.
- Vi är väl inte dumma i huvudet, kommenterar den febriga yngsta.

Vidare. Vi tittar på fredagens TV4 underhållning. I rutan kliver en 40+(+) man fram med stor luva på huvudet.
- Man får iinte haa mössa på sig inomhus, skrattar yngsta.
- Nää, nu blir han diskad, fnissar äldsta.
- Men Ola (Salo), han är snygg som vanligt, tillägger yngsta.

Ibland är det rätt skoj att ha barn. Faktiskt.

2012???

Skriv in denna mening på Google Translate och berätta sedan vad du tycker om översättningen:
Men are men and men should clean the kitchen.

Anonym blogg

Av olika skäl så värnar jag om att min blogg ska vara relativt anonym. Av olika skäl (den mänskliga faktorn, inklusive mig själv) så börjar anonymiteten luckras upp.

Antingen kan jag strunta i att det är så. Eller så startar jag en ny blogg för endast inbjudna, typ som en hemlig klubb. En sådan som man hade när man var liten. Men det verkar lite krångligt.

Eller så lägger jag ned det här skrivandet och ägnar tiden åt att göra något annat. Typ som att städa, dricka mer vin eller umgås med familjochvänner.

Knark och garderob

Somliga dagar funderar jag på att börja knarka.

Andra dagar funderar jag på att skaffa mig en basgarderob med kläder i klassiskt snitt med tillhörande accessoarer.

Inget av detta kommer att ske. Men jag tänker på det. Ibland.

Vad tänker du på?

torsdag 26 januari 2012

Barn är veka och annan gnällig information

  • Fick avbryta min arbetsdag och åka hem med krasslig unge. Ontihalsochhuvud. En aning febrig. Ännu en VAB dag som gör hål i plånboken. Barn nu för tiden är så förbannat veka.
  • Biljävlen startade av ren skräck i morse, men betedde sig väldigt opålitligt så fort jag saktade farten i någon korsning. Detta är alltså en bil som tycker att detta med väjningsplikt och krypkörning är töntigt. Där är jag och bilen inte överens.
  • Eftersom Murphys lag (lagen om alltings jävlighet) verkar ha trätt i kraft ordentligt så sitter jag just nu påbyltad med kläder. Det är knappt 17 grader inomhus och kallare lär det bli för pannan har lagt av.
  • Nästa inlägg borde innehålla något positivt för allt det här gnället gör ju inte en människa glad.
  • Men jag kan inget lova.
  • Over and out.

onsdag 25 januari 2012

Strandad

Det går inte så bra nu. Maken är strandad på annan ort p.g.a att de allmänna kommunikationsmedlen icke behagar avgå som de ska.
Vår bil är strandad en knapp kilometer från hemmet ty den stannade och vägrade sedan att starta, fast jag bad såsnällt. Och nej det är inte soppatorsk utan ettfelsomkommerochgår, ett fel som så fort vi lämnar in den på verkstad inte finns eller kan upptäckas.
Min förhoppning om en tjatochskällfri kväll har strandat ty jag tappade tålamodet med det yngsta barnet när hon fick ett utbrott över att hennes fötter växt ur både sina egna och storasysters skridskor.
Och min plan om att läsa ikapp bloggar och skriva trevliga kommentarer till er har strandat p.g.a. tidsbrist och utmattning över vardagens förtretligheter.

Och själv ser jag ut som en strandad val, när jag av ren otur såg mig i spegeln.

Resten av den här kvällen kan vi väl hoppa över, eller ja vad fan, vi kan väl hoppa över torsdagen och fredagen också, så att det blir helg. Helg nu!

söndag 22 januari 2012

Förklaring

De senaste dagarna har jag haft ett extremt godis sug, blivit tårögd av döttrarnas kärleksbetygelser, velat skilja mig från maken, tyckt att merparten av alla på jorden är dumma i huvudet inklusive mig själv, varit extra trött, blivit överdrivet glad över att stöta på en bekant, inte velat stiga upp ur sängen, funderat på vad det är för mening med någonting egentligen.
 Samma visa varje gång. Också samma förvåning varje gång, dels över att hormonerna så till den milda grad styr mitt humör och också över att jag under de snart 30 år som gått sedan jag kom in i puberteten liksom inte förstår förrän efteråt, att jag varit gisslantagen av hormoner. Några dagar i månaden, år ut och år in tar hormonerna över min kropp. Men jag lär mig aldrig.

Snart är jag dock mitt vanliga bistra, kontrollerade jag igen. Förhoppningsvis.

lördag 21 januari 2012

Med blöta ögon

Så sitter vi näranära i lördagssoffan, jag och familjen.
- Nu är jag lycklig, säger äldsta dottern och stryker mig på handen.
- Jaha, säger jag i frågande ton.
- Jag är mätt på mat och chips. Och det bästa av allt. Jag får vara med dig, säger den fina och borrar in sin kropp tätt emot min.

Denna kärlek är jag tveksam till om jag förtjänat. Men jag tackar och tar emot. Tårögd, med varmt hjärta.

Somliga dagar så är detta med att ha barn en riktig egoboost.

Öhh? Vad har hänt?

Döttrarna tindrar med ögonen och säger "Snäällaa mamma, vi kan väl få göra en trerätters middag till dig idag!?"
För min inre syn ser jag deras ovana kökshänder fladdra runt och stöka till och hur de oavbrutet ber mig om hjälp med allt. Med min yttre syn ser jag deras glada ansikten och deras vilja att skämma bort sin mamma. Så raskt svara jag ja på deras bedjan och utser sedan maken till kökschef.
Menyn:
Rostat bröd med gräddfil, rödlök och stenbitsrom.
Kryddiga köttbullar med potatis och sallad.
Rabarberpaj med vaniljsås.

Köttbullsrullning och ugnshantering stod maken för, samtidigt som han serverade mig en god drink som jag sippade på (läs, hällde i mig) medan jag satt uppkrupen i soffan och läste.

Med lite muntra tillrop fixade döttrarna resten och passade även på att tömma diskmasinen. Fantastiskt!

Hoppas detta blir en lördagstradition!

fredag 20 januari 2012

Svårt att tacka nej till Venus

Det har valsat runt ännu en utmaning i bloggvärlden. Fru Venus har skickat den vidare till b.l.a. mig. Och vem kan tacka nej till henne?

1.Vad gjorde du för 10 år sedan?
Ja, jag satt väl och ammade mitt äldsta barn som nu är drygt 10 år. Förmodligen var jag sjuk av trötthet för att hon vaknade ofta på nätterna och när hon väl sov så snarkade maken och höll mig vaken ändå. Och jag satt väl och var djupt irriterad över någon fånig mammagrupp som inte gav ett skrutt förutom prestationsångest och var djupt tacksam över mina fina vänner framförallt H som gjorde tillvaron lättare.
 2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Jisses vilka minneskrav. Jo, jag (efter ha kollat bloggfacit) var stolt och en aning oroad över yngsta dottern och hur hon hanterade idioter i sin närhet. För övrigt utgår jag ifrån att jag jobbadeåtsovjobbadeåtsov, typ som nu.
3. Fem snacks du gillar?
Chips
Chips med dip
Ostbågar
Nötter
Popcorn
4. Fem sånger du kan hela texten till?
Lägg av. Kommer inte längre ens ihåg texterna till de vanligaste vaggvisorna.
5. Fem saker du skulle göra om du blev miljonär?
Vilken snål fråga. Miljonär. Hellre mångmiljonär. Men ok. Med en miljon på fickan borde jag betala av topplånet på huset och fixa lite rörmokeri här hemma. Men om vi struntar i alla måsten skulle jag vilja resa bort länge och långt med min familj och bjuda vännerna på stoor fest. Och om jag blev mångmiljonär skulle göra allt det där plus köpa två nya bilar till mig och maken, plugga massa roliga kurser på universitetet, gå ned massor i arbetstid, anlita städhjälp och massa annat som känns lyxigt och underlättar vardagen.
6. Fem dåliga vanor?
Jag snusar.
Jag äter för mycket onyttigt.
Jag rör på mig för lite.
När jag är ledig sover jag för länge och hinner då inte rörapåmig och planeranyttigmat.
Att vara jag, bara det är fanimej en onyttig vana.
7. Fem saker du gillar att göra?
Sova
Äta
Umgås med människor jag står ut med
Läsa
Titta på TV eller film
(Allt detta utan egentlig inbördes rangordning)
8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Skulle aldrig klä mig i onepice.
Inte heller i haremsbyxor.
Eller i någonting brunt.
Skulle aldrig köpa ett soffbord med rökfärgad glas skiva.
Inte heller en porslinshund i naturlig storlek. Inte i miniformat heller för övrigt.
9. Fem favoritleksaker.
Min dator.
Min TV.
Min DVD spelare.
Min mobiltelefon.
Min man.

10. Tio personer som jag vill ge den här utmaningen till.
Lägg av igen. Minns inte alls vilka som redan svarat på denna utmaning och vet inte heller vilka som kommer att läsa detta och anta utmaningen. Ta upp den tappade handsken den som vill. Särskilt roligt om Realisten, Lairama, Solängen och Natosh gjorde det. Men valet är fritt. Liksom så mycket annat här i livet.

Fråga till läsekretsen

Jag är en turist i detta med att blogga. Turist, trots några aktiva år, eftersom jag liksom inte ooorkar fatta alla finesser. Så, till min fråga, om jag svarar på just er kommentar till mitt inlägg, ser ni typ det på er mejl eller måste ni kolla på min blogg om ni fått svar? För jag är lat. Och om ni liksom inte ser att jag bemödat mig med att svara er, varför ska jag då ödsla tid på det?

torsdag 19 januari 2012

Ett råd till mig själv

Så ställde jag mig på vågen. Vågen som mäter kroppsvikt och som jag använder någon gång om året. Jag konstaterade att jag väger 8-10 kilo för mycket. Då tog jag en karamell ur skafferiet. Och en till. Sedan åt jag en ordentlig middag.

Jag ska nog slänga ut den där vågen.

onsdag 18 januari 2012

Brev till frågespalten

Om jag någonsin skrev ett brev till en frågespalt skulle det nog lyda typ så här.

Hej!
Jag är en 40 årig, gift, heltidsarbetande, lönnfet påvägattblitjock tvåbarnsmor vars största hobby är att läsa och titta på TV.
En del av min hjärna vet att det är bra att äta nyttigt och att ägna sig åt motion i olika former. Detta dels för att hålla vikten i styr men framförallt för att hålla sig någorlunda frisk och krämpfri.
Något annat som min hjärna vet är att barn sällan lär sig något av tjat och skäll utan av uppmuntran och tilltro till deras egen förmåga.
Hjärnan har också kunskap om att man inte ska proppa i sig mer föda än vad man förbränner, med föda menar jag då allt som går att äta såsom mat, chips, vin m.m.
Min hjärna vet också att om man vill få intellektuell stimulans så är det av godo att läsa böcker som inte bara är deckare, träffa intelligenta människor och föra samtal med sina medmänniskor som inte endast innehåller påminnelser om att packa gympapåsar, göraläxor,fyllapåpelletspannan.
Kära frågespalt. Hur kommer det sig då att jag äter som en jävla häst, inte rör på mig ett dugg, tjatar och skäller på mina barn, läser tjogvis med deckare, sällan träffar mina vänner och oftaofta påminner min familj om dittochdatt i stället för att prata om annat? Vad är det för fel på min hjärna som inte använder den kunskap den besitter utan låter mig bete mig som en människa utan kunskap alls?
Tacksam för svar. Snarast.

Roligt. Enligt mig.

En rolig bild från FB. Jag skrattade gott. Trots att Svenskt Näringsliv, eller i alla fall deras ordförande, är ett av mina hatobjekt.

måndag 16 januari 2012

Tack!

Jag har fått en award från Fru Hansson. Det var gulligt tycker jag. Det finns en del regler kring den här awarden, man ska bland annat skicka den vidare till 5 andra. Det påminner lite om ett kedjebrev, fast utan indirekta hot, som annars brukar finnas i kedjebrev.

Men det här med att skicka saker vidare är jag rätt kass på. Och en person som har svårt att välja strumpor på morgonen (trots att flertalet av dem är svarta) kan omöjligt välja 5 bloggar. Så den här awarden är till alla er som läst min blogg mer än en gång. Ni är värda en award allihop eftersom ni tragglar er igenom stora textmassor med få bilder skrivna av en anonym 40 åring som aldrig bjuder på privata bilder eller namn. Tack!






Jag tror att det har vänt nu

Jag värnar om den kommunala skolan.Jag värnar om barns lika rätt till utbildning. Jag värnar om barns möjlighet att få möta kamrater från alla samhällsklasser, från alla olika sorters bakgrund.

Men mest värnar jag om mina egna barn. Det har jag skrivit om tidigare.

Så för den yngsta dottern blev det nu på vårterminen skolbyte. Friskola. Inte på hemmaplan, utan en dryg mil bort. Tidigare mornar. Mer bilåkande.

Beslutet har legat och grott. Varje dag har jag frågat vad hon lärt sig i skolan just i dag och fått en axelryckning till svar. Varje dag har jag frågat hur dagen varit och hon har svarat bra. Tills hon en dag svarade "Vet du mamma, en bra dag det är när (pojknamn) säger fula ord, några slåss i kapphallen, när (pojknamn)inte får vara kvar i klassrummet för att han bara skriker. En dålig dag, det är när någon  slår mig eller mina kompisar".

Så då blev det skolbyte. 2 veckor har det gått. Jag frågar samma frågor. Vad har du lärt dig i dag? Och får utförliga beskrivningar till svar. Har dagen varit bra? Jaaa, såklart, svarar hon. För på den nya skolan så är det ingen som slåss. Och en aning rodnande tillägger hon att hon tror att hon är den enda på hela skolan som svär.

Jag tror att det har vänt nu. Hon kommer ha trista dagar även nu. Tjatiga gråläxtraggeldagar. Men om de goda dagarna är fler än de dåliga. Då är jag nöjd. Mycket nöjd. Och hon med.

söndag 15 januari 2012

Hemmets värld är en smittohärd

Det kramas och pussas en del i den här familjen. Bacillerna som vi fått med oss från äckliga små skolkamrater och otäcka kollegor följer med hem över tröskeln och hoppar sedan mellan familjemedlemmarna.

10 åringen har spytt sedan 5 i morse. Otroligt att hennes pyttemage har något mer att kräkas upp så här ett antal timmar senare.

Resten av familjen står upp än så länge, men med tanke på att äldsta dottern, innan hon blev sjuk, betett sig som en kelig kattunge mot oss alla, så får vi väl se hur länge det dröjer innan vi ligger med en hink framför ansiktet.

8 åringens kommentar till systerns magsjuka "Det värsta med att vara magsjuk är att man inte får pussas. Det värsta med att mamma är magsjuk är att man inte får pussa henne."

Personligen tycker jag att det finns värre saker med att vara sjuk än att inte få pussas. Men man tycker ju olika.

lördag 14 januari 2012

PMS eller åldern?

Min tuffa storebror, som är min bror genom uppväxt och ihopflyttade föräldrar och inte genom blodsband skrev en så fin kommentar på FB till mig. Jag blev rörd. För vi daltar inte så mycket i min ursprungsfamilj. Ägnar oss inte åt känslopjunk.

Jag svarade honom med ett <3. Något som jag egentligen tycker är rätt töntigt.

Så antingen har jag PMS eller så börjar jag bli gammal. Och om jag har hyfsad koll på min menscykel så lider jag inte av PMS. Alltså har jag blivit gammal och blödig. Likaså verkar fallet vara med min storebror. Eller så var han onykter. Det kanske jag också är, utan att riktigt veta om det.

Många frågor, få svar

  • Varför känns vårt hem belamrat och stökigt oavsett om vi bor på 70 eller 140 kvadrat?
  • Vad är det för mening med ett hus som har massa rum, när familjen ändå helst trängs i köket eller vardagsrummet?
  • Vad är det för mening med en stor hörnsoffa när alla i alla fall vill sitta närmast mig och jag finner mig alltid inklämd mellan små flickrumpor och har en stor manshand placerad någonstans på min kropp?
  • Varför har vårt hus en stor källare och en arbetsbod precis vid knuten när makens verktyg och olika projekt ändå landar i köket eller vardagsrummet?
  • Hur kommer det sig att döttrarna ser badrummet som det ultimata stället att umgås på? Särskilt när det är läggdags, då kan de fnittertjattraprata därinne hurlängesomhelst.
  • Vem stal min karaktär? För borta är den. Jag sitter här och konstaterar att jag är tjockare än någonsin och ändå drömmer jag om att proppa i mig chips ochalltannat som ärfettochsalt.
  • Vad i hela friden gjorde jag under min julsemester? Ja, inte var det att renovera sovrummet, organisera garderober eller röja i förråden i alla fall. Inte heller att fila fötterna eller lägga en ansiktsmask.
  • Varför känns vardagarna så stressiga men ändå så oändligt långa när helgen å andra sidan går så förtvivlat fort?
  • Varför finns det en fågelsort som heter talgoxe? Talg förstår jag, eftersom de gillar det, men oxe? Denna fråga är så klart inte ställd av mig. Utan av åttaåringen. Samma lilla människa som orsakat mig huvudbry angående om råttor har smaklökar eller ej.
  • Och viktigast av allt. Hur är det möjligt att älska sin familj så mycket så att det hisnar samtidigt som det är just dom som också kan driva en till vansinne och få en att drömma om en rymningsfärd långtbort men som man vet att man aldrig kommer att göra för då skulle man längta ihjäl sig efter de där tre människorna som man bor med och som betyder fanimej allt.
  • Och slutligen, hur många människor orkade läsa igenom denna radda av frågor, utan att ge upp efter någon rad eller somna eller bestämma sig för att ta en kafferast i stället?

fredag 13 januari 2012

Tröst

Nu känns liksom livet lite lättare.

Att ha barn

De flesta som har barn vet att man periodvis blir lite korkad av att vara förälder. Man kan bli korkad p.g.a sömnbrist, små barn sover ryckigt och älskar att störa mitt i natten, stora barn stör genom att inte komma hem som de ska och orsaka sömnlösoro.

Barn gillar ofta struntprogram på TV och älskar när familjen samlas kring TV4 program om attblikänd eller SVTprogram där det sjungs schlager. Förödande för en tänkande hjärna.

Periodvis har man också samtal med sina barn som gör en nästan hjärndöd. Som att svara på en fyraårings evinnerliga frågor eller att få sina ungar att förstå detta med ordningreda, regler, personlighygien, passatider och läggasigirätttid.

Men barn kan också innebära viss stimulans för hjärnan. Som när de frågar om polstjärnan är större än andra stjärnor och om råttor har smaklökar. Sådana frågor hade jag aldrig ställt till mig själv. Hade du?

torsdag 12 januari 2012

Full=Omtänksam?

En fredagseftermiddag möter jag en tonårstjej jag känner. Vi kramar om varandra och i ögonvrån ser jag att hon släpar på någon fjunläpp till pojkvän. I samma ögonvrå ser jag en bil som ser så där fjunläppsaktig ut och förstår att det är detta fordon som  paret snart ska färdas runt i.
Illustration av skruttig bil. Lånad från nätet.
 Jag tar fjunläppen i hand och presenterar mig. Sedan uppmanar jag honom att köra jäävligt försiktigt för hans flickvän ska han vara riktigt rädd om, hon är en guldklimp. Han ser så där osäker försökervaratuff ut som så många i den åldern gör och muttrar något till svar.

Efter en tid möter jag tonårstjejen igen. Utan pojkvän. Hon berättar flinande att pojkvännen trodde att jag var full när vi möttes. Hon hade skrattat och berättat att jag alltid var "så där".

Jag skrattar högt. Men sedan blir jag bekymrad. Jag hälsade artigt på en ung människa och uppmanade honom att vara rädd om sin flickvän. Om han trodde att min omsorg var fyllesentimentalitet, vad är det för vuxna som han tidigare stött på i sitt liv? Stackars  storalilla fjunläpp.

tisdag 10 januari 2012

En otäck tant

Det hände något läskigt på Ålandsbåten. När jag klev ut ur hyttens pyttepyttedusch såg jag i ögonvrån en läskig tant. Hennes bröst var avlånga och vilade mot en mage som såg gravid ut, i sisådär 7:e månaden.

Det visade sig att tanten var jag.

Varför har de kostat på en gigantisk spegel ovanför tvättfatet i hytten? Om rederiet tror att det ska inge en känsla av lyx, då har de fel. Jag kände mig inte lyxig. Jag fick panik.

Lösningen på detta är dock enkel. Ingen bantning eller träning så klart. Men från och med nu tänker jag aldrig spegla mig mer. Möjligen ansiktet så att mascaran hamnar rätt. Eller så slutar jag sminka mig och behöver aldrig en spegel mer. Och jag kommer inte heller tillåta att speglar överfaller mig på detta sätt. Alltså aldrig mer en övernattning på en Ålandsbåt. Det där sista löftet kommer vara lätt att uppfylla. Riktigt lätt.

måndag 9 januari 2012

Att överleva en Ålandsresa

Att åka på Ålandskryssning var inte lika gräsligt som jag trott. Inte gräsligare heller. Det var uthärdligt. Stundtals till och med roligt. Båten hade en bar med 90 olika whiskysorter.

Kollegorna visade sig från sin bästa sida. Och de utan en enda bästa sida alls, la jag inte ens märke till. Att få se arbetsplatsens martyr som alltid går med mungiporna nedåt dansa disco och vicka på rumpan, bara det var värt resan.

Men om jag någon mer gång sätter mig på detta fartyg igen, då ska jag inte jobba dagen därpå. För om jag inte jobbar dagen därpå då kan jag verkligen gå igenom whiskysortimentet. Då behöver jag inte tänka som en äkta kärring, att det är en dag i morgon också.

fredag 6 januari 2012

Ska det vara så jävla svårt?!!

Maken vill renovera hallen. Lägga klinkergolv.
Klinkerbild lånad från nätet

10 åringen vill lära sig laga mat.
Matbild lånad från nätet

8 åringen vill ha större rum. Och gärna hjälpa till med matlagningen.
Rumsbild lånad från nätet
 De tittar förundrat på mig när jag inte hurrar högt över deras initiativ och önskemål. De vänder blicken nedåt när jag svarar:

Hallen kan vi ta tag i när köket är färdigrenoverat, vilket nu stått nästanmeninteheltklart i två år. För övrigt skulle den största hjälpen för mig personligen vara att ni höll hyfsad ordning i de rum ni har och lägger in era rena kläder där de ska vara, för under sängen är ingen bra förvaringsplats av kläder för där blir de dammiga OCH MÅSTE TVÄTTAS IGEN! Och så kan ni utan att jag behöver påminna plocka UNDAN EFTER ER!OCH DET GÄLLER ER ALLA TRE!!
En bild av mitt arga inre. Lånad. Men sann.
Så har jag dödat deras drömmar om nya projekt och personlig utveckling. Igen. Det måste finnas någon statlig myndighet där min kompetens skulle passa utmärkt. En myndighet där det är viktigt att kunna säga nej och trycka till folk lite. Kanske på Migrationsverket? Eller försäkringskassan? Fler förslag mottages tacksamt.
Illustration av min blivande stil. Lånad. Men förhoppningsvis sann.

torsdag 5 januari 2012

När jag inte tänker..

..på att:
  • Övervåningen i vårt hus framkallar dammallergi
  • Det var evigheter sedan jag tog en rask promenad
  • Jag snart ska börja jobba efter massa dagars semester
  • Jag har haft långledigt men ändå inte gjort något särskilt
  • Jag ska tillbringa min sista lediga dag och min första arbetsdag med kollegor på en Ålandsbåt
Om jag inte tänker på allt detta. Då känner jag mig rätt så nöjd. Alltså tänker jag inte. Inte alls. Möjligen tänker jag på om jag trots att jag är proppmätt inte kan klämma ned något mer gott i magen. Typ som chips, choklad eller whisky. Fast chipsen och chokladen är slut. Men whiskyn finns kvar. Hurra!

Det finns olika vägar till en åttaårings hjärta

Så var bästa fru B här på kort visit med sina tre döttrar. Alla vackra och roliga, var och en på sitt sätt. Men hennes mellersta dotters hjärta har jag vunnit lite extra. I går kom förklaringen. Jag har tydligen vid något tillfälle sagt till hennes lillasyster  att hon inte får slå sin storasyster. Av detta har jag inget minne alls. Men mellersta dottern minns. Och har använt sig av mig, när jag inte har varit med, när jag varit många mil bort. Hon har sagt till sin lillasyster att om NN (alltså jag) varit här, då hade du minsann fått skäll, när hon tyckt att lillan varit extra besvärlig.

Där ser man. Så kan man också vinna ett litet flickhjärta. Vad den yngsta dottern tycker förtäljer inte historien. Men hon verkade inte särskilt rädd över att se mig. Men man vet ju aldrig.

onsdag 4 januari 2012

Oväder när det är som bäst

Det har ju blåst en del i vårt land. Inte bara i somliga partitoppar utan mer bokstavligt talat. Jag hatar blåst. Stark vind skrämmer mig och går in i märg och ben och själ.

Men idag gläds jag över det nya ovädret som kommit. För bästa fru B vill inte köra med tre barn de många milen mellan en storstad till en annan i storm, utan blåser in hos mig ett dygn.

Oväntade, oplanerade besök är oftast de bästa besöken. När allt blir som det blir. När man sitter där bland dammtussar och röra, mätta av en improviserad måltid och inser att det inte behövs välstädade kulisser för att må bra i goda vänners lag.

Så idag får det faktiskt storma. Hur mycket det vill. Men till helgen vill jag ha det kav lugnt, för då ska jag mot min vilja ut på Ålands hav med kollegorna. Kav lugnt. Det är en order och ett krav.

tisdag 3 januari 2012

Ytterligare en kärringlektion

Eftersom de flesta kärringar har några år på nacken och sällan varit rädda för att jobba hårt, så har de ofta värk. Värk i kroppen. Extra kärringstatus ger värk som är mer besvärlig vid väderomslag. När lågtrycket närmar sig vet kärringen redan om det, hon känner det i sina leder. Extrem kyla och extrem värme kan också påverka värken.

En av mina vänner som är läkare sa en gång att "när man passerat 40 och vaknar på morgonen utan att ha ont någonstans, då är man död".

Han är nog förutom läkare också en kärring.

måndag 2 januari 2012

Det är utstyrseln som gör det. Eller?

Så besökte jag storstaden. Igen. Och jag fascinerades av alla välsminkade, välfriserade människor som gick på stadens gator utrustade i jackor som skulle tåla Nordpolenkyla och i dyrdyra gummistövlar  gjorda för lång vistelse i sank myrmark.

Längtar dessa storstadsmänniskor ut i naturen? Eller är storstadsdjungeln så kall och blöt så att denna utrustning behövs?

Själv bor jag på landet och under mina skogspromenader duger min gamla parkas från Lindex bra, likaså mina gamla tråkgröna stövlar av okänt ursprung.

Det verkar som om jag har missförstått något. Att jag liksom går omkring här och är helt felutrustad. Eller?