Detta är en bild av mitt inre

tisdag 31 augusti 2010

Far

Min far säger att jag var väldigt glad som barn. Jag är skeptisk. Han är rätt så disträ och det var ett antal år sedan jag var barn.Åren kan få en att glömma hur det egentligen var. Jag tror att jag föddes allvarlig och seriös. Min rynka mellan ögonen har alltid funnits där. Så det så.

Fördelar och nackdelar

Fördelarna med att det är kallt ute är att man nu inte kan vara barbent. Därför behöver man inte raka benen. Det är skönt. Nackdelarna med att det är kallt ute är att man låter bli att raka benen, sätter sedan på sig ett par nylonstrumpyxor och genom ljust tyg syns behåringen och genom mörkt tyg letar sig hårstråna ut. Det ser ut som strumporna är pälsbeklädda. Det är inte snyggt. Inte alls.

söndag 29 augusti 2010

Lön

Så kom lönen. Och det var ju skoj. Ett tag. Sedan skulle räkningarna betalas. Och sedan var lönen slut.

Kära döttrar! Bli inte akademiker. Gå icke på någon fånig högskola, läs inte på universitet. Du får rätt kasst betalt och har massa skulder hos CSN som du aldrig kommer kunna betala tillbaka. Om du har högskolepoäng så förväntas du också kunna en del saker och om du har otur så får du ett ansvarsfullt jobb. Det är besvärligt.

Skippa era drömmar om att bli veterinär och läkare, snälla! Kära nioåring, håll fast vid din ursprungliga plan som du gav uttryck för när du var i 3 årsåldern. Du skulle jobba i blomsteraffär, bli Charliebrandman (ingen vet fortfarande riktigt vad det betyder) och ha 40 barn. Om du minska barnantalet en aning bara så är resten av planen mycket bra!

Kära sjuåring! Du vill arbeta halvtid som läkare och halvtid som skräpplockare. Ägna dig i stället helhjärtat åt att plocka skräp. Du får vara utomhus mycket och har inga studieskulder. Lyd din mor. För en gångs skull.

Eller så ser ni till att vinna massa miljoner och då kan ni göra vad faen ni vill! Det sista rådet var nog det bästa.

Minne del 2

Det sägs att den som har dåligt minne ska ha minnesregler. Och att man ska associera. Jag t.e.x har svårt att komma ihåg namn. Och försöker då associera. Ett exempel:

En kvinna presenterar sig som Lisa. Jag försöker tänka om jag känner någon Lisa sedan tidigare. Och det gör jag! En gammal släkting som jag inte sett på länge. Undrar vart hon bor nu. Flyttade inte hon? Men hennes dotter Lena bor nog kvar i Göteborg. Göteborg. Dit vill jag. Och träffa min kära vän B. Men kvinnan framför mig liknar inte min gamla släkting. Hon liknar mer Maria. Min f.d kollega som nu bor i Blekinge. Jag borde verkligen höra av mig till henne, det var så länge sedan. Faaan! Vad hette människan nu? Var det Lena? Eller Blekinge? Kan man heta Blekinge?

Om man ska använda sig av associationer då ska man nog hålla dem mer i schack än vad jag gör....

Minne

Det är mycket jag glömmer.

  • Handla hushållspapper
  • Vad folk heter
  • Smörja fötterna
  • Att ladda mobilen
Och mycket mycket annat. Men annat minns jag väl. Tittade in hos Anna (en av mina följare ochjgaorkarintelänkajustnu) och såg en fin skärbräda. Med mönster på. Ett mönster som jag minns. För i en karott med samma mönster brukade min bonusmor förvara stekt inlagd strömming. Det var gott. Sådant minns jag. Medan familjen får vara utan hushållspapper ännu en dag...

lördag 28 augusti 2010

Dagens ros..

..går till alla "följare", läsare och kommentatorer. Tack!

Jo. Även kärringar kan bli sentimentala. Men bara i smyg...

Det går fort..

..att bli gammal. Förra året fick jag vid ett par tillfällen visa leg. på systemet. I går när jag var hos optikern frågade han om jag ville komplettera mina linser med ett par progressiva glasögon.

1. Jag vill ha linser för att slippa glasögon, PUCKO, tänkte jag.
2.Progressiva glasögon behöver man när man är äldre. Är det det du menar, ATT JAG SER GAMMAL UT??!!! Tänkte jag.
3. Men jag höll god min. Eftersom jag behövde hans hjälp att få ut den ena linsen.
4. Jag ska verkligen försöka att snabbt ta mig ur denna ålderskris. Det är urfånigt att krisa över ålder. Alternativet till att åldras är ju att dö och det är jag inte särskilt sugen på. Just nu.

fredag 27 augusti 2010

Lyd mig

Lyd mig nu. Ni hör det inte, men jag pratar med djup bestömd röst. Kärringar behöver inte linser. Kärringar behöver inte linser. Ty jag satt hos optikern. Med en fåfäng förhoppning om att slippa mina glasögon. Och med blinkreflexer som du icke kan föreställa dig. Detta besök slutade med att jag måste komma tillbaka till optikern. För att bevisa att de linser som det tog nästan en timme att sätta iiii ögonen även kan tas ur. Av egen hand. Utan hjälp av en optiker. Snälla säg nu att jag har en ålderskris, att den går över och att det är helt okay att bära glasögon livet ut. Snälla!

torsdag 26 augusti 2010

Kärringskolan lektion 14

En kärring låter alltid bestämd och tvärsäker. Även om hon inte har en aning om vad hon talar om. Med bestämdhet kommer man långt. Var dock noga med rösten. Tonläget kan vara lite aggressivt vid behov men får icke gå upp i falsett, då förstör man det hela. Bestämda brösttoner är bäst. Prova får ni se!

Aktuellt 25/8 del 2

En annan nyhet i går var att mer än hälften av dömda våldtäktsmän är invandrare. Enligt Sverigedemokraterna. De tyckte därför att vi ska vara restriktiva med invandringen.

Vetenskapligheten i deras rapport verkade väldigt tunn.
Det är ju mest män som våldtar. Varför inte utvisa alla män och pojkar, precis alla som uppnått säg 12 års ålder, svenskar och invandrare? Då har man ju löst det problemet.

Aktuellt 25/8 kl 21.00

Den stora nyheten på Aktuellt i går var kriget i Afghanistan. Att svenska trupper varit med och krigat. Skjutit och blivit beskjutna. I flera dagar i sträck. Wow. Vilken nyhet, tänkte jag. Jag trodde att svenskarna enkom var där för kulturutbytet.

Kan någon klok människa förklara för mig varför ett påstått neutralt land som Sverige skickar militärer över halva jordklotet för att skjuta på människor som förmodligen (nu kommer en fördom, jag vet, men det är min blogg så jag skriver vad fan jag vill) knappt vet var Sverige ligger!?

Jag vill verkligen ha en förklaring. Argument. Är det någon av er läsare som vet?

onsdag 25 augusti 2010

Kärringskolan lektion 13

Kärringar skvallrar aldrig och pratar aldrig skit om andra människor eller företeelser. De talar bara av egen erfarenhet. Kärringar vet bäst.

tisdag 24 augusti 2010

Tjock

Jag är tjock, säger jag till kollegan. Nää, svarar han. Bara lite mindre smal.

Jo, så kan man också se på det hela.

Barn..

..har nästan alla åsikter om. Hur många man ska ha, med vilken tidsintervall, amning och hur länge, uppfostran, mat, sömn o.s.v.

Det är inte alltid lätt att vara förälder. Kanske på ett sätt svårare i dag än förr. För både vi föräldrar och våra barn sköljs över med information om hur vi ska vara. Hela tiden.

Jag tror att de flesta föräldrar gör så gott de kan. Utifrån vad de själva har med sig i bagaget. Få föräldrar vill sina barn ont. Ibland misslyckas man ändå. För orken och tålamodet tryter.

Våld mot barn kan jag förstå i vissa sammanhang. Men aldrig förlåta eller ha överseende med. Våld mot barn skadar. Alltid.Alltid.

måndag 23 augusti 2010

Svett

Svartvittsvartvittgråttsvartcerisesvartvittgråttgråttsvart. Så ser innehållet i min garderob ut. Och så lite grönt. Och så nyinköpta dyra tröjor i ljust turkos och petroleum. Idag kom jag ihåg varför jag mest använder svartvittgrått. Därför att då syns inte SVETTRINGARNA så tydligt. Jag hatar svettringar. Det är en av fobierna som stannat kvar hos mig. Svettfobin. Och eftersom jag tänker på att jag inte vill svettas så gör jag så klart det. Under ena armhålan. Jag kan inte ens svettas symmetriskt!

För att muntra upp min måndag iklädde jag mig en petroleumgrönblå tröja. Det tänker jag inte göra om. Inget färglatt på denna kropp mer. Någonsin. Såg hur tyget mörknade under ena armen. Fick äckelkänslor. Tryckte armarna mot sidorna för att dölja det otäcka. Ja. Dumt. Så klart att jag svettades ännu mer.

Funderar på att lotta ut dessa tröjor. Någon som är intresserad?

Kärring?

Natosh tycker att jag inte varit så kärringaktig av mig på sista tiden, förutom min motorvägsfobi. Vet inte om den fobin är kärringaktig, kanske är det så.

 Men att jag i bloggen blivit mindre kärringaktig har hon rätt i. Och vet ni varför? Jo, fenomen av olika slag studeras bäst och mest noggrannt av de som är objektiva, som står lite utanför. Men detta med att bli kärring står jag inte utanför längre. Jag blir mer och mer kärringlik. Vilket ju var mitt mål. Men då kan jag inte titta på fenomenet utifrån. Plus att jag har fått en släng av ålderspanik.

Funderar på att bli en patetisk wannabee20åring i stället. De första stegen är redan tagna. Jag har gjort blonda slingor. I garderoben hänger en cerise munkjacka. EN CERISE MUNKJACKA! Det går rejält utför med den här kärringen.

söndag 22 augusti 2010

Frågor

Varför vaknar ett gäng 9åringar före klockan sju på morgonen när de fnissat sig till sömns först efter halv tolv på natten? (Det har varit pyjamasparty med övernattning här hemma)

Varför städade jag innan detta party, när det dagen därpå är mer eller mindre ogjort igen?

Varför måste jag tjata på barnen för att de ska kliva in i duschen och sedan tjata för att de ska komma ur den igen?

Varför måste jag tjata om saker överhuvudtaget när det är lättare för alla att man lyssnar (läs lyder) på en gång?

Varför äter jag massa onyttigheter och inte rör på mig och sedan gnäller över att jag är tjock?

Varför är jag så trött efter att bara jobbat en vecka?

Mina frågor tar aldrig slut. Men kanske läsarens tålamod. Så slut på frågestunden för denna gång.

lördag 21 augusti 2010

Laster och fobier

Summan av lasterna är icke konstant. Inte när det gäller mig. Får bara fler och fler laster. Summan av fobierna verkar dock vara desamma. Getingfobin har avlösts av motorvägsfobi. När man har barn går det inte att springa iväg från varje geting. De måste dödas. Måste skydda barnen.


Men då dyker en ny fobi upp i stället. Jag vågar inte köra på motorväg. Farten är jag inte så rädd för. Det är alla på och avfarter och därmed filbyten som ger mig andnöd. Med tanke på alla mina diagnoser så är det ju inte så märkligt. Jag kan inte bedöma fart och avstånd. Så fort jag kör på en motorväg så stror jag att jag ska krocka.


Råttfobin, ormfobin och trappfobin finns kvar. Och i viss mån mörkerrädslan. Fast den är mycket bättre sedan jag flyttade ut på landet. För det är egentligen inte mörkret jag är rädd för utan för människor som gömmer sig i mörkret. Och på landet finns det inte så mycket folk. Det är skönt.

torsdag 19 augusti 2010

Fritidsresor

Livet är inte de dagar som går utan de dagar du minns. Ungefär så låter Fritidsresers reklamslogan. Fritidsresor menar alltså att jag inte har något liv. För jag har jävligt dåligt minne.

sms

Min vän A gillar att skicka sms. Men hon ser rätt så kasst. Hon har läsglasögon, som hon aldrig använder. Ibland förstår jag inte ett ord av vad hon skriver. Vissa sms är lite lättare att förstå. Som det jag fick senast. "Har ätit en nacka utan pålägg men jag Har gått en påsk promenad". Nacka förstod jag men vad påsken har med det hela att göra har jag svårare att förstå. Är det någon som tror mig när jag talar om att hon är svensklärare? Det är faktiskt sant.

Citat jag minns..

från de senaste dagarna.

"Det är dumt att säga att en fröken är sträng. Det beror väl på klassen om hon är sträng eller inte" Min sjuåriga dotter efter första skoldagen.

"Mamma, du har häxhänder och änglahår" Sjuåringen igen. Och det är precis sådan jag är, en änglahäxa. Sursötbesksalt. Beroende på dag och humör.

"Du älskar mig alltid. Även när du är arg." Min kloka nioåring.

"Vi behandlar alla olika. För varje människa har olika förutsättningar. Men varje människa har lika värde" Förkortad version av ett längre citat av Lars Ohly.

" Vad mycket mygg det är.Kan man inte ringa Anticimex så att de tar bort myggen? De tar ju bort getingbon." Sagt av en kollega som nog aldrig varit längre norrut än Stockholm och inte vet ett skvatt om besprutningstillstånd och hur mycket mygg som anses vara outhärdligt mycket. Till hennes försvar kan jag säga att för att vara Sörmland så är det väldigt mycket mygg just nu.

"Jag är vacker. Och du är världens bästa mamma." Den nioåriga dottern.

onsdag 18 augusti 2010

Jag är..

trött. I kropp och sinne och på hur mycket företeelser och personer som helst. Så nu vet ni det.

tisdag 17 augusti 2010

Kollegorna

Jaha. Så kom jag tillbaka till mitt arbete. Och det kändes tomt. Mina närmaste kollegor både rumsligt och samarbetsmässigt har slutat. Min ena chef ska också sluta. Min andra chef kommer till jobbet först om någon månad. Jag börjar ta det personligt. De jag uppskattar försvinner. Lämnar mig. Dessa kollegor och chefen kommer ju att ersättas av nya människor. Som jag inte tänker investera känslomässigt i alls. Knappt prata med. Möjligen heja på, för artighetens skull. Om jag inte bryr mig om dem kanske de stannar. Så jag slipper bli ensam.

Sommaren

Det jag lagt ner mest tid på denna sommar förutom att laga mat och tvätta är att sola, bada och uppfostra mina barn. Solandet och badandet var det jag lyckades bäst med.

Mejl (försvenskad form av mail) reds.anm.

 Ibland skickas det tramsmejl på min arbetsplats. Typ kedjebrev som går ut på att jag är en ängel, men om jag inte skickar mejlet vidare så tar djävulen mig. Lite hårddraget, men ni förstår nog. Eller mejl med blommor och kattungar som säger att man ska ta vara på dagen och älska alla men mest sig själv. Typ. Ibland kommer det lite roligare tramsmejl. Som det här:

What Makes 100%?
What does it mean to give MORE than 100%?
Ever wonder about those people who say they are giving more than 100%?
We have all been to those meetings where someone wants you to give over 100%.
How about achieving 103%?
What makes up 100% in life?

Here's a little mathematical formula that might help you answer these questions:

If:
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

is represented as:

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26.

Then:

H-A -R -D-W-O -R -K

8+1+18+4+23+15+18+11 = 98%

and

K -N -O -W-L -E-D-G-E

11+14+15+23+12+5+4+7+5 = 96%

But ,

A-T -T -I -T -U -D-E

1+20+20+9+20+21+4+5 = 100%

And,

B -U -L -L -S -H-I -T

2+21+12+12+19+8+9+20 = 103%

AND, look how far ass kissing will take you.

A-S -S -K -I -S-S -I -N-G

1+19+19+11+9+19+19+9+14+7 = 118%

So, one can conclude with mathematical certainty, that While Hard work and Knowledge will get you close, and Attitude will get you there, it’s the Bullshit and Ass kissing that will put you over the top.


'REMEMBER SOME PEOPLE ARE ALIVE SIMPLY BECAUSE IT IS ILLEGAL TO SHOOT THEM'

söndag 15 augusti 2010

9 år sedan

För nio år sedan öppnades min mage. Och en liten varelse plockades ut. Jag hade legat på sjukhus i flera veckor. Havandeskapsförgiftning. Jag längtade hem hela tiden. En läkare frågade vad jag skulle hem att göra. Hade jag haft ork hade jag frågat varför han gick hem när hans arbetspass var över. Men orken fanns inte. Inte humorn heller. Personalens alltså. Det var sommar. Varmt. Lite personal. Flera avdelningar hade slagits i hop. Jag var höggravid. Fick en natt dela rum med en kvinna som fått missfall. Sedan byta rum då och då för avdelningen storstädades bit för bit. När jag blev för dålig beslöts det att bebisen skulle plockas ut. Jag sa att det nog var mer för att de skulle kunna fortsätta storstädningen. Så att de kunde tömma mitt rum. Ingen log.

En liten flicka såg världens ljus. Veckorna när hon låg på neonathalavdelningen var hemska. Själv låg jag på avdelningen bredvid och fick så sällan se min lilla. Sällan=inte hela tiden. Men sedan kom vi hem. Och livet började om. På så många sätt.

Och nu är hon nio år. Fulländad. Vacker. Klok. Vänlig. Omtänksam. Det bästa barn man kan tänka sig. Vilken tur att hon blev just hon. Hade inte velat ha någon annan.

Och kroppen och hjärnan glömmer snabbt. För 20 månader senare kom nästa bebis. Men det är en annan historia...

lördag 14 augusti 2010

Kärringpoäng

Det är 28 fuktiga grader utomhus. 30 grader i köket. I köket där jag står och förbereder morgondagens lunch för cirkus 12 personer. Potatissallad, kallskuret, örtagårdssås, västerbottenpaj, morotskaka, kladdkaka. Plus lite annat.

Trodde att jag hade hyfsat koll på läget. Det mesta är inhandlat. Det yngsta barnet är hos en kompis efter viss övertalning.

 Men jag hade inte räknat med att mannen skulle befinna sig på annan ort hela dagen, att det skulle vara så varmt, att den äldsta dottern (vars födelsedag ska firas i morgon) prompt ville vara hemma med mig och "hjälpa till". Hennes hjälp innebär att hon springer framför mina fötter, flaxar med sina armar och frågar "vad ska jag göööraaa?"  Jag hade inte heller räknat med att en ingift släkting på makens sida hör av sig och säger att de tar med sig ytterligare 2-4 gäster i morgon. Puh.

Som grädde på moset har jag lyckats bränna upp motorn till torktumlaren och måste därför när det är torkväder tvätta hysteriskt.

Men snart är allt ändå klart. Och det vill jag ha kärringpoäng för. Även om jag inte klarade överkursen. Att göra allt med ett leende. Förresten tror jag inte att kärringar ler så ofta. Det ligger inte för dem.

fredag 13 augusti 2010

Måndag

På måndag börjar jag jobba igen efter den långa semestern. Det är väl ok. Men jag vet att abstinensen kommer att finnas där. Abstinens efter sovmornar, vin mitt i veckan, barnen, bloggofacebook. Det är väl därför man jobbar. För att uppskatta sin lediga tid. Och för att få lön förstås. Fast den aldrig riktigt räcker.

Bloggare

En rolig en på Åland. En annan rolig en i Norge. En ung tvåbarnsmamma i Karlstad. Pensionerade urkloka kvinnor i Norrland. Osvosv. I vilket annat sammanhang skulle du få en inblick i dessa människors liv? Om det inte vore för bloggen. Så förklarade jag mitt framförskärmensittande för en teknikfientlig vän. Som förstod. Och själv blev väldigt nyfiken. Vi får väl se om även hon startar en blogg.

Familj

Familjelivet består av kärlek och logistik. Det är liksom huvudingredienserna. Ibland glöms kärleken bort för det är så mycket logistik. Det är inte bra. Det är då man ska släppa allt och bara kramas. Hur länge som helst.

Betingade reflexer

I min familj har vi en del betingade reflexer. Eller kanske är det en sorts tvångstankar. Ena dottern blir ALLTID törstig/hungrig när vi suttit mer än 2 minuter i bilen. Detta barn kan annars gå en hel dag och inte vara särskilt hungrig alls. Den andra dottern måste göra allt i ultrarapid om det egentligen är bråttom eller någon väntar på henne. Jag själv kollar alltid efter min snusdosa, den måste finnas inom synhåll annars blir jag orolig. Min man triggas igång av tomma ytor, dessa MÅSTE han belamra med allehanda ting.

Vad har du för reflexer/tvångstankar?

torsdag 12 augusti 2010

Neanderthalare

Forskare har undersökt Neanderthalarnas genuppsättning. Och kommit fram till att Homo Sapiens i Asien och Europa (men inte i Afrika) bär på en del gener från just Neanderthalarna. Varför är jag inte förvånad? Med tanke på alla märkliga människor som finns. Neanderthalarna däremot hade inga gener från Homo Sapiens. Och är man en smula bevandrad i biologi förstår man vad det betyder. Och inte heller det är förvånande om man sett vad som sker på krogen kring stängningsdags.


Det roligaste med detta forskningsresultat är att "Grottbjörnens folk", denna otroligt dåliga bok, helt plötsligt inte är vilket tantsnusk som helst utan kan ses som en slags dokumentär roman! Otroligt men sant.

4 timmar del 2

Kan bara säga att 4 timmar är en relativt kort tid. Om man ska ta en lång dusch, tänka massor och läsa en spännande deckare av Unni Lindell. Det var hur som helst en mycket skön förmiddag.

onsdag 11 augusti 2010

4 timmar

I 4 timmar ska jag vara ensam hemma. 4 timmar egen tid i mitt eget hem. Det har inte hänt på hela sommaren. Ingen man som snickrar och snackar runt. Inga barn som fladdrar framför mina fötter. 4 rara timmar.Men vad ska jag ägna mig åt? Morgontidningen är läst. Kaffet urdrucket.

Jag borde städa. Men det är som att slösa bort denna dyrbara tid. Minns när barnen var riktigt små. Hur jag längtade efter att få en andningspaus. När jag väl fick det vid något tillfälle då ställde jag mig att stryka. Jag som hatar att stryka. Hade inte kraft nog att göra något totalt onyttigt. Till det kan behövas energi.

Jag tror jag ska ta mig en påtår. Och fortsätta fundera. På allt och ingenting.

Tråkigt

Hur kommer det sig att när mina barn har tråkigt så blir det mitt problem? "Mammaaa, jag har tråååkiigt!"
Om jag har tråkigt så gör jag inte det till mina barns bekymmer. Möjligen min mans.

Teater

Och så gick jag på teater. Den handlade om Pippi, Tommy, Annika, Prusiluskan och om en anka som kunde dansa. Det var bara två skådespelare så klädbytena tog lite tid. Prusiluskan glömde en replik och petade sig i näsan. Föreställningen rev ned rungande applåder av publiken som bestod av mig själv och ett antal dockor och mjukdjur. Kulturlivet är intressant här på landet.

tisdag 10 augusti 2010

Jobb?

Jag har haft en lång semester. Snart är den slut. Min tjänst är utformad så att jag har lång sommarledighet. Men snart ska jag börja jobba igen. Och jag minns inte riktigt hur man gör. Framförallt minns jag inte hur vardagslivet gick ihop. Vet bara att det kändes så stressigt. Mest hela tiden.

Hopasnörpa

"Antingen är det hösapösa eller hopasnörpa" brukade min bonusmormor säga när hon levde. Alltså, det är antingen för mycket eller för lite. Så var vädret denna sommar. Först jävligt varmt i en oändlig massa dagar och sedan mulet och regnigt i en som det känns ännu större oändlighet. Och eftersom jag talar om vädret, så har jag alltså blivit bättre på kallprat. Och eftersom jag just nu längtar efter sol mest för att få hänga lakan på tork så är jag ett steg närmare kärringstatusen. Det går framåt.

måndag 9 augusti 2010

Gå...

Jag skulle gå vid första slaget, säger vi kvinnor som aldrig blivit slagna. Kanske tror vi till och med (lite i smyg) att det bara är en viss typ av kvinnor som hamnar i relationer där det sker våld. Att det bara sker i vissa samhällsklasser, vissa bostadsområden. Och det är ju inte sant. Men det finns viss statistik som säger att män inom polisyrket är överrepresenterade när det gäller denna form av brott. Kanske är det så. Vilket får mig att må lite illa.

Jag skulle gå vid det första slaget, säger vi. Men det första slaget dröjer. Det kommer först när den man du älskar har krympt ditt handlingsutrymme. När han manipulerat dig att tro att du inget är värt. När han fått dig att klä dig på ett särskilt sätt, förklarat vilka korkade vänner du har och att din familj är hopplös. Dessa kommentarer som du först tolkar som omsorg och lite rar svartsjuka men som sedan äter sig in i dig, tills du tror på dem. Framförallt vill du slippa ändlösa förhör och bråk och gör ibland honom till viljes. För att få lite ro. För då har ni det bra ihop.

Och när slaget kommer kan det hända att du tror att det är du som är orsaken. Du var högljudd, brände maten, pratade med fel person, hade fel tröja...Och försoningen efteråt kan ibland vara så fantastisk. Du känner dig så älskad och sedd och första slaget kommer att bli det sista. Tror du. Hoppas du.

Själv har jag aldrig blivit slagen. Jag har haft tur. Så jag kan inte föreställa mig riktigt hur det är. Trots de berättelser jag fått höra genom åren. Men jag gråter med dem som är kvar i en dålig relation och beundrar dem som vågar och orkar bryta sig loss. Ni är mina hjältinnor.

Psykologi

Min yngsta dotter har inte läst på läxan om utvecklingspsykologi. Hon är 7 år. Hon borde befinna sig i latensperioden. Latensperioden är en jämförelsevis lugn tid i en människas liv. Det mesta är liksom frid och fröjd och man känner en glädje av att vara hjälpsam och det uppstår inte så mycket konflikter, varken inre eller yttre. Jag tror att min dotter hoppat över detta kapitel i psykologiboken. Från trotsålder till 6 årskris till ett jagkanmenvillinteochallaskagörasomjagönskar period. Så har hennes utveckling sett ut. Det är tur att jag älskar henne så otroligt mycket. Annars hade jag inte stått ut.

fredag 6 augusti 2010

Varnande exempel

Jag- Det här är inte ett jääävla hotell!
Mannen-Jag vilade lite efter maten. Säg vad jag ska hjälpa till med.
Jag-Tänk själv för faan. Jag är inte någon arbetsledare.

Denna dialog skulle få vilken familjeterapeut som helst att skaka på huvudet. Och tänka att detta var ett mycket bra exempel på hur en fruktbar dialog INTE ska låta. Men kära terapeut, jag är inte mer än människa.

Jag- Nu har jag städat hallen. Den i familjen som nu ställer NÅGOT ANNAT ÄN SKOR på hallgolvet älskar inte mig.
Familjen- Men...
Jag- Inga jävla men. Den som stökar till i hallen varken respekterar eller älskar mig.

Detta skulle få familjeterapeuten, barnpsykologen och vilken annan expert som helst att rysa av olust. Men jag är inte mer än människa. Och sedan jag sa detta om hallen så står det bara skor där. Och jackorna hänger på sina krokar. Så det så.

Adopterad tant

Om du adopterar en tant. Rätt sorts tant. Då kan det hända att hon gör små konstnärliga projekt med dina barn. Medan du själv dricker kaffe och viftar med tårna. Det kan också hända att du får flaskor med universums godaste saft och krusbärssylt. Jag har tur. Jag har adopterat rätt sorsts tant.

Avgjutet rabarberblad

Annat avgjutet blad.

onsdag 4 augusti 2010

Sisyfos

Jag fick för mig att vara lite huslig. Rensade barnens garderober. Vinterkläder lades i papperskassar märkta med ordet "Vinterkläder". Det urväxta lades i papperskassar med texten "Ge Bort". Jag har ännu inte kommit så långt i min husliga utveckling så att jag lägger saker i kartonger och fina boxar.

Men till barnens avlagdamenroligtattsparaskolarbeten köpte jag varsin behändig  plastlåda. Som de kunde lägga just sådant i. Ordning och reda tänkte jag.


Idag upptäckte jag det. Mina papperskassar som jag prydligt radat upp i ett förråd låg huller om buller. Den yngsta dottern hade varit på jakt efter dockkläder, utklädningskläder och drabbats av förmodligen en euforiskrotaikassarkänsla. Den praktiska lådan till skolmaterial hade hon gjort om till docksäng.

Den äldsta dottern hade inspirerats av mitt ordningochreda skov och påbörjat en sortering i sin bokhylla. Det slutade med att hon tröttnade och allt hon inte visste vart hon skulle lägga hamnade i lådan för skolmaterial.

Så nu ger jag upp. Om jag inte dagligen ska behöva känna mig som en nära släkting till Sisyfos så är det lika bra att lägga ordningochredatanken helt åt sidan. Den dagen jag dör, gissa vad mycket saker barnen kommer att behöva sortera och slänga i mitt dödsbo. Rätt åt dem!


Nacken

Ja, så gick jag återigen till frisören. En av mig aldrig tidigare använd. Och för en gångs skull tänkte jag inte att jag skulle bli en ny människa efteråt. Jag trodde inte att jag skulle bli smalare, gladare, liksom pånyttfödd av detta frisörbesök. Kanske därför som jag var hyfsat nöjd när jag gick ut därifrån.

Men jag undrar om frisörer är nackfetischister? Eller om det bara är min nacke som väcker sådana böjelser. För alltid när jag är hos en frisör så talar de länge och väl om hur de tänkt klippa mig i nacken. När det sedan är färdigklippt visar de nacken i alla möjliga vinklar med sin (nack) spegel. Eller är det så att mitt ansikte och mitt sidohår är så ointressant så att de inte ids lägga ned så mycket tid på det, på mig är det liksom nacken som är intressant?

Om detta är fallet så är det ju lite trist att jag aldrig tittar mig själv i nacken. Jag missar min intressantaste sida. Varje dag.

tisdag 3 augusti 2010

Morgonochkväll

Det anses ju finnas morgonmänniskor och kvällsmänniskor. De som är pigga på morgonen och de som är pigga på kvällen. Själv är jag både morgon och kvällstrött. Det märkliga är att det anses bättre att vara morgonpigg än att vara nattuggla. Lite mindre syndigt. Som kärring så borde jag ju hålla med. Kärringar går förmodligen upp i ottan.

Men nu har jag semester. Och älskar att ta det lugnt på morgonen, liksom resten av min lilla familj. Det är liksom en del av semestern, att inte behöva stressa iväg. Jag tycker om min morgonrock, morgontidning och flera koppar kaffe.

Strax efter 10 i morse, när frukosterandet var klart (vilket är relativt tidigt för att vara TantGrönpåsemester) så stod jag i duschen. Maken var på sitt arbete, den stackaren. Då ringer det på dörren. Döttrarna öppnar och jag förstår på deras tonfall att de behöver lite vuxenhjälp. Med det blöta håret på ända och med morgonrocken tätt kring kroppen trasslar jag mig ut i hallen. På trappen står en karl och är intresserad av en av våra (skrot) bilar. Och vi vill bli av med den. Vilket han måste ha hört ryktesvägen. (Vi bor på en liten ort).

Grejen är att jag står och skäms. För att jag inte är klädd, för att jag är avslöjad som en morgontrött latmask. När det är gubben som borde skämmas. Som ringer på hos vilt främmande människor kl. 10 på morgonen utan att ens be om ursäkt. Visst, vår ort är liten men jag har aldrig sett karln förut. Trots min ansiktsblindhet är jag nästan helt säker på det. Jag skulle aldrig drömma om att störa folk dessa känsliga förmiddagstimmar. Har jag rätt eller har jag rätt?

måndag 2 augusti 2010

Vad händer?!

Du är alltid så glad, sa en bekant.
Du är snäll, sa en annan.

Till råga på allt sitter jag här med min lönnfeta mage och är rätt nöjd. Trots mitt halvskruttiga hus med halvfärdiga projekt, trots min aningens stökiga familj och trots att mycket av det jag skulle gjort under min semester inte blivit av.

Hela min image håller på att gå åt pipan! Och jag undrar vad det är som händer? Hur kan jag uppfattas som glad och snäll? Är det hormonerna? Miljöförstörningarna?  Vad är det som svävar i luften och som gör mig lugn och nöjd ?

När det egentligen finns så otroligt mycket att vara missnöjd och arg över.

söndag 1 augusti 2010

I går

I går kom jag på att jag är hyfsat nöjd med mitt liv. Det passar liksom mig, mitt liv. Om jag för 10-15 år sedan tittat in i min framtid hade jag fått panik. Familjeliv på landet. Aldrig. Men nu lever jag så. Och det är gott.

Anledningen till denna reflektion var att jag satt på en uteservering i den södra delen av den stora staden och hade det bra. Vid bordet satt Z, fina Z, frilansande skådis tillika producent, där satt även ett stycke regissör och en operasångare. De talade om teaterlivet. Det liv som jag för längesedan nosat försiktigt på men aldrig gett mig in i. De talade om frilansandet, turnerandet, attsäljasigsjälvandet. Inte i någon klagande ton utan som ett konstaterande. Om man väljer vissa yrken så är det vissa omständigheter som kommer med på köpet. Jag lyssnade som en turist från ett annat land. En annan planet. Så annorlunda liv och ändå lika. För vardagen ska gå ihop för oss alla, med räkningar, familj och vänner.

Sedan bar det av till hip klubb utomhus. Betong, öl, poserande människor. Och jag kände mig som en rollfigur gestaltad av Mona Malm. Stadig tant med handväska som smått bistert (med en lätt korkad min) men med viss nyfikenhet tittar på omvärlden. Och det var en helt ok. känsla för jag gillar Mona Malm.  Och det var en trevlig kväll för Z var där och H. Och jag älskar faktiskt den stora staden. Men jag upptäckte att jag inte vill bo där. Inte just nu. Och jag kan inte vara skådis för jag är inte tillräckligt bra. Och jag tycker om att ha barn. För det mesta. Och att bo i hus på landet är helt ok. det också. För på landet bor alla  i hus, det finns knappt någon annan lösning, vilket däremot inte är ok. Men det är ett annat inlägg.

Och jag är glad över att många av mina vänner valt ett annat liv än jag, så jag får besöka deras världar som är så olika och ändå lika.

Så precis just nu är jag nöjd. Helt nöjd. Och det njuter jag av för den känslan lär ju gå över... Det brukar den i alla fall göra.

Vännerna

P, 3 år. S, 8 år. H, 10 år. Z, 12 år. Detta är åren som gått sedan vi sågs sist. Några av de vänner som försvann ur min livsbana av olika skäl. Men denna sommar har vi mötts igen. Det blev sommaren när repliken "vi måste ses någon gång" faktiskt blev sann och inte bara en lam önskan. Fint. Vi får se hur länge det dröjer till nästa gång...