Ja, så gick jag återigen till frisören. En av mig aldrig tidigare använd. Och för en gångs skull tänkte jag inte att jag skulle bli en ny människa efteråt. Jag trodde inte att jag skulle bli smalare, gladare, liksom pånyttfödd av detta frisörbesök. Kanske därför som jag var hyfsat nöjd när jag gick ut därifrån.
Men jag undrar om frisörer är nackfetischister? Eller om det bara är min nacke som väcker sådana böjelser. För alltid när jag är hos en frisör så talar de länge och väl om hur de tänkt klippa mig i nacken. När det sedan är färdigklippt visar de nacken i alla möjliga vinklar med sin (nack) spegel. Eller är det så att mitt ansikte och mitt sidohår är så ointressant så att de inte ids lägga ned så mycket tid på det, på mig är det liksom nacken som är intressant?
Om detta är fallet så är det ju lite trist att jag aldrig tittar mig själv i nacken. Jag missar min intressantaste sida. Varje dag.
Du fick mig att börja fundera nu...nacken är "viktigast" även hos mig de två ggr i året jag tar mig råd att gå till frissa.
SvaraRaderaKanske är det ren hjälpsamhet av frissan, framsidan ser man ju i spegeln där man sitter. Utom när man som jag är hemskt närsynt och glasögonen ligger på bordet.
SvaraRaderaHar du kort hår? Min frissa visar inte nacken speciellt ofta för mig. Bara 2 snabbtittar varje gång jag är där...
SvaraRaderaEn snyggt klippt nacke är alltid en snyggt klippt nacke.
SvaraRadera