Detta är en bild av mitt inre
tisdag 17 augusti 2010
Kollegorna
Jaha. Så kom jag tillbaka till mitt arbete. Och det kändes tomt. Mina närmaste kollegor både rumsligt och samarbetsmässigt har slutat. Min ena chef ska också sluta. Min andra chef kommer till jobbet först om någon månad. Jag börjar ta det personligt. De jag uppskattar försvinner. Lämnar mig. Dessa kollegor och chefen kommer ju att ersättas av nya människor. Som jag inte tänker investera känslomässigt i alls. Knappt prata med. Möjligen heja på, för artighetens skull. Om jag inte bryr mig om dem kanske de stannar. Så jag slipper bli ensam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har det hänt något på jobbet eftersom alla slutat? Hoppas att du får nya och trevliga kollegor för det är det som gör att det är kul att gå till jobbet
SvaraRaderaNämen, varför slutar dom? Tokigt ställe?
SvaraRaderaKlart du får nya trevliga kollegor :O)
SvaraRaderaEnsam är stark! En ensam kärring kan själv!!!
SvaraRaderaJajamen, var en bitterfitta du....det är skitkul i längden ;)
SvaraRaderaTror säkert att det beror på dig! Du. Kan inte du komma till mitt jobb också? Jag känner att jag behöver en kick i arslet att sluta ;-)
SvaraRaderaShamrock o Venus, det är ett helt ok ställe. Men kollegorna har fått jobb närmare hemorten så de slipper pendla. Och högre lön. Chefen har jag hotat att slå, men han tänker sluta ändå...
SvaraRaderaPillargontanten, det får jag säkert. Men jag vet inte om jag kommer orka tycka om dem.
Ingersord, jag försöker intala mig det.
Madlar, inte bitterfitta. Jag är en surkärring!
Magda, du har ju knappt börjat. Synd att du inte kan pendla till mitt jobb. Hade gillat att ha dig där. Däremot kommer jag nog hem till dig någon höstkväll och pratar strunt.
JAA Kom hem till mig!
SvaraRadera