Varför städade jag innan detta party, när det dagen därpå är mer eller mindre ogjort igen?
Varför måste jag tjata på barnen för att de ska kliva in i duschen och sedan tjata för att de ska komma ur den igen?
Varför måste jag tjata om saker överhuvudtaget när det är lättare för alla att man lyssnar (läs lyder) på en gång?
Varför äter jag massa onyttigheter och inte rör på mig och sedan gnäller över att jag är tjock?
Varför är jag så trött efter att bara jobbat en vecka?
Mina frågor tar aldrig slut. Men kanske läsarens tålamod. Så slut på frågestunden för denna gång.
Vet du, när du får svaren på dessa frågor vill jag gärna ha en kopia. Fast, jag har "listorna from hell" på G här hemma...det kommer att bli ett jäkla liv ;-D
SvaraRaderaMera frågor; jag tål!
SvaraRadera(har inte fnissat ihjäl mej än)
Är det jag som skrivit detta?
SvaraRaderaNej det är någon som liksom jag funderar på livets stora frågor
Sitter o skrockar igenkännande i min lilla skrubb :-)
SvaraRaderaJa, ständigt dessa frågor... Vad gäller tjatigheten sa min dotter en gång till mig: Du är mamma, det är ditt jobb att vara tjatig! Hmm..
SvaraRadera- det är bra med frågor - ju fler frågor desto bättre - det är min syn på saken...
SvaraRaderaJag börjar förstå vad min mamma menade när hon uppgivet suckade: "Åååj, jag är så TRÖTT på ljudet av mitt eget TJAT!"
SvaraRaderaSluta tjata då, tänkte man DÅ
Tjat är livets mjukglass jue...eller hur tänkte jag nu???
SvaraRadera