Detta är en bild av mitt inre

tisdag 31 maj 2011

Galen

I stället för att bli galen över att jag måste gå via Google för att nå min blogg, att jag inte kan kommentera det ni skriver till mig, att jag ofta inte heller kan kommentera era bloggar för att Bloggerblogspot verkar ha kukat ur (ursäkta språket) på alla sätt och vis så säger jag så här:

Tack för kryapådiguppmaningar och gåtilldoktornuppmaningar.

Fru Hansson, Shamrock, Singelmamman, jag önskar att jag hade er till kollegor, kramfria och i stället roliga. Vi hade haft det fint ihop...

Fördelar

Fördelarna med att vara enarmad är:
  • Man slipper allt artighetskramande som spridit sig som en farsot på min arbetsplats och bland mina ytliga bekanta.
  • Det är svårt att hänga tvätt och städa med en arm, så det får någon annan göra.
Nackdelarna är:
  • Det är en kamp att uttrycka sig i skrift. Pekfingervalsen är en trist dans. Och jag vill blogga, kommentera och skicka ett långt mail till fru Venus.
  • Arga kärringar som jag ska inte ha värk, för då blir vi ännu argare.
Har inte bestämt mig för om någon del väger tyngre än den andra. Jag bara konstaterar hur det är. Just nu.

söndag 29 maj 2011

Kärringar ska inte..

..vara utomhus efter kl. 21.00 på kvällen. För då kan det hända att de i den disiga skymningen snubblar över ett hål i trottoaren och lyckas ta emot sig med axeln. En hel kärringvikt mot en ynka axel, det gör ont och innebär fortsatt värk och sömnlösa nätter. Men till doktorn går kärringen inte. Än i alla fall.

Och att blogga med en arm, det funkar, men är lite besvärligt, så jag tar väl en liten paus tills min kärringkropp läkt igen. Och eftersom det inte sticker ut några benpipor någonstans så hoppas jag på snabb läkning...

fredag 27 maj 2011

Värst?

Vad är värst?

Alternativ 1. Att befinna sig på arbetet och vara så trött så att man är illamående, ständigt ha en gnagande känsla av att man glömt något viktigt och misstänka att man kommer att begå massa fel under dagen.

Alternativ 2. Att proppa i sig uppiggande, olagliga, substanser och lura kroppen att den är pigg och lura hjärnan att man gör ett utmärkt jobb.

Att gå hem och sova finns inte som alternativ. Och den som anser att alternativ 2 är en bra lösning får gärna berätta för mig vart man kan få tag i lite roliga piller, tyvärr besitter jag inte en sådan kunskap. Än.

onsdag 25 maj 2011

Risk

- Vi ska inte ha fler barn i den här familjen för då kan vi riskera att få en pojke, säger yngsta dottern till några av våra vänner som är på besök.

Det är ju också en förklaring. Jag trodde det berodde på att jag och maken tycker det räcker nu. Att vi har det tillräckligt, inte räcker till att fostra ännu ett barn.

Men det är fint att hon presenterar detta faktum med barnstopp som ett gemensamt beslut. Hon tror fortfarande på demokrati. Den naiva lilla flickan.

tisdag 24 maj 2011

Det går så där..

Nästa person som frågade hur jag mår var min ena chef. Med tanke på huslån och andra omkostnader skrek jag inte åt henne. Det är inte läge att få sparken.

Min tanke om att kommentera era kommentarer går också så där, för Blogger konstrar. Det tog en evighet att ta sig in på min egen blogg. Och att lägga till kommentarer går icke. Håhåjaja.

Detta var inte en toppnoteringsdag i mitt liv. Men i morgon kanske allt är bättre igen. Kanske.

måndag 23 maj 2011

Vad faen?!

-Hur är det? Det frågar en bekant mig och har en medkännande min i ansiktet när vi möts på gatan.

-Har du mycket att göra? Frågar kollegan med medlidsam min och ger mig en kram som jag inte vill ha.

-Nämen, hur är det? Frågar ytterligare en bekant.

-Bra, svarar jag. Och tänker att nästa människa som frågar ska jag skrika i örat "JAG MÅR BRAA, DET ÄR SÅ HÄR JAG SER UT, BLEK, RUFSIG OCH LÖNNFET!! ÄR DET ETT PROBLEM FÖR DIG,
ELLER?!

Eller är det att överreagera?

söndag 22 maj 2011

Döda

Det är bara maj än så länge. I dag har jag dödat tre getingar i mutantstorlek. Undrar hur många getingmord som kommer att ske fram i juli-augusti?

Vill inte ha en getingsommar! Tycker inte om getingar! De sticks.

lördag 21 maj 2011

Beröm

Bara så att ni vet. Några av de senaste kommenterarena på mina inlägg har jag kommenterat. Det tycker jag är bra gjort av mig, jag som nästan aldrig hör av mig till mina vänner eller min släkt. Ni får alltså snabbare feedback än dem som är bundna vid mig av blod eller kärlek.

VIP

Någon 40-fest blir det inte. Det föll på flera saker. Lokal, ork, praktiska omständigheter. I stället blir det en utlandsresa med maken och barnen. Kände att jag ville ge mig själv en veckas garanterad sol i present och då med de männsikor som finns närmast i mitt hjärta.

Däremot funderar jag på att ha en VIP fest framöver. Very Important People. En fest för dem som berört mig. Som känts viktiga. Det kan ju bli rätt många. Men om jag begränsar mig till de som känts viktiga de senaste två åren, då blir listan lite kortare. Är det en bra idé?

Första delen

Första delen av helgen har avlöpt väl. Sovmorgon och sedan fint umgänge med god vän. Har din lördag varit bra?

fredag 20 maj 2011

Helg

Och tvätthögarna växer i kapp med dammet och arbetsveckan ligger som en tyngd över axlarna, men nu är det helg! Önskar er alla en finemang helg och må solen lysa över er, sovmorgnarna hagla och godsaker och vin (eller annan valfri dryck) flöda.

Ha det så jävla bra. Because you worth it.

torsdag 19 maj 2011

Varför?

  • Varför är bussen alltid sen när man själv är i tid?
  • Varför är bussen i tid när man själv är sen?
  • Varför svämmar affärerna över av snygga kläder när plånboken är tom?
  • Och varför i hela världen krymper mina kläder, oavsett hur låga grader jag än tvättar dem i?
  • Och vem är den där trötta, bleka, lönnfeta människan som bor i varje spegel jag går förbi?
Sådant har jag funderat över i dag. Och lite till.

Tur

Om jag har tur. Om hälsan står oss bi. Om hennes bil håller. Då ska jag få besök i helgen. Av min vän H. En av de få vännerna som jag kan vara tyst tillsammans med. Men det var länge sedan vi sågs. Så förmodligen kommer jag att prata öronen av henne.

tisdag 17 maj 2011

För och nackdelar

Att stanna hemma från jobbet på grund av sjukdom är ett mynt med två sidor.

Nackdelar:
  • Man sitter mer still och upptäcker då fläckar överallt. På skåpsdörrar, lister m.m. Tänker att det är något man borde göra något åt.
  • Man får för sig att man borde ta hand om den gigantiska högen med stryktvätt, nu när man ändå är hemma.
  • Man inser att nu finns tid utan barnen som vittnen att rensa ut i deras rum och slänga massamassa saker.
  • Man inser också att orken till ovanstående inte riktigt finns.
  • Då får man för sig att man ska pyssla om sig själv lite och smörjer in de blåvitbleka benen med brunutansol och upptäcker att benen inte blir bruna utan gula.
  • Man grämer sig över inkomstbortfallet.
Fördelar:
  • Man besvärar inte kollegorna med sina hostanfall som sedan övergår i ett väsandekipppande för att få luft.
Eftersom nackdelarna överväger fördelarna så funderar jag faktiskt på att gå till jobbet i morgon. Där finns i alla fall ingen srtyktvätt som hånler åt en.

måndag 16 maj 2011

Mindfulness?

Mindfulness, vad är det egentligen? Är det den där sekunden när man njuter av att hemmet är damm och smulfritt och ingastrumporliggerpågolvet? Den där sekunden innan kaoset startar igen. Eller innebär mindfulness att man ska ta vara på varje minut, alltid vara närvarande i nuet?

Om det är det senare alternativet, då behöver jag byta liv med någon först för att vara intresserad av detta mindfulness.

söndag 15 maj 2011

För övrigt..

.. så avlöpte barnkalaset utan blodvite. Det är väl typ där ribban ligger för om ett barnkalas varit lyckat eller ej. Tack för ert stöd. Enligt dottern var detta det sista barnkalas hon hade. I framtiden kommer hon i stället att ha party.

Skuldkänslor

Jag har en egen påhittad regel om att så länge man kan stå på benen så går man och jobbar. Nu har jag ägnat natten åt att hosta och rossla och insett att jag inte direkt är till min fördel i arbetssammanhang. Men jag kan stå på benen. Trots det är jag hemma. Vilket ger mig skuldkänslor. Och tunnare plånbok. Kanske det är huvudet det är fel på trots allt?

Tänk på mig

Tänk på mig idag, med lite värme. Ty idag ska det bli barnkalas här i huset. En typ av evenemang som icke är min favorit. Dessa två kalastimmar brukar kännas som en evighet. Om man anordnar lekar så kan man ge sig fan på att någon unge inte vill vara med utan tjurar i ett hörn, om man inte anordnar någonting så är det en annan unge som går omkring och har tråååkigt.

Jag tycker att jag tänkt ut det bra med tipspromenad och ledtrådar till en godis skatt. Men regnet öser ned! Utomhusäventyr verkar inte fungera i dag. Så det är bara att tänka om. Och eftersom jag varit mor i ett antal år så är jag van vid detta. Att tänka om.

Men barnkalas är inte min grej! Tänkte inte på att sådant ingår i modersrollen den dagen jag blev gravid. Men det var mycket som jag inte tänkte på eller visste då. Jisses.

lördag 14 maj 2011

Fel liv?

Eftersom jag fastnat i slingträsket och har tunttrist skandinavhår så måste jag med jämna mellanrum uppsöka frisören. Enligt frisören kommer jag för sällan, enlig plånboken för ofta.

Så satt jag där och bläddrade i de glansiga magasinen. Och allt jag tyckte var snyggt i kläd och assecoarsväg var dyrdyra grejer som skulle passa på en kropp som inte fött två barn och slarvat med diet och träning.

Jag tänkte att jag har två alternativ:

1. Råna en bank, använda pengarna till någon sorts hälsohem och  operationer av vissa kroppsedelar och sedan frossa i vackra kläder.

2. Fortsätta leva i min småplufsiga kropp, ha tunn plånbok och sjava omkring i mina LindexHMsecondhand och en gång om året inköp av boutiqplagg.

Av någon anledning så valde jag alternativ två. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det verkar skitjobbigt att råna en bank.

Lasagne

På den lokala mataffären frågar yngsta om skadedjurslasagne är gott. Jag skrattar så att jag får tårar i ögonen. Hon förstår ingenting. Det visar sig att hon sagt skaldjurslasagne. Nu har min afasi även nått hörseln. Så kan det gå.

13 timmar

Så tog kroppen en paus. Struntade i tvätthögarna, dammet, alltsombordegöras. Efter en stressig vecka med allergiochförkylning somnade Tant Grön gott för att vakna nästan 13 timmar senare. Kroppen är ofta klokare än knoppen.

tisdag 10 maj 2011

Förtydligande

Öhh. Det verkar som en del av er verkligen tror att jag är en bra mamma, med tanke på era kommentarer om mitt och dotterns kvällsamtal. Då kan jag tala om att jag typ en gång om dagen (minst) skäller på mina barn, ibland förtjänt och ibland totalt oförtjänt. Jag har dåligt tålamod och är ofta någon annanstans i tankarna. Somliga kvällar längtar jag förtvivlat efter att de ska somna så att jag får vara ifred en stund. Många kvällar orkar jag inte sitta på någons sängkant utan klistras fast i TV-soffan medan jag uttdelar order om tandborstning och annan hygien.

Jag är en "good enough" mor däremot. Ett uttryck som psykiatrikern Winnicott använde sig av. (Orkar inte förklara närmare, googla om ni är intresserade). Jag är inte så där jävla fantastisk som man kan tro, men jag är good enough. Vilket jag förtvivlat försöker trösta mig med när samvetet gnager.

Maj

Kära Maj månad som jag längtat efter under kallamörka vintern. Kära Maj, med sol och ljusare kvällar.

Och varje år glömmer jag att Maj även innebär pollenchock som knockar och ett evigt skjutsande och närvarande vid olika aktiviteter.

Föräldrar borde typ få extra ledigt i maj. För då ska ungarna ha körkonsert och det är fritidshemmets dag och det är loppis till förmån för ditt och datt och folk verkar ligga med varandra en del där i juli-augusti för i april-maj fyller varenda jävla unge år så det är  många barnkalaskalasparty. Och det är avslutningar av än det ena och än det andra och vännerna som inte hört av sig på länge kommer på att det kan vara kul att ses nu när ljuset återvänt så det ska grillas och festas och fikas. Men framförallt ska det skjutsas till barnens olika evenemang. Och på jobbet hopar sig arbetsuppgifterna och helst ska allt vara klart innan sommaren, men man har inte tid för man är även taxichaufför, lekledare, kock, presentinköpare m.m.

Jag hade glömt hur du var kära Maj. Men i juni-juli, då ska jag koppla av. Eller? Har ett svagt minne av blommande gräs som kliar i näsan och evinnerliga badutflykter som avbryts av regn och då ska det lekas och underhållas och man ska umgås med folk och hoppas på sådana där filmaktiga improviserade middagar med goda vänner, men de blir sällan av. Men jag kan komma ihåg helt fel. Jag är ju en aning dement. Jag hoppas på juni-juli. Om inte Maj tar knäcken på mig.

måndag 9 maj 2011

Kvällsamtal

Sängkantspratet med snart tioåringen innefattade ämnen som att jag är världens bästa mamma och att det är lätt för mig att vara det för jag tycker hon är världens bästa unge. Vi avhandlade även huruvida en stor järnklump är tyngre i vattnet eller på land, att hon längtade efter att få ämnen som kemi och fysik i skolan (!!!???) och att hennes nya sandaler i svart och nitar är bland de finaste skor hon ägt(!!!???).

Ibland är det intressant att ha barn.

Jag vill passa på att säga att jag är glad över mina trogna kommentatorer. Ni vet vilka ni är. Jag besvarar sällan kommentarer för då är mina tankar redan längre fram i livet men jag läser dem med glädje. Så tack. Det får mig att skriva vidare.

Låter jag senimental? Det är för att jag är det. Oftast i smyg, men ibland avslöjar jag mig. Som nu.

söndag 8 maj 2011

Kognitiva störningar

Om du varit på fest två kvällar/nätter i rad så kan du känna dig en aning sliten. Det bästa är då att bara ta det lugnt och se till att du får i dig vätska, salt och socker.

Jag rekommenderar inte att man ger sig iväg och köper skor till barnen. En sådan shoppingtur slutar med vätskebrist, ohämmad längtan efter pizza och cocacola och de skor man får med sig hem är sådana där skor som små flickor älskar men som om hjärnfunktionen hos den vuxne varit någorlunda aldrig hade inhandlats.

Svarta sandaler med nitar. På tok för stora vita tygskor med brodyr som kommer att vara gråsvarta inom en timme. Framförallt är de för stora. Den trötta mamman dubbelkollade inte hur de satt innan de betalats.

Den ömma modern fick också ett par skor. Det var inte heller helt genomtänkt. Med tanke på att kontot snart är tomt och det är ett antal dagar kvar till lön.

Men festerna har varit trevliga. Särskilt gårdagens. Jag ville aldrig gå hem. Sådana fester är bra.

lördag 7 maj 2011

Festligt?

I går var jag på fest. I dag ska jag på fest. Undrar om morgondagen blir lika festlig?

torsdag 5 maj 2011

Diagnoser denna vecka

Följande diagnoser hos mig själv har jag kunnat konstatera den gångna veckan:
  • Prosopagnosi (ansiktsblindhet)
  • Afasi (särskilt gällande namn)
  • Demens
  • Senilitet
  • Depression
  • Sömnstörning
  • Asperger
  • Hetsätning
  • Avsaknad av impulskontroll
  • Motorvägsfobi
  • Apati
  • Eventuellt en aning hypokondri
Vart ska detta sluta?! Antingen blir jag inlagd eller så får jag hålla tummarna för att nästa vecka blir bättre. Vet inte vilket alternativ som lockar mest. Kan man få dricka vin på sjukhus?

TV

Kära SVT och TV 4. Eftersom jag endast har "skogsTV" så är det till er jag vänder mig. Vänligen sänd alla intressanta program under vardagar mellan 20.30-21.30. Med intressanta program menar jag de av kulturell art( typ Babel och Kobra), dramaserier och deckare. Mina barn kommer i säng vid 20.00, jag behöver då en liten stund att pusta ut eller hänga en tvätt. Men 20.30 är jag redo för er. Ska jag äta någon form av godis är det då också säkert att barnen kommit till ro och inte avslöjar mig. 21.30 anser jag att det får vara nog. Då vill jag lägga mig och varva ned ytterligare med en bok eller korsord. Sedan måste jag sova, ty 06.00 ringer väckarklockan.

På helgerna får ni gärna visa alla tramsiga familjeprogram vid 19.00. Då kan jag som snäll mor sitta i soffan med barnen och stå ut med tramset i vetskap om att jag sedan kan/hinner/orkar titta på en bra film eller dylikt.

Snälla, hör min bön.

Jobbmobilen

Jag har nu fått en ny jobbmobil. En Nokianågonting. Det var snällt av chefen. Kanske är det ett tecken på att jag inte kommer få sparken på ett tag. Fast en arbetsmobil är ju inte personlig, vem som helst kan ju överta den, när som helst...

Detta verkar verkligen vara en arbetsmobil. Seriös. Proffsig. Jag försökte nämligen lägga till en smiley när jag skulle skicka ett sms till en kollega som är på kurs. Det var omöjligt. Jag hittade ingen smiley. Eftersom  jag är rätt oteknisk tänkte jag att detta nog berodde på min okunskap och att jag är ovan vid Nokia. Så jag bad ett gäng ungdomar om hjälp. Ingen hittade några smileys i min telefon. Slutsatsen av detta är att det nog inte finns några. Det ungdomar inte hittar, det finns inte. Om det gäller mobiler, datorer och massa annat som de har intresse för. Tvättkorgar och dammsugare är jag mer tveksam till om de finner och förstår hur man använder.

Så om jag vill skicka glada gubbar till någon får jag använda min privata mobil. Vilket är helt okay. Det är ju mina närmaste jag egentligen vill visa mitt glada jag för. Kollegorna har ju betalt, för att stå ut med mig. Bland annat.

onsdag 4 maj 2011

Pratprat

Ju äldre jag blir desto mindre har jag att säga. Eller desto mindre lust och ork för pladder i alla fall. Minns mina ungdomsår som mest pratprat. Samma människor man umgåtts med under hela dagen skulle man sedan ringa till och prata med för att sedan sitta hemma hos varandra eller på något fik (i de lite äldre tonåren, tidigare 20 åren så satt man på en pub) och fortsätta prataprata. Vad fan pratade vi om? Vi som inte hunnit varit med om särskilt mycket alls. Om livet kanske. Om vad vi trodde livet skulle innebära. Jag minns inte. Minns bara att detta pratande kändes viktigt.

Nu för tiden önskar jag mig mest tystnad. Kriteriet för en bra vän när jag var ung var att det skulle vara någon som det gick lätt att prata med. Mitt kriterie nu för en bra vän, det är någon att sitta tyst med.

Kanske är det därför vännerna med åren blivit färre. Men bättre. Med en kär vän är det lätt att tiga.

måndag 2 maj 2011

Somliga dagar

Somliga dagar vill jag:
  • Stanna i sängen.
  • Äta kopiösa mängder godis. Liggandes i sängen.
  • Inte prata med någon.
  • Sträckläsa en bra bok. Fortfarande liggandes i sängen.
  • Glömma allt sorgligt som händer i världen.
  • Sova i massor.
Idag är det en sådan dag. Trots att jag inte ens har PMS. Men i stället har jag:
  • Arbetat mina 8 timmar
  • Surat
  • Lagat middag
  • Inhandlat morgondagens middag
  • Surat
Kanske är det dags att dra täcker över mig själv och hela denna dag. Over and out.

söndag 1 maj 2011

Bigami är inte okay

8 åringen här hemma tycker att man ska få bli kär i hur många man vill, samtidigt. Däremot anser hon att man bara får vara gift med en person. Det räcker. Även om man är kär i flera andra, också.

 Dessa tankar väcktes av att hon förutom att anse sig kär i sitt marsvin nu också är kär i kompisens hamster. Jag ska inte lägga mig i hennes kärleksliv, men det känns en aning konstigt att tänka sig en lurvig svärson med svans. Å andra sidan lever ju inte sådana där små gnagare särskilt länge.

Vårgnäll

Jag gillar våren. Den gillar inte mig. Våren attackerar mig med massa pollen som påverkar hela min kropp. Att ögonen svider, näsan rinner, huden kliar, det står jag ut med. Att jag blir överkänslig mot vissa födoämnen är okay, eftersom jag fortfarande tål chips och vin. Men denna förlamande trötthet. Den accepterar jag inte. Att trots massa timmars sömn ändå gå omkring som i en dimma och tvinga sig själv att överhuvudtaget stå upprätt. Det känns inte alls okay.