Tänk på mig idag, med lite värme. Ty idag ska det bli barnkalas här i huset. En typ av evenemang som icke är min favorit. Dessa två kalastimmar brukar kännas som en evighet. Om man anordnar lekar så kan man ge sig fan på att någon unge inte vill vara med utan tjurar i ett hörn, om man inte anordnar någonting så är det en annan unge som går omkring och har tråååkigt.
Jag tycker att jag tänkt ut det bra med tipspromenad och ledtrådar till en godis skatt. Men regnet öser ned! Utomhusäventyr verkar inte fungera i dag. Så det är bara att tänka om. Och eftersom jag varit mor i ett antal år så är jag van vid detta. Att tänka om.
Men barnkalas är inte min grej! Tänkte inte på att sådant ingår i modersrollen den dagen jag blev gravid. Men det var mycket som jag inte tänkte på eller visste då. Jisses.
Nix, barnkalas är moderskapets baksida :( Lider med dig!
SvaraRaderaNär det var den tiden hos oss så hyrde jag bassängen på <ett av stadens hotell (skitbilligt) för två timmar. De fick hoppa, simma och stoja där, varvat med lite läsk och chokladbollar. Sen var det bara att åka hem till hemmets lugna vrå :-) Lycka till ;-)
SvaraRadera*ryser* Jag lider med dig och sänder många, varma tankar till dig hela dagen! *ryser lite till*
SvaraRaderaAllt sånt har sjunkit in i glömskans värld men poppade upp nu när du skrev om det. Vad jag snart lärde mig var att det inte var någon idé att ha tårta på barnkalas för ungarna kletade bara omkring det på tallrikarna och åt inget. Nej glass skulle det vara och några rån eller kex till. Och så fiskdamm innan dom skulle gå hem. Däremellan fick dom rasa om hur dom ville under lite översyn. Ett par timmar sen var det överstökat.
SvaraRaderaFast det är klar, är man småbarnsmamma i femton år till tre barn så blir det ju några timmar av ens liv. Men värre saker finns. Som att tvingas titta på schlagerfestivaler till exempel.
När jag var i Nottingham i höstas var jag beredd att ordna kalas för barnbarnet.
SvaraRaderaAtt vara hemma var uteslutet. Där hyr man in sig i en lokal och där aktiveras barnen med hjälp av två ledare under en timma. Vi hade hoppborg och en mjukis hinderbana Den andra timmen var det tårta och presenter och mamman till barnet lekte en lek. Sen var det slut
Praktiskt men....
har du överlevt?
SvaraRaderaKänner djupt med dig! Vad jag avskydde alltihop. Tursamt nog kom mina barn tätt så det var överstökat på ganska få år, dessutom fyllde en av dem år i juli så vi gav upp idén med barnkalas rätt snart. Men det var nog illa som det var. Känner igen din beskrivning exakt. Fast allra värst var när det dök upp föräldrar och småsyskon också och stannade hela kalaset. Där ställde jag till slut ultimatum: antingen inga föräldrar och syskon och bara exakt tidsbestämda kalas - eller inga alls.
SvaraRadera