Jobbmobilen

Jag har nu fått en ny jobbmobil. En Nokianågonting. Det var snällt av chefen. Kanske är det ett tecken på att jag inte kommer få sparken på ett tag. Fast en arbetsmobil är ju inte personlig, vem som helst kan ju överta den, när som helst...

Detta verkar verkligen vara en arbetsmobil. Seriös. Proffsig. Jag försökte nämligen lägga till en smiley när jag skulle skicka ett sms till en kollega som är på kurs. Det var omöjligt. Jag hittade ingen smiley. Eftersom  jag är rätt oteknisk tänkte jag att detta nog berodde på min okunskap och att jag är ovan vid Nokia. Så jag bad ett gäng ungdomar om hjälp. Ingen hittade några smileys i min telefon. Slutsatsen av detta är att det nog inte finns några. Det ungdomar inte hittar, det finns inte. Om det gäller mobiler, datorer och massa annat som de har intresse för. Tvättkorgar och dammsugare är jag mer tveksam till om de finner och förstår hur man använder.

Så om jag vill skicka glada gubbar till någon får jag använda min privata mobil. Vilket är helt okay. Det är ju mina närmaste jag egentligen vill visa mitt glada jag för. Kollegorna har ju betalt, för att stå ut med mig. Bland annat.