(Titeln här ovan står där för att du nu ska kunna välja om du vill läsa gnället eller göra något roligare)
Det är jag som är gympapåsansvarig, matsäckochfruktansvarig, hardulästläxanansvarig, tvättansvarig, köpapresenttillvederbörandeansvarig, bjuda herrochfruvännerna påmiddagansvarig, köpaklädertillbarnen ansvarig, kommaitidisängansvarig, väckapåmorgonenansvarig och nujävlar måstevistädaansvarig.
Det är jag som frågar var är hammaren, saxen, påskpyntet och telefonräkningen? Det är jag som får svaret av mannen "här någonstans". Vilket ju är sant. Men det gör mig inte klokare.
Det är jag som frågar var är din mössa, skolväska, gympaskor, hårband? Det är jag som får svaret av dottern "på skolan". Vilket ju är sant. Men skolan är stor. Så svaret gör mig inte klokare.
Min aktuella fråga är, vem tar emot min avskedsansökan? Var säger jag upp mig? För många av dessa ansvarsområden har jag tagit på mig alldeles själv. Ingen har tvingat mig. Så till vem ställer jag brevet om min uppsägning?
Strunta i uppsägningen...sluta bara fråga och styra, då kommer det snart att uppdagas vad du gjort!
SvaraRaderaAllt en kärring gör syns bara när det är ogjort!
Instämmer med tidigare skribent, skit i uppsägningen, gör bara en lite tyst överrenskommelse med dig själv, och släpp taget...
SvaraRaderaDet blir gjort ändå, och det som inte blir gjort, behövs det?
Tänk vad världen är sig lik! Jag trodde ni ungdomar hade hunnit längre. Vad är det för fel vi kvinnor gör? Sitter det i generna?
SvaraRaderaMen Inger brukar ge goda råd så ta dom till dig du.
Tar era råd till mitt hjärta. Och ja Cici, trodde också att vi kommit lite längre, tills jag blev tvåbarnsmor och husägare och upptäckte att jag trots min (och min mans) övertygelse om jämlikhet helt plötsligt fastande i att vara projektledaren i familjen.
SvaraRaderaNej, nej du har fattat fel...det går inte att säja upp sig, det är ett kall ;)
SvaraRadera