Kära talgoxe. Jo, jag vet nu att det är du. Din identitet är avslöjad. Varför måste du tala om att du finns kl. 05.00 på morgonen? Och varför precis utanför mitt sovrumsfönster? Varför inte vid den mer rimliga tiden kl. 07.00? Och varför inte i ett annat träd?
Talar du om för mig att jag passar bättre i en storstad? Där trafikbruset och bullret är sövande. Eller försöker du säga, att det är mer behagligt med fågelkvitter än med storstadens billarm som löses ut av uttråkade tonåringar. Att ett ihärdigt kvittrande är bättre än fylleskrål från de sist hemkomna från krogen?
Kära talgoxe. Jag önskar att jag var lika morgonpigg som du. Och att du i alla fall på helgmornarna höll käften en stund.
Nämen... tro mig vännen, vi bor i en helveteskorsning och en Talgoxe är en gudagåva jämfört med mopekillarna och Allan ballan med bilen. Kvitterkram till dig ;-)
SvaraRadera