Fyra dagar med huvudvärk gör mig lätt sentimental. Så medan mitt hårda hjärta fortfarande är lite uppblött i kanterna vill jag passa på att säga tack. Tack, till mina få men engagerade läsare som skriver roligakloka kommentarer till mig. De flesta av mina vänner IRL bloggar inte. Läser nog knappt min blogg heller. De undrar hur jag hinner blogga. Jo, jag hinner eftersom jag sällan kommenterar andras bloggar.
Bloggvänner, jag besöker er men vet sällan vad jag ska skriva om era dagliga betraktelser. Har svårt att komma på vad min egen blogg ska handla om. Magda, med känslorna och åsikterna utanpå huden, din blogg är jag beroende av. Pennelina, skapande av serier, bilder och ord. Pillargontanten, närvarande och hjärtegod med för mycket marktjänst. Cici, boendes långtbortpålandet med långvarigt äktenskap och knivskarp blick för det som är bra eller illa skrivet. Ingersord, som glimrar till och får mig att skratta. Osloskånskan, alltid med, aktiv, med leendet vilande i mungipan. ZaZi, sällan skrivandes blogg men alltid kreativ i arbetet, studierna och föräldraskapet. Lairama, esteten som genom sitt förhållningsätt till världen (att försöka att se det som är bra) gör oss andra lite gladare, lite bättre.
Och ni andra, ingen nämnd ingen glömd... Tack, för att ni läser och skriver och tar mig ut på en resa i Sverige!
Du är en go kärring!!!
SvaraRaderaFår nästan en liten tår i ögat. Trodde ett tag att det var ett slags avskedstal, men som tur var, var det fel anat. Det är väl huvudvärken som gjort dig sentimental! Snart är du nog ditt gamla jag igen, ska du se.
SvaraRadera