Och så..

..gick jag till frisören. Som vanligt hoppades jag att jag skulle komma ut därifrån som en ny männsika och som vanligt skedde detta inte. Det som var lite ovanligt denna gång var att jag tyckte att frisyren var ful. Det var en ny frisör och hon klippte en ful frisyr. Varför jag tyckte att den var så ful förstod jag först inte förrän en bekant berömde den och sa att jag såg vuxen ut. Där har vi det, tänkte jag. Jag vill inte gå omkring i en vuxen frisyr.
Detta argument är dock inte tillräckligt starkt för att gå tillbaka och klaga. "Hej, jag är missnöjd. Visst, jag sa att jag ville vara kortklippt i nacken (vilket jag faktiskt är nöjd med, det är bara att jag så sällan ser min nacke och kan glädjas över detta) och att du annars fick klippa som du ville, men jag tänkte inte att du skulle klippa så vuxet." Nej, jag kan inte gå tillbaka och säga detta. För övrigt får denna människa inte röra mitt hår igen.
En gång har jag faktiskt tagit mod till mig och klagat hos en frisör. Riktigt härliga kärringtakter hade jag då. Men då var det lättare att argumentera. Jag ville ha ljusa slingor och när jag tittade ut ur torkhuven var jag mörkare än vanligt med några få ljusa strimmor.
När , hur, varför, var du kärringaktig senast och gick och klagade på något? En vara, en tjänst, en granne? Berätta och inspirera mig i mitt kärringliv som nu även innefattar en vuxen frisyr.